Be Happy - Love Lego

Inte ens halva väggen med lösviktslego...

Idag hade jag helst bara velat sitta och pyssla med alla fina bilder - och minnen - från helgen. Men av detta blev det givetvis intet. Två dagar borta från jobbet = mailstorm, men jag klagar inte. Men hur står de som inte trivs på jobbet ut?

Gårdagens Solsida var väl inte helt lättsmält för individer som inte kombinerat sex med ljud. Viola och Buster fattade ingenting när det dunkade i väggen. Ibland pratar de som om de fattat allt, och så öppnar sig en avgrund av noll koll. Senare försökte Åke och jag titta på nyversionen av Sherlock Holmes, men det var för jobbigt, så där hysterisk ska han inte vara. Dessutom ser ju karln jättekonstig ut, och på skådisar kan väl utseendet få spela roll?

Nej, nu fick jag hemlängtan - jag lättar!

Vänner = inspiration!

Igår kväll möttes jag av ett tyst hus så när som på tre olika snarknivåer. Åke snarkade, medan barnen snusar. Skönt att komma hem även om fredag-lördag med J och familj var underbara.

Torsdagkväll blev kul såklart, och min fundering om jag skulle kunna somna var urfånig, jag tuppade av  innan huvudet landade på kudden. Upp tidigt fredag morgon, mötte G i foajén medan det fortfarande var mörkt och vi gav oss ut på plåtartur. Storstäder har en speciell stämning tidigt på morgonen, fridfullt trots att man vet att det kryllar av människor i alla hus.  Och danskarna kan cykla, Jesus, jag är glad att jag överlevde som de svischar fram! Utan hjälmar och allt. Köpenhamn = blodad tand, jag ska lägga ut bilden från Legobutiken, bara den får mig att längta tillbaka. Och ja, kursen var bra, jag har fattat varför det är viktigt med emotionell lyssning. När det gäller maten satsar jag helst på  rågbröd och öl, det är oslagbart, medan resten smakar nada. De äter gräddtårta till lunch.

Men det bästa var att att hoppa av pendeltåget (jag hade inte fattat att det var sådan trafik över sundet) i Lund - möta J och plötsligt vara tillbaka på den roliga Lunda-tiden! Vi pratade som kvarnar, var ute med hundarna, lagade mat (ja J alltså, jag bara hängde och babblade). Igår strosade vi i Lund, var i Js favoritantikbutik (vilket ord) och lyfte på varenda pryl. Jag köpte en fantastisk lampa till Violas rum, den ser ut som en stor apelsin och hade hängt jättelänge i taket där på Clemens antik - det är fördelen med att ha en egen inredningsstil. På kvällen hoppade jag på X2000 hem, åkte 1a klass för första gången i mitt liv och det var verkligen lyxigt - de som åker där är ju tysta som möss och man får gratis kvällstidningar för att läsa om vem som åkt ur Let's dance (Anders Bagge). Jag satt mest och fantiserade på allt jag ska sy - den vanliga reaktionen på att träffa J, blir alltid så inspirerad.

Idag var jag inne i stan och träffade pappa och B. Tänkte strosa lite efteråt, men åkte hem för att veckohandla. Låter trist, men jag gillar det där vardagslivet - och att ha mycket mat hemma. Åke har satt upp Violas lampa och den är så fin.

Veckolöftet med barnens bosparande resulterade i en hos HSB, en hos SBC Bospar. Stolt, även om jag inte vet förrän om 15 år om det var bra beslut. Ikväll är det Solsidan med barnen, få se vad Buster sällskapsskrattar åt idag, haha!

Køpenhamn med kroppen, hemma i huvudet

I morse førstod jag vem som ær værldens mest optimistiske person! Det ær R på jobbet, som tror att man kan kapa 15 minuter på morgonen - det motsvarar ju ungefær ett kvartal før mig. Så avresan blev lite stressig, och det ær min enda invændning mot flyg - man stressar till flyget och sedan måste man vænta på flygplatsen. Men vi kom hit, och åt en konstig buffé som var en blandning mellan julbord och bara bord - och har suttit hela eftermiddagen och blivit bættre och ætit middag och sedan blivit bættre och nu ær det mat igen. Jag tar en øl før att sedan dra mig tillbaka i den jættelika dubbelsængen, eller den kænns iallafall enorm eftersom jag ska sova sjælv i den. Nær var jag på hotell utan Åke senast, jag minns inte!

Men kursen ær lite kul, det ær lyxigt att få sitta och tænka på sig sjælv en hel dag och om jag fattat rætt ska vi tænka på vår interaktion med andra i morgon. Har pratat med barnen och Buster sa det jag tænkte - vi har aldrig varit ifrån varandar så hær længe. Jag længtar hem! Detta blev ett lite deprimerande inlægg, men det vore ju værre om jag kænde tvært om.

Kortet ær från i somras nær vi var i Malmø och hælsade på L och L och badade i sundet.

Ska man ta med mössa?

Idag har det varit fullt skubb! Jag gjorde ett seriöst försök att arbeta tre dagar på en, eftersom vi ska till Köpenhamn på konferens torsdag-fredag. Men det flöt bra, jag kände mig inspirerad av min lilla to do-lista och korrekturläste till och med ett par ppt-presentationer. Kanske inte den stunden i livet när jag sätter det största avtrycket förstås - den kom givetvis när jag kompletterade ett avtal. Men man ska inte skoja om avtal, i alla fall inte med A som arbetar med dem hela dagarna. När jag försöker skämta verkar han bara tro att jag är dum i huvudet. Det måste jag  komma ihåg.

