Arbetslinjen

Nu vet jag den exakta skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta. När man arbetar gör man allt det som ska göras hemma på två timmar per dag - något som annars sprids ut över tolv härliga timmar. Jag klagar inte, men detta står i eldskrift på himmelen över mina kvadratmetrar här i spenaten utanför Stockholm.

Idag har vi haft en ny upplevelse. Fröken ringde mig på jobbet att Buster varit inblandad i ett slagsmål på ett för honom ofördelaktigt sätt, och som tur var kunde den gamle slagskämpen Åke ta tag i detta. Jag som bara klappat till en full sjöman på en bar i Rio är ju rätt off på slagsmålsfronten. Jaha, sedan visade det sig att historien hade en annan vinkel som Buster inte vågat berätta för fröken - jag blir ledsen för hans skull men mest glad att han inte varit en skitstövel som slagit en klasskamrat!

Annars känns livet väldigt levande just nu. Det är verkligen galet att livet känns mer värdefullt när någon annan mister sitt, men jag är väl inte större människa än så. Min bästa kollegas sambo somnade in natten till lördag efter en lång och modig kamp mot cancer - och det sätter fart på tankarna. Konstigt nog satt en stor katt och vråljamade på altanen den natten, något som aldrig hänt förut. Samband, inte vet jag, men det hände. Viola sa inte ett knyst när hon fick den tredje sprutan mot livmoderhalscancer i måndags morse, jag tror att hon också tänkte på Marie. Flera av hennes klasskompisar gjorde stort drama av den lilla lilla sprutan - hade det inte varit för att jag ofta är såååå pinsam hade jag skällt ut dem. Ja, sån är jag.

Träljusstakarna är sålda. För de 10 kronorna kommer jag att köpa exakt en glasskula i USA!

Viktigt med kontanter

Ok, jag fortsätter min lilla Traderastory - nu med en bild av det enda jag inte lyckats sälja! Alltså - vad är det för fel på rejäla träsljustakar i par? Tydligen lika galet som att ta bort alla kvinnor ur IKEA-katalogen i Saudi. Hysteriskt kul att höra att det var ett misstag. Hm, jag vet att det misstaget tog ganska lång tid att ordna - det var inte bara en liten olycklig knapptryckning av praoeleven.

Idag var jag på banken för att lämna Glennonpapper. Om någon tror att samhället inte behöver kontanter kan jag dementera. Kontoret hade svaj på datan och kunde inte lämna ut stålars - jag fick se kunder i skiftande åldrer och stil bli fullständigt galna. Bäst var tanten med rullator som vrålade åt den 64-årige grabben som förgäves försökte hjälpa henne. Nej jag skrattade inte rakt ut, det hade varit riskabelt - medelålders kvinna ihjälslagen med käpp...

Ljust och fräscht

Just hemma från Ljust och fräscht  på Cirkus - jätteroligt! Hur många gapflabb som helst när förklaringen till inredningshysterin visade sig vara att vi inte är nöjda. Jag kände mig inte speciellt träffad eftersom vi inte har några vita väggar här hemma - och minimalistiskt - knappast!

Veckan som gick är veckan som försvann ur till mitt liv! 0650 åker vi hemifrån, Åke släpper mig i Råcksta och sedan läser jag inte böcker utan lyssnar på musik tills jag ploppar upp på Gärdet. Alla på Länsförsäkringar är så trevliga och snälla, så det har alltid varit en bra dag när jag 8 timmar senare ploppar ner i underjorden igen. Har skaffat mig en skön vana att ploppa upp på Karlaplan och köpa en latte att mysa med på hemvägen. Har satt in pengar på mitt kort på Espresso house - så det känns gratis att bara hämta ut. Skönt att vara inkonsekvent och känslostyrd, snacka om magkänsla.

Igår var jag hemma hos Sara och planerade kalas, blev otroligt inspirerad och lärde mig skillnaden på ut- resp ingående moms när jag surfade efter bokföringsprogram. På kvällen kollade Åke och jag på ännu ett avsnitt av Bron - kanonserie!

Nu har vi kört lchf i 7 veckor! Jag har lärt mig baka lchf-limpor, köper majonäs i jätteförpackningar på Martin Olsson och det otroligaste av allt - Åke har inte druckit öl på hela tiden! En spännande diet eftersom Åke går ner medan jag står blickstilla - det verkar vara sant att man hamnar på sin bästa vikt och inte går ner när man redan väger lagom. Buster och Viola äter som vanligt, men chipsen som fanns till ölen har ju blivit färre även för dem.

I onsdags började jag klä sypuffen i det fina tyget - den kommer att bli fantastisk! När jag lånade Busters padda och googlade kom hans senaste sökningar upp. Alltså - bajs, jultomten är faktiskt död och bilder på kakmonstret. När ska man börja undra?

Offentligt eller ofantligt

Bad hair day? Ta cykeln! Här ska Buster och jag ut på en liten kvällscykeltur, vi har en runda som slutar i en enda lång nedförsbacke.

Lousie har nu varit nästan en månad i LA och igår köpte Micke och hon en bil. I morgon börjar hon skolan.

Jag har suttit halva eftermiddagen och lagt ut annonser på Tradera, hur jag än håller på och säljer så flyter det upp nya saker ur gömmorna och just nu är det barnböckerna som går iväg i praktiska paket. Jag har även börjat gå i genom garderoben, men det svårt att plåta kläder så att det syns hur toppsnygga de är. Alla pengar går in på det berömda resekontot, den pedagogiska idén att barnen ska lära sig att man kommer så långt som den ihopsparade reskassan tillåter - jag kräks nästan när jag ser det i skrift - så äckligt präktigt! Det får uppvägas av våra icke ordningsamma mattider.

Viola undrar om det heter offentlig eller ofantlig. Jag kan inte sluta hitta på knäppa meningar "det här är inte ofantligt, vi kan inte publicera" eller "följ ofantlighetsprincipen" eller "jag känner mig offentligt glad". Annars har Buster och jag snöat in X-factor.

Arbetslinjen och tonårskärlek

Räkmackan är aktiverad. Internet funkar som smort och Glennon kommunikation AB har ett alldeles eget organisationsnummer. Och sitt andra uppdrag. Sedan i måndags jobbar jag heltid på Länsförsäkringars inhouse och - ja trivs. Av alla härliga människor som finns i världen verkar ett kluster ha samlats på lf, och det finns till och med en dotter till en av mammas goda vänner hemma i Ludvika. "Ja men, dä ä ju duuu" utropade vi båda två*. Efter en vecka vet jag betydligt mer om naturkatastrofscenarier ur ett försäkringsperspektiv - vad som helst kan bli intressant när man letar efter stavfel och särskrivningar!

Så nu är 22 veckors slappande till ända. Alla mina tankar om värdet att vara hemma mer med barnen finns kvar, och det svider att fara iväg vid 7 och komma hem vid 18 om allt flutit bra. Samtidigt handlar det nu om att bygga upp Glennon och visst - jag njuter för fulla muggar av att träffa nya människor och kolla vad de har för humor. Åke gav mig rådet att "skippa ytterligheterna", så jag flabbar inte så det hörs mellan våningarna och har inte ens erkänt att jag är veggis. Men jag undrar - hjälper det i långa loppet? Vi får se.

I onsdags åkte jag direkt till en ny termin med möbeltapetsering, har hittat den roligaste sypuffen - igen. Ett smart upplägg: min goda vän Susan går också och nu är vi garanterade att träffas tre timmar i veckan. Ibland undrar jag om den smartaste affärsidéen av alla vore att köpa ett stort hus, anställa några goda sjuksyrror för att hålla oss friska och sedan köra äldreboende. Erbjuda alla kompisar plats - så att man äntligen skulle hinna umgås.

Världens viktigaste bok kan även vara världens finaste bok. Massor med lockande bilder, och det är rätt kul att läsa om sex och samlevnad ur ett tonårsperspektiv. Mycket att lära sig (!) - jag hade ingen aning om att även tjejer går i genom målbrottet! Typiskt Ordfront att ge ut en sådan pärla. Kostar bara 115 pistoler på Bokus.

Viola är för övrigt lite matt. Jag förstår ingenting, det var hon som öppnade ett konto till mig på Instagram - och nu är hon förvånad att jag lägger ut bilder.

* (Maria: det är Kristina Dybeck jag skriver om)

Vägen till framtiden?

Helt klart - jag behöver tröst! Tröst för att nätet inte funkar hemma och att den förbannade e-legitimationen jäckar mig även på andra datorer (som jag fått höra var OK att använda).

