Kanske nyttigast att sova in det nya året?

Jättelätt att ge nyårslöften på nyårsdagen - jag lovade omgående när jag vaknade kl 11 att dricka mindre skumpa nästa nyårsafton. Frank hade gjort verklig nytta på nyårsafton - tack vare alla katthår var vi tvungna att storstäda då en av kvällens gäster var allergisk. Det är lättare att vara bakis med ett välstädat hem. Buster och hans kompisar jublade, de fick äta hur mycket skorpor och pepparkakor de ville till fika eftersom jag inte orkade sätta stopp. Åke fördrev dagen med att köra bilbana på X-box, det visade sig vara Highway One, hoppas nu att han inte tröttnar på den utan att vi verkligen tar oss till USA i år.

Idag var jag inte arbetssugen, men vad hjälpte det - bara att kvista iväg i mörkret. Humöret vände när en liten kille roade hela t-banevagnen med sitt filosoferande om det
1. var OK att säga Juholt också i stället för att svära. Det tyckte han inte.
2. om det var rätt att sparka tjejen för en chokladkaka när Juholt fick sitta kvar trots att han stulit till sin hyra som grabben sa. Detta var orättvist mot tjejen, en chokladkaka kan man ju nämligen ångra att man ätit - som mamma gör, sa grabben och tittade på sin pappa. Jag fick aldrig reda på om man kan ångra sin lägenhet, men det var fler än jag som satt och glömde att det var en rätt mörk måndagmorgon.

Sovbilden 2011 måste vara Viola och Frank som ligger på fårfällen tillsammans.

Snällhet, kulturmorgon och The girl with

59 poäng i den galna raftingbanan på Kinect Adventures - jag är nöjd. Korta personer har lättare att krypa omkring bland hindren, Buster hade visst nästan 100 p.

Juldagsmorgon kom vi till Media Markt Barkarbys kulturmorgon kl 07.50. Kön slingrade sig säkert 300 meter. Jag var bara med som nyfiken, annars hade jag fått en hjärtattack. Det var mest kul att kolla människor som lycksaligt gick mot kassan med Mac-paket tryckta mot bröstet som om det varit ovärderliga spädbarn!

I tisdags var vi på bio - The girl with the dragon tattoo. Jag är som galen i de där historierna, den var precis lika bra som den svenska versionen! Kul att det finns minst två tjejer i världen som kan spela så inga karlar i världen vill bli jagade av dem. 5 dalahästar.
Igår var Sara med familj här, det är perfekt att träffas vid 19 när alla käkat men fortfarande är pigga. Killarna körde Skylander och wrestling så svetten lackade, Åke fick små vänliga psykiska knuffar åt X-box-hållet och ta-da nu kör Buster och han bil så det dånar i TV-rummet.

Pappa hade med sig Percy Barneviks bok - signerad med Till Anna från ... Fantastiskt, jag är ett stort fan av honom. Han verkar tänka stort. Och snällt. Jag försöker också vara snäll, men måste ändå skratta åt en av figurerna på bilden.

Var är det goda julgodiset?

Julstämningen har infunnit sig ordentligt här - vi öppnade alla paket redan klockan 11! Sedan tog jag nästan livet av Viola genom att tvinga ut henne på en promenad (!) medan Åke och Buster satte i gång Skylander och nu pågår det vild vispning av dip uppe i köket. Eftersom vi är dåliga på julmat får alla önska vad de vill. Då gäller det att ta ut svängarna - alltså har barnen önskat sig Keldas tomatsoppa. Va?! Det förklarar de med att de är påtvingade hemgjord tomatsoppa resten av året. De uppskattar inte alls att jag som huld moder försöker undvika glukossirap och tillsatser.

Men det blir lätt matlagning och mer plats för den hemgjorda glassen som ska tillagas i glassmaskinen barnen packade upp i morse. Åke har bokat in en helkroppsmassage redan i morgon.

Det var ingen som öppnade när jag knackade på i husvagnen igår. Vi var även hemma hos Ingrid och Kalle med en julgrupp, de hade en rätt redig dag även om Kalle råkade ge Buster ett litet kuvert som det stod God Jul Joakim på. Till och med den annars så lättstötte Buster skrattade. Sedan körde Kalle fram Ingrid till telefonen - hon satt kvar på sin kontorsstol och hade rullatorn framför sig, vi skrattade så vi grät.

Ojsan, nu måste jag ta ett glas champagne och lugna mina nerver. Åke gav mig just i uppdrag att plocka fram allt godis jag gjorde med Sara och Nenne. Nu är det ju alltså så att jag råkat äta upp det mesta, det där är ju flera veckor sedan!

Tomtemor har slagit in sina paket

Som semester - här sitter jag och gör inget annat än knattrar. Har just slagit in alla julklappar. Paketen på bilden är till fritidsfröknarna. Jag samlar in pengar inför varje jul och sommar av två skäl. Ett: de ska absolut ha present, jag skulle inte klara deras jobb i två dagar med föräldrar som kommer för sent och har taskiga förklaringar. Två: mamma samlade till fröknar, det verkar finnas en hemlig mammaupprepningskod.

Idag köpte jag den sista klappen, pyssel till lilla Sofie. Kusinerna är här och sover över, mysigt. Jag är ledig i morgon och ska städa lite i all välmening och sedan göra julgrupper till de äldre människorna. Om jag vågar ska jag gå bort till husvagnen som står på parkeringen och se om han som bor där (?) vill ha en liten julkorg.

Tomtemor exklusiv gjorde succé på jobbet igår. och hon är lite tjusig med den vippiga kjolen. Blir det samma reaktioner om jag köper en sjuksköterskeuniform på den där sajten? 2000 personer på tunnelbanan sa God Jul igår i alla fall så visst kan utsidan räknas ibland.

Glitterkatten och hårt bröd

Jojo, medan jag som bäst satt på jobbet och skröt om att Frank inte verkade så tokig i alla fall satt han som bäst och gnagde i sig allt glitter i julgranen. Absolut superkorkat! Och inte ser han skyldig ut heller... Men medan jag var inne i stan och handlade julklappar till alla fröknar var Buster ensam hemma - eller inte ensam - han hade ju Frank. Jag börjar minnas alla hamstrar, fåglar, fiskar, sköldpaddan Sloffi, marsvinet Niklas, katter och hunden Kirre - det är något speciellt med barn och djur.

I lördags var det julkalas hemma hos familjen L, jättetrevligt eftersom Åke och jag delade jobbet som det passar oss bäst. Jag lagade all mat vi skulle ha med oss, och han körde. Det är skönt att sjunka ner i bortasoffan med ett glas champagne, trygg med att bilen går hela vägen hem vid pass mitt i natten!

Bland annat hade jag med mig hembakat hårt bröd. Väldigt lätt - väldigt gott. Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader.
Rör ihop 2 dl majsmjöl, 1 dl solroskärnor, 0,5 dl svarta sesamfrön, 0,5 dl hela linfrön, 1 tsk salt. Häll över 2 dl kokande vatten och 0,5 dl rapsolja.
Bred ut på ett bakplåtspapper i en långpanna, smeten ska täcka hela pannan. Skåra till rutor och grädda 1,5 h.
Låt kallna och bryt i sär.

Släktträd på facebook

Åke har vunnit alla böckerna i jobbets Augusttävling. Jag tävlade i hans namn, så ljuset faller egentligen på mig. Härligt!

Annars spränger vi gränser här i familjen. Igår var Viola hemma från skolan - till slut plockade hon upp bacillerna som svävat i klassen. Buster satt och snorade på kvällen. Så de fick vara hemma idag båda två och ta en softardag. Egentligen är det så mot mina principer, skolan kommer alltid först. Men mönstret återkommer innan varje jul/sommarlov. De är trötta. Nu har de haft en riktig syskondag ihop och den måste varit bra eftersom Buster har en stor bula i huvudet och de båda glädjestrålande berättar att de slagits om en nalle.