I morse fick jag för mig att jag skulle hoppa över kaffet - kl 14 kröp jag till korset. Då hade alla hört om min enorma trötthet - som akut sömnsjuka - och malande huvudvärk. När kaffe latten rann ner i magen så kände jag hur livsandarna vaknade och allt blev ljust och glatt igen. Raskt rappade jag fram den stora jobbkameran och beslöt att agera fotograf i Köpenhamn. Som ett vakenhetspiller - läser man agendan ser det ut som om vi ska sitta hela dagen. Nej, jag överdriver, det finns 15 minuters transporttid mellan arbetspass och middag.

Nu ska jag packa. 36 timmar borta men ändå en utmaning. Jag vill vara snygg men bekväm, lagom varm men inte kokt, inte sticka ut men heller inte tråka ihjäl mig själv. Buster hade en rolig mössa i somras - en glassmössa.

Det ljusnar + ett boksurftips

av gräsbokstäver! Och när det är nästan ljust klockan 16! Ja, jag blev så glad att jag köpte fem nya böcker på adlibris.com, det är coolt att kunna provläsa en hel del där.

Dagen har varit en bra tisdag, men jag fick en chock när jag lästa om terrordådet på Moskvas flygplats nu på eftermiddagen, har verkligen varit bortkopplad från nyheterna det senaste dygnet! En baksida med att titta på dvd-serier på kvällarna. Eller en framsida kanske.

Efter jobbet försökte jag locka Viola att möta mig i Hässelby för lite shoppingmys. Inget märkvärdigt, men jag älskar att strosa runt med henne och öppna varenda plåtburk på Lagerhaus. Jag fick nobben, en ny kompis var intressantare. Vilket är bra och normalt. Men det tar tid att vänja sig när man varit favoriten.

Nu ska jag fortsätta den gröna linjen och göra ärtsoppa, sådan där som man kör med mixerstaven i. Åke hade en sak att säga om stuvade ärtor, som jag föreslog "Gör du det - då spyr jag". Haha, han fick det att låta som om själva tillagningen skulle räcka för att göra honom sjuk.

En stackars konsult ringde mig idag och berättade att hon intervjuat Åke och jag kontrade genast med att lite korkat andlöst säga "Åh, visst är han underbar?". Stackars människa, hon blev helt tyst. Sedan skickade jag en bild som hon behövde.

Den glömda trädgården, Pepparkakshuset och ett handbollscafé

Den glömda trädgården av Kate Morton lästa jag om i en av de otaliga tidningar jag tydligen mår bra av att prenumerera på. Den skulle vara toppen - och det är den. Om man har tålamod, och är fullt nöjd med att handlingen kryper fram som en snigel. Alltså - inget var riktigt dåligt, men inte heller så bra att värdefull lästid ska gå till spillo för att få veta hur det nu var med den där trädgården. Nix pix, 2 dalahästar - låna den av mig den som vill läsa!

Välj istället Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen. Den är den första i hennes Hammarbyserie, och här läggs grunden för hjälten och hans poliskollegor. Jag gillar verkligen en hel del av dem som jobbar på att lösa de läskiga brotten, och intrigen visar att allt inte är som man tror - en kittlande tanke. 4 dalahästar!

Nu på kvällen har jag precis kommit hem från ett möte om caféet i Smedhagshallen - tack vare att jag ska jobba med klubbens café under våren. Det är ju lustigt att sportengagemang ser likadant ut nu, som när mamma och pappa satsade ett oändligt antal timmar på Ludvika sim- och segelsällskap på 70-talet. Och inte var jag det minsta tacksam - precis som Buster kommer att titta oförstående på mig när jag vill ha beröm efter 20 timmar i fiket helgen vecka 12. Jag tror faktiskt att jag tycker det är kul - att detta inte är något jag gör bara för att jag vill vara en bra förälder i mina egna och andras ögon.

Dagen har annars varit toppen! Tyvärr frös en efterlängtad kompislunch inne, men då har jag ju den kvar + att jag hann diska av en del på jobbet. Har läst lite om bosparande, det är lätt att bli deprimerad inför utsikterna att barnen någonsin ska få ett eget boende. Å andra sidan, det fanns inte ett råtthål när jag kom till Stockholm och här sitter jag nu i min tjusiga villa, haha! Förutom de gulnade trapporna då, men det verkar vara ett problem jag delar med att gäng andra - lustigt nog är alla kvinnor.

Band of Brothers - here I come.

Men nu är jag trött

"Skärp, städa er!" sa jag inte, men det tog ju bara 1 timme att få ordning på något som retat mig i flera år.

Dagen började bra med ett fantastiskt väder och en promenad med C på isen. Massor av folk ute, så det kändes tryggt, och snön var så vit att livsandarna vaknade. Det är det bästa med Busters handboll - man kommer iväg på söndagfm! Ja, förutom att det bra för honom alltså.

C hade som vanligt en massa intressanta tankar vi kunde vrida och vända på, förhoppningsvis kan vi göra en garderobsrensning hemma hos henne nästa helg och få chans att babbla mer. På eftermiddagen var jag tvungen att titta mer på "in Treatment", så jag rostade 1 kg mandlar till. Det tar ungefär tre avsnitt att skålla och ploppa ur. Sedan blev det riktigt roligt eftersom jag provade den nya orangea dammsugaren och det är en speciell känsla när det rasslar i dammsugarröret. Ser hur jag rasselstorstädar på landet.

Buster hade T och B här i eftermiddags och de for som flugor runt och jagade varandra med de där gevären - sedan blir det tyst som i graven och då har de bara kastat sig framför Star wars och mumsar glatt i sig varsin frukttallrik. Gulliga, gulliga grabbar!

Både Viola och Buster vill titta på Solsidan, jag kan inte hitta kanonargumenten att säga nej till honom även om han verkligen inte fattar nyanserna och väl inte kan få ut så mycket av det? Jag fattar å andra sidan inte särskilt mycket av det han tittar på, han kanske är smartare än jag.

