Kundrelationer á la 2012

När jag fick DNs årsfaktura på 2000 kr kändes det som om jag precis ville skjuta upp den utgiften. Så jag sa upp tidningen, med motiveringen att vi är borta så mycket på sommaren och bla bla bla. Jaha, genast fick jag ett erbjudande om en prenumeration med reducerat pris - med start i höst. Är inte det surt?  Om jag bara betalat och varit en trogen kund hade jag inte fått något extra. Nu har jag en månads gratis SvD, uppsnappat av en gullig tjej på Hötorget.  Och skönt att göra en hårt arbetande ungdom glad, hon var stelfrusen och hade väl antagligen inte 47 sköna anställningar att välja bland.

Vem kategoriserar böcker? Jag har läst ut trilogin Hungerspelen - Fatta eld - Revolt och varit helt absorberad. Typ "skönt att vakna mitt i natten, nu kan jag läsa några kapitel". Den står bland ungdomsböckerna. Har bestämt mig att börja läsa mer sifi, alla deckare gör mig yr i huvudet och inte kan jag minnas något efteråt heller, förutom ett lätt illamående av de otroliga djup av mänsklig tragik som öppnat sig. När försvann det gamla hederliga giftmordet?

Kl 03.30 i morse skjutsade jag Åke till terminal 5. När han försvann in i svängdörrarna med sin väska fick jag panik - det är inte alls bra att dela på familjen så här. Ska han vara 10 dagar på andra sidan jordklotet och barnen och jag hemma - det är helt galet! Nu känns det bättre. Han har landat i Los Angeles och har kanske redan träffat Emelie (som fick fick 99+2 av 100+4 möjliga på senaste provet!). Buster har redan hunnit bygga en gigantisk koja tillsammans med tvillingarna och konstaterat att det är en fördel att utnyttja (Åke avskyr kojor medan jag tycker det är kreativt) medan pappa är borta.

Möbeltapetseringskursen har börjat igen. Jag ska göra en superromanantisk sypuff (titta på tyget) och fröken Sara skrattar som en katt spinner. Svårt att slita sig som vanligt, tre timmar försvinner i total koncentration.

Jag funderar på att starta eget. Om det blir så ska mina kunder vara mina drottningar och kungar.

Besök i skolan och Giganternas fall

Besök i skolan gör en bra förälder - eller inbillar jag mig bara för att mamma och pappa med experters energi kom på alla föräldradagar, totalt skämmiga? Jag har svårt för lektioner, att hålla mig riktigt uppmärksam. Så idag var jag med på långpromenad. Samling på morgonen, och tillbaka på skolgården vid 14.30. Då hade vi tillbringat tiden i skogen, på jakt efter barr, granar i julstorlek, blåbär och svampar. Jag frös nästan fingrarna ur led - och rumpan - men vilken dåre går i skogen i tajta jeans? Att det ska vara så svårt att komma ihåg kyla.

Det var kul, fick prata lite med lärarna och de andra föräldrarna som var med. Och det var väldigt skönt att krypa ner under värmefilten efteråt, med slutet av Giganternas fall av Ken Follett. Vilken tegelsten, men jag älskar krigsböcker med bra personbeskrivningar. Om någon vill läsa ska jag inte avslöja vilka som dör (det är ju krig). 4 dalahästar. Bokhösten är en utmaning - att hinna med.

Renare än inomhus

Och detta är resultatet av enbart vatten och högtryck! Vi kom fram till att det är fem år sedan de flotta 70-talsplattorna blåstes av, och det syns ju nu hur skitiga de lyckats bli genom åren! Åke höll på en halv dag, och när Viola och jag kom hem på natten lyste plattorna ljusa i halvmörkret.

För det var ju så jag hade bestämt - en rolig sak och en nyttig varje ledig dag. Så igår rensade jag Busters garderob på förmiddagen. Numera finns det prydliga staplar av pyjamaser, kallingar osv - allt i rätt storlek. En stor kasse kunde Viola och jag ta med oss till dagens roliga sak - att fira att M tagit sin examen efter idogt pluggande samtidigt som hon fått tre barn. Det är dessa tre grabbar som övertar allt Buster växer ur - ibland när vi träffas kommer tre minibusters farande.

Viola och jag kom till kalaset kl 15.30, i tron att vi skulle vara hemma vid pass 19.00. Självklart kom vi hem i den trolska skymningen vid 23.00, Viola har ärvt min förkärlek för människor.