Radion jag tillskansat mig på jobbet är inställd på P3 och Musikhjälpen. Det är så bra - idén, människorna, alltihop. Har gjort ett mindre misstag på Facebook. Viola ville att jag skulle ange vilken relation vi hade till varandra - jag råkade klicka i att hon är min mamma.

Tomtemor exklusiv

När jag kom hem stod Fiskkillen-bilen här. Nu har vi 5 kg fisk i frysen, hälften lax hälften torskrygg. Det är helt galet praktiskt med deras styckfrysta filéer, och jag har nu lärt mig att laxen smakar bättre om skinnet får sitta kvar när man lagar. En sådan enkel sak - och ändå tog det mig 50 år att lära mig.

Alla julhälsningarna är postade så julstämningen sprider sig. Har haft en diskussion med pappa om den pedagogiska vitsen med att ge barnen ett värdebevis på Get till fattig bonde istället för en present som är mer anpassad till deras önskelista. Värdebeviset ger mig vibbar från 70-talet när vi skulle äta upp för att barnen var hungriga i Biafra. Det var väldigt otydligt hur min övermättnad gynnade de svältande. Jag tycker faktiskt att vi ska både skänka till behövande och ge ungarna saker de önskar. Annars blir gåvan lika mycket givarens egoboost "jag är en god människa" som en äkta present.

Annars har jag ägnat kvällen åt att sy om min juldräkt lite. Tomtemor exklusiv satt inte som jag ville. Violas Lilla julflickan måste bäras med ett vitt linne under - annars tror man inte att den lilla julflickan är kvar på den smala vägen.

Luciatåg från baksidan + Tintin

Så här ser luciatåget ut i år - från baksidan. Pepparkakan Buster befinner sig bakom tomtarna. Det var väldigt mörkt när vi kom dit och jag formligen sprang efter Åke in i gympasalen. Det är ju han som har lokalsinnet. När vi mirakulöst hittat en en sittplats krokade jag arm med en man som liksom stelnade till. När jag tittade riktigt nära på honom i mörkret så var det bara att utbrista "Du är ju inte min man"

KattFrank som vi ska passa över jul och nyår provbodde fredag-söndag. Vilken hårboll, oj vad jag kommer att städa. Varje gång Frank får syn på mig tittar han med sina tefatsstora ögon - liksom undrande vad jag gör här (i mitt eget hus). Kanske är han sur att jag knuffade honom ur sängen. Sorry - men djur i sängen satte mamma p för redan 1966.

Buster fyllde ju nio i lördags och det firade vi hela dagen. Finfrukost, besök hos farmor och farfar där Buster fräckt räknade pengarna han fick, och slutligen Tintin i 3D. Svenskt tal - amerikanarna tror ju att Milou heter Snowy. Filmen var jättebra, 4 dalahästar.

Igår började jag julstäda - se hårboll ovan - och det som tog längst tid var Violas garderob. Belöningen var fyra kalasstrumpor som egentligen är mina. Viola skyller på vår lille tvättgubbe Åke som inte kan skilja på våra kläder. Nu är i alla fall granen inklusive belysning uppe, påklädning i morgon.

Annars funderar vi skarpt på Violas språkval till 6an. Ryktet går precis som alltid. Franska är svårast, spanska lättast och tyska mitt emellan. Tyska, ingen här kan ju hjälpa henne. Jag får ta en kurs nästa höst helt enkelt.

Buster satt och diggade till Tomas Ledin, han riktigt myste. In kommer Viola, sträcker fram handen och säger "God kväll min herre, när går ni i pension?" Så mossig tycker hon att TL är.

Lingonkola, begravning och grön ärtsoppa

Skönt att tänka på kvällens julgodistillverkning hos Sara - efter dagens ganska sorgliga begravning. Eller, den var fin med vackert väder och en jättebra präst men vi var totalt 12 sörjande och då sörjde ju inte jag speciellt mycket eftersom det gällde Åkes gamla faster. Men av de 12 var det inte en endaste vän. Konstigt. Tydligen ville hon inte flytta från huset för hon kunde inte skiljas från sin avlidne mans böcker. Ja, inte kommer Alistair Maclean att hålla mig kvar i vårt hus.

Mitt godisbidrag var Lingonkola. Mixa 2 dl lingon med stavmixern. Blanda med 1,5 dl vispgrädde, 2 dl socker och 1 msk ljus sirap i en vid tjockbottnad kastrull. Låt koka upp och sedan sjuda på medelvärme tills det går att göra kulprovet. Lägg i en klick smör och klicka upp i knäckformar. Egentligen ska man hälla upp i en smord fyrkantig form, 15x15 cm, låta stelna och slå in kolorna i papper men det är väl att slå världsrekord i att ha det tråkigt. Kolorna blir vackert mörkrosa och rikigt goda.

Ärtsoppan var grön - och god. 2 portioner.
Lägg 6 dl frysta ärtor i så mycket vatten att det täcker. Koka några minuter. Krydda med buljongpulver och vitpeppar. Krossa med mixerstaven. Späd med matlagningsgrädde till lagom konsistens. Hetta upp ordentligt. Ät.

Buster fick nya tjockstrumpor och jag var rädd att de var för barnsliga. Men han älskade motiven och jag tycker de passar bra ihop med dessa fina tomtar. Grabbarna gjorde ingen nytta med godistillverkning - de sa sig spela in en Operafilm för tonåringar.

Årets julkrubba och missförstånd

Så här kan man göra med en New Body-låda - en julkrubba. De tre vise männen är faktiskt gamla, inhandlade på Läkarmissionen.

Annars har dagen gått i uppenbarelsernas tecken. Buster vill se filmen Hur många lingon finns det i affären. Han har mycket svårare att relatera till hur många lingon det finns i världen.

Jag lyssnade på  Lars Winnerbäck-favoriten En tätort på en slätt. Har alltid trott att han sjunger att de sitter på balkongen och dricker en bourgogne.
Nu visar det sig att de sitter på balkongen och blickar ut mot går'n. 

Till slut utbrister jag att jag får en mental härdsmälta om ingen gör som jag säger (läs barnen gör sig i ordning för kvällen). Det har du ju redan säger Buster. Jag tror inte att han vet vad det är, han får ibland saker bakom foten. Lyckas jag med kvällens ärtsoppa kommer det recept på den.

Tomteparaden har börjat

Tomten har tappat sina stavar, men hittat en stor röd julost i kylen... Den här tomten köpte mamma till mig någon gång på 70-talet. Plötsligt tycker jag att han är lite stilig - är det för att männen i min årgång börjar se ut så här?
Nu är alla new body-paket uppsorterade och det är skönt att pricka av! Jag sprang med A i morse och fixade på jobbet igår fm när Buster hade handbollsmatch. En rätt händelselös helg som ändå gjort innan-jul-listan lite kortare.
Barnen och jag tittade på Så mycket bättre eftersom Laleh och Timbuktu är mina favoriter. Viola har aldrig hört talas om någon som är med men hon har rangordnat dem;  Laleh, Timbuktu, Lena Ph, E-type, gubben utan glasögon och gubben med glasögon.
Eva D hade hon inte ens märkt. Nu är det dags att stryka Åkes skjortor för veckan. Jag gör det gärna, som meditation.

Massage var det här

28-29 januari går jag på kurs. Massage till husbehov på Axelsons. Man masserar i par (inte sååå konstigt kanske) och så länge jag är ensam får jag leva på hoppet att någon ensam toktrevlig/-snygg kvinna/man dyker upp. Haka på någon?
Detta är ett komplement till Åkes julklapp. All in.

Årets julkalender får hittills 5 dalahästar. Kul när barnproduktionerna är fint gjorda. Vi spelar in alla avsnitt.