Rostade mandlar

Först och främst - GRATULERAR på födelsedagen A! 
Vad vore jobbet utan dig, jag vill inte ens veta!

Detta är mina otroligt goda rostade mandlar. Nyttiga, glutenfria och ett utmärkt sätt att få kolla på två avsnitt av "In treatment"!
Skålla 1 kg sötmandlar, slå av vattnet i ett durkslag och spola med kallt vatten.
Sätt på något bra på tvn, typ din favoritserie på dvd. Ploppa ut mandlarna ur skalen, det går lätt så länge de är fuktiga. Ha alla i en långpanna, krydda ordentligt med salt och t ex piri-piri.
Rosta 3x10 minuter i 200 grader, rör om med jämna mellanrum och använd näsan så att de inte bränns! Eftertorka i på 100 grader med ugnsluckan på glänt, kanske 1 timme. Mmmm - supergott!

Nu ska jag gå ut i TV-rummet och titta på de flotta lamporna jag köpte idag - Åke är som vanligt snäll och packar -/sätter upp/kopplar in. Hittade även en blommig lampa till vardagsrummet - foto kommer, man blir glad bara av att se den! Allt detta inhandlades i glädjen över att jag hittade ett par perfekta skor att Madeiravandra i - i källaren - ingångna och allt.

Lovetexten räddades ur en tvål för 200 år sedan. Den finns alltid någonstans i huset.

Präster behöver säkert också applåder

Idag var det begravning för Ms mamma , och allt var så fint och lugnt. Prästen pratade så att alla, vad man än tror på, kunde hitta något att få tröst och styrka ifrån. Efteråt var vi på Gammelgården och åt riktig mat - jättegott efter det maratonlopp som en begravning ändå är. 

När vi hämtade fika fanns ett fat med bilder från Ms mammas liv, man kunde stå där en stund och bläddra och prata lite om när olika bilder tagits. Det har jag aldrig varit med om förut på en begravning, men något att komma ihåg som en mysig stund!

När prästen reste sig och tackade för att han fått vara med tog Ms pappa upp en liten applåd - och det är ju en fantastisk generositet, efter att ha tagit farväl av sin livskamrat sedan 66 (!) år. Undrar hur många präster som tågat ut till en applåd?

Det finns minst två hemma

Det finns minst två hemma - Ludvika och Stockholm. Nu är jag jättehemma, i pappas extrarum. Jag hann med nöd och näppe till tåget, fick tjurrusa med den flotta rödrutiga dramaten som en kvast efter mig. Jesus, så många människor på Sthlms C! Och det var tur, för då hann jag inte köpa macka, och då slapp jag äta den stående eftersom tåget inte var fullt utan överfullt. Och vissa hade väskor så stora att de skulle rymt hela min garderob - som ju inte är liten. Vad skulle alla människor upp i Dalarna och göra? Från Borlänge var det buss, det fattades bara lite countrymusik - busschauffören såg ut som Kenny Rogers. "Kärleksbrev till mig?" sa han lite flirtigt när jag klev på med min a4-utskrift.

Här bredvid finns övning för alla som känner sig något osäkra på multiplikationstabellen, 1-10. Klarar man alla 184 talen på 16 minuter ligger man på 4ans nivå för godkänd. Det måste vara roligare att öva om man har ett fint papper med en lyckoklöver i toppen, så jag gjorde det till Viola, tycker att de har det rätt hårt i skolan faktiskt.

Pappa hade bakat! Sedan sa han att det var pensionsärsvarning när jag ville ha örtte att dricka - men nu var ju faktiskt han som hade det där teet i skafferiet - eller hur?! Det ska bli skönt att sova i min gamla tonårssäng, långt ifrån dagens resårmadrasser men ack så skön. För en natt eller två, jag har blivit mjuk och bortskämd. 

"Hands up! I know you like toast!" sa Buster när Åke kom ut från toaletten. Ska man öva engelska så ska man.



Saker man blir glad av t ex baconinlindad kyckling

Kan man bli annat än jätteglad när det ligger en sådan här fin påse i postfacket på jobbet? Alltså, inte bara för att jag jobbar på Posten och vill behålla jobbet - men ett brev, som någon tagit sig tid att skicka ger såååå goda vibbar. Tusen tack E!

Det funkade faktiskt inte att sätta kycklingbild till receptet. Dessutom måste kycklingen som Louise tillagade ha varit världens största - vilka filéer, haha! Hur som helst, de blev tydligen toppgoda (jag veggar på, så jag smakade inte).

Beräkna en filé per person. Köp färska filéer, de har alltså inget insprutat vatten i sig. Sätt ugnen på 175 grader. Skär ett djupt snitt på längden i filén, och proppa in philadelphiaost (med smak). Linda en baconskiva runt filén, och fixera med en tandpetare. Tillaga i en smord form mitt i ugnen, 25-30 minuter.

Idag satte Viola mig på pottan! Med ordklasser, herregud jag är inte ens säker på att det är så det heter. Hon skulle ta ut substantiv, adjektiv och verb ur en text. Jag kan, men inte spiksäkert - däremot minns jag att jag kikade på C i skolan och hon alltid hjälpte mig på de där proven. Men nu måste jag lära mig.

I den fina gröna påsen låg en bok - Sirila gentlemän sökes. Recension kommer, tanterna det handlar om är bästisar så det låter lovande.

Konsten att vara uppmuntrande

Idag hade jag velat skriva något riktigt uppmuntrande - för att överbrygga det enorma avståndet till sommaren med ljusa fina cykelturer, dagar med fyra bad och en oändlig tid med familjen. Hittade den här bilden när jag går mot havet nere vid Sandhammaren.

