Arbetslinjen

Nu vet jag den exakta skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta. När man arbetar gör man allt det som ska göras hemma på två timmar per dag - något som annars sprids ut över tolv härliga timmar. Jag klagar inte, men detta står i eldskrift på himmelen över mina kvadratmetrar här i spenaten utanför Stockholm.

Idag har vi haft en ny upplevelse. Fröken ringde mig på jobbet att Buster varit inblandad i ett slagsmål på ett för honom ofördelaktigt sätt, och som tur var kunde den gamle slagskämpen Åke ta tag i detta. Jag som bara klappat till en full sjöman på en bar i Rio är ju rätt off på slagsmålsfronten. Jaha, sedan visade det sig att historien hade en annan vinkel som Buster inte vågat berätta för fröken - jag blir ledsen för hans skull men mest glad att han inte varit en skitstövel som slagit en klasskamrat!

Annars känns livet väldigt levande just nu. Det är verkligen galet att livet känns mer värdefullt när någon annan mister sitt, men jag är väl inte större människa än så. Min bästa kollegas sambo somnade in natten till lördag efter en lång och modig kamp mot cancer - och det sätter fart på tankarna. Konstigt nog satt en stor katt och vråljamade på altanen den natten, något som aldrig hänt förut. Samband, inte vet jag, men det hände. Viola sa inte ett knyst när hon fick den tredje sprutan mot livmoderhalscancer i måndags morse, jag tror att hon också tänkte på Marie. Flera av hennes klasskompisar gjorde stort drama av den lilla lilla sprutan - hade det inte varit för att jag ofta är såååå pinsam hade jag skällt ut dem. Ja, sån är jag.

Träljusstakarna är sålda. För de 10 kronorna kommer jag att köpa exakt en glasskula i USA!

Viktigt med kontanter

Ok, jag fortsätter min lilla Traderastory - nu med en bild av det enda jag inte lyckats sälja! Alltså - vad är det för fel på rejäla träsljustakar i par? Tydligen lika galet som att ta bort alla kvinnor ur IKEA-katalogen i Saudi. Hysteriskt kul att höra att det var ett misstag. Hm, jag vet att det misstaget tog ganska lång tid att ordna - det var inte bara en liten olycklig knapptryckning av praoeleven.

Idag var jag på banken för att lämna Glennonpapper. Om någon tror att samhället inte behöver kontanter kan jag dementera. Kontoret hade svaj på datan och kunde inte lämna ut stålars - jag fick se kunder i skiftande åldrer och stil bli fullständigt galna. Bäst var tanten med rullator som vrålade åt den 64-årige grabben som förgäves försökte hjälpa henne. Nej jag skrattade inte rakt ut, det hade varit riskabelt - medelålders kvinna ihjälslagen med käpp...

Ljust och fräscht

Just hemma från Ljust och fräscht  på Cirkus - jätteroligt! Hur många gapflabb som helst när förklaringen till inredningshysterin visade sig vara att vi inte är nöjda. Jag kände mig inte speciellt träffad eftersom vi inte har några vita väggar här hemma - och minimalistiskt - knappast!

Veckan som gick är veckan som försvann ur till mitt liv! 0650 åker vi hemifrån, Åke släpper mig i Råcksta och sedan läser jag inte böcker utan lyssnar på musik tills jag ploppar upp på Gärdet. Alla på Länsförsäkringar är så trevliga och snälla, så det har alltid varit en bra dag när jag 8 timmar senare ploppar ner i underjorden igen. Har skaffat mig en skön vana att ploppa upp på Karlaplan och köpa en latte att mysa med på hemvägen. Har satt in pengar på mitt kort på Espresso house - så det känns gratis att bara hämta ut. Skönt att vara inkonsekvent och känslostyrd, snacka om magkänsla.

Igår var jag hemma hos Sara och planerade kalas, blev otroligt inspirerad och lärde mig skillnaden på ut- resp ingående moms när jag surfade efter bokföringsprogram. På kvällen kollade Åke och jag på ännu ett avsnitt av Bron - kanonserie!

Nu har vi kört lchf i 7 veckor! Jag har lärt mig baka lchf-limpor, köper majonäs i jätteförpackningar på Martin Olsson och det otroligaste av allt - Åke har inte druckit öl på hela tiden! En spännande diet eftersom Åke går ner medan jag står blickstilla - det verkar vara sant att man hamnar på sin bästa vikt och inte går ner när man redan väger lagom. Buster och Viola äter som vanligt, men chipsen som fanns till ölen har ju blivit färre även för dem.

I onsdags började jag klä sypuffen i det fina tyget - den kommer att bli fantastisk! När jag lånade Busters padda och googlade kom hans senaste sökningar upp. Alltså - bajs, jultomten