De senaste dagarna har jag hamnat i samtal om vad barnens julklappar kostar. Vi köper aldrig så dyra saker annars, men... Jag har fått den på jobbet, så egentligen är den gratis och andra förklaringar. Jag säger inget, men funderar om jag behöver ursäkta mig för de julklappsval vi gör.

Jag tänkte ha fina röda bilder fram till jul - och visst är Violas otand röd? Hon drog ut den själv eftersom tandfen Åke då betalar dubbel taxa. Vi hörde ett karakteristiskt ploff.

Blossa 2011, utvecklingssamtal och pepparkakor

Tydlig doft av kaffe, lagom glöggsmak (det lackar ju ändå mot jul) och den mest underbara eftersmak av - kaffe. Där satt den, min första alkoholrecension. Vi fick Blossas glögg 2011 i lördags, och det finns alltid en anledning att kvällsmysa.

Violas utvecklingssamtal sköts upp och Åke blev snuvad på konfekten.  Nu kan jag skryta med en obruten svit av den där svällande känslan som drabbar mig när barnen får beröm. Vi hade svårt att komma på något hon kunde förbättra (att städa bänken är inte aktuellt, hon lär nog få städa i livet) så jag ska skriva ut detta inlägg och plasta in och ta fram när det eventuellt blir lite tonårskörigt.

Så jag gick hem och bakade pepparkakor med barnen! Ja, jag ska göra egen deg när jag blir pensionär men nu hade vi köpt färdig och den gick att äta... Buster bakade en gran till sin kusin (syns längst upp till vänster) och jag gjorde pizza samtidigt och vi skrek lite till varandra men det var bara välment.

Igår kom jag hem strax innan 1 på natten. Men det är värt att åka i Stockholm - annars tappar jag mina vänner. Hemma hos S försvann kvällen, med god mat, gott vin, rom. I morse var det hemskt - och allt blev bra när den väluppfostrade killen på Säkerhet skrev att Du är bäst. Allt för att jag gjort en fin bild till honom - det stämmer att en komplimang kan lyfta en människas dag!

Det tog 1 timme att lägga barnen - de här frågorna om kondomer - var kommer de ifrån? Viola har tusen frågor om vem som åker dit om två 14-åringar har sex. Herre Jesus giv mig styrka att inte skratta - livet verkar rätt långt från debut till slut.

Världens bästa nedräkning

Sara kom med den här fina nedräkningen - i morgon är det 26 dagar till julafton. I år har vi pimpat adventsljusstaken med en fin spindel.

Igår var det full rulle här hemma, Åke bortsåg från hostan och vi andra var evigt tacksamma , det finns inget tristare än att ställa in! Nu blev det glögg, vin, öl, mat och en massa babblande.  Barnen lekte wrestling, T blödde näsblod så det blev en stor dramafläck på matten (ja det är skit samma, den är melerad) och föste undan Anneli som skulle tvätta. När han tänkte efter ordentligt kom han fram till att det måste varit när han fick Busters knä rakt i ansiktet. Kanske då.

Viola var med mig på jobbet idag. Medan jag pysslade med årets  julcollage lyssnade hon på Army of Lovers. Jag kunde inte svara på vad det var för fel på dom. Och en del av kläderna ville vi ha båda två.

Åke säger sig inte läsa här, men jag kan ändå inte skriva vad jag köpt idag till honom i julklapp. Sökte på Blocket och hittade ett perfekt exemplar 800 meter härifrån. Var inte det tur? Och den lilla tanten som öppnade dörren hade jobbat på BVC i Hässelby och kände igen Viola. Jag prutade som vanligt inte, och nu ligger fyndet gömt på ett fiffigt ställe.

Att välja julen

Lustigt - på 80-talet la jag 12 kr i frimärken i ett kuvert för att få Hur du lyckas i köket och nu kom Snart är det jul rätt ner i postlådan. Båda från Milda, jag kanske slår till på långkål 2011. Hm, vem uppfann överhuvudtaget julmaten? Jag förstår precis varför de åt som galningar på Emils tid, men nu? Lååånga presentlistor är en baggis - att griljera en skinka känns helt ohanterligt.


Fredag igen. Fantastiskt cykelväder. Buster sover borta, Åke hostar vidare, Viola och jag har skrattat hysteriskt åt David Hellenius och jag sitter ensam vaken och ser vem som åker ut ur Idol. Normalt? För mycket kaffe. 


På vår kvällspromenad visade jag Viola ett träd som är belyst på ett otroligt häftigt sätt - och råkade påstå att det var inspirerande. Nu har hon hånat mig hela kvällen. Titta det är bakljus på den där bilen - jag är så inspirerad osv. Men jag ler i mjugg, en dag kommer hon att släpa runt sina barn på kvällspromenad (alla med påtvingad reflexväst) och visa belysta träd. 


Vi ser olika på julen. Idag fick jag detta från en kollega "Vi kommer inte att kunna skriva både Kom närmare med DR och God Jul, texten blir för lång. Vi får ta bort God Jul" Jag läste högt, sa inte namnet på avsändaren och sedan skrattade vi så vi grät. Detta handlade ju ändå om ett julkort. 

Julkoll och abstinens

Nej nej nej Lagerhaus - jag har en hel låda hemma som till och med är märkt med texten Dekorationer till paket. Jag kan inte stötta Sveriges ekonomi genom att köpa papper och rosetter. Men jag har börjat julhandla - allt prickas noga av på min lista. X betyder inhandlat, är namnet på mottagaren är överstruket är presenten även inslagen och kanske skickad med Posten. Eftersom min lista innehåller alla presenter familjens medlemmar är inblandad i hoppas jag att Åke har en skitlång lista med presenter till - mig.

Tyvärr måste jag be Buster om en lista över de som jobbar på fritids - jag är där så lite att jag inte känner igen alla. Men julklapp ska de ha, det är en stilfaktor tycker jag.

Igår var jag i stan. Köpte julkaffe på Nespresso, en av Åkes presenter och låtsades råka gå förbi NKs julskyltning. Hoppsan, ja är jag ändå här kan jag titta fem minuter i varje fönster. Men nej, i år har Tomten ett stelt botoxansikte. Herregud, kan inte ens Tomten få vara tjock med en antydan till armsvett?  I kväll har jag sett klart på Mad Men - säsong fyra. Därav abstinensen.

Mer champagne

Vilken helg. Det är något med min yngsta svägerska och hennes familj - jag blir bara så glad. Och ibland förbannad att att vi inte ses mer. I fredags cachade jag in min 50-årspresent - en eftermiddag på Sturebadet. Vi var där i nästan fem timmar och det var underbart! Jag valde den hårdaste skrubben, sov i aromarummet och tycket det var ok att bada utan vattenrutchbana och trampolin. En vattenbomb på Sturebadet hamnar nog i samma straffskala som mord, och det var bara jag som sminkade mig utan kläder, men det var härlig att duscha utan att vattnet stängdes av efter 30 sekunder! Sedan åt vi hemma hos familjen Larsson. Eftersom jag drack alldeles för mycket champagne kom Åke och hämtade mig. Väldigt snällt!

Igår var det bara viljan som presterade, och det var en belöning att sjunka ner framför Americas Funniest Home Videos med barnen. Idag har Buster spelat handbollsturnering på Lidingö. Vem sa att Stockholm är en liten storstad? Det tar inte 30 minuter att köra till Lidingö. Grabbarna rusade in på planen när deras namn ropades upp och jag var väldigt tacksam att de vann sina fyra matcher. Det gör liksom Lidingö lite närmare. Även om det är deltagandet som räknas.

Eftersom Busters alla byxor flaggar tar jag tacksam emot Cs garderobsrensing + kvällspromenad. Har köpt nya hörlurar till iPoden. Åke tyckte de var dyra, 279 kr. Men killen som sålde dem var ju charmig. Han har exakt dessa hörlurar och är så nöjd. Jaja, det finns väl värre saker att bli bortkollrad på. 

