Blossa 2011, utvecklingssamtal och pepparkakor

Tydlig doft av kaffe, lagom glöggsmak (det lackar ju ändå mot jul) och den mest underbara eftersmak av - kaffe. Där satt den, min första alkoholrecension. Vi fick Blossas glögg 2011 i lördags, och det finns alltid en anledning att kvällsmysa.

Violas utvecklingssamtal sköts upp och Åke blev snuvad på konfekten.  Nu kan jag skryta med en obruten svit av den där svällande känslan som drabbar mig när barnen får beröm. Vi hade svårt att komma på något hon kunde förbättra (att städa bänken är inte aktuellt, hon lär nog få städa i livet) så jag ska skriva ut detta inlägg och plasta in och ta fram när det eventuellt blir lite tonårskörigt.

Så jag gick hem och bakade pepparkakor med barnen! Ja, jag ska göra egen deg när jag blir pensionär men nu hade vi köpt färdig och den gick att äta... Buster bakade en gran till sin kusin (syns längst upp till vänster) och jag gjorde pizza samtidigt och vi skrek lite till varandra men det var bara välment.

Igår kom jag hem strax innan 1 på natten. Men det är värt att åka i Stockholm - annars tappar jag mina vänner. Hemma hos S försvann kvällen, med god mat, gott vin, rom. I morse var det hemskt - och allt blev bra när den väluppfostrade killen på Säkerhet skrev att Du är bäst. Allt för att jag gjort en fin bild till honom - det stämmer att en komplimang kan lyfta en människas dag!

Det tog 1 timme att lägga barnen - de här frågorna om kondomer - var kommer de ifrån? Viola har tusen frågor om vem som åker dit om två 14-åringar har sex. Herre Jesus giv mig styrka att inte skratta - livet verkar rätt långt från debut till slut.

Världens bästa nedräkning

Sara kom med den här fina nedräkningen - i morgon är det 26 dagar till julafton. I år har vi pimpat adventsljusstaken med en fin spindel.

Igår var det full rulle här hemma, Åke bortsåg från hostan och vi andra var evigt tacksamma , det finns inget tristare än att ställa in! Nu blev det glögg, vin, öl, mat och en massa babblande.  Barnen lekte wrestling, T blödde näsblod så det blev en stor dramafläck på matten (ja det är skit samma, den är melerad) och föste undan Anneli som skulle tvätta. När han tänkte efter ordentligt kom han fram till att det måste varit när han fick Busters knä rakt i ansiktet. Kanske då.

Viola var med mig på jobbet idag. Medan jag pysslade med årets  julcollage lyssnade hon på Army of Lovers. Jag kunde inte svara på vad det var för fel på dom. Och en del av kläderna ville vi ha båda två.

Åke säger sig inte läsa här, men jag kan ändå inte skriva vad jag köpt idag till honom i julklapp. Sökte på Blocket och hittade ett perfekt exemplar 800 meter härifrån. Var inte det tur? Och den lilla tanten som öppnade dörren hade jobbat på BVC i Hässelby och kände igen Viola. Jag prutade som vanligt inte, och nu ligger fyndet gömt på ett fiffigt ställe.

Att välja julen

Lustigt - på 80-talet la jag 12 kr i frimärken i ett kuvert för att få Hur du lyckas i köket och nu kom Snart är det jul rätt ner i postlådan. Båda från Milda, jag kanske slår till på långkål 2011. Hm, vem uppfann överhuvudtaget julmaten? Jag förstår precis varför de åt som galningar på Emils tid, men nu? Lååånga presentlistor är en baggis - att griljera en skinka känns helt ohanterligt.


Fredag igen. Fantastiskt cykelväder. Buster sover borta, Åke hostar vidare, Viola och jag har skrattat hysteriskt åt David Hellenius och jag sitter ensam vaken och ser vem som åker ut ur Idol. Normalt? För mycket kaffe. 


På vår kvällspromenad visade jag Viola ett träd som är belyst på ett otroligt häftigt sätt - och råkade påstå att det var inspirerande. Nu har hon hånat mig hela kvällen. Titta det är bakljus på den där bilen - jag är så inspirerad osv. Men jag ler i mjugg, en dag kommer hon att släpa runt sina barn på kvällspromenad (alla med påtvingad reflexväst) och visa belysta träd. 