Motade bort lite vintermood genom att fixa ögonbrynen. Nu ska jag tänka på allt jag haft tur med idag (typ att jag fick åka både till och ifrån Jasemin Ögonbrynsplockerska på samma t-banekuponger) och fokusera på imorgon. Kanske kan en liten morotssallad pigga upp?

Riv 3 stora morötter, ett hårt och saftigt äpple och en bit ost (typ hushållsost) grovt. Krinkla över lite citron för att inte äpplena ska mörkna. Ta en halv näve russin, salt och malen vitpeppar, häll över lite mild naturell yoghurt och blanda.

Ät bums, salladen vattnar sig efter en stund, men nygjord är den himmelsk, jag lärde mig den av en underbar dam från Schweiz som jag träffade i Brasilien. För ett liv sedan, men receptet håller! Lite uppmuntrande blev det iallafall.

Chicken in the kitchen och vinrisotto

Javisst var det lite trögt att komma upp i morse. Jag fick lejonparten av den goda skumpan här bredvid, igår när vi firade att Åke fyllde 51,002 år. B och B hade så snitsigt med sig flaskan och även de fina tulpanerna som fick skiljas från rosorna eftersom jag behövde dem i en installation på buffén igår.

Idag hade en trehjuling suttit fint på vägen hem, det var is och modd i stora vallar. Buster och tvillingarna väntade troget utanför fritids, och nu sitter de klistrade framför "The man with the golden gun". Jag har nogsamt påpekat att Maud Adams är svenska, varför det nu känns så viktigt att förmedla.

Viola sitter med mig och pluggar engelska. Vi övar oss på att säga "chicken in the kitchen and a kitchen full of chicken". Snabbt. Lika svårt som "both in the boat and a boat for both".

Nu till Louise goda mat, jag börjar med vinrisotton för den var jättegod och doftade underbart!
Hacka 1,5 gul lök, fräs den i 0,75 dl olivolja tillsammans med 4,5 dl arborioris. Häll i 3 dl vitt vin (inte tokdyrt, men inte heller det billigaste. Inte matlagningsvin, det innehåller äckliga tillsatser). Låt koka på medelvärme tills vinet är nästan borta.

Blanda 7,5 dl vatten med 3 msk grönsaksfond. Häll på lite i taget medan det kokar in, rör ordentligt. När riset kokat ca 20-30 minuter ska du blanda i 1,5 msk smör, 3 krm salt och 2 paket babyspenat. Mums!

Pappas/morfars/farfars båtbröd

Ryktet går att tremänningen A är intresserad av det här underbara brödet: 12,5 g jäst, 8 dl vatten, 1 msk salt, 2 dl rågkross och cirka 14 dl vetemjöl.

Koka upp rågkross och 2 dl vatten, låt svalna till 37 grader. Under tiden, lös jäst och salt i lite vatten och tillsätt sedan resten av vattnet. I rågkross och vetemjöl till en ganska lös deg.

Smörj en långpanna, häll i degen och låt den flyta ut, hjälp kanske till lite.

Sätt pannan i kall ugn över natten, ta ut den på morgonen och sätt ugnen på 200 grader.

Grädda ca 25 minuter, det ska bli en lite brun yta och brödet ska släppa lätt ur pannan.

Avdraget man inte behöver göra

Detta är beviset på att mattan är omknuten längs hela kanten - det tog tre timmar och en del kravlande. Middagen igår var super - recepten kommer i morgon eftersom vi ska kasta oss över Band of Brothers, det är äntligen en sådan kväll.

Buster hade en kompis som sov över, de var lyriska över alla Bondfilmer i den fina metallicväskan. Viola och jag googlade på hajar på kvällen eftersom vi pratat skräckisar vid middagen och Åke och jag inte kunde beskriva hur rädda vi varit när vi såg Hajen - Jaws. Jag vet att jag skrek rätt ut - och Åke badade faktiskt inte i Jakobsbergs simhall på länge.

Nu kommer ett städtips som är 100% billigare än Rutavdraget - sätt på Digilistan och kör igång! Idag har jag städat ut julen, nu är det bara en jättelik amaryllis som inte fattat när det borde slagit ut kvar. Sedan åkte vi till Coop och köpte en orange dammsugare -  beviset på att blir sommar snart och att vi ska vara på landet! Pappa har en gammal Hugin på g som han spårat upp ett i förråd som tillhör en äldre dam han hjälper - jag känner att vi har plats även för en ny, vars garanti inte gick ut för 45 år sedan.

Åke var snäll och (jag fattar inte hur han står ut med att jag hela tiden säger "det enda jag skulle vilja att du fixade idag är ...") satte upp båda brandfiltarna, jag är så glad för dem.

En mycket viktig bild

Igår fick jag veta något helt - det finns inga bra ord, förfärligt/hemskt/sorgligt kommer inte i närheten av verkligheten! En pojke i Violas ålder har brunnit inne tillsammans med sina morföräldrar - A, min bästa kompis på jobbet, berättade eftersom hon vet vilka det var.

Så idag har jag köpt fem brandfiltar, två att ha här hemma, en var till de stora tjejerna och en hem till pappa - han har säkert ingen. De kostar bara 199 kr på Claes Ohlson och då är de ändå stora, 120x180 cm. Det är löjligt att vi inta haft någon tills nu! Brandsläckaren är toppen, men en filt är lättare att använda och man måste väl även kunna slänga den över sig och springa.

Men det händer roliga saker också, köket är fullt med mat som jag handlat helt enligt Louise lista. Det blir toast skagen, vinrisotto & baconinlindade kyckligfiléer (då äter jag smörfrästa minimorötter) och hemgjord chokladmousse med vispgrädde och bär till efterrätt. Jag har handlat alldeles för mycket mat, typ två påsar när det stod en osv. Mamma sa alltid "har man ingen mat hemma ska man ställa till kalas".