Pannlobernas välsignelse till Hansis lax

Dessa individer har haft sina pannlober aktiverade sedan 2-års ålder - och supergåvan från Moder Natur har de förvaltat väl. De ser ju inte speciellt oroade ut...

Igår var jag på en extremt intressant föreläsning om barn och stress. Låter inte som världens roligaste ämne, men Peter Währborg lyckades både berätta hur illa det faktiskt står till i Sverige, ge en del förklaringar och avsluta med att det inte alls är hopplöst för vuxna att göra en insats.

Jag tyckte det var roligt att se innerstadsföräldrarna som ser ut ungefär som vi gör ute i spenaten - de där superchica innerstadsborna har tydligen inga barn på mellanstadiet. Det roligaste som hände var när en mamma under frågestunden säger "Ja, när man tänker på det där med s-e-x" och hon  faktiskt bokstaverar det precis som om det fanns någon i församlingen som inte borde veta vad vi pratade om - ja jag skrattade först på tunnelbanan hem.

Pappa har varit här hela veckan och borde få lön från Posten -  jag ska ge honom frimärken - eftersom han varit vår egen butler. Vem mer än han kan bli glad över att få panikfixa en matsäck till Buster som jag fullständigt missat? Idag har han krattat alla löv och på återvinningsstationen får han en stor säck äpplen som någon tänkt slänga. När jag kom hem var hela köket täckt av äpplen i olika grad av bearbetning. "Blev det jobbigt för dig nu" säger han vänligt medan jag ger honom 60 minuters respit innan jag börjar röja. Tog en promenad med Viola, det är nyttigt att höra henne skita fullständigt i morfars städinkompetens.

Pannloberna är det som skiljer oss från djuren. De gör att vi kan tänka framåt, planera och se konsekvenser. Barn har inga strategier för att stänga av oron för morgondagen - det är det vi vuxna måste hjälpa dem skapa. Jag tror jag kopplar in Åke här - han sover alltid så djävla gott.

På kvällen åt vi Hansis lax - enkelt och gott. Gör så här:

Smörj en form lite grann. Smäll på flingsalt, massor av dill och citronpeppar.

Lägg på laxbitarna och krydda ett varv till.

Häll på grädde (jag tog riktig eftersom pappa blivit så smal) upp till hälften av laxbitarna.

In i ugnen, 225 grader i ca 12 minuter. 

Det händer bra saker

Som vi eldade! När grannen på landet är hemma på grund av för mycket övertid tar han det inte lugnt - han sågar ner alla stora granar vi kommit överens om. Så vi tuttade på torsdag morgon och blev klara när mörkret föll lördag kväll. Åke hade då varit ute mer på tre dygn än på tre månader, så han såg ut som en ny människa. Jag orkade knappt släpa tvättvattnet ut på stenarna, armarna värkte.

Barnen sprang som torra skinn i mörkret, det är ju svart som i djävulens innerficka på landet. Gatlyktor - que?

Alicia gjorde sig illa i foten - när de hoppade över jättediket - och Viola hämtade henne i skottkärran. En ser väl rätt avslappnad ut - men den andra verkar lite, ja lättlurad.

Sedan gick allt i raketfart! Det är mycket som måste bli sagt så här innan jul (jobbet) och Buster och Birk fyller år. I lördags var det herrmiddag. Sara och jag var mycket nöjda med hela arrangemanget och när vi kom på att fråga barnen verkade de också glada. Viola och Thor serverade, Viola styrde upp alltihop såklart. Var detta en list av Thor (jämför med jag kan inte sortera tvätten älskling - det är sååå svårt) eller är tjejer mer på när det kommer till - servering?

Vi åt fars dags-lunch i Kista med Louise och Micke. Fick en plats där det luktade lagom mycket mat och jag drog i mig en gigantisk vegburgare som la sig som en mjuk buffert i magen. Louise - jag vet ingen som är så positiv - jag var trött och nästan sur när vi kom dit men det försvann så snart jag såg henne.

Igår kväll var Viola och jag på 50-årskalas. Sven-Harry, som jag trodde var ett roligt namn som kompis S hittat på visade sig vara världsberömd i hela konst- och byggbranschen. Hans restaurang var härlig, inte bara för de tekniska finesserna utan även formgivningen på alla saker, maten och inte minst personalen! Väldigt kul att träffa S "gamla" kompisar - jag som skulle hem tidigt blev ju helt pågasad av alla trevliga och roliga människor. Och de små mumsiga bakelserna krävde kaffe som sabbade nattsömnen men det var det värt.

Vilken tur att jag skulle äta frukost med kompis D i morse. Alltid kul att ses, när jag blir pensionär ska jag umgås som f-n med alla jag inte riktigt hinner med nu! Pappa är här - på tal om positiva människor. Han lyckas samla på nya kontakter, till och med på patienthotellet där han fått sin strålning.

Häxans recept

Av alla godistiggare som kom förbi i kväll var det två små häxor som stack ut. På teckningen syns Häxans skaferi. Koket innehåller jift, ben, brockolli, sniglar, tänder, klor och päls. Och häxorna pep med jättesmå röster "hur många får vi ta" när jag sträckte fram den stora grävskålen.

Sedan iscensatte jag stora dressingmordet i köket. Så går det när man skakar ner dressing - med hög fart - utan att stänga locket. Det var dressing överallt. Och nu är det dubbelt så rent som innan.

I helgen kom jag på ett ungdomselixir - gör bara på samma sätt som då. När jag skulle plugga engelska gjorde jag exakt som för 25 år sedan: städade, tvättade, vattnade blommor, uppdaterade kalendern och eldade i trädgården i fyra långa timmar. Allt måste vara perfekt innan man kan plugga. Sedan uppdaterade jag spellistan på Spotify, lagade mat och kollade en gång till på Rio (jätterolig, 4 dalahästar).

Sedan gjorde jag första steget på engelska kursen. OK, jag är lite politeare nu, och vet exakt skillnad på quite och rather. Men jag tror att Posten haft mer nytta av att köpa mig dvd-tv-serier för pengarna - jag hade lätt lovat att titta utan textning.

På jobbet påstår de att man inte får elda i sin egen trädgård. Var det därför grannen stack upp huvudet över staketet och frågade om jag tänkte röka (vi hade lite svårt att få fyr, det blev en del rök) ihjäl dem? Var han ironisk? Det är ju löjligt, det vore ett bättre samhälle om alla kläder luktade eldrök helgen när man ändå måste tugga i sig normaltiden!

Legokalendern är jul

Julen närmar sig - jag har köpt årets Legokalender till Buster. Åh, nu slipper jag oroa mig att den tar slut sa han. Smörigt.

Annars tänker jag mest på festen som inte blev av - hur kan det komma sig att det alltid verkar vara de roligaste? Planen var att skratta mig hes i kväll, i stället satt jag kvar på jobbet till efter 19. Buster var alltså sjuk i morse - och så är den lille terroristen feberfri när jag kommer hem för att titta till honom vid lunch. Morr. Men då var allt avbokat och det var bara att trösta oss med två paket glass.

Jag har nu skickat mail till hela avdelningen om Violas New Body-försäljning. Konstigt att jag tycker detta är lite pinsamt - alla andra säljer precis vad som helst utan att blinka. Eller ryser de också när de klickar på skicka?
Hur som helst, New Body är toppenbra grejer, på www.newbody.se/produktkatalog finns katalog nr 10, som Viola säljer ur. Söta S - kolla där, leverans innan jul!

Annars ska jag försöka avhjälpa mitt tokdåliga samvete för jobbets engelskakurs. Varför anmälde jag mig till den?  Jag tycker ju att jag är jätteduktig redan. Det enda ord jag är osäker på vad gäller stavning är faktiskt just samvete. Consious?

