Arbetslinjen

Nu vet jag den exakta skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta. När man arbetar gör man allt det som ska göras hemma på två timmar per dag - något som annars sprids ut över tolv härliga timmar. Jag klagar inte, men detta står i eldskrift på himmelen över mina kvadratmetrar här i spenaten utanför Stockholm.

Idag har vi haft en ny upplevelse. Fröken ringde mig på jobbet att Buster varit inblandad i ett slagsmål på ett för honom ofördelaktigt sätt, och som tur var kunde den gamle slagskämpen Åke ta tag i detta. Jag som bara klappat till en full sjöman på en bar i Rio är ju rätt off på slagsmålsfronten. Jaha, sedan visade det sig att historien hade en annan vinkel som Buster inte vågat berätta för fröken - jag blir ledsen för hans skull men mest glad att han inte varit en skitstövel som slagit en klasskamrat!

Annars känns livet väldigt levande just nu. Det är verkligen galet att livet känns mer värdefullt när någon annan mister sitt, men jag är väl inte större människa än så. Min bästa kollegas sambo somnade in natten till lördag efter en lång och modig kamp mot cancer - och det sätter fart på tankarna. Konstigt nog satt en stor katt och vråljamade på altanen den natten, något som aldrig hänt förut. Samband, inte vet jag, men det hände. Viola sa inte ett knyst när hon fick den tredje sprutan mot livmoderhalscancer i måndags morse, jag tror att hon också tänkte på Marie. Flera av hennes klasskompisar gjorde stort drama av den lilla lilla sprutan - hade det inte varit för att jag ofta är såååå pinsam hade jag skällt ut dem. Ja, sån är jag.

Träljusstakarna är sålda. För de 10 kronorna kommer jag att köpa exakt en glasskula i USA!

Viktigt med kontanter

Ok, jag fortsätter min lilla Traderastory - nu med en bild av det enda jag inte lyckats sälja! Alltså - vad är det för fel på rejäla träsljustakar i par? Tydligen lika galet som att ta bort alla kvinnor ur IKEA-katalogen i Saudi. Hysteriskt kul att höra att det var ett misstag. Hm, jag vet att det misstaget tog ganska lång tid att ordna - det var inte bara en liten olycklig knapptryckning av praoeleven.

Idag var jag på banken för att lämna Glennonpapper. Om någon tror att samhället inte behöver kontanter kan jag dementera. Kontoret hade svaj på datan och kunde inte lämna ut stålars - jag fick se kunder i skiftande åldrer och stil bli fullständigt galna. Bäst var tanten med rullator som vrålade åt den 64-årige grabben som förgäves försökte hjälpa henne. Nej jag skrattade inte rakt ut, det hade varit riskabelt - medelålders kvinna ihjälslagen med käpp...