Hittills har Åke fått teckningar från barnen och två gosedjur från Buster "som han inte ville ha kvar". Buster har skrivit en liten dikt som innehåller strofen "tack för all kärlek jag får". Han är både listig och känslosam.

Äntligen cykel

Haha, denna serie handlar verkligen inte om Åke - han jobbar effektivt så det räcker. Det är mer jag som vill vara som tanten - hon får alltid sista ordet, lite lågmält så där.

För övrigt började dagen lovande eftersom jag genast kom på att det är fredag - med hemgjord pizza och Let's dance. På väg till jobbet såg vi en jätteviktig gubbe som var tvungen att prata i telefon när han körde. Otur för den som låg bakom och för nära - gubben tvärbromsade och blev påkörd. Det måste vara värre att drabbas av sån't en fredag.

Igår var premiär på säsongens bollywoodkurs! Det är så kul att vi morsor flinar hela tiden och timmen bara försvinner. Varje torsdag är det stress att hinna dit, men väl där rinner den av helt. Man kan inte hålla reda på kroppsdelar som ska röra sig oberoende av varandra och samtidigt tänka på middagsmaten!

Nu flöjtar jag hem, äntligen på cykel. Imorgon fyller Åke 51 - presenttips någon? Det är faktiskt väldigt lurigt när han fyller så nära jul. Vi har det så bra, det var svårt att hitta på julklapparna!

Grattis min bästis

Hallå ... - vi kan väl kalla oss "flickorna" som mamma och hennes kompisar?
Hoppas att du får världens härligaste, ledigaste dag!
Jag har kört halkbana för första gången i mitt liv, det var som att köra på en såpad gris på väg till jobbet. Ja jag var på väg, grisen låg stilla, men det gick knappt att varken stanna eller komma iväg.
Så var riktigt rädd om dig!

Han andades på den

I morse fick jag en idé (framtvingad, men ändå) - en in i garderoben betyder en ut. Alltså plockade jag fram den mjuka lila axelpläden för att skicka till E, som älskar lila.Visserligen glömde jag den hemma sedan, men jag skickar den i morgon istället, hon har den på fredag!
Sedan lyckades jag vara lite administrativ på jobbet, hade ett positivt samtal med Violas engelskafröken och fick en smärre chock över degen som inte alls såg ut som den skulle när jag kom hem. Så kan det bli med levande material, och man kan ge sig f-n på att det var den sista lilla surdegsskvätten som orsakade alltihop.

Sedan kom dagens höjdpunkt - B och B kom hem för att käka lite och fira Åkes födelsedag. Det var verkligen så kul och skönt avslappat att sitta och babbla om allt möjligt, vi hann faktiskt inte avsluta ett enda samtalsämne för det dök hela tiden upp något nytt att glida in på. Bs minne för namn - jag fattar inte hur karln beter sig! Brödet fick godkänt och även om soppan inte lämnar överväldigande kulinariska minnen orsakar den väl inga mardrömmar heller. Jag gjorde lite bloggreklam, B är som gjord att blogga!

Här ovanför syns mina två andra Mad men-tavlor, det finns en femte men den har jag aldrig gillat, bara en stor tryckpress så den åkte ner i källaren igen.

I morse vrålade Viola att hon inte kunde äta upp sin smörgås - Buster hade haft kaviar på den! Jaha, sa jag lite frågande, hur gick det till? Han andades på den, svarade hon.

Klippdags = fynddags

Idag räknade Frissan ut att hon klippt mig i 27 år. Kommer man till en "nu går det inte att byta frissa-gräns" kanske? När jag kommer dit fortsätter bara samtalet där det slutade senast, idag var det mest barndomsminnen vilket vi lyckades snirkla in på via min förundran inför Violas krav på sig själv. Frissan är en mycket klok person!

Viola kämpade med sina engelska glosor, det är rätt mysigt att sitta och sy och se henne slå i ordboken på andra sidan bordet! Nöjd morsa, men kanske inte så kul morsa, hm.

Frissabesök betyder ett fyndtillfälle hos Myrorna på Tomtebogatan, det är en mycket tjusig tröja med glittertråd som syns på bilden. Den kommer jag att kunna kombinera på 400 olika sätt ur befintlig garderoben. Hemstickad, inte en lapp och flotta knappar.

Åke har varit på konferens på Ålandsbåten. Om man undrar var 90-talet tog vägen kan man tydligen hitta det på Cinderella, han sa att det exakt som när vi turade (av någon obskyr anledning som jag glömt). Barnen är nöjdast, de har nu varsin taxfree-toblerone att se fram emot på lördag. Nej, inte den största storleken, tack och lov.

Pratade med M, skönt att höra att hon mår bra och sover som en stock på nätterna. Nästnästa fredag är det begravning för hennes mamma, det ska bli skönt att komma hem och kramas lite!

Igår var det sista avsnittet på Drottningsoffret, jag ska köpa alla tre i serien på dvd - det kommer väl en box snart. En skådis hade ett väldigt intressant utseende, hans läppar hade exakt samma färg som resten av skinnet. När han pratade var det bara en glipa som öppnade sig i ansiktet.

Henry från Skärholmen var här och köpte karaokemaskinen. Viola demonstrerade den som den värste Elgiganten-säljare, kul att se hur de löste ett problem med ljudet tillsammans. Jag gjorde ingen nytta alls.