Livet i böcker

Alla dessa böcker, i söndags - efter att ha legat i fåtöljen och slappat i drygt två timmar -  kastade jag mig över min sida av bokhyllan. Vi har varsin sida Åke och jag eftersom det mesta han läser är skräp och max 12 % av hans böcker skulle klara min utrensning.

Tre kassar böcker står nu i källaren. Det är antingen gamla skolböcker eller rätt nya deckare - två genrer jag aldrig läser om. Det som finns kvar är en exposé över mitt liv, de smågalna kvinnosaksböckerna jag läste på 70-talet väckte återigen lite kampanda, men den vägs upp av klassikern Borta med vinden. En gammal bortglömd dagbok var jobbig att bläddra i - har jag verkligen varit så förnumstig? Antingen ljög jag grovt, eller också bör jag skicka ett personligt tackbrev till alla som orkade vara kompis med mig!


Även detta fina häfte låg i bokhyllan. Jag sparade det, eftersom det har exakt samma budskap som alla så-här-blir-du-lycklig-böcker som kommit sedan dess.  

Utrensningen kom sig av alla nya böcker som trillar in här. Måltidsboken som jag fick på mässan är Violas bibel i köket, hon kommer snart att dunka igenom varenda kokbok jag köpt och aldrig använt. Punkt av Johan Alander köpte jag bara för att stötta den här killen som skrivit en bok om hur han tagit sig ur ett galet liv av droger och annan skit.

Nyss kom jag hem från ett föräldramöte - mer info om New Body-försäljningen kommer. Det är något väldigt speciellt med det sortimentet - det passar alla som använder kläder.

If you can't stand the heat - stay out of the kitchen

betyder också Klarar du inte morsans vrede - spela inte fotboll i datarummet. Detta är vad som är kvar av plafonden. Buster sitter lyckligt ovetandes och käkar lasagne tillsammans med kompis A, han tror inte för ett ögonblick att lampkostnaden kommer att dras direkt från kommande månadspeng. Men morr - så blir det.
I natt var det dags för lite omväxling så jag la mig på Åkes sida. Aldrig mer - resultatet blev ju att vi sov ansikte mot ansikte. Jag kan faktiskt inte beskriva hur mycket luft den mannen kan andas ut genom näsan, jag vaknade fönad. Tillbaka till de senaste 20 årens ordning, jag hade bara glömt orsaken till att jag alltid sover till vänster.

Omorganisation

Jag var tvungen att handla - igen. Men det var svårt att veta att Viola skulle börja dricka te med honung. Ibland verkar det som om de driver med mig alla tre. De tokäter allt som finns hemma och låter pyttelite ligga kvar och bli gammalt. Jag tror att de tröttnat - och då kommer "Va, finns det inte leverpastej /bananer/köttbullar/honung". Men jag har makten - nu dricker de te med akaciahonung. Lägst GI av alla honungar.

Det första som hände på jobbet idag var att jag träffade en kvinna jag varit sjukt osams med och alltid tänker på som Stocken. Vårt samtal lät så här:
- Ja, idag är min sista dag.
- Ska du gå i pension? sa jag, vilket visade sig vara dj-ligt okänsligt.
- Nej, det fanns ingen plats för mig efter omorganisationen.

Där stod jag och kände mig så billig! Hon är inte 15 år äldre än jag, bara tillräckligt gammal för att ha mindre chans till nytt jobb. Jag tänkte bara mer på min kommande frukost än på henne.
Sorry för det där med Stocken - och jag förlåter henne att hon beskrivit mig som hon med konstiga kläder.

Besök i skolan och Giganternas fall

Besök i skolan gör en bra förälder - eller inbillar jag mig bara för att mamma och pappa med experters energi kom på alla föräldradagar, totalt skämmiga? Jag har svårt för lektioner, att hålla mig riktigt uppmärksam. Så idag var jag med på långpromenad. Samling på morgonen, och tillbaka på skolgården vid 14.30. Då hade vi tillbringat tiden i skogen, på jakt efter barr, granar i julstorlek, blåbär och svampar. Jag frös nästan fingrarna ur led - och rumpan - men vilken dåre går i skogen i tajta jeans? Att det ska vara så svårt att komma ihåg kyla.

Det var kul, fick prata lite med lärarna och de andra föräldrarna som var med. Och det var väldigt skönt att krypa ner under värmefilten efteråt, med slutet av Giganternas fall av Ken Follett. Vilken tegelsten, men jag älskar krigsböcker med bra personbeskrivningar. Om någon vill läsa ska jag inte avslöja vilka som dör (det är ju krig). 4 dalahästar. Bokhösten är en utmaning - att hinna med.

Nästan en Juholt

Naturligtvis vann jag inget på den där Trisslotten - och jag skäms så här efteråt att jag ville ha ännu mer efter en riktig turdag!  Mycket vill ha mer, som Juholt.
Helgen är slut - och det känns faktiskt inte speciellt plötsligt. Idag jobbade jag, men det var nästan ok eftersom Viola var med. Att vara ensam på ett stort kontor - det känns som om livet pågår där utanför medan jag kämpar med fiffiga formuleringar om Skicka lätt. Tur att jag gillar det Posten gör.  Viola gjorde läxor, det är helt otroligt hur samvetsgrann den ungen är, hon har inte fått det från varken Åke eller mig - två små läxsmitare. Men det är väl så det är - barnen är som föräldrarna, fast bättre på allt.

I fredags var Viola och jag på Svensson Svensson - varning varning. Den är inte speciellt rolig ens om man vill skratta. Trots att vi båda älskar Suzanne Reuter. 1 dalahäst. Eftersom jag druckit för mycket kaffe och var tvungen att hitta på något efteråt gick vi på jakt efter ny vinterjacka till Viola. Smack, en vit Didriksson som hon är så fin i. Jag funderar faktiskt på att ge henne ansvaret för barnbidraget.

Ett sätt att göra helgen lång är att storhandla - det är skönt efteråt, men herregud vilket släpande! Jag höll på i tre timmar, sov middag i 30 minuter för att orka stuva undan i 1 timme till. Måste jag stödköpa under den kommande veckan ser jag det som ett personligt misslyckande! Nu bågnar huset av olivolja, pasta, nötter och mandlar, ost, tomatpasta och apelsiner. Med mera.

Det är som jag misstänkt länge - Åke och jag är bättre ihop än var och en för sig. Skulle jag någonsin köpa en sladd för 700 bagare? Nix pix. Men jag njuter av kanonljudet som den där lilla sladden gör. Och jag är rätt säker på att Åke glädjer sig åt den fina äppellampan jag köpt till Busters rum. För 700 pix. Den syns längst upp till höger - och är underbar tänd. Vem vill inte ha ett gigantiskt grönt äpple som nattlampa?

It's not what you know - it's who you know

Nu kommer ett egoinlägg, mest för att jag ska komma ihåg en riktig turdag. Som sagt, vi tog kort hela eftermiddagen. På riktigt sexiga motiv - Postens påsar och kartonger med porto, men med fina saker i. Hur som helst, när vi släpat fram allt och monterat lampor, softboxar och spänt upp den vita bakgrunden började vi drömma om ett eget fotorum.

Hm, hur göra? Vi kollade upp om det fanns något tomt förråd - nr 15 var det bara skräp i - och sedan frågade den supertrevliga A i receptionen rätt person. Vips hade vi en nyckel. Och vi stod på små rosa moln. Nu ska vi fixa med mörkläggning, fina bakgrunder och allt. Så jag har faktiskt för första gången köpt en trisslott, vinner jag inte idag så vinner jag aldrig.

Och sedan har pappa fått sitt nya psa-värde. Efter sommarens medicinering tyckte doktorn det borde sjunkit till 10. Men tada, det är bara 1. Belöningen för dieten han kämpat med kan man undra, även om doktorn aldrig skulle säga det. Skit samma, det känns underbart att tumören mest ligger och vilar. Hurra!