I torsdags fick jag i alla fall svar på vad som är världens sjunde underverk: att jag  blev civilekonom. Efter en hel  dags seminarium om starta eget var det bokföringen som kändes mest skrämmande - vikten av den förmedlades av en kvinna som uppenbarligen älskade inte bara skatter utan korrekta skatter - uträknade av duktiga egna företagare. Allt toppades av damen från försäkringskassan som hotade med 0 kr i sjukersättning. Jag förstår att detta är nödvändigt, men det känns verkligen som det största hindret! 

Min nya garderob syns här, med Tomtemor Exklusiv längst ut till höger. Och detta är enbart klänningar, alla kjolar, blusar, tröjor, shorts och byxor är någon annanstans, liksom skärp, underkläder, strumpor och annat. Jag ägnade halva dagen igår åt detta - och hade tänkt att en fungerande e-leg skulle bli dagens belöning. Men det är nog i stället sommarvärmen ute, nu lämnar jag TRR!

Små nyheter förutom Amnesty

Vissa saker förändras inte - dags för inslagning av skolböcker. Igen. Eftersom Buster glömmer sina varje dag fick Violas lite extra kärlek i form av olika vaxduksomslag.
Annars har dagen förflutit av sig själv, djupt begravd i en bok om att starta eget. Alltså - jag tror jag har hittat en nisch: att skriva om otroligt omständliga böcker, så minskar tryckkostnaderna samtidigt som läsvärdet ökar. Enormt. På kul har jag lagt ett avsnitt i datorn och ska se vad jag kan göra med 19 sidor, första överhalningen resulterade i 12 sidor kvar. Hela boken är på 375 (!) sidor - risk att jag är pensionär innan jag tagit mig i genom allt.



Igår monterade Åke upp hyllan Borgsjö. Med två extra hyllor rymmer den i princip alla mina skor. Det är svårt att känna något riktigt habegär när jag tittar på detta. När jag sedan flyttat in i de tre extra garderober jag fått nu när Åke flyttat allt sitt ner i träningsrummet så kan jag luta mig tillbaka och planera varje dags utstyrsel - mycket nödvändigt i mitt liv som hemmafru, haha!

Annars strular nätet konstant, vi sätter vårt hopp till Telias optiska fiber som ska dyka upp och förvandla de där sega minuterna som kan användas till en utdragen thai chi-övningar till surf med raketfart.

Jag har blivit medlem i Amnesty igen. De har en smart debiteringsstil, man får betala hur mycket man vill per månad, målet ärbart det ska vara många medlemmar.

Sun Lama av Camilla Ceasar

Hoppa ut - inte en chans att ni kan hålla tyst i 45 minuter! sa Åke finkänsligt. Så barnen och jag drog på regnpaltorna och stövlade ut i Åhus. Efter att ha köpt gigantiska kulor av den berömda glassen skulle vi fördriva tiden.

Och där hängde Sun Lama. Jag såg genast hans plats i vårt vardagsrum. Så för fjärde gången i livet köpte jag "riktig" konst - och Åke som trodde att han var upptagen på semestern fick vänta medan barnen och jag åkte runt med konstnären och laman för att hitta en bankomat. Sedan hade min fina lama en egen säng resten av resan. Vad hade du gjort om vi inte haft husbil? frågade Åke. Helt ointressant fråga - vi hade ju Solveig med oss.

Igår var Buster helt förtvivlad på morgonen att hans stukning inte kändes bättre. Vi kan väl åka till doktorn, snälla mamma? bad han. Herregud, jag vågade inte säga nej. Så vi var på Astrid Lindgrens närakut i exakt fyra timmar, han blev röntgad och man hittade inget (såklart). Men det var ändå en fantastisk upplevelse - så gulliga barnvänliga människor och vacker miljö! Och i morse visade Buster hur all smärta försvunnit - han kunde rusa i trapporna och klampa som vanligt, snacka om duktiga läkare.

Sommaren 2012 kom Kvinten

Sommaren var inte kort! Den var ett oändligt pärlband av bra dagar - där det bara regnade liksom på kul. Vi körde Solveig genom en gigantisk pöl - nästan en sjö - när vi lämnade Stockholm, och vaknade på Växjö camping i ösregn. Men just den dagen skulle vi ju ändå bara dunka genom Småland och de där djupa skogarna är lika fina i regn. Just när vi gled in i Simrishamn kom solen, och på campingens "huvudgata" fanns alla dessa människor som är - ja bara roliga att titta på och prata med. Jag vill genast flytta till Simrishamn... Just när vi lämnade campingen kom nästa ösregn. Och då satt en äldre herre i sin cab, alltså, han måste haft vatten upp till sätet. Det är svårt att se cabcool ut då, det såg jag.

Sedan var vi fyra dagar i Malmö - jag måste nog flytta dit. Är det 16 grader i Öresund kan man morgonbada näck. Förutom att ha ett nytt kök hade våra fantastiska vänner Leif och Lisbeth fortfarande väldigt fina fönster - och väl hemma såg vi att det händer något på 43 år. Så nu sitter det en prima snygg skylt "Vi byter till Mockfjärds" på lyktstolpen här utanför. Den charmige säljaren charmade hela familjen - men Åke och jag hävdar bestämt att detta beslut är taget på strikt ekonomiska grunder. Byt alla fönster och vårda investeringen huset. Att det dessutom blir tystare - mer lättputsat - svårare att bryta sig in - ja man tackar!

Vi var två dagar på Skara sommarland - all in med boende på campingen. Det var så härligt att jag knappt vill tänka på det, längtan blir för svår. Vi hade det finaste vädret, man kunde lika gärna stå i kö som att bada och då är det varmt. Viola och jag kommunicerade med tecken och miner för att kommentera alla tatueringar, killen med 10 cm höga bokstäver över hela skulderpartiet med texten LARSSON vann tävlingen "jag vill fråga varför men vågar inte". Det kan finnas någon mer familj där ingen är gaddad - men vi var i alla fall helt ensamma på sommarlandet.

Ibland tror jag att det var bra att få sparken. När det hände något som aldrig kunde hända, så blev det lätt att göra saker jag aldrig skulle göra. Så jag köpte en båt alldeles på egen hand i somras. Åke ville ha ratt så det har Kvinten, och badstege och självläns, och precis lagom mycket plats att sitta på. Ja ja, vår första tur borde filmats och lagts ut på You tube, men det var ändå en personlig seger för mig att mötas av en båt nere vid bryggan varje morgon.

Nu är vi hemma igen. Barnen har börjat skolan, Åke jobbar och jag träffar en affärscoach som skulle få spader om han visste att Glennon ab redan har tryckt upp visitkort.

Hubba bubba-tvätt för hjärtat

Så här lycklig blir man av att sitta på en rauk. Då det var jag som absolut insisterade att jag icke skulle lämna Gotland utan att se äkta raukar pustade jag ut - barnens bud var ett vattenland och bara ordet rauk låter väl kanske inte så lockande. Sedan klättrade de som tokiga.

Vi kom hem igår kväll, jag var lite segerrusig efter att ha klarat ett gäng nya saker: packa bilen, köra på och av båt (två gånger dessutom), köra efter gps, höja cykelsadel - och sova gott med barn fem nätter i 80 cm bred säng. Bara ett barn, men ändå.

Gotland var underbart! Som tur är saknar Åkes syster körkort, så jag fick köra på de där härliga vägarna med kurvor och gräs precis bredvid vägbanan. Vi hade tur med allt utom kötiden på Max, men tydligen var de där lyxshakesarna fantastiska. Camilla fick dricka vin för att lugna ner sig.

Buster charmade spådamen Monique i Visby, så han går numera omkring helt övertygad om att han är smartare och snabbare än alla nu levande människor. En annan överraskning var drejningens lockelse. Vi fick åka till Etelhem två dagar i rad för att barnen skulle snurra lerklumpar, och nu vill de ha en egen drejskiva. Va? Ska jag göra som mamma och följa barnen till kursen Vi formar i lera?

Eftersom allt skulle bli rent var det ett sabla tvättande igår. Jag slängde även i en förpackning Hubba bubba. Det var inte bra - två tröjor och en tvättpåse fattigare ska jag bli duktigare på att tömma fickor. Dunkandet när jag kollade Violas stora fårskinn efter tuggummirester var säkert stärkande för hjärtat, som tur var hade det klarat sig.

Nu börjar fotbollsfinalen, Viola och jag ska roa oss med hunkmemory.