Skolan är densamma generation efter generation

Idag har jag tillsammans med Viola lagt upp en plan för hennes engelska, det svåra ämnet i skolan. Alla mår ju bäst av motstånd, så på ett sätt är jag glad att hon inte bara glider igenom allt. Vår plan följer  Skolverkets strävansmål, vi hoppas få de lokala kriterierna när vi träffar fröken och ska kolla måluppfyllelsen i slutet av terminen. Skolvokabuläret gör att konsonanterna staplar sig bakom tänderna.

Buster tog idag hem P för att spela TV-spel. Där sitter de, knappt kontaktbara, illröda i sina små ansikten och helt inne i spelet. Alla morfars skorpor hade de klämt i sig i alla fall - en uschlig liten skorpa ligger kvar längst ner i burken. Vuxet faktiskt, att inte ta den sista.

Jag har pratat med L och planerat Åkes födelsedag på lördag, detta kommer att resultera i minst två härliga recept hit till bloggen, hon är otrolig att laga mat! Har även bokat Tällberg för Bs 80-årsfirande, det blir smutt ingen behöver jobba utan bara umgås i mån av ork och lust.

Bilderna är två av mina "Mad men-tavlor", alla fyra sitter i syhörnan. Köpte dem 1984, i en second hand-affär på Karlbergsvägen (givetvis ett fik nu) för 125 kr/st. Tyckte jag hade allt när jag hängde upp dem i den för övrigt ganska tomma lägenheten på Torsgatan 77, 2tr.

Idag hade jag ett mycket lyckat utvecklingssamtal. Dels är M en riktigt bra chef, hon passar mig verkligen, och dels lyckades jag genomföra samtalet utan att veckla ut mig totalt. Jag övar på att "hålla lite på mig", ibland funkar det. Nu ska jag göra planer, och de finns redan inne i huvudet, utmaningen är att få ner dem på papper - administration är inte min starkaste sida. Trist helt enkelt.

Mammor ska finnas för evigt

Igår kväll ringde M och berättade att hennes mamma fått somna in. Det hade gått fort från det att mamma bestämde sig, och den tanken är ju en tröst - att vi faktiskt kan bestämma när det är dags att gå vidare! Men - mammor ska finnas för evigt. Den där scenen i Sopranos när Tonys mamma gnäller om att hon inte betyder något för Tony längre och Carmela tittat på henne och utbrister "You're his mother - your bigger than life" är så sann. Jag minns att mamma pratade med mormor långt efter att mormor var borta, speciellt när hon var ledsen. Antagligen kände hon som jag kan göra nu - och som M kommer att känna i 1000 år "det här måste jag berätta för mamma".

Champagne, Fruset ögonblick och Frostnätter

Titta på mina fina brillor, de svarta bågarna är från 40-talet. Igår invigde jag mina körabilimörkret-brillor. Kvällen blev toppen - jag har inte druckit ordentligt med äkta skumpa många gånger - men att det var så här gott, mindes jag inte. Det måste varit sällskapet!

Ungarna skötte sig själva, de behövde bara en liten påminnelse att krypa i säng till slut. Buster och S vaknade i morse och började genast prata som två små tanter, även om det inte höll mig vaken, jag sköljde bara i mig två stora glas vatten och somnade om. Alla vuxna såg oväntat fräscha ut vid frukost, är det en myt att man blir mindre bakis om man dricker ofärgat (typ skumpa) jämfört med t ex whisky? Äh, jag kommer inte att göra någon studie på det - whisky en hel kväll, hua!

Åke och jag har tagit en lång promenad och jag har sovit middag medan Åke tränade (heja honom!). I kväll fortsätter vi med Band of Brothers. Tror att jag hittat nästa bok till Buster, någon Dr Proktor av Jo Nesbo. Såg en intervju med honom och han verkar vara en människa jag gärna vill att Buster ska läsa något av! Böckerna om Harry Hole är ju också jättebra, även om jag hoppas att Dr Proktor mår lite bättre.

På tal om böcker - varning för Fruset ögonblick av Camilla Ceder! Den är så tråkig att jag inte ens orkade läsa från slutet för att få veta vem mördaren är. Det känns surt att vara så negativ, det måste ju vara skitjobbigt att skriva en bok! Hur som helst, 1 dalahäst från mig.

Men 5 dalahästar för Frostnätter av Arnaldur Indridason! Hjälten, den svårmodiga men modige polisen Erlendur lämnar ingen sten ovänd när han följer sin magkänsla.

Viola och Dramatendamen

Här är Viola på väg in till stan, mössan är gräslig så vi hade mösshopping som vårt mission, och det lyckades, även om det inte syns så bra på nästa bild. När vi lämnat Buster till Åke och Harry Potter 7:1 ilade vi ner mot Dramaten. Vi hann med en fika inne i Sturegallerian. Där finns mycket att titta på - både rörligt och orörligt... På Dramaten sögs vi in i "Den lilla sjöjungfrun" och undervattensvärlden, med dräkter, dans och sceneri. Några riktiga gapskratt fick vi också. När vi i pausen satt och tittade upp mot det fina guldtaket och fantiserade säger Viola plötsligt "Ja, det här vore ju helt bortkastat på pappa och Buster". Sant.
Det blir fler evenemang men operan får vänta, vi kör Måns Zelmerlöv i Romeo och Julia, sedan får A ge mig tips.

Nu ska jag ta en snabb promenad innan C med familj kommer. Åke kämpar i träningsrummet och barnen bygger en igloo på tomten.

Tips - köp inte honung i den här förpackningen! Den är ta mig f-n helt omöjlig att få något ur utan att kladda. Den får stå permanent på diskbänken, och måste sköljas av varenda gång man tagit.

Och alla pensionspapper är sorterade. Det tog säkert 45 minuter, fattar inte varför jag skjutit upp det överhuvudtaget!