Trafikinfarkt och jogging

Idag var jag sååå sur när jag kom hem från jobbet. Stackars Åke - hemma sjuk och så får han hem en människa med svarta ögon. Det var trafikinfarkten i Stockholm, jag klarade inta att åka bil hem och sitta  där och bli äldre. Jag älskar min cykel, och är förbannat tacksam att Åke går med på att jag får cykla hem varje dag - han förbarmar sig över bilen.

Men nu är allt bra igen - jag joggade medan grabbarna tränade fotboll. Det doftade fantastiskt i Grimstaskogen och de andra motionärerna brydde sig inte ett smack om mig, ingen ställde sig bakom en gran för att mörda.

Buster ligger i soffan och försöker låtsas som om han orkar titta på fotbollen, och jag (som är ledig tack vare fotbollen) ska strax ta en äggmacka med tokmycket kaviar till Landet Brunsås. Tycker att de sätter fingret på intressanta saker om mat - och dessutom är de galet roliga.

Lite längtar jag till i morgon, G och jag plåta hela eftermiddagen. Jag kanske får lite bilder hit, nu får Viola ställa upp igen, mina bilder framför datorn ska vi väl icke publicera.

Vännerklubben

Ja så här ser vi kanske ut vi i Vännerklubben, men fotot på boxen med alla 10 säsongerna blev för fult att platsa som illustration till den fiffiga idén som Sara fick. Vi ska träffas, sju trevliga kvinnor, den första torsdagen varje månad och se på Vänner. Vi startade i torsdags, vid den geniala tiden 19.30 (alla har hunnit fixa middag, om man nu har det på listan) och firade med champagne som Åke fixat. Jag älskar magnumflaskor! Det tog lite tid att komma upp i biorummet, mycket att prata om!

Annars ser jag tillbaka på en helg som varit helt oväntad. Viola och Buster var hos Louise och Micke från fredag, och egentligen borde Åke och jag checkat in på Strand hotel och flutit omkring på långa promenader med stopp på olika ölhak bla bla bla (= intellektuell nivå på ölsamtal). Men inget slog in - Åke blev sjuk. Men va f-n, och jag som är världens sämsta Florence.

Men på en skala - hur mycket kunde jag gnälla "stackars mig som inte får bo på hotell och dricka hur mycket öl jag vill, måste jag verkligen vara i mitt fina stora hus och lida?". Nej jag skärpte mig snabbt och skapade min egen perfekta helg. Först en tur till Läkarmissionen, hittade en väldigt ful och billig sypuff som jag ska klä om på den kommande kursen i möbeltapetsering. Visserligen hade jag redan en, men denna nya ska Viola få. Sedan Systemet (ölen) och sedan klippte jag fyrkanter till mina kommande lapptäcken, hela eftermiddagen/kvällen. Nu var jag lite trött, men kvicknade till när jag hittade Americas funniest homevideos, tre avsnitt. Det är inte klokt vad tokigt det kan bli. Och vilken avrundning, två avsnitt av Mad men.

I god stil har jag hållit på här hemma sedan innan 07.00. Storstädat i Violas rum (inte hennes fel att jag sålde henne skrivbord så snabbt och att allt hamnat på golvet) snitsat till Busters (fått Åke att sätta upp lite grejer) och sytt nya gardiner till vårt sovrum. Aldrig för sent för rosa sammet. Med vit spets.

Svampsoppa - den bästa

Svärmors svampsoppa passar på Grand Hotel, gör så här:
Fräs 4 dl färsk hackad svamp och 1 hackad gul lök.
Eller - 15 g torkad svamp, blötlagd några timmar.
Strö över 4 msk vetemjöl och rör om.
Häll i 8 dl grönsaksbuljong och småkoka 3-4 minuter.
Vispa ner 2 dl mjölk och minst 1 dl creme fraiche.
Koka upp
Smaka av med salt och peppar, droppa i lite citronsaft.
Strö över hackad persilja när du serverar.

OBS! Inga lättprodukter i denna soppa, då är det lika bra att skita i alltihop. Och gör dubbel sats om det vankas gäster, annars blir det bråk. Svärmor är en mycket noggrann kvinna, hon tyckte jag skulle påpeka hur lätt det är att bränna löken - så nu är det gjort.

Och nu en efterlysning: hur mördar man samtliga bananflugor? De gör ingen nytta hemma hos oss, och idag fick Viola plocka en ur mitt öga, det var droppen.

Jag har ont i benen och har köpt chips mitt i veckan, det kan man göra när det blåser så cykeln nästan stannar. Alltid chipsvind på väg hem.

Ordning och reda i Sverige

- Jaha, du var här för 5 år sedan, och har inte haft cellförändringar och kommer att kallas vart femte år tills du fyller 60 var så god och sitt upp i stolen! Jajamän, cellprovssvängen måste vara den effektivaste hanteringen i landet. Det tog inte fem minuter så var jag ute igen. Jag fick klä på och av mig själv, men det var precis allt. Inne på hälsa kan jag tipsa om www.ntnu.edu/cerg/vo2max. Några enkla uppgifter och man får veta sin fysiska ålder. Vi har fått alla resultat mellan 32 och 87 (!) på jobbet. Jag är 34, men de frågade aldrig hur stelt det är att nå golvet i högklackat.

Ers Majestäts olycklige Kurt är en riktig bladvändare. Den halvgalne karln har en fru som stöttar honom i vått och torrt. 3 dalahästar.

Och i facebook finns allt från Spotify. Viola har i uppdrag att bättra på min image genom att bara lyssna på ny musik - man vill ju hänga med. Och hon har min inloggning.

Ärlighet varar

Titta - denna perfekta svamp har jag plockat själv! Efter 20 år kom Åke och jag ut i svampskogen, det krävdes en charmig konsult plus kollega A som går att lita på - så stod vi där och glodde efter trattisar. Som var överallt. Nu ligger de på tork i bastun, då är Åke i sitt esse, när det ska torkas. Från utspilld choklad till svamp, allt har han fixat i helgen.

I fredags när jag stämde av middagsmaten med Buster och kompis J säger Buster "vad bra att vi hemma hos mig, så att det blir god mat". Va?! Jag skämdes och blev även patetiskt stolt över att få beröm eftersom jag alltid känner mig i matbakvattnet kontra familjerna A-Ö.

Turligt skulle Buster in till stan på kalas i lördags (Laserfortet, herregud vad det var mörkt där inne, jag hade fått krypa på golvet) så S och jag kunde njuta av storstaden som man missar här ute i spenaten. Till slut satt vi ute på trottoaren med en delikat latte - serverad av delikat italienare - och njöt. På vägen hem hoppade vi av i Åkeshov och gick noga igenom sortimentet i ny asiatbutik. Åke drack faktiskt ingefärssåsen direkt ur flaskan när vi kom hem - han var tårögd av glädje. Vi rundade av lördagen hemma hos familjen C där vi (ja, det var väl Sara och jag då) planerade killarnas herrmiddag och åt asiatmat och drack vin tills vi var tvunga att släpa oss hem för att palla svampskogen.

Buster och jag åkte till Vällingby för att fixa ett par nya skor - dessa fula foppa ska nu återvinnas. Vi köper alltid på Stadium, eftersom Buster tror att man måste provspringa skorna på deras löpbana inne i affären och jag tycker det är en bra test.
Jag frågade Buster om inte kompis J blir ledsen när Buster klagar på mammans mat. Nää, sa Buster, han fattar. Och håller med. Någon kommer så småningom att få däng för sin ärlighet.
Skrivet till musik från Spotify.

Sol, fest och oroliga föräldrar

Det finns en signifikant fördel med kvällarna när Åke är borta - jag kan kolla någon av de ytterst märkliga tv-såporna. Eftersom han skäms och mår dåligt när folk beter sig som idioter finns det ju i princip inga såpor han kan titta på. Jaha, den otroliga Sol, fest och oroliga föräldrar är - ja det försöker jag just nu räkna ut.