Tillåten drog efter midsommar

Det florerar hela tiden uppmaningar att strunta i städningen och bara njuta av allt annat livet har att erbjuda. Men tänk på oss som nästan gillar att städa - och njuter av att det är fint i skåpen! När jag stuvat undan alla köksreliker efter farmor, städat ur skåpen och ställt in det nya jag köpt - då njöt jag. På natten gick jag in och tände lampan i köket tre gånger - och varje gång stod allt på plats och bara väntade på att skapa fyra vackra frukostbrickor. Ja, ölen var ju borta. Familjen var midsommarsnäll och låtsades bry sig - det uppskattade jag verkligen!
Så nu står landet och väntar på oss igen, vi brände ner med Solveig i onsdags, körde fyrhjuling, konstaterade att pappa rivit det näst sista skjulet (bra jobbat morfar) och solade i det nya solhörnet som är en del av grusresultatet.
Midsommarafton var det full fräs mot Karlskoga och firande med familjen Liljeqvist. Igen, efter 10 års uppehåll. Fantastiskt att träffa alla, spela fotbollsgolf i tre timmar, kasta stövel och inte kunna en enda nationalsång i quizzen. Allt var som det skulle alltså.
På vägen hem på midsommardagen blev vi stående i en trafikolyckskö, jag var så tacksam att det inte var vi längst fram och försökte förklara för barnen hur tacksam man faktiskt ska vara för - allt. Kanske plockar de fram mitt malande någon gång.

Idag har jag spenderat 6 timmar på photobox.se. Fotoböcker innehåller någon drog som gör det svårt att sluta, nu är det i alla fall en midsommarbok på väg och jag har laddat kamerabatterier inför Gotland.

Fötter i vägen

You know what I think about feet! säger en av hårdingarna i Sopranos. Jag håller med honom, fötter äldre än 5 år är läbbiga. Därför visar jag bara min nya sommarskor, eftersom de är inköpta av en enda anledning - jag får inte på mig några andra. En tjej på yogan sa att det var karma. När jag stönat dessa förbannade persienner (negativ tanke) och rusat in i Busters rum för att dra upp - på vägen ut kör jag lilltån rätt i hans stora fåtölj. Nu är det ingen lilltå längre, och halva foten är blå.

Igår var vi på namngivning av lilla Ella Aquelina och det var väldigt fint! Roligare och mer avslappnat än i kyrkan. Viola och Buster är otroligt stolta faddrar. Jag var glad som en speleman eftersom det var heltäckningsmattor där vi var och det inte verkade lika konstigt att jag gick omkring barfota då. Fick rådet att visa tån för en kille som jobbar som ambulansman, men jag sansade mig. Hur många islagna tår ser ambulansmän? Jag var ju inte precis på väg att ringa 112.

I fredags kväll var allt plötsligt som det ska. Jag var ute med mina postkompisar Anna, Göran och Hansi. Vissa kombinationer av människor stämmer bara, och även om jag inte saknar själva jobbet eller min chef, så saknar jag att skratta så tårarna rinner vid varje lunch! Jag spelade biljard ungefär lika bra som landslaget spelade fotboll, men det var en härlig kväll ändå.

Idag var hela västerort och några till på IKEA, även Viola och jag. Inspirerad av Sara ska jag också uppdatera i köket, så nu finns riktiga porslinstallrikar att äta på här hemma. Plus lite andra kökssaker som råkade vara rosa eller gröna.

Studenter är väldigt fina

Känslan av förväntan är oslagbar, och jag pratar inte om julafton utan om sommarlovet. Kvällen innan skolavslutningen måste ju vara årets bästa! Barnen fick vara uppe hur länge de ville, jag bara la allt tjat om läggdags på hyllan - för 10 veckor framåt. Igår sprang jag mellan avslutningar på låg- och mellanstadiet, lite sorgligt men va faan - detta är ju toppen! Alla fröknarnas presenter (jag ordnar dem för att mamma på 70-talet ordnade till mina fröknar) verkade funka och Buster tog hellre hem fem kompisar än gick på bio med mig. Viola gick på bio och jag ägnade resten av dagen åt att steka pannkakor, städa och göra pizza. På kvällskvisten var jag rätt nöjd att ha bara två barn kvar, hur fixar storfamiljerna orken?

Så nu är det yoga kl 0700 på morgnarna, då hinner jag hem ungefär tills det är dags att ringa kompisar. I morse var jag förundrad hur många som är ute och åker 0530. Jag tog en lur efter den sena frukosten - och upptäckte då att Frank hypnotiserat mig. För tre veckor sedan fick han inte ens gå in i vårt sovrum - nu låg han vackert ihoprullad på överkastet när jag vaknade - och jag tog det som en komplimang.

Resten av dagen ägnade jag åt att sy klart lapptäcket som ska bli lördagens doppresent. Som tur var kom Sarah hit så att jag fick visa henne, resten av familjen är inte så intresserad. Jag ser redan fram emot hur glada föräldrarna kommer att bli, som att njuta av resan i förväg ungefär.

Och förra veckan njöt jag i Ludvika! Det var inte bara turen med Maria i sportbilen utan hela arrangemanget - att åka tåg upp, sova hos pappa och hinna umgås med honom, laga mat en hel dag med Maria och familj och sedan få en studentdag med underbart väder och ett lyckat kalas efteråt! Det är något speciellt med studenter med hela livet framför sig! Tjejerna är så tjusiga, jag är tveksam till om vi var det. När det gäller Glennon verkar det svåraste vara att fixa en e-legitimation. Efter 40 minuter (de var hela tiden otroligt tacksamma att jag väntade) i Nordeas telefonkö kom jag till Ola, som kunde meddela att mitt kort var för gammalt. Han erbjöd sig att skicka ett nytt - världens snällaste kille.

Garderobsrensning

Fredagens student var så fin. Tänk vad känslan att gått i mål kan få en människa att lysa - det var underbart att se! Pappa Roland hade klätt in hela altanen i plast, så vi hade riktigt varmt och blev kvar länge såklart. Buster och jag tittade på Let's dance på söndagen i stället, och tyckte det var spännande trots att vi visste vem som skulle vinna. Det måste ju vara bra TV!

Och min garderobsrensning har jag skjutit upp. Det visade sig att Viola ville ha precis allt jag skulle plocka ut - och jag ska bespara alla bilden av hur hennes garderob ser ut. Snälle gode Jesus giv mig styrka, jag måste ha semester innan vi avslutar detta. Trots att jag inte ens jobbar. Under tiden har hon valt en klänning till skolavslutningen som hon alltid sneglat avundsjukt på och köpt skor som hon övningsgår i. Jag bistår med tre goda råd - räta på ryggen - ta inte så förbannat stora steg och ploga inte.

Idag kom mina första refex. Jag ska sköta mitt referensbibliotek som en baby. Och jag har registrerat en domän - glennon.se. När jag väl lyckats fixa (den förbannade) e-legitimationen ska jag skicka ansökan till Bolagsverket om Glennon Kommunikation AB. Maila mig på anna@glennon.se!

På bikram kan jag numera göra en hyfsad kobra, medan det skriker i armar och rygg. Jag har börjat prata med några tjejer som också är där ofta. Ska man återställa kroppen är det allra bästa att dricka cocosjuice, tänk vad jag lär mig. Och till sist ett tips - tvätta ansiktet med Mandelolja. Tar bort smink och återfettar huden. Dessutom kostar en flaska som räcker ett halvår 69 pistoler på apoteket.

Buster har eviga frågor - dagens var om pungen kommer att växa i samma relation som resten av kroppen. Jag hoppas verkligen det, annars kommer han att se väldigt märklig ut om 10 år.

Chefens lår

Här går vi från klarhet till klarhet. Viola har fått eget Spotify. Åke försöker få göra spellistor hos henne, hon tittar oförstående eftersom hon fattat en liten detalj han inte gjort. Han kommer aldrig att kunna lyssna på sina listor eftersom hon alltid har S på. Jag sitter lugnt och väntar tills han kommer till mig :)

Buster har ringt 112 eftersom han upplevde att ingen vuxen lyssnade på honom. Visserligen får man inte busringa hos gamla tanter - men nämnda tant får inte heller kalla barn för cp-ungar, hota med att bussa hunden på dem och komplettera med en polisanmälan. Han förklarade allt detta för 112-tjejen och tyckte att polisen kunde förhöra tanten eftersom hon tydligen inte kan uppföra sig. Jag blev stolt att han kräver sin rätt redan som 9-åring eftersom det tog mig 50 år att komma fram till samma sak. Åke skrattar så han gråter - en 9-åring som busringt som sin värsta försyndelse, det är tydligen inget i jämförelse vad barnafadern gjort i den åldern. Så vi firar med glass och Noblesse i kväll.