De är sååå sköna, jag använde mina igår

Nu ska vi strax åka in till stan - Viola och jag har bestämt oss att skippa restaurangbesöket och shoppa istället. På så sätt byter vi bara matpengar mot fynddito, på totalen blir det samma resultat. Kanske något sent mellandagsfynd, jag funderar på att kolla om de fåniga Ströms-tofflorna med gummipluttar under som vi köpte till Åke finns i min storlek till ett bra pris. De var tydligen jättesköna Jag kan passa på att tacka den lille proffsige säljaren också, han kunde verkligen se en kvinna som har en stund över medan hon köar till kassan!

Efter detta inlägg ska det bli undantag att babbla utan bild, men vi hann helt enkelt inte börja flytta bilder igår - Åke satte upp alla tavlor jag valt till min syhörna istället och det ville jag ju skitgärna ha fixat.

Åh lediga torsdag + knivslipartips

Igår tog det 2 timmar att "cykla" hem. Alltså, jag gick halva vägen och släpade cykeln - började nästan gråta när ingen av barn + kompisar var imponerade utan bara tjoade om hur hungriga de var! Och precis på slutet när jag började tycka som mest synd om mig själv möter jag brevbäraren som kämpade med sin astunga cykel - jag hoppas verkligen att han fick sova ut i morse! Jag var tvungen att genast sova 45 minuter i loveseaten innan jag blev människa igen.

OBH-Nordica må förenkla livet för somliga (deras värmefilt är super) men med knivslipen lyckades jag förvandla min flotta Tupperwaresax till en rund grisrygg. Nu har den kommit tillbaka från Slipkliniken AB som jag hittade på nätet. 50 ynka bagare för en supervass sax, jag bara skickade/fick tillbaka i en vadderad påse.

Igår kväll var det Band of Brothers. Just stridsscenerna har jag svårt att hänga med på, om det beror på mitt obefintliga lokalsinne eller frånvaron av vapenkunskap låter jag vara osagt, men det är så spännande/gripande/imponerande att jag sitter på helspänn nästan hela tiden. Hur man sedan "orkar" kriga med all logistik som krävs, det fattar jag inte heller, jag passar bättre att helt enkelt prata ihjäl folk.

Bredvid mig ligger ipoden Åke köpte i USA och som jag inte fattat vitsen med förrän nu. Jag tittar ju på min lilla bloggkamera för tusan!

M ringde, hennes mamma är jättedålig och verkar ha bestämt sig för att sluta. Detta är naturligt och ofattbart på samma gång - snart är det ju vi som är äldsta kvinnorna, en rätt märklig känsla. Mamma vet bäst-tankar är ju mer krävande när det gäller en själv. Jag är jätteglad att hon ringde och berättade, ensam är stark tror jag inte ett smack på.

Onsdag - härlig halvdag och Vyssan Lull av Carin Gerhardsson



 Det första jag tänkte på i morse var att jag skulle få sova i morgon bitti. Skönt att trivas på jobbet, annars skulle de här vintermornarna knäcka mig! Och här är väst plus kjol med bandkant. Kanske lite för mycket att bära tillsammans, men det har jag inte gjort - ännu. Jag försökte plåta med mig själv inuti, men det hände något konstigt - jag ser verkligen bättre ut irl än vad den bilden visade!

Nu ska jag strax hoppa upp på järnhästen och fara hem. Buster och Viola har A och A som sällskap, de ska visst hoppa från altanräcket ut i den enorma snöhögen som är resultatet av Åkes takskottning.

Igår började Åke och jag äntligen kolla på Band of Brothersboxen som jag haft ett tag. Oj, jag har redan fäst mig vid några hjältar, nu blir det en lång nervös väntan på att få veta vilka som överlever!

Deckaren Vyssan Lull av Carin Gerhardsson var en ny bekantskap, ingår i Hammarbyserien. Riktigt bra, fast bitvis jobbigt eftersom det är utsatta barn med. 3 dalahästar. Om någon vill låna böcker jag skriver om är det bara att tjoa till, kan vi inte träffas har vi ju Posten!

Tisdag - mitt i kortveckan

Igår satt Åke på träningscykeln när jag kom hem! Nice! Eftersom jag oroar mig för att vi om 15 år ska vara en stycke smal stel pinne och en stycke rund mjuk boll. Sedan vet jag ju att tjat är dj-ligt trist! Jag tycker bara att han ska prioritera sig själv mer - fast det är skönt att ha en karl som inte skjuter upp att laga punkteringar i två säsonger, eller försvinner ut på golfbanan kl 05.58 på lördag morgon. Så jag ansträngde mig att anlägga en lagom nöjd min när jag kom in i träningsrummet, ungefär som om jag var lite glad - men att det lika gärna kunde vara för något helt annat.

Drottningsoffret var såklart så spännande, trots att jag läst boken. Fast först grät jag lite till "Året med kungafamiljen", till bröllopet alltså. Victoria hade naturligtvis ett välartat svar på frågan vad de hoppades på 2011 - tänk om hon bara klämt till med något av typ "Ja, jag ska försöka bli på tjocken helt enkelt".

Viola utmanade sig själv på en klättervägg i Sumpan. Först ringde hon fyra gånger med alla möjliga problem (slem i halsen, nästan kvävningsrisk var ett) och nu har hon naturligtvis klarat 16 meter upp i luften. Nöjd, nöjdare, nöjdast...

Komsi komsi pannkaksameten!

Min kamp av Karl Ove Knausgård

Ibland är man inte sig själv, och det måste drabbat mig när jag beställde (det är ju så kul att handla på nätet) en bok som heter Min kamp. Titeln känns avskräckande nu när jag ser den framför mig! Det finns människor som sträckläser den här boken - jag har varit tvungen att ha en stickbok (typ enkel deckare) för att palla med den lååååånga beskrivningen av K-Os ungdom. Ändå är den bra på ett sätt som klibbar fast i hjärnan, hans förklaring varför tiden går fort för vuxna men inte för barn är knivskarp! När hans pappa dör på slutet - är beskrivningen av döden vilsam, skönt för mig som ständigt låter tankarna återvända till tiden när mamma dog och den fortfarande helt oförklarliga situationen att hon är borta. 4 dalahästar.