Ofta har jag en helt annan uppfattning än ungdomarna på jobbet när vi läser relationsfrågespalter tillsammans, så jag har övergått till att bara samla information och se när jag får användning för den. Igår sa en av mina fikakompisar att vi skulle kunna prata en del om piercingar. "Skulle vi?" sa jag andlöst. Sänder en tanke till mamma som aldrig frågade något när jag var ute och levde loppan, utan bara fanns till hands hemma. Jag skulle vilja fråga henne vad hon tänkte.

Igår var jag för första gången i Hökarängen - gamla Hökis - som man tydligen kan säga. Kompisen jag hälsade på har gått i förtidspension och går sällan ut innan kl 12. "Ingen racerfart precis" sa hon och gapflabbade. Låter skitskönt i mina öron.

Niceville

Ja här sitter jag och är tacksam. För en massa saker, men mest akut just för nu att jag inte föddes svart i Mississippi på 1960-talet! Viola, kompis J och jag har just sett den underbara Niceville. Om jag igår hade svårt att förklara vad diskriminering är, så fattar tjejerna det helt och fullt nu. Vi lämnade salongen som tre rödgråtna individer, helt slut. Vi gapskrattade några gånger också, men det var när den elaka hade motgångar.

Tjejerna föreslog själva att det här är en film de borde se i skolan, eftersom de fått order att ta med filmer som ger något.

Jag kan se om den av många skäl, t ex för att hinna njuta fullt ut av kläder, inredning, frisyrer, bilar. 5 dalahästar!

Bilden visar det trettioåriga rödbetsvinet som vi fick när Castenmalms var här. Mums!

Kvällskurs

Ja, Sverige har skrivit under barnkonventionen. Nej, jag oroar mig inte för att jag bryter mot den. Nej, jag kan inte räkna upp alla punkter (det är 54 stycken). Ja, läs dem gärna en gång till.

Idag har jag börjat fila på Vuxenkonventionen, känner att vi vuxna i den här familjen gör en hel del som inte riktigt uppskattas efter förtjänst.

Efter en tokstressig dag på jobbet = priset för att vara borta två dagar förra veckan kom jag hem, lagade mat och tog, med hjälp av en espresso, fram barnens vinterkläder. Jajamänsan, Viola hade vuxit ur allt utom tre mössor. Buster kunde ha allt och var så sjukt nöjd att det snart ska bli vinter.

Vad sa isbjörnen när den kom till öknen?
- Herregud vad det måste varit halt, som de sandat. 

Bok- och bibliotek med frisyr

Högen kan tyckas liten - men tidningar och böcker väger. När jag gled (stapplade) in på Göteborgs C efter två dagar på Bok- och Bibliotek hade jag armar som skulle imponerat  på en orangutang.

Alltså, alla var där. Det var så mycket kändisar att det stod någon i varje hörn, och jag lyssnade på ett gäng. Naturligtvis var de där för att prata om sina böcker - som de vill sälja - men jag vill ju att folk ska läsa mina postmeddelanden, så what the f... Spaning: låt sur när du framför ditt budskap och det låter bara gnälligt (drabbade äldre man) men låt lite glatt ironisk så skrattar alla (Fredrik Lindström).

Men de mest imponerande är ju inte coola författare som alla vill träffa, utan de som står i oglammiga montrar och brinner för, tja vad ska jag ta som exempel? Riksbankens jubileumsfond? A och jag som stod i Tidningstorgets monter turade om att ta rundor, jag vandrade tills fötterna värkte.

Den lille rosa elefanten är ingen bok. Men plötsligt stod IM (individuell människohjälp) där och hade ett sortiment som hjälpte någon annan. Jag köpte mig absolution för alla tidningar med glammigt innehåll som jag redan släpade på. Turligt nog känner vi en liten Elsa som kan ta elefanten, påsarna bredvid tidningshögen är torkad mango packad av bönder i Guatemala (till A på jobbet) och sedan har jag fyra lappar i plånboken som bevis på att det ska byggas toaletter i Indien.

Sova på hotell är härligt! Jag satte klockan tidigt för att få ligga i sängen och titta på TV, frukosten tog en evighet att äta sig igenom och jag hade vääääärldens tur. Visste inte att det var 20% på allt i Nordstan innan klockan 10, kom efter detta magiska klockslag = slapp komma hem med ett par boots jag inte behövde. Det syns dock en skymt på bilden av fyra bhar. Tydligen var det tomt i bh-lådan.

Jag kom hem lördag morgon klockan 2. Drinkarna glömde jag helt, men på tåget hem satt jag skönt tillbakalutad, drack starköl och åt chips. Lustigt nog var jag den enda som läste en bok, alla andra nätade.

Idag har jag baxat hemmet upp på veckobanan. Om någon vill se Niceville ska Viola och jag gå på tisdag i Vällingby kl 17.30.

PS. Det finns en biblotikariefrisyr. Lite kort i nacken men längd ner till hakan på framsidan.

Snygg handstil = Cava

När jag flyttade till Stockholm för att jobba på PKbanken (tidigt 80-tal) sa pappa  - Erkänn aldrig att du kan skriva maskin! Vad han borde sagt är - Visa aldrig att du har en fin handstil. Detta tänkte jag trött när jag fick förfrågan att skriva en vers på detta Postogram - till ett brudpar. Så jag skrev. Såklart.

Och idag skämdes jag över min negativa inställning - jag får en flaska Cava för besväret! Valde det istället för en tidningsprenumeration. Såklart.

Igår kom pappa förbi igen. Egentligen skulle jag nu veta precis allt om Irland, men jag fick för mig att bara tänka på mig själv och malde på om barnen, jobbet och diverse rätt ointressanta tankar. Eftersom pappa är världens snällaste lyssnade han utan att klaga. Idag har han klippt vår häck och tom åkt iväg med klippet till tippen. Han har ett tecken på om Åke har mycket att göra: rörig meckarbänk = mycket att göra = pappa hjälper till lite extra. Världens snällaste.

I morgon far jag till Göteborg och bok- och biblioteksmässan. Det ska bli underbart att bara kolla en massa fina böcker och tidningar, titta på folk, åka tåg, läsa, dricka drinkar (vi får väl se om just det där med drinkarna) och sova på hotell. Som tur är har jag min gamla Dramaten att packa i, hoppas släpa hem enorma mängder läs- och tittbart. När jag kommer hem 23.55 på fredag kväll är jag full av inspiration. Ska även jobba i montern för Tidningstorget, en win-win-situation för Posten/mig.

Idag var vi på Jakobsbergsbadet, Viola, kompis, kompis mamma och jag. Det var faktiskt första gången jag var på badet utan att passa barn och istället kunde koncentrera mig på att försöka simma om en gubbe som verkligen kämpade emot. Jag vann till slut, han gav upp precis innan jag kroknade. Många måste ha slarvat med apelsinerna i bastun, nu är det förbjudet att äta där. Nu ska jag kolla ett nytt avsnitt av Blue Bloods - jag är omkär i Tom Sellek.

Missförståndens dag

Se här Busters första alster från syslöjden. En kudde för mycket små personer, den mäter 4x4 cm. Och han kroknade på sista kanten. Nu syr de en påse. Han vägrar att sy på sina initialer.

Mitt favoritprogram på tv är faktiskt söndagsmorgon på 4an! Perfekt att äta frukost och läsa tidningen till. Idag berättade jag för Viola att Kristin Caspersen (programledare för dagen) är Lill-Babs dotter. Det utbröt en vild diskussion om hur gammal Lill-Babs egentligen är. 120 år eller sa Viola så där överlägset som retar mig till vansinne. Till slut fattade vi att hon tittat på tvn precis när de visade Gudrun Sjödén.