Bikramyoga tar på krafterna. 90 minuter yoga i 40 graders värme - och jag längtar hela tiden tillbaka. Har kört nästan varje dag och fått lite bättre koll på kroppen. Men det är så låångt kvar tills jag kan sitta på en häl, med det andra benet uppvikt till ljumsken och händerna i böneställning. Jag gillar det stränga som omöjliggör att ta för sig på andras bekostnad. 10 minuter innan passet startar stänger dörrarna, inga väskor i rummet, inget prat - man får inte ens lämna rummet innan passet är slut om man är vid liv. Så det är bara att koncentrera sig på att kämpa.

Jag har skickat mitt första uppdrag på tryck, en affisch och 500 små foldrar. Uppdragsgivaren Jenny är personal shopper och gör även garderobsrensningar, jag hoppas kunna ta betalt in natura. Inga problem att shoppa - men att rensa är ju en total mardröm. Det finns en del som inte passar längre, Åke påstår att jag har likadana lår som hans chef (man knappt 60 år och inbiten cyklist). Åke verkar inte ha upptäckt att min rumpa drabbats av jordens dragningskraft, den har liksom sjunkit ner. En gång läste jag att just detta händer och att det handlar om 20 centimeter. Då skrattade jag rått. "Skrattar bäst som skrattar sist" var det va?

Men min sypuff blev underbar! I morgon ska vi på årets studentfirande, det är alltid så mycket glädje att se någon som på väg ut i vuxenlivet, men utan förpliktelser.

Nöjd kund hos tre

All cred till tre, som ordnar kurser för nya iPhoneanvändare! Jag var den enda under 70 - och fick stundtals känna mig som ett geni. Just det, jag hade redan använt både kameran och kalendern! Men jag fick en massa hjälp (allt verkar ligga under inställningar) av en tjej på mellan 19 och 21 som kunde allt. Dessutom var hon så söt och trevlig trots två piercingar i ansiktet och sådana där stora ringar som tänjer ut örsnibbarna att jag uppgraderat även min inställning till dessa otäcka saker. Inte så att jag gillar det - men jag får heller inte panik och tror att barnen aldrig får ett jobb om de tokar till det med dylika dekorationer.

Eftersom vädret var fantastiskt cyklade jag överallt idag, och det var en härlig stämning i stan med prinsessdop och allt. Det firar vi med jordgubbar, visserligen från Belgien men var inte någon av gudföräldrarna därifrån?

Grus och Bikramyoga

Så här såg jag ut när vi la ut 12 ton grus på landet, grävde upp den asgamla syrenen som skapat en massa jobb utan att ens vara fin och sedan plattade till den gamla buggliga platån ovanför bodarna. Granngrabben Johan 16 år är precis gjord att hantera maskiner, det var han som grävde med 3,5-tonnaren vi hyrt. Han skalade av gräsmattan närmast runt huset lika lätt som jag tar smör ur bregottbyttan. Och fint väder var det, jag körde tantvarning och solade i bh en stund på altanen. Förbjudet!

På kvällarna satt Åke i soffan och stönade. Fyrhjulingen, Oliver, var underbar att köra, han körde fast i skogen och fick använda vinschen. Men det är tungt för en kontorsjocke att grovarbeta i 3 dygn. Jag är ändå värst - har ett stort skavsår efter jordfräsen.

Viola och Ella premiärbadade lördagkväll, självklart kl 22. Jag satt i bryggsoffan och halvsov. På nätterna sov jag mellan dem, de var mörkrädda. Det behövdes tydligen bara en stor kropp i närheten, jag somnade först och vaknade sist. När vi startade hemresan säger Ella När ska vi äta? efter exakt 5 sekunder. Efter 5 minuter toppade hon med Är vi framme snart? Det går inte att ta hennes frågor på allvar. Svarar jag att det är fyra mil kvar så säger hon Hur långt är det?


Idag har jag varit på Bikramyoga för första gången. Man gör ett antal positioner under 1,5 h - i 40 gradig värme. Svett. Jag växlade mellan att må ganska bra till överväldigande illamående, men det tyckte instruktören var bra. Illamående = utrensning. Efteråt satt jag i omklädningsrummet och undrade hur jag skulle orka cykla hem. Jag är fortfarande helt färdig. Nu är det samma kur 9 gånger på 10 dagar. Men icke i morgon - då är det ju iPhonekurs hos 3 för oss nya användare. Viola tycker att det är det löjligaste hon någonsin hört. Skönt för henne att hon slipper gå med utan får sitta i skolan och ha lektioner.

Wroooom på Arctic Cat

What's with you and those moving vehicles? är en replik jag gillar ur Bondfilmerna. I fredags morse satt Åke och jag i bilen kl 03.30 för att hämta hans fyrhjuling. Vi åt hotellfrukost i Mellerud, handlade det viktigaste och kom till Glennon i tid. Ja, han heter Glennon, killen som är en perfekt kombination av skön lantis och supersäljare. Runt Glennons ställe cirklar det ett gäng sköna ATV-fantaster. Åke, stockholmaren som köper årets första Arctic Cat i nya modellen lyckas naturligtvis bli inbjuden till deras klubbkörning. Jaja, det går an att kliva omkring lite bredbent och snacka motor - vad de inte vet är att han har 12 ton grus att flytta på landet så det finns icke tid att fjanta runt på vägarna på någon nöjeskörning.

Viola har koll på Polismuseet. De var där med klassen och hon kom hem med lite sköna uppfattningar om poliser. De är extremt intresserade av kläder (grundat på att det var 470 000 gamla uniformer som barnen förväntades titta på). De tror att folk är lättlurade (guiden demonstrerade en pistol som Viola genast identifierade som en från Buster Toys R Us-samling). De har ingen humor och orealistiska förväntningar (guiden sa åt Violas gäng att skratta tystare när de käkade).

Pappa var lite negativ när jag berättade om fyrhjulingsplanerna. Hans straff var att vi dök upp på landet helt oannonserat - med fyrhjuling. Men jag måste beundra honom - han vände raskt till att se möjligheterna, och vips satt han och provkörde. 80-åring på en ATV. Sedan försökte han vara kvar en natt extra och umgås, men den gubben gick inte eftersom jag ville ha Åke för mig själv för en gångs skull. Det är faktiskt inte varje kväll man kan sitta i soffan,  titta på hockey, käka pop corn och somna innan matchen är slut. Skitskönt att inte bli störd i ett sådant guldläge.

Fördel hockey-VM

Nature will find a way säger forskaren i Jurassic Park. Det är tydligen vad som nästan hände på vår baksida, plattorna var typ uppätna. Nu är alla framskurna, och löjligt nog tog det ungefär 63 minuter. Nu återstår att braka loss med högtrycksmaskinen för att få dem nya som från 1969. Men naturen bestämmer fortfarande - jag måste vänta tills fågelmamman som byggt bo i enarna runt altanen fått sina ungar flygfärdiga. Den kvinnan måste vara i chock - plötsligt är det en annan mamma som far runt här på dagtid.

Åke har alltid något uppdrag till mig, han verkar på allvar tro att jag behöver en chef. Idag har jag rensat löv under balkongen och ringt två viktiga samtal. Jag gör alltid de där grejerna bums efter frukost, för att sedan kunna skicka ett sms och bekräfta.

Valborg var så bra! Åke hade bespetsat sig på att se en film i lugn och ro - kvällen slutade med att han körde bilspel med Felix 14 år som Viola tagit hit. En kille som är värd att platta håret för måste man kolla in - jag var trevlig med snacks och cola medan Åke satte på film och bilspel. Jag tyckte Felix var lockande väluppfostrad och Åke gillade att killen körde bra. Buster med polare for runt vid elden precis som vanligt och gubben som sålde godis till alla ungar var skitsur, precis som vanligt.

Idag fick jag nästan lust att arbeta. Lunchade med Pia, mitt stora fynd från mammagruppen, och hon var så engagerad i sitt jobb att jag blev lite sugen. Samtidigt var det rätt härligt att hoppa upp på cykeln när hon gick in på kontoret. Jag tog vägen förbi Läkarmissionen, med samma sortiment från Åhlens men lite annorlunda organiserat. Visst hade de en symaskin, en Pfaff för 450 kr. Perfekt att ställa på landet!

Jag har stora förväntningar på hockey-VM. Det brukar betyda väldigt mycket fritid för mig.

Detox och choklad-äpple-muffins

Värma ett hus i 43 år - det är respekt. Därför får vår gamla panna finplatsen i bloggen idag. Även om jag inte vet var hon är numera - killarna som monterade in ett nytt värmesystem, luft/vatten, tog med sig henne när de for igår kväll. Även oljetanken är tömd, itusågad och utburen. Där blir det dressingroom - även om det låter lite Simon & Simon.