The Carrie Diaries av Candace Bushnell

Carrie före sex and the city. Perfekt för en solsemester, altenativt "när man kommer hem och vill blåsa ur skallen och inte tänka på världsfreden, varken vad lilla jag kan göra åt den eller att den inte existerar". Det ex jag köpte till Louise är i guld, en tegelsten - men med glest mellan raderna så det går snabbt att rappa av Carries liv innan NY. Kul att läsa på engelska, lämnar inga djupa själsliga spår, 2,5 dalahästar.

En prima måndag

Cyklade hem - det gamla talesättet "det finns inget dåligt cykelväder, bara oplogade cykelbanor" visade sig stämma ännu en gång! Men en eloge till alla jobbar med snön - det är som ett nytt landskap när man cyklar bredvid gigantiska snöhögar där det normalt bara är liksom luft.

Idag har det varit en riktig toppendag på jobbet! Kalendern är uppdaterad och det finns en hel del att se fram emot. Jag hade några inspirerade ögonblick i originalarbetet, och kom ihåg att reservera pengar för fakturor som kommer efter årsskiftet. Även en liten budget är sur att misslyckas med.

Den tuffa stolen, Sally SwingFit, som jag provanvänt är verkligen toppen. Gubben som uppfunnit den försökte likna sittställningen vid den på en häst och även om jag inte är någon ryttare så fattar jag när ryggraden är rak och det inte finns något ryggstöd att sagga ihop mot vid 15-tiden. Har beställt en till oss var, är nu nöjd att de flotta bollarna fick kalla handen av el chefero. Och så sur jag var när det beskedet kom - hoppats att jag lyckats yoga bort den spänningen.

Min tjusiga väst fick ett blandat mottagande, vissa såg ut som om de utsattes för ett mentalt trauma, men sååååå farlig var den ändå inte. När jag fattat det där med foton på blogg så kommer en bild.

Surdegsbrödet jag bakade var faktiskt oätbart. När jag skurit av de brända kanterna kände jag sommarens överansträngning i armbågen komma tillbaka. Jag hade lätt kunnat döda någon med de där kanterna, de var hårda som rostfritt stål.

Ikväll är det del två av Drottningsoffret. När det kommer en dvd-box med alla böckerna ska jag köpa den direkt, Suzanne Reuter är super. Sedan var det en gång en yngling som sa att jag liknade henne och det gillar jag att tänka på, haha! Men först ska jag som en målstyrande robot söka upp lådan med alla pensionspapper, och öppna den.

2 januari 2 0 1 1

Jo, det blev rätt på första försöket - 2011 är det som gäller! Är lite kär i Stockholm igen efter att ha hittat skidspåren på Viksjö golfbana. Viola med kompis och en annan trevlig mamma tog en tur som blev 2 timmar lång - duktiga barn och duktiga mammor som inte förlorande tålamodet en enda gång! Det verkar finnas två kategorier vuxna som åker skidor - de som tror att man kan träna för Vasaloppet på en crowded golfbana och väser "Ur spår" till barn - och de som ser överlyckliga ut och säger till ungarna att det "är uuuuunderbart att åka skidor". Viola och E tycker att båda är lika konstiga.

Åke spenderade hela dagen uppe på taket, skottade snö och blev alldeles illröd i ansiktet. Jag är jätteglad att denna syssla inte hamnar på mig! Då är det mycket roligare att sy en väst - vilket jag gjorde på eftermiddagen eftersom jag var lite pågasad  efter skidturen. Ska lära mig plåta, vill gärna visa denna väst som är helt unik. Den som uppfann 70-talshjärtat borde få Nobelpris! Medan jag sydde kollade jag på en dvd med det roligaste från Robert Gustavsson - och han är verkligen hysteriskt både kul och duktig. Skrattade så jag grät, jag längtar redan till att se denna med Viola och se henne vrida sig i soffan.

Pratade med Kakan i Göteborg och gratulerade henne på födelsedagen. Önskar att jag kunde komma ihåg födelsedagar - men för sådana som mig finns den eminenta tjänsten påminnelse på hitta.se. Bara att pricka för vilka man vill ha hjälp att komma ihåg, riktigt smutt.

Imorgon är det jobba som gäller, ganska OK - väst på för att glädja mig själv.

Jag strävar på - nyårsdagen

Oj, den här dagen är nog årets konstigaste! Abrupt slut på allt jag sett fram emot, men egentligen en början. Hur som helst, en seg dag har det varit, även om jag lyckades åka pulka med Viola och Buster och ta en uppfriskande promenad med C i snöovädret. För att verkligen sätta spiken i surdegskistan bakade jag sedan en limpa som kanske är god - men ser helt misslyckad ut. Sorry, familjen som äter med ögonen!

En bra sak har det dock hänt - Amelias tips för en tom plånbok innehöll absolut ingenting jag ville ha - min garderob är mycket snyggare än alla förslag och det känns ju som en liten seger. Satte en glad liten bandkant på en jeanskjol istället, 70-talshjärtan!

Buster har börjat med månadspeng - 250 kalla ska han klara av att disponera fram till 1 februari. Jag tror han fattar vad det innebär - en kvart i timmen. Han säger kloka saker blandat med citat direkt från "Kalle Bakom", jag lägger två fingrar på bibeln och lovar mig själv att inte skjuta till medel hur tokigt det än går med planeringen!