Vi ser olika på julen. Idag fick jag detta från en kollega "Vi kommer inte att kunna skriva både Kom närmare med DR och God Jul, texten blir för lång. Vi får ta bort God Jul" Jag läste högt, sa inte namnet på avsändaren och sedan skrattade vi så vi grät. Detta handlade ju ändå om ett julkort. 

Julkoll och abstinens

Nej nej nej Lagerhaus - jag har en hel låda hemma som till och med är märkt med texten Dekorationer till paket. Jag kan inte stötta Sveriges ekonomi genom att köpa papper och rosetter. Men jag har börjat julhandla - allt prickas noga av på min lista. X betyder inhandlat, är namnet på mottagaren är överstruket är presenten även inslagen och kanske skickad med Posten. Eftersom min lista innehåller alla presenter familjens medlemmar är inblandad i hoppas jag att Åke har en skitlång lista med presenter till - mig.

Tyvärr måste jag be Buster om en lista över de som jobbar på fritids - jag är där så lite att jag inte känner igen alla. Men julklapp ska de ha, det är en stilfaktor tycker jag.

Igår var jag i stan. Köpte julkaffe på Nespresso, en av Åkes presenter och låtsades råka gå förbi NKs julskyltning. Hoppsan, ja är jag ändå här kan jag titta fem minuter i varje fönster. Men nej, i år har Tomten ett stelt botoxansikte. Herregud, kan inte ens Tomten få vara tjock med en antydan till armsvett?  I kväll har jag sett klart på Mad Men - säsong fyra. Därav abstinensen.

Mer champagne

Vilken helg. Det är något med min yngsta svägerska och hennes familj - jag blir bara så glad. Och ibland förbannad att att vi inte ses mer. I fredags cachade jag in min 50-årspresent - en eftermiddag på Sturebadet. Vi var där i nästan fem timmar och det var underbart! Jag valde den hårdaste skrubben, sov i aromarummet och tycket det var ok att bada utan vattenrutchbana och trampolin. En vattenbomb på Sturebadet hamnar nog i samma straffskala som mord, och det var bara jag som sminkade mig utan kläder, men det var härlig att duscha utan att vattnet stängdes av efter 30 sekunder! Sedan åt vi hemma hos familjen Larsson. Eftersom jag drack alldeles för mycket champagne kom Åke och hämtade mig. Väldigt snällt!

Igår var det bara viljan som presterade, och det var en belöning att sjunka ner framför Americas Funniest Home Videos med barnen. Idag har Buster spelat handbollsturnering på Lidingö. Vem sa att Stockholm är en liten storstad? Det tar inte 30 minuter att köra till Lidingö. Grabbarna rusade in på planen när deras namn ropades upp och jag var väldigt tacksam att de vann sina fyra matcher. Det gör liksom Lidingö lite närmare. Även om det är deltagandet som räknas.

Eftersom Busters alla byxor flaggar tar jag tacksam emot Cs garderobsrensing + kvällspromenad. Har köpt nya hörlurar till iPoden. Åke tyckte de var dyra, 279 kr. Men killen som sålde dem var ju charmig. Han har exakt dessa hörlurar och är så nöjd. Jaja, det finns väl värre saker att bli bortkollrad på. 

Pannlobernas välsignelse till Hansis lax

Dessa individer har haft sina pannlober aktiverade sedan 2-års ålder - och supergåvan från Moder Natur har de förvaltat väl. De ser ju inte speciellt oroade ut...

Igår var jag på en extremt intressant föreläsning om barn och stress. Låter inte som världens roligaste ämne, men Peter Währborg lyckades både berätta hur illa det faktiskt står till i Sverige, ge en del förklaringar och avsluta med att det inte alls är hopplöst för vuxna att göra en insats.