Annars är det detox som gäller. Leverrensning genom att starta varje dag med 1 pressad apelsin, 1 pressad citron och 1 msk olivolja. Lunchen är hemmakokt soppa och middag med grönsaker, proteinkälla och rostade mandlar som snacks. Förstör jag allt med en öl? frågar Åke. Eftersom han inte vet att han dricker utrensande ponchate till frukost får ölen slinka i genom.

Idag kom första numret av Svenska Dagbladet. Jag hittade inte Kulturdelen. Ett noll till DN.  

Bullar är värdelöst att baka - varenda människa (utom min barn) verkar ha en bullmamma som gör världens godaste. Så när Åke skulle ha med sig fika till ett möte grep hans hemmafru chansen att göra muffins med egen fyllning.

Blanda 7 dl vetemjöl - 1,8 dl socker - 1,5 msk bakpulver - 1 tsk salt - 1,5 tsk vaniljsocker.
Blanda 2 lätt uppvispade stora ägg - 3,5 dl crème fraiche - 0,5 dl smält avsvalnat smör.
Gör en grop i det torra och blanda ner det blöta.
Blanda ner 1,5 dl finhackat äpple och 1,5 dl finhackad choklad. Fördela i 12 muffinsformar och grädda i ca 20 minuter.


Åke: När du är ledig maj kanske du vill göra något speciellt?
Jag tänkte: Va - har han läst mina tankar att gå en kurs i rawfood-matlaginng?
Åke: Om du slipar bastulavarna 2 timmar om dagen i en vecka få vi en ny bastu!
Jag gapskrattade - kunde inte säga åt vad. Klart att jag ska slipa bastulavar.

MOOD Stockholm

Ordningen är återställd - Åke är hemma. Californien i all ära, men vad är det mot familjeliv i H-by?! Jag är så tacksam att han vill komma hem och inte ens försvinner ut på golfbanan utan stannar hemma och tittar på film.
Buster fick wrestlinggubbar och Viola och jag ett gäng fantastiskt coola t-shirtar och hoodtröjor från Abercrombie and Fitch att dela på (va - vi har samma storlek, när hände detta). Jag har bäst garderobsordning så allt ska ligga hos mig. Smart.

Och något har hänt i Stockholms shoppingvärld. Plötsligt kan lantisar som jag få bästa behandlingen i tjusiga butiker. Igår gick Maria och jag ett hårdare träningspass på jakt efter en fin klänning att gifta sig i, och efter tips gick vi till den nya gallerian MOOD Stockholm. Där spolar toaletterna sig själva och alla som jobbar är så trevliga att jag kan gå ut utan att köpa något och ändå känna mig omtyckt. NK kändes plötsligt bara kallt och snobbigt. Jag var förvånad att flickorna bakom bageridisken där kunde hålla balansen, så låååångsamt rörde de sig.

Operation Smile

Det blev väldigt stressigt nu när Åke kommer hem två dagar innan plan! Även om vi varit ihop i 20 år så har jag tydligen ett tvångsmässigt behov av att vara duktig och visa att jag klarar skivan - alltså har jag tokstädat och tvättat alla lakan. Barnen har nyklippta naglar och jag har köpt fantastiska pelargoner som pryder hemmet. Lite handlar det om att Maria kommer också - jag vill att det ska vara perfekt stämning nu när vi ska ut och titta på brudklänning. Vad nu perfekt stämning har med städning att göra, vi ska ju inte ens vara hemma.

Operation Smile däremot är viktigt. Buster tömde sin plånbok, 37 kr, och Viola dängde upp 50 bagare för att barn med läpp- eller gomspalt ska få chans till operation och ett bättre liv. Jag minns när sköterskan sa ingen gomspalt när hon undersökte den nyfödda Viola - och även min galna tanke det är klart att hon är perfekt. Lite ödmjuk blir man ju mer åren. Tur.

Hon köpte för 150 kronor! Vrålet ekade längs hela gatan igår kväll när den förste majblomme-försäljaren var här. Vår ytterdörr måste vara rätt tunn, för vi hörde hans glädjetjut tydligt och klart. I morse såg jag att årets insamling går till att hjälpa barn som behöver brillor. Och jag vet hur det känns att se - ja ingen rad hos farbror optikern, så jag ska handla av nästa unge också. Nu ska vi se till att klistra upp blommorna i bilen innan Åke kommer hem, jag känner att klistermärken i bilen inte är helt OK.

När farbror optikern frågade Maria vad som stod på den nedersta raden svarade hon Almkvists tryckeri. Denna kvinna borde hitta en brudklänning.

Deklarationsdags - inte för mig längre

Det fanns en tid när jag absolut skulle vänta på de svenska gubbarna - nu hittar jag anledningar precis överallt att frångå ett strängt beteende. Så de fantastiska spanjorerna kom hem tack vare att Viola har ont i halsen och inte vill äta något annat än kall frukt. Hon detoxar sig själv.

Deklarationen har jag fixat. Igår. Detta är unikt - flera veckor i förväg. Och jag ringde inte pappa, och han behövde inte vråla "är du civilekonom?" vilket har varit lite stötande eftersom jag inte läste en enda kurs i den heliga konsten att deklarera. Men jag är listig - den personliga bankmannen fick titta på underlaget och säga OK.

Och Åke kommer hem två dagar tidigare än planerat. Underbart - familjer ska vara tillsammans - men jag förstår också att vi verkligen kompletterar varandra. Att jag åker hem tidigare från LA - that will never fuckin' happen. Jag hoppas att Buster kommer ihåg att ge honom en snabb kram innan alla wrestlinggubbarna ska fram, Viola och jag har lite bättre koll på det socialt passande...

Lunch på jobbet idag, vår lilla klubb har en överenskommelse om en lunch/veckan som där vi ska skratta ikapp. Och idag sa jag upp Busters fritidsplats. Det är en milstolpe. Och jag såg en intervju med min idol Linda Skugge. Hon säger att det bara är att skriva. Jag ska skärpa mig, bara bortse från det löjliga "jag har inte tid".

Kundrelationer á la 2012

När jag fick DNs årsfaktura på 2000 kr kändes det som om jag precis ville skjuta upp den utgiften. Så jag sa upp tidningen, med motiveringen att vi är borta så mycket på sommaren och bla bla bla. Jaha, genast fick jag ett erbjudande om en prenumeration med reducerat pris - med start i höst. Är inte det surt?  Om jag bara betalat och varit en trogen kund hade jag inte fått något extra. Nu har jag en månads gratis SvD, uppsnappat av en gullig tjej på Hötorget.  Och skönt att göra en hårt arbetande ungdom glad, hon var stelfrusen och hade väl antagligen inte 47 sköna anställningar att välja bland.

Vem kategoriserar böcker? Jag har läst ut trilogin Hungerspelen - Fatta eld - Revolt och varit helt absorberad. Typ "skönt att vakna mitt i natten, nu kan jag läsa några kapitel". Den står bland ungdomsböckerna. Har bestämt mig att börja läsa mer sifi, alla deckare gör mig yr i huvudet och inte kan jag minnas något efteråt heller, förutom ett lätt illamående av de otroliga djup av mänsklig tragik som öppnat sig. När försvann det gamla hederliga giftmordet?

Kl 03.30 i morse skjutsade jag Åke till terminal 5. När han försvann in i svängdörrarna med sin väska fick jag panik - det är inte alls bra att dela på familjen så här. Ska han vara 10 dagar på andra sidan jordklotet och barnen och jag hemma - det är helt galet! Nu känns det bättre. Han har landat i Los Angeles och har kanske redan träffat Emelie (som fick fick 99+2 av 100+4 möjliga på senaste provet!). Buster har redan hunnit bygga en gigantisk koja tillsammans med tvillingarna och konstaterat att det är en fördel att utnyttja (Åke avskyr kojor medan jag tycker det är kreativt) medan pappa är borta.

Möbeltapetseringskursen har börjat igen. Jag ska göra en superromanantisk sypuff (titta på tyget) och fröken Sara skrattar som en katt spinner. Svårt att slita sig som vanligt, tre timmar försvinner i total koncentration.

Jag funderar på att starta eget. Om det blir så ska mina kunder vara mina drottningar och kungar.

Mallorca i Mellerud

Jesus Christ var FANTASTISK! Egentligen avskyr jag versaler - men känslan efter musikalen kommer jag att bära med mig länge. Toppen om man kan storyn och musiken, men det hade funkat ändå. Ola Salo var en toppenJesus, och alla andra karaktärer underbara.

Resfeber existerar. Och de som säger sig inte ha någon - äh jag vet inte om man kan ha en resa runt halva klotet framför sig och inte vara lite nervis. Åke är på väg till LA och har plötsligt feber. Är inte det skumt?