Sedan frågade Buster vad en faktura är. Eftersom han redan fått ett totalt psykbryt över sin långa läxa som visade sig vara något han missat i skolan (hur nu det gått till) ville jag var psykologisk och ge en bra förklaring. Ja eller hur - till slut krävde han att få åka till Toys R Us och handla mot faktura. I boken stod det faktaruta.

I fredags hade vi en supertrevlig kväll med familjen Castenmalm! Barnen åt tacos, satt som ett litet gäng runt sitt eget bord och fnissade. De hade lätt kunnat använda köksbordet eftersom våra potatisar var klara vid pass 21.30. Jag ville ha en snabblösning i micron men se det godkände inte herrn i huset. Å andra sidan fick vi ha trevligt längre...

I lördags joggade jag med en lätt men identifierbar blykeps. Jag trodde benen skulle ramla av och att jag skulle trilla omkull eftersom det gick så långsamt. But I f-ing did it. Sprang idag igen, för att kolla vilken återvinninsgcentral som inte var proppfull - mål som mål.

För övrigt har jag lussanerat Violas och ska ta mig själv i morgon eftersom tanken på löss gör att det kliar. Var kommer de ifrån? På det glada 60-talet hade vi inga löss, Eija Jansson hade svinkoppar och det pratade hela klassen om, annars inga konstiga sjukdomar förutom någon fotvårta. Kanske sover jag i Busters säng i natt, där ovanför sitter en mycket smickrande affisch på Jack Sparrow. För att inte nämna Arnold.

Lår ur led

Här är jag - i något program som Viola lajjar med. Jag tycker inte att det är speciellt likt. Förutom att jag är glad och har brunt hår.

Igår var jag hos homeopaten Mona som kompis E tipsat mig om. Ärligt talat - den där konventionella läkarundersökning för 50-åringar var ju helt värdelös, jag tänker absolut bestrida när Previa fakturerar den.

Mona kom fram till att jag är helt avstängd i något flöde som börjar i hjärnan. Detta är inte bra - kanske en förklaring till att jag har konstiga förslag när vi löser korsord på jobbet. Nej, det där flödet ska vi (Mona och jag) få fart på, jag ska dit om en månad igen. Efter behandlingen var jag så skönt sömnig att hela familjen reagerade, jag bara gled omkring.

Viola ska läsa 10 minuter per dag för mig, så idag passade Buster och jag på att stretcha medan vi hörde om Sabrina tonårshäxan. Vi höll på tills Busters lår gick ur led.

Pappa dök upp, på väg till körsång i Irland (eller heter det på Irland, det är ju ändå en ö). Han är så provocerande pigg att han borde hamna i någon läkartidning under rubriken "Äldre herre får prostatacancer, ändrar matvanor och sprudlar". Nu måste jag babbla med honom.

Tiominutersrace

Äntligen lite bloggtid, närmare bestämt 10 minuter. Åke påstår - eller liksom påskiner - att jag lägger barnen för sent. Tydligen är detta mitt ansvar. Istället för att haka upp mig på denna märkliga logik håller jag med om att Buster är rätt mosig på morgnarna. Nu har han 10 minuter att slappa på - kvar efter fotbollsträning, mat, läxa och dusch.
Här bredvid syns en konstig tyghandske som legat i vårt tv-rum i tre år. Jag har hela tiden trott att det var Åkes. Något kliniskt för projektorn. Han har trott att jag städade (!) med den.

I söndags gick den hädan, då Åke städade hela dagen. I just tv-rummet. Alla sladdar, tavelramar, väggarna, bakom soffan. Jag har sådan träningsvärk i låren just nu att jag dunsar ner när jag sätter mig - allt för att jag klättrade hela dagen i köket och städade allt. När man kör med en gammal tandborste runt spisknapparna (ja, vi har en gammal spis) behövs det musik. Pallade inte med allt om 11 september, jag är tydligen inte en människa stor nog att ta till mig en hel dags krisrapportering.

Livet  har annars gjort en riktig tjurrusning sedan i fredags. Lördag rundade jag joggningen med en rask promenad, men jag hade i alla fall joggingskor på mig. Alla (handbollsföräldrar) vill inte jogga så jag har lagt mitt springande i händerna på ödet - när alla vill så hakar jag på. På eftermiddagen solade jag på altanen och pratade två timmar i telefon med kompis = lyckad eftermiddag!

Måndag var det föräldramöte i Busters klass. Jag har utvecklats - behöver inte tycka till i alla frågor. Kan tänka på mat när mamma X med sin missnöjda klagande röst mal om vad skolan borde göra. Hon klagar på både in- och utandning. En gång skrev hennes man ett oförskämt mail till mig - så jag har dömt hela familjen som asocial. Idag har jag uppdaterat min älskade klasslista och skickat ut till alla. Säg klasslista till mig på hemmet och jag kommer att skaka till och börja minnas.

Min nye chef lät mig läsa hela verksamhetsplanen högt. Han måste sett något som ingen annan fattat - jag har svårt att hålla mig vaken under de där övningarna. Inte så jag tycker det är oviktigt - bara alldeles alldeles långsamt.  Nu har det gått 30 minuter - ska kolla om Buster sover.

Stulen bloggtid

Så här såg barnlantisarna ut när de nyklippta åt en näringsriktig middag igår kväll på Sankt Eriksplans korvmoje. Det var ljummet ute och jättemycket folk i rörelse, så mysigt att jag blev lite gendobel och köpte dem varsin glass också. Sedan tuffade vi t-banan hem, Viola skrattade nästan ihjäl sig när jag råkade peta mig i ögat med en urdrucken plastflaska och vi blev självklart helt uttittade. Ingen annan på tåget hade någonsin klantat sig, det såg jag.

Idag smygbloggar jag. Viola har övernattningsparty för fyra tjejer och just nu sitter de i köket och äter tacos. Vad annars? Inte så konstigt att jag inte hade övernattningskalas när jag var 11 år - det fanns ju inga tacos. Ludvika hade faktiskt knappt fått sin första pizzeria.

Imorgon planerar jag att ta steget in i detta århundrade och skaffa Spotify. Först på min första spellista ska jag ha Move lika jagger med Maroon 5 - bästa låten just nu!  Vid 21-draget kommer Åke hem med indisk mat. Han är smart nog att fatta att jag toknjuter av att inte behöva laga mat en gång till. Indiskt är oslagbart om man vill äta sig riktigt proppmätt. Det ska jag göra för att sedan somna i soffan. Det gäller att spara på stegen eftersom jag lovat (hur tänkte jag) att jogga med A när grabbarna tränar handboll.

Annars är jag tacksam i största allmänhet. Kompis M har tagit de första proverna idag för att starta sin cancerbehandling. Jag köpte henne en riktigt fin skinnväska, ville göra ett statement. Att det är värt att satsa på framtiden även om man inte vet hur lång den är. Hon kanske sliter ut den där väskan när allt kommer omkring.

Bokmalen

Vilken dag. Först var jag tvungen att arbeta, efter att ha gått upp vilket var en bragd i sig. Sedan tyckte barnen att det var bra med middag och läxläsning (nja, där skarvar jag, just den aktiviteten lobbade jag för). Sedan plockade jag undan lite allmänt eftersom någon lägger all möjlig skit på köksbordet - matbordet är redan överfullt av Busters högar med Pokemonkort som han nu sorterat i två veckor. Sedan kom Åke hem och tyckte att middag skulle sitta fint. Hoppas att han gillar stuvad mangold, jag ville vara lite wild and crazy.

Jag vänder mig inåt, men någon själslig djupdykning är det inte eftersom jag tänker på mina tre böcker på g.
1. Jag gillar inte min hals handlar om en kvinna som tycker att hennes hals avslöjar hennes ålder (whats new, men den är mysig).
2. Levande i Dallas är nr två i True blood-serien, inga övriga kommentarer behövs och slutligen
3. Grottbjörnens folk. Jag kan inte låta bli att läsa om neanderböckerna, men avsnitten om deras gränslösa ört- och rotsamlande skummar jag.