Idag har vi läst, Viola och jag. Först till frukost i solen, sedan i skuggan på studsmattan, och sedan i solen på altanen. Lyxigt! Jag har hedrat veckolöftet att även vara lite nyttig genom att sy nya hängare i ett gäng handdukar och tvätta alla kuddöverdrag från TV-soffan.

Jag har läst ut tre böcker! Bumerang av Tatiana de Rosnay är spännande på ett lockande sätt, och slutet går att fantisera vidare om. Inga riktigt otäcka saker, utan bara en skildring av hur galet det kan bli en familj. 3 dalahästar! Silverkronan av Anna Jansson och Gamla Stan-morden av Lars Bill Lundholm är däremot klassiska svenska nutidsdeckare, de obligatoriska hemska barndomsupplevelserna får man stå ut med för att få en lagom spännande deckare. Båda böckerna får 2 dalahästar, jag pallar inte riktigt beskrivningarna av miljöerna, Stockholm respektive Gotland - skummar de delarna istället för bli allmänbildad, eller vad nu författarnas förhoppning är.

Skrämd, men inte av Furioso

Duns. Skrik. Någon som klampar ner för trappan. Mer behövs ju inte för att jag ska dra hela ramsan, ta tag i ungen och rusa mot köket. Då skrattar han - det var en skämtgrej han fått av tvillingarna. Jag måste ha sett rädd ut, för den gode Buster frågade 20 gånger om det varit OK. Så nu har vi bestämt att försöka skrämma tuffe Åke så snart som möjligt, gärna redan på torsdag när han kommit hem.

Dagen har annars varit toppen! Var det Nobelpris till den som hittade på penicillinet eller? Borde ha varit i alla fall. På eftermiddagen var jag med på byrån för en gångs skull, och det är alltid kul och inspirerande att höra hur andra tänker inom ens eget område! Känner mig rätt gammal förstås, kan inte låta bli att undra om jag valde fel bana som läste ekonomi, men utan det hade jag inte träffat Åke - och missat de där asroliga åren som säljare.

Äntligen, en recension på Furioso av Carin Bartosch Edström.  Jag hade väldigt höga förhoppningar - men när det tar halva boken innan det efterlängtade mordet blir av så är väntan lång. Jag ska inte kommentera upplösningen, men jag är glad att jag läste boken och är glad att ha den läst. 2,5 dalahästar.

Dagens sista utmaning är att få Viola i säng, dvs att överge Huset fullt av hundar.  Ett riktigt mysigt program - och de tog chihuahuan.



 

Husbilar på hjärnan i slutet av svartvintern

Händelserna i Svartvintern av Marianne Cedervall utspelar sig i en liten by i Norrland, men det kunde ju lika gärna vara här i Stockholm - denna vintern åtminstone. Sätter inga djupare spår men ändå lite småputtrigt mysig. Stor fördel med den totala avsaknaden av moderna deckares äckelfaktor. 3 dalahästar.

Helgen har annars präglats av husbilssnack! Vi har varit inne i 50 stycken, jag blir yr av alla planlösningar och priser, säljare med olika säljbegåvning och fram för allt känslan att det är svårt att riktigt bestämma sig för storlek och tjusighet. Det är mycket att hålla utkik efter, ett kylskåp jag öppnade luktade garanterat ända till Paris, så äckligt! Resten av bilen var fräsch. Och sedan är det lite läskigt att köpa saker för flera 100 tusen. Men jag vill så gärna campa, en av bilarna hade jag köpt direkt, Åke har en lite annan beslutprocess om man så säger.

Har vi gjort något annat? Let's dance, Andra chansen (Buster toksågade Love Generation, påstod att de har silikon i tuttarna, okänd infokälla), och promenerat med C och faktiskt lagat alla överdragsbyxor och röjt ur bland omaka vantar och gamla jackor. Det är konstigt, Emelies allra finaste jacka som hon var så söt i ser nu bara omodern ut. Det är svårt med garderober, de är så gömsliga. Kollade på Bröllopsfotografen medan jag sydde, köpte den tokbilligt, den blev som ny efter tvätt med diskmedel, varmvatten och en noggrann torkning.

Sedan chockade vi Wii-spelet förstås. För att få tillgång till alla yogarörelser fick jag ta över Violas gubbe och vi vägde om henne till min vikt. Den lilla gubben därinne frågade flera gånger om hon verkligen gått upp 29,7 kilo och konstaterade sedan att hon inte nått sina hälsomål. Det är rätt kul att yoga med Wii, instruktören berömmer och påpekar fel samtidigt, en skicklig ledare. Och så vältränad.

