Det första som hände på jobbet idag var att jag träffade en kvinna jag varit sjukt osams med och alltid tänker på som Stocken. Vårt samtal lät så här:
- Ja, idag är min sista dag.
- Ska du gå i pension? sa jag, vilket visade sig vara dj-ligt okänsligt.
- Nej, det fanns ingen plats för mig efter omorganisationen.
Där stod jag och kände mig så billig! Hon är inte 15 år äldre än jag, bara tillräckligt gammal för att ha mindre chans till nytt jobb. Jag tänkte bara mer på min kommande frukost än på henne.
Sorry för det där med Stocken - och jag förlåter henne att hon beskrivit mig som hon med konstiga kläder.
Hörde att omorganisationen var på g igen från en annan person jag samåkte med från Arlanda förra veckan. Han blir 60 nästa år och känner sig förstås lite oroad, förra gången klarade han sig med nöd och näppe. Det är fasen inte kul!
SvaraRaderaAkacia ska vara den bästa,sägs det, men minns i skrivande stund inte varför :)
Stor kram Anna
Nej vad jobbigt att du frågade om pension och så var det absolut inte det som det var frågan om... så kan det gå ibland.
SvaraRaderaDet där med att pyttelite ligger kvar och att man då tror att de har tröttnat - men så icke är fallet - känner jag igen hemifrån oss också!!
Kram