Vi påskade i Dalsland. När vi rullade in på fredag eftermiddag och med måttlig entusiasm konstaterade att snögloppet följt oss hela vägen hemifrån tänkte jag "tre dagar - inte en chans". Men påskaftons morgon vaknade vi till klarblå himmel. Om man satt bakom rätt husknut kunde man sola, efter en strategiskt placerad eftermiddag var jag ljust brun och Åke tomatröd. Han sa surt att "du kan ju lika gärna åka till Mellerud som till Mallorca". Men jag förtjänar en lätt bränna eftersom jag inte är på väg till Los Angelos!

Idag har jag varit på Apoteket och köpt alvedon, strepsils, skavsårsplåster och två olika solskydd. Åke är inte alls tacksam eftersom jag även försökte tvinga på honom ett par stödstrumpor. Där var det stopp, kanske beroende på att Apotanten tittade värderande på honom och frågade "har du problem med åderbrock?". Det är väl ordet - åderbrock. Jaja, karln kan ju sitta på möten 8 h/dag och utan att få blodfyllda fötter så jag la ner. Köpte två pocket (Steve Jobs och Fattiga riddare och stora svenskar) så nu har jag gjort vad jag kan för resan.

Buster har löst de 11 nätterna utan pappa. Eftersom det är en natt över när Viola och han delat lika på att sova hos mig så kommer han att sova hos en kompis en natt. Gentil kille. Ovan syns annars hans wrestlingmatta, byggd av husets alla kuddar. Pingu är lika överlevnadsskicklig som en kackerlacka. Och kvinnan på ICA som löste in våra Trisslotter till 8 nya vill glömma oss. "Vinner  ni på de här kan mamma sluta jobba" sa hon vänligt. "Min mamma har inget jobb" sa Buster iskallt.

En varm påskgris

Minigris någon? Fråga i så fall Viola, hon håller på att läsa in sig på denna nya husdjursdröm. Åke påpekar att det bara finns plats för ett svin i familjen - han flyttar om han får konkurrens. Viola skrattar inte.

Igår levde jag upp till min nya mammamedmyckettid-roll och följde med när Viola fick sin första spruta mot lhcancer. Lärde mig något nytt - man kan vara riktigt spruträdd. Jag har alltid avfärdat det som fjant, bara att skärpa sig. Men nu - en liten tjej grät så tårarna sprutade och var helt svettig vid tanken på pyttesticket. Jag fick rycka in och andas.

På eftermiddagen var jag på banken. Det är konstigt att gilla sin personlige bankman - men få rysningar av alla som representerar honom i media! När jag fått gnyla lite om osympatiska bankdirektörer kom vi fram till varför jag har en gigantisk kvarskatt och till och med det kändas fattbart och OK. Skicklig kille!

Herr energiexpert had just lämnat huset. Han kunde rabbla ett ton energiexpertord, lite om kompressorer bland annat. Av vilket  jag fattade noll, men nu går oljeeran mot sitt slut, det verkar oundvikligt. När oljetanken försvinner öppnar sig möjligheter att flytta garderoberna närmare själva tvätteriet. Så allt slutar med att jag får köpa gymkort, så många kcal som jag bränner på att springa i trapporna med tvätt.

På trappan står krukor med påskblommor, varje äkta villägares attribut. Jag är på väg in till stan och en extraföreställning av Jesus Christ Superstar. Den tjocka trilogin om Hungerspelen följer med så tunnelbaneresan kan få bli hur lång som helst - böckerna är såååå bra

I egen regi

Har jag arbetet de senaste 21 åren i en skoaffär? Postlådan som jag tillskansat mig är dock full med papper - ett bevis på min idoga yrkesutövning inom kommunikation. Så jag slutade i fredags. Det var grand finale med skumpa och snittar, massor av härliga människor och inte ett öga torrt. De tre senaste veckorna har lärt mig hur jag inte ska bete mig om jag - gud förbjude - någonsin måste säga upp folk. Jag ska använda ISILIP-metoden. Inte sura, inte ljuga, inte prata om mig själv.
I fredags natt när jag kom hem låg min nya telefon och väntade, en alldeles egen telefon! Det slutliga beviset på att jag ska stå på egna ben. Nåja, jag valde iPhone för att kunna få hjälp av Viola, och det är löjligt att jag blir stolt när hon godkänner min coola bakgrund.

I lördags panikstädade jag hela dagen. Jag fick totalt spel vid tanken på att alla skulle gå till sina viktiga uppgifter måndag morgon och jag skulle sitta i ett dammigt hem. Med uppgiften att lösa ett enda problem - dammet. Så i morse tjatade jag mig till att få följa Buster till skolan (Viola bara stönade vid tanken). När jag kom hem skrev jag en lista över alla viktiga saker jag måste lösa under dagen - och mellan 12 och 13 sov jag middag framför varmluftselementet. Bara för att jag fick spader av att äta lunch ensam, det tog 15 minuter i stället för 45. Inte ett gapflabb i sikte, inga skrattårar som sabbade hela makeupen. Jag var faktiskt inte ens målad.

Den stora fördelen kom kl 14. Buster dök upp och vi kröp ner i soffan med te och fyra avsnitt av Solsidan. När hade jag tid med det senast? Sedan gick han med till affären, det tog evigheter eftersom varje lyktstolpe var stolpen i ett fotbollsmål och jag fick höra en rätt krånglig beskrivning av ett mål direkt ur Busters dataliknande hjärna. Han ska ha fyra barn, men först bo med Birk. I sin godhet ska de låta Sara och mig sy gardiner och annat, medan grabbarna dricker öl på puben. Sedan blir det barn, mamman till alla barnen ska vara snäll, rolig och frisk. Jag konstaterade lite syrligt att pappor också gärna kan ha samma egenskaper.

En sak till: Åke har fått en hemmafru, visst. Men han har kvar sina huvudsakliga arbetsuppgifter i hemmat. Bädda alla sängar varje morgon och fixa tvätten.

Alltid anledning att fira

Grattis Ann! Denna lilla tovade bakelse får symbolisera den princesstårta jag velat skicka på födelsedagen! Jag vet faktiskt inte ens om det är din dag i Thailand fortfarande - tidsskillnader är inte min starka sida. Natten mellan lördag och söndag ska vi - ja hur var det nu med klockan - jo, ställa fram grillen. Åke kan inte komma ihåg hur långt det är mellan julafton och nyårsafton, jag kan inte räkna ut om det blir mörkare eller ljusare på kvällarna - what a team! Hoppas i alla fall att hela födelsedagen blev härlig!

Här hakar vi på och firar. Av olika anledningar. Buster har nu eBay-köpt tre wrestlare till; John Cena, Edge och Alberto den Rio. Allt levereras till Emelie i Long Beach, så nu måste han vänta tills någon faktiskt kommit fram.
Viola försöker ta reda på hur många par solglasögon man kan ha* genom att köpa ännu ett par på nätet. Åke har fått det årliga rensfnattet i källaren så vi firar möjligheten att spara mer grejer. Jag är glad att den gröna ärtsoppan gick hem tillräckligt bra hos alla i familjen och att "alla" jag träffar har idéer om vad jag ska göra efter Posten.

* hur många som helst, man saknar alltid någon modell/färg

Möbeltapetsering de lux

Eftersom jag borde vara på väg mot en ny yrkesbana - kanske redan från och med den 1 april - samlar jag numera på ny kunskap. Till vänster syns mitt första möbeltapetseringsalster, sypuffen mini. Den ska inte stå i badrummet utan i Violas rum. De två små misstagen jag gjorde syns inte på bilden, och locket kommer med tiden att ligga kloss mot mellandelen, jag var tvungen att spänna skruvarna lite. Jag är ytterst nöjd med resultatet, och satt uppe mellan 6 och 8 i lördags morse för att sy på bollfransen för hand. Fröken berömmer mina "pillhänder".

Sedan har jag bekantat mig med eBay. Jajamänsan, märkvärdigt för mig. Och jag frågade Magnus om de värsta fallgroparna, ett bevis på personlighetsutveckling - jag kunde annars bara kört på och missat vitsen med pay pal. Buster och jag har nu köpt wrestlinghjälten Rey Mysterio för 84 bagare.

Och Saint Patrick's Day - det kan jag fira numera. Sara med familj bjöd på traditionell irländsk mat. Kanske stämmer det att nöden är uppfinningarnas moder - de har vitkål i potatismoset - överjordiskt gott! Min gigasmaskiga vegetariska stuvning gjorde att jag lärt mig beundra fattiga irländska kvinnors matlagning! Alla hade gröna kläder på sig. Nu har jag lista med alla nationaldagar. Jag ska kolla vilka som infaller på lördagar och sedan haka på Saras tradition att fira.