En gåtfull vänskap

OK, barnen är nytvättade, alla naglar klippta, sportgrejerna (skidor och bad) ligger i en egen väska och vi är beredda att spendera tre härliga dagar hos morfar i Ludvika. Jag har gjort ett fint 50-års paket till M och ser nu fram emot att klockan ska bli ungefär 14 i morgon.
Hade tur - Buster gick hem till kompis N så jag kunde tokstäda i 1 1/2 timme när jag kom hem. Det kan låta lite gammeldags, men jag tycker det känns roligare att Åke kan njuta av en egen helg i ett rent och prydligt hem, än att han ska kasa omkring i dammtussar och småröra. Han skulle ju aldrig säga till mig att jag ska fylla på vad det nu är man fyller på när jag ska ta bilen på långtur - jag startar alltid en ren bil, full av soppa och det där andra. Jag behöver bara ta med egna skivor, moderna grejer, inte hans gamla dunk.

Jag tycker ofta det är svårt att riktigt tycka om böcker från andra kulturer än den västerländska. Inte för att jag ser ner på eller föraktar, absolut inte, men jag är väl helt enkelt otränad. Men den här - jag var såld från att jag såg den. Storleken, 11x15 cm, en riktig liten goding! En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är fantastisk! Och historien - den får mig att tänka på människor jag känner som brinner för olika saker. Professorn i boken brinner för matematik, men hans dedikation och känsla kan översättas till annat som ger människor en riktning i livet. Väldigt bra, 5 dalahästar. Nu ska pappa få låna den, men snart är den ledig - han kommer att sträckläsa.

Vi får väl se hur det blir med bloggandet fram till måndag, om jag kan hålla mig/om det blir av. Ludvika, here we come!

Och allt är förvridet

En lite spännande rubrik på ett blogginlägg, hoppas att ingen känner sig lurad när det bara är titeln på min senast lästa bok! Krypande otäck där man inte vet hur galet det ska sluta - för att till slut bli förvånad... Perfekt som tunnelbane- eller strandläsning, nog spännande att längta till, men inte så där att man måste ligga vaken hela natten - för att ångra sig bittert nästa morgon. 3½ dalahästar.

Vi var en man kort på jobbet och det är alltid lite skräckartat innan man inser att vi kommer att överleva. Jag har övat mig på att lyssna klart idag och inte avbryta. Det har gått så där. Sedan fick jag Viola på tråden och henne kan man inte öva på eftersom hon har förmågan att prata på både in- och utandning = helt oslagbar.  Tjurrusning till Bollywooden (helt klart värd varje stressad inandning) där vi som vanligt hade jättekul. Åke försöker få Viola att titta på Tomb Raider, Buster ställer upp helt frivilligt. Tuff dag, men bra!

Den glömda trädgården, Pepparkakshuset och ett handbollscafé

Den glömda trädgården av Kate Morton lästa jag om i en av de otaliga tidningar jag tydligen mår bra av att prenumerera på. Den skulle vara toppen - och det är den. Om man har tålamod, och är fullt nöjd med att handlingen kryper fram som en snigel. Alltså - inget var riktigt dåligt, men inte heller så bra att värdefull lästid ska gå till spillo för att få veta hur det nu var med den där trädgården. Nix pix, 2 dalahästar - låna den av mig den som vill läsa!

Välj istället Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen. Den är den första i hennes Hammarbyserie, och här läggs grunden för hjälten och hans poliskollegor. Jag gillar verkligen en hel del av dem som jobbar på att lösa de läskiga brotten, och intrigen visar att allt inte är som man tror - en kittlande tanke. 4 dalahästar!

Nu på kvällen har jag precis kommit hem från ett möte om caféet i Smedhagshallen - tack vare att jag ska jobba med klubbens café under våren. Det är ju lustigt att sportengagemang ser likadant ut nu, som när mamma och pappa satsade ett oändligt antal timmar på Ludvika sim- och segelsällskap på 70-talet. Och inte var jag det minsta tacksam - precis som Buster kommer att titta oförstående på mig när jag vill ha beröm efter 20 timmar i fiket helgen vecka 12. Jag tror faktiskt att jag tycker det är kul - att detta inte är något jag gör bara för att jag vill vara en bra förälder i mina egna och andras ögon.

Dagen har annars varit toppen! Tyvärr frös en efterlängtad kompislunch inne, men då har jag ju den kvar + att jag hann diska av en del på jobbet. Har läst lite om bosparande, det är lätt att bli deprimerad inför utsikterna att barnen någonsin ska få ett eget boende. Å andra sidan, det fanns inte ett råtthål när jag kom till Stockholm och här sitter jag nu i min tjusiga villa, haha! Förutom de gulnade trapporna då, men det verkar vara ett problem jag delar med att gäng andra - lustigt nog är alla kvinnor.