Jag tyckte det var roligt att se innerstadsföräldrarna som ser ut ungefär som vi gör ute i spenaten - de där superchica innerstadsborna har tydligen inga barn på mellanstadiet. Det roligaste som hände var när en mamma under frågestunden säger "Ja, när man tänker på det där med s-e-x" och hon  faktiskt bokstaverar det precis som om det fanns någon i församlingen som inte borde veta vad vi pratade om - ja jag skrattade först på tunnelbanan hem.

Pappa har varit här hela veckan och borde få lön från Posten -  jag ska ge honom frimärken - eftersom han varit vår egen butler. Vem mer än han kan bli glad över att få panikfixa en matsäck till Buster som jag fullständigt missat? Idag har han krattat alla löv och på återvinningsstationen får han en stor säck äpplen som någon tänkt slänga. När jag kom hem var hela köket täckt av äpplen i olika grad av bearbetning. "Blev det jobbigt för dig nu" säger han vänligt medan jag ger honom 60 minuters respit innan jag börjar röja. Tog en promenad med Viola, det är nyttigt att höra henne skita fullständigt i morfars städinkompetens.

Pannloberna är det som skiljer oss från djuren. De gör att vi kan tänka framåt, planera och se konsekvenser. Barn har inga strategier för att stänga av oron för morgondagen - det är det vi vuxna måste hjälpa dem skapa. Jag tror jag kopplar in Åke här - han sover alltid så djävla gott.

På kvällen åt vi Hansis lax - enkelt och gott. Gör så här:

Smörj en form lite grann. Smäll på flingsalt, massor av dill och citronpeppar.

Lägg på laxbitarna och krydda ett varv till.

Häll på grädde (jag tog riktig eftersom pappa blivit så smal) upp till hälften av laxbitarna.

In i ugnen, 225 grader i ca 12 minuter. 

Det händer bra saker

Som vi eldade! När grannen på landet är hemma på grund av för mycket övertid tar han det inte lugnt - han sågar ner alla stora granar vi kommit överens om. Så vi tuttade på torsdag morgon och blev klara när mörkret föll lördag kväll. Åke hade då varit ute mer på tre dygn än på tre månader, så han såg ut som en ny människa. Jag orkade knappt släpa tvättvattnet ut på stenarna, armarna värkte.

Barnen sprang som torra skinn i mörkret, det är ju svart som i djävulens innerficka på landet. Gatlyktor - que?

Alicia gjorde sig illa i foten - när de hoppade över jättediket - och Viola hämtade henne i skottkärran. En ser väl rätt avslappnad ut - men den andra verkar lite, ja lättlurad.

Sedan gick allt i raketfart! Det är mycket som måste bli sagt så här innan jul (jobbet) och Buster och Birk fyller år. I lördags var det herrmiddag. Sara och jag var mycket nöjda med hela arrangemanget och när vi kom på att fråga barnen verkade de också glada. Viola och Thor serverade, Viola styrde upp alltihop såklart. Var detta en list av Thor (jämför med jag kan inte sortera tvätten älskling - det är sååå svårt) eller är tjejer mer på när det kommer till - servering?

Vi åt fars dags-lunch i Kista med Louise och Micke. Fick en plats där det luktade lagom mycket mat och jag drog i mig en gigantisk vegburgare som la sig som en mjuk buffert i magen. Louise - jag vet ingen som är så positiv - jag var trött och nästan sur när vi kom dit men det försvann så snart jag såg henne.

Igår kväll var Viola och jag på 50-årskalas. Sven-Harry, som jag trodde var ett roligt namn som kompis S hittat på visade sig vara världsberömd i hela konst- och byggbranschen. Hans restaurang var härlig, inte bara för de tekniska finesserna utan även formgivningen på alla saker, maten och inte minst personalen! Väldigt kul att träffa S "gamla" kompisar - jag som skulle hem tidigt blev ju helt pågasad av alla trevliga och roliga människor. Och de små mumsiga bakelserna krävde kaffe som sabbade nattsömnen men det var det värt.

Vilken tur att jag skulle äta frukost med kompis D i morse. Alltid kul att ses, när jag blir pensionär ska jag umgås som f-n med alla jag inte riktigt hinner med nu! Pappa är här - på tal om positiva människor. Han lyckas samla på nya kontakter, till och med på patienthotellet där han fått sin strålning.