Helt tjusigt har jag  lovat att springa Vårruset - dags att börja springa lopp. Jag har även lärt mig pochera ägg.

Nytta av gamla erfarenheter

På min sjuttonårsdag hände något - i min värld - ytterst märkligt. Min kille (av någon anledning kallad Dallas) dumpade mig. Jag minns att jag bara tog hunden, gick ut i skogen, satte mig på en stubbe och funderade hur länge jag skulle överleva med denna otroliga smärta. Jag har de senaste 34 åren träffat Dallas några gånger, och kunnat konstatera att Åke är mycket bättre.
Detta kom jag att tänka på i onsdags. Då blev jag dumpad igen. Efter 21 år på Posten. Nu fanns det varken hund eller stubbe att luta sig mot, men just denna dag av alla hade jag bokat lunch med kvinnan som 9 år tidigare givit mig jobbet jag har just nu. Eller förlåt, hade menar jag. Jobbet jag hade. Vi var rörande eniga om detta att lägga ner min välskötta lilla låda är ett tokigt beslut - vilket var skönt för mig att höra.
Och sedan har det hänt något konstigt i mitt huvud. Jag tänker på saker jag inte "haft tid" att reflektera över. Hur drömjobbet ser ut, hur jag ska utnyttja den här tiden med barnen, hur vi som familj ska dra nytta av det här - och när jag ska ha alla mina tjusiga outfits. Högt och lågt alltså.

Och så damp det ner ett gäng friplåtar på bio, med kort datum. I fredags var vi hela familjen på John Carter. Alltså, konstiga varelser på konstig planet, science fiction. Jag vet knappt hur det stavas och förstår inte charmen. Eller intrigen. Efter 2 timmar och 12 minuter delar jag ut 2 snåla dalahästar. Rysning.
I söndags var det dags igen - familjefilm - Journey 2, the mysterious island. Äventyrsfilm i 3D, vilken lycka. Vi skrattade jättemycket och det blir 4 dalahästar. Alla små djur var stora och de stora var, ja alla fattar att pyttesmå elefanter som man kan plocka upp är väldigt gulligt.

Efteråt shoppade Viola och jag loss på Gina Tricot. Perfekt att ha ett ungdomsförkläde för tanter som ska gå in i ungdomsbutiker. Vi fyndade jeansshorts till båda och en knallrosa kjol till mig. Åke och Buster stod i toakön - tackar tackar.

Viola har annars bestämt att vårens färg är gul. Jag är avundsjuk på hennes knallgula hasbeens som hon fick mot löfte om att inte köpa några kärringskor på Din sko. Buster har övertagit Violas svarta converse och vi har tai chi-övning varje morgon här hemma sedan dess. Medan Buster knyter skorna - 5 minuter - står Åke och jag och djupandas.

Uppdaterat immunförsvar

Uppfluten på den andra stranden - så kändes det i fredags när febern äntligen var normal - inte någonstans mellan 38,5 och drygt 40 grader. Buster undrade när jag skulle bete mig som vanligt och börja med middagen och Åke föreslog att jag skulle läsa tidningen när jag ändå var hemma på dagarna. De förstod inte att båda dessa aktiviteter kunnat ta livet av mig. Influensa kallas det - eller uppdatering av immunförsvar. Hoppas att det håller sig i 20 år. Minst. När jag på torsdagkväll, efter 5 dygn i sängen fick värmeutslag på ryggen föreslog Åke att jag skulle röra mer på mig - inte ligga så mycket. Det vara bara min kraftlöshet som hindrade en rak höger.

Men nu är allt toppen igen.  Och det hände något superroligt redan i måndags - jag fick en ny telefon, en htc (ej i bild). Av detta har jag lärt mig att fråga rätt person (dvs inte chefen utan telefonkillen). Alltså har jag nu mellan febertopparna lyckats radera hela min adressbok i hotmail, till Violas oförställda glädje faktiskt. Jag har även köpt ett screenskydd som är utvecklat för militärt bruk.

I lördags var det som ett nytt liv när familjen C kom över på Andra chansen. Kvällen avlöpte som så att Sara och jag glodde förvånat på varandra varje gång någon gick vidare. Va?! Buster tycker givetvis att alla som röstade på herr F borde få lämna in sin telefon. Oklart var.

Under en febertopp började jag fantisera om blommiga fönsterbänkar. Är mycket nöjd med denna snabba lösning med vaxduk. Glasfigurerna kan man kanske diskutera, men jag gillar dem.

På onsdag får får vi veta om den nya organisationen och eventuella jobb i den.

Tips för ett enklare liv

Vår va? Fåglarna skrek som dårar när jag cyklade hem, och svetten rann i mina tjocka vinterbyxor. Och igår fick jag tre komplimanger av okända - det är bara våren som får den vanlige tunnelbanesvensken att bli glad över lila strumpbyxor.

Annars har jag äntligen ett riktigt bra tips - geluscious strumpor. Eller geléstrumpor som jag säger. Fick dessa av Louise i julklapp, och efter en veckas användning är mina i vanliga fall hälar torra så de dödar nylonstrumpor mjuka. Det räcker med 10 minuter varje kväll när man ändå läser en bok i hopp om att inte somna efter två sidor. Finns på enklareliv.se och även i turkos om  det finns någon man med torra hälar.

Den fina grisen har flyttat hem till oss. Han har stått ohälsosamt instängd hemma hos Åkes gudmor, men nu när hon är i himlen har Nasse fönsterplats i vårt kök.

Puffa, baka, lyssna, sälja

Så här ser den ut nu - min strippade sypuff. Ett riktigt hemmabygge i plywood, men på väg att få en vacker röd sits (den översta delen). Tre timmar kan inte försvinna fortare än vad de gör på torsdag kvällar, jag har redan anmält mig till nästa kurs som börjar i mars. Trots att fröken säger - och detta är en direkt citat Gör om och gör rätt! Har du problem med det kan du gå in på toaletten och grina! Alltså, jag har inte varit i närheten att gråta ännu, men visst f-n spänner jag tyget riktigt noga för att inte få skäll. Men det är skönt att slippa bestämma själv, hon bara kniper med sina starka fingrar och bedömer på en sekund om det duger.


Men jag har lärt mig fler saker: i handbollscaféer säljer man toast.

Kanon, tillsammans med kaffe har toast den bästa avansen. Halva söndagen stod jag i Spångahallen och vrålade toast! två toast! eller vegetarisk toast! till Sara som stod inne i köket och gräddade för glatta livet. Grabbarna spelade match. Jag störde mig på föräldrar som 1. frågade om vi tog kort (hallå!) och 2. ville pruta på våra snorlåga priser. Herregud!

Med hushållsassistenten kom det en instruktions-dvd. Väldigt praktiskt. Skrattade så jag grät åt att mannen var med i köket för att göra en sak: plugga i stickkontakten i väggen. Såja gumman, nu kan du börja baka... Jag lyckades helt ensam med detta konststycke, och kunde ta med en limpa till Sara dit jag bjudit in Buster och mig för att nörda till Mello i trevligt sällskap. Magnus rensade parabolen i snöstormen (Andreas Jonsson borde skriva en lovelåt om detta fina beteende) - och sedan kunde vi kasta oss in i kommentarer. Och nej, vi vet inte vilka som röstade på Björn R - det var inte vi i alla fall.

En bortskämd 50-åring

Nu är priserna utdelade i årets Inhousetävling - igår var det gala. Vinnarglädjen verkade stå i direkt proportion till vinnarens ålder*, det var spännande att observera. Från utsiktpunkten precis nedanför scenen såg jag att skokrämsbranchen inte kan gå bra - inga välputsade skor så långt scenen nådde! Märkligt, i ett skrå som arbetar extremt mycket med detaljer. På tunnelbanan hem hade jag väldigt trevligt med en man som satt med samma påse i knät som jag - vi kom alltså från samma gala och hade mängder att prata om. Nu pratade vi ju inte ett smack om galan, så hur det skulle bli om alla tunnelbaneåkare fick en påse att bonda via. Kanske fler roliga samtal. På hemvägen körde busschaffissen fel - förklaringen "jag trodde att jag körde nattbussen" var rörande. Dock verkade han nyvaken när vi fick honom att baxa runt bussen i nästa korsning. Jobba till 75 va? Jag dunkade huvudet i kudden vid pass 01.00.

Buster fick sin framtand fixad hos tandläkaren, och såg som enda rimliga belöning för sitt lugna uppträdande en liten skål godis. Jag gick med på det, mest för att få sitta och sy om en tröja i lugn och ro. Då hade vi precis kommit hem från badet, där Viola och Ella fick så bråttom upp att de i princip svedde kakelplattorna på vägen genom duschen. Målet var pommes som de hann beställa snabbare än en gris blinkar.