Band of Brothers - here I come.

Champagne, Fruset ögonblick och Frostnätter

Titta på mina fina brillor, de svarta bågarna är från 40-talet. Igår invigde jag mina körabilimörkret-brillor. Kvällen blev toppen - jag har inte druckit ordentligt med äkta skumpa många gånger - men att det var så här gott, mindes jag inte. Det måste varit sällskapet!

Ungarna skötte sig själva, de behövde bara en liten påminnelse att krypa i säng till slut. Buster och S vaknade i morse och började genast prata som två små tanter, även om det inte höll mig vaken, jag sköljde bara i mig två stora glas vatten och somnade om. Alla vuxna såg oväntat fräscha ut vid frukost, är det en myt att man blir mindre bakis om man dricker ofärgat (typ skumpa) jämfört med t ex whisky? Äh, jag kommer inte att göra någon studie på det - whisky en hel kväll, hua!

Åke och jag har tagit en lång promenad och jag har sovit middag medan Åke tränade (heja honom!). I kväll fortsätter vi med Band of Brothers. Tror att jag hittat nästa bok till Buster, någon Dr Proktor av Jo Nesbo. Såg en intervju med honom och han verkar vara en människa jag gärna vill att Buster ska läsa något av! Böckerna om Harry Hole är ju också jättebra, även om jag hoppas att Dr Proktor mår lite bättre.

På tal om böcker - varning för Fruset ögonblick av Camilla Ceder! Den är så tråkig att jag inte ens orkade läsa från slutet för att få veta vem mördaren är. Det känns surt att vara så negativ, det måste ju vara skitjobbigt att skriva en bok! Hur som helst, 1 dalahäst från mig.

Men 5 dalahästar för Frostnätter av Arnaldur Indridason! Hjälten, den svårmodiga men modige polisen Erlendur lämnar ingen sten ovänd när han följer sin magkänsla.

Onsdag - härlig halvdag och Vyssan Lull av Carin Gerhardsson



 Det första jag tänkte på i morse var att jag skulle få sova i morgon bitti. Skönt att trivas på jobbet, annars skulle de här vintermornarna knäcka mig! Och här är väst plus kjol med bandkant. Kanske lite för mycket att bära tillsammans, men det har jag inte gjort - ännu. Jag försökte plåta med mig själv inuti, men det hände något konstigt - jag ser verkligen bättre ut irl än vad den bilden visade!

Nu ska jag strax hoppa upp på järnhästen och fara hem. Buster och Viola har A och A som sällskap, de ska visst hoppa från altanräcket ut i den enorma snöhögen som är resultatet av Åkes takskottning.

Igår började Åke och jag äntligen kolla på Band of Brothersboxen som jag haft ett tag. Oj, jag har redan fäst mig vid några hjältar, nu blir det en lång nervös väntan på att få veta vilka som överlever!

Deckaren Vyssan Lull av Carin Gerhardsson var en ny bekantskap, ingår i Hammarbyserien. Riktigt bra, fast bitvis jobbigt eftersom det är utsatta barn med. 3 dalahästar. Om någon vill låna böcker jag skriver om är det bara att tjoa till, kan vi inte träffas har vi ju Posten!

Min kamp av Karl Ove Knausgård

Ibland är man inte sig själv, och det måste drabbat mig när jag beställde (det är ju så kul att handla på nätet) en bok som heter Min kamp. Titeln känns avskräckande nu när jag ser den framför mig! Det finns människor som sträckläser den här boken - jag har varit tvungen att ha en stickbok (typ enkel deckare) för att palla med den lååååånga beskrivningen av K-Os ungdom. Ändå är den bra på ett sätt som klibbar fast i hjärnan, hans förklaring varför tiden går fort för vuxna men inte för barn är knivskarp! När hans pappa dör på slutet - är beskrivningen av döden vilsam, skönt för mig som ständigt låter tankarna återvända till tiden när mamma dog och den fortfarande helt oförklarliga situationen att hon är borta. 4 dalahästar.

The Carrie Diaries av Candace Bushnell

Carrie före sex and the city. Perfekt för en solsemester, altenativt "när man kommer hem och vill blåsa ur skallen och inte tänka på världsfreden, varken vad lilla jag kan göra åt den eller att den inte existerar". Det ex jag köpte till Louise är i guld, en tegelsten - men med glest mellan raderna så det går snabbt att rappa av Carries liv innan NY. Kul att läsa på engelska, lämnar inga djupa själsliga spår, 2,5 dalahästar.