Alltid anledning att fira

Grattis Ann! Denna lilla tovade bakelse får symbolisera den princesstårta jag velat skicka på födelsedagen! Jag vet faktiskt inte ens om det är din dag i Thailand fortfarande - tidsskillnader är inte min starka sida. Natten mellan lördag och söndag ska vi - ja hur var det nu med klockan - jo, ställa fram grillen. Åke kan inte komma ihåg hur långt det är mellan julafton och nyårsafton, jag kan inte räkna ut om det blir mörkare eller ljusare på kvällarna - what a team! Hoppas i alla fall att hela födelsedagen blev härlig!

Här hakar vi på och firar. Av olika anledningar. Buster har nu eBay-köpt tre wrestlare till; John Cena, Edge och Alberto den Rio. Allt levereras till Emelie i Long Beach, så nu måste han vänta tills någon faktiskt kommit fram.
Viola försöker ta reda på hur många par solglasögon man kan ha* genom att köpa ännu ett par på nätet. Åke har fått det årliga rensfnattet i källaren så vi firar möjligheten att spara mer grejer. Jag är glad att den gröna ärtsoppan gick hem tillräckligt bra hos alla i familjen och att "alla" jag träffar har idéer om vad jag ska göra efter Posten.

* hur många som helst, man saknar alltid någon modell/färg

Möbeltapetsering de lux

Eftersom jag borde vara på väg mot en ny yrkesbana - kanske redan från och med den 1 april - samlar jag numera på ny kunskap. Till vänster syns mitt första möbeltapetseringsalster, sypuffen mini. Den ska inte stå i badrummet utan i Violas rum. De två små misstagen jag gjorde syns inte på bilden, och locket kommer med tiden att ligga kloss mot mellandelen, jag var tvungen att spänna skruvarna lite. Jag är ytterst nöjd med resultatet, och satt uppe mellan 6 och 8 i lördags morse för att sy på bollfransen för hand. Fröken berömmer mina "pillhänder".

Sedan har jag bekantat mig med eBay. Jajamänsan, märkvärdigt för mig. Och jag frågade Magnus om de värsta fallgroparna, ett bevis på personlighetsutveckling - jag kunde annars bara kört på och missat vitsen med pay pal. Buster och jag har nu köpt wrestlinghjälten Rey Mysterio för 84 bagare.

Och Saint Patrick's Day - det kan jag fira numera. Sara med familj bjöd på traditionell irländsk mat. Kanske stämmer det att nöden är uppfinningarnas moder - de har vitkål i potatismoset - överjordiskt gott! Min gigasmaskiga vegetariska stuvning gjorde att jag lärt mig beundra fattiga irländska kvinnors matlagning! Alla hade gröna kläder på sig. Nu har jag lista med alla nationaldagar. Jag ska kolla vilka som infaller på lördagar och sedan haka på Saras tradition att fira.

Helt tjusigt har jag  lovat att springa Vårruset - dags att börja springa lopp. Jag har även lärt mig pochera ägg.

Nytta av gamla erfarenheter

På min sjuttonårsdag hände något - i min värld - ytterst märkligt. Min kille (av någon anledning kallad Dallas) dumpade mig. Jag minns att jag bara tog hunden, gick ut i skogen, satte mig på en stubbe och funderade hur länge jag skulle överleva med denna otroliga smärta. Jag har de senaste 34 åren träffat Dallas några gånger, och kunnat konstatera att Åke är mycket bättre.
Detta kom jag att tänka på i onsdags. Då blev jag dumpad igen. Efter 21 år på Posten. Nu fanns det varken hund eller stubbe att luta sig mot, men just denna dag av alla hade jag bokat lunch med kvinnan som 9 år tidigare givit mig jobbet jag har just nu. Eller förlåt, hade menar jag. Jobbet jag hade. Vi var rörande eniga om detta att lägga ner min välskötta lilla låda är ett tokigt beslut - vilket var skönt för mig att höra.
Och sedan har det hänt något konstigt i mitt huvud. Jag tänker på saker jag inte "haft tid" att reflektera över. Hur drömjobbet ser ut, hur jag ska utnyttja den här tiden med barnen, hur vi som familj ska dra nytta av det här - och när jag ska ha alla mina tjusiga outfits. Högt och lågt alltså.

Och så damp det ner ett gäng friplåtar på bio, med kort datum. I fredags var vi hela familjen på John Carter. Alltså, konstiga varelser på konstig planet, science fiction. Jag vet knappt hur det stavas och förstår inte charmen. Eller intrigen. Efter 2 timmar och 12 minuter delar jag ut 2 snåla dalahästar. Rysning.
I söndags var det dags igen - familjefilm - Journey 2, the mysterious island. Äventyrsfilm i 3D, vilken lycka. Vi skrattade jättemycket och det blir 4 dalahästar. Alla små djur var stora och de stora var, ja alla fattar att pyttesmå elefanter som man kan plocka upp är väldigt gulligt.

Efteråt shoppade Viola och jag loss på Gina Tricot. Perfekt att ha ett ungdomsförkläde för tanter som ska gå in i ungdomsbutiker. Vi fyndade jeansshorts till båda och en knallrosa kjol till mig. Åke och Buster stod i toakön - tackar tackar.

Viola har annars bestämt att vårens färg är gul. Jag är avundsjuk på hennes knallgula hasbeens som hon fick mot löfte om att inte köpa några kärringskor på Din sko. Buster har övertagit Violas svarta converse och vi har tai chi-övning varje morgon här hemma sedan dess. Medan Buster knyter skorna - 5 minuter - står Åke och jag och djupandas.

Uppdaterat immunförsvar

Uppfluten på den andra stranden - så kändes det i fredags när febern äntligen var normal - inte någonstans mellan 38,5 och drygt 40 grader. Buster undrade när jag skulle bete mig som vanligt och börja med middagen och Åke föreslog att jag skulle läsa tidningen när jag ändå var hemma på dagarna. De förstod inte att båda dessa aktiviteter kunnat ta livet av mig. Influensa kallas det - eller uppdatering av immunförsvar. Hoppas att det håller sig i 20 år. Minst. När jag på torsdagkväll, efter 5 dygn i sängen fick värmeutslag på ryggen föreslog Åke att jag skulle röra mer på mig - inte ligga så mycket. Det vara bara min kraftlöshet som hindrade en rak höger.

Men nu är allt toppen igen.  Och det hände något superroligt redan i måndags - jag fick en ny telefon, en htc (ej i bild). Av detta har jag lärt mig att fråga rätt person (dvs inte chefen utan telefonkillen). Alltså har jag nu mellan febertopparna lyckats radera hela min adressbok i hotmail, till Violas oförställda glädje faktiskt. Jag har även köpt ett screenskydd som är utvecklat för militärt bruk.

I lördags var det som ett nytt liv när familjen C kom över på Andra chansen. Kvällen avlöpte som så att Sara och jag glodde förvånat på varandra varje gång någon gick vidare. Va?! Buster tycker givetvis att alla som röstade på herr F borde få lämna in sin telefon. Oklart var.

Under en febertopp började jag fantisera om blommiga fönsterbänkar. Är mycket nöjd med denna snabba lösning med vaxduk. Glasfigurerna kan man kanske diskutera, men jag gillar dem.

På onsdag får får vi veta om den nya organisationen och eventuella jobb i den.