I söndags bakade jag med hjälp av Karin ett bröd så gott att det försvann på två dygn. Medan jag som bäst klagade över att en Electrolux hushållsassistent (väcker sköna minnen av mamma, Kitchen Aid har inte en känslomässig chans) kostar 5290 kr kläcker pappa ur sig att han betalar hälften. Vill man käka fågel får man skjuta när den flyger förbi - jag köpte en Pearl Pink måndag eftermiddag. När jag kom hem med lådan och påstod att det låg en assistent i den sa Buster klentorget En människa - i lådan?


* Ju yngre vinnare ju gladare. Jag tror att alla i salen ville studera på Vindels Folkhögskola och bli medlem i Unionen så smittsam var glädjen av dessa unga begåvningar.

Två kalas på samma dag

Gå på kurs! Det används ju fortfarande som tips till singlar. Här kommer ett mer specificerat; träffa möbelnördar på kurs i möbeltapetsering. Men sköna nördar, kvinnor mellan 25 och 60, fast beslutna att strippa sin möbel och sedan klä på den igen enligt en gudomlig plan. Tre timmar stod jag dubbelvikt över min lilla sypuff, när fröken Viveka harklade sig och sa att vi skulle packa ihop gick jag - fortfarande dubbelvikt - bort med min lilla utrustningskorg. Du vet att du kan höja ditt bord va? sa Siv. Alltså, jag förstår att hon inte sagt något förut - hon var ju hypnotiserad av sin fåtölj. I fredags frossade jag i möbeltyger, nu ska puffen bli orange-gul-röd. Och med bollfrans längst ner. Självklart, äntligen bollfrans.

I lördags var jag en sådärmamma. Tackade ja till ett 50-årsparty trots att Viola fyllde 12. Och hade sjukt kul där tills musiken slutade och vi blev utkörda. Min bordsherre beskrevs som "han står i dörröppningen, han har flinten hitåt". Ojdå, tänkte jag. Men så är det med 50-årskalas, det finns alla grader av huvudtäckning. Men det var fantastiskt att träffa Karl W, som såg ut exakt som pappa Karl W gjorde på 70-talet - och dessutom hade en son som heter Karl W. Johan A hade den goda smaken att utbrista när han kom upp redan som talare nummer två Åh vad bra, jag kan ju bli så full. Alla vi som var med då visste precis vad han menade och skrek av skratt.

I lördags lurade vi Viola - inte ofta det går numera. Den fina tårtan hade vi smugglat ner i källaren och hon trodde faktiskt att det skulle bli en nyttig fruktsallad som enda fika på hennes kalas. Med mungiporna i knähöjd tände hon ljusen och hjälpte till att duka. När Åke sedan kom upp med tårtan - vilken lycka. Sedan visade det sig att hon verkligen trodde på det där med fruktsalladterrorn och jag hittat på det. Va?! Hur tänkte hon?

Slippa jobba till 75

Sista gången jag visar denna lilla wannabe - wanna be beautiful alltså. Torsdag = möbeltapetseringskurs, och i morgon far sypallen till jobbet för att jag ska slippa släpa den på t-banan på torsdag. Jag vet att jag ska få lära känna puffen - det är jätteviktigt enligt läraren. Alltså har jag skjutit upp tygköpet tills vi känner varandra bättre.

Idag var det omgång två i inhousejuryn. Jag hade läst på, strukit under och plitat prydliga argument. En annan deltagare sade sig minnas allt från sin första genomläsning - men någon skillnad ska det väl ändå vara på mig och en professor.  Det roligaste som hände var när en av deltagarna kom med en hel väska full av varuprover. Och inte vad som helst utan godis. Trots att alla runt bordet kan dra upp plånkan och köpa hur mycket godis de vill blev det lite galet happy - gratis godis - kan det bli bättre?

Viola fixade sin egen matsäck till skolutflykten igår. jag gick hemifrån i tron att det skulle bli pastasallad. Men nänä, hon fyllde en hel termos med potatiskroketter som hon skakade fram allt eftersom. En banan som topping. Å andra sidan sa Görans son att han gillade sina egenhändiga fixade pannkakor - förutom att det var lite mycket skal. Buster tror att Gustav Vasa var en skidåkare, så han kommer också att klara sig fint i livet. Jag vill inte jobba till 75 - det känns skönt att nästa generation verkar ha skärpa nog att ta över när det är dags - vid pass 60 för mig om det går enligt plan.

Surdeg och drömmen en assistent

Så här såg det ut i lördagsmorse på köksbordet. Var kommer alla grejer ifrån? Det mesta är mitt, på väg till sitt rätta ställe. Men helgen hade börjar bra - jag kunde fyra på-spåret-frågor.

Lördag var surdegsdag! Annika, Anneli och jag gick i bakskola hos Karin. Inte så betungande eftersom det var fria aktiviteter när degen jäste och vi då bara promenerade i det strålande vädret, fikade och babblade. När vi gick hem 6 timmar senare hade vi var sin stor bit surdegsbröd och en egen burk surdeg med oss.

På kvällen tittade vi på Mello ihop, och alla fastnade för olika saker. Barnen för  Sean Banan och jag för guldfodralet som fröken Serneholt bar. Om rätt låtar gick vidare? Ja, det kändes lite som what ever tycker jag.

Idag har vi städat hela dagen. Åke och jag alltså. Alla gamla kort från den gamla tantsläktingen är sorterade, Violas affischer på plats, alla sladdar i sladdförvararen och en del annonser publicerade på Tradera.

Vår surdeg är döpt till Karin, och idag bakade jag två limpor bara för nöjet att få mata henne. Nu letar jag efter en riktig assistent, det är lite rysligt med priset om jag ska förverkliga drömmen om en Electrolux.

Råa gälar

Massagediplom. Energin från att lärt mig något nytt sitter fortfarande i.  Jag såg en reklamfilm för att bli begravningsentreprenör och tyckte det lät jätteintressant.

Den där juryn jag var på i tisdags morse... Det satt en massa duktiga människor där. Jag kände mig ganska duktig, men också ganska osäker. Väldigt spännande att höra hur totalt olika vi uppfattar reklam och det var faktiskt en skiljelinje mellan kvinnor och män. Det karlarna tyckte var seriöst och stringent uppfattade vi kvinnor som pretto och tråkigt. Nu ska vi ses nästa tisdag och jag ska vara riktigt väl förberedd.

Igår badade vi äntligen igen. Samma sköna mönster varje gång. Jag vrålar Det här har jag sett fram emot hela dan när vi ses och sedan fastnar Anna och jag i duschen, bastun och vattenrutchkanan/bassängen. På slutet pratar vi enbart om mat. Flickorna sköter sig själva.

Råa gälar är jättegott, sa Kristian hjälpsamt när Viola kom tillbaka in i klassrummet där de andra dissekerat fisk. Då började hon gråta igen. Det var något med hur inälvorna föll ut, jag slutade lyssna där.

Massage någon?

Nu ska du sitta med trädkramare hela helgen, sa Åke uppmuntrande när han släppte av mig utanför Axelsons i lördags morse. Jag svalde vad som helst - efter att ha fått sova en hel timme extra tack vare att han skjutsade mig. Men se nu för tiden är massage så etablerat/accepterat att det inte fanns enda klockren alternativ person på kursen Massage till husbehov. Jag lyckades dessutom para ihop mig med en helylletjej från Svenska kyrkan och därmed minskade mina spänningar till hälften. 

Och på lördag kväll var vi hemma hos Sara med familj, där Nenne lagat en massa god mat och till och med gjort en jättegod sås som matchade fisken och vi bara hade riktigt trevligt. Hemgång ganska tidigt för att vara lördag, men jag vågade inte annat med söndagsknådande framför mig.

Jag sitter i en den flotta juryn för Inhouse 2012. Framröstad, så jag kan inte ta lätt på uppdraget. Men visst - när jag kom hem i eftermiddags och började titta på tävlingsbidrag och upptäckte att det 152 stycken - ja då kändes det skönt att ha en bra kaffemaskin. Nu har jag 20 kvar att titta på.

Buster älskar massage. Han (liksom resten av familjen) blev knådad igår kväll då jag var helt i massagekoma. Kanske är det därför han ser så glad ut jämfört med de wrestlinghjältar han köpte för 379 kr styck igår. Styck var det alltså.  I detta kap ingick dock även ett par glasögon bestående av 1 microgram plast och en genomskinlig jacka (!) för den ene samt ett bälte och en stenhård fjantig kappa för den andre.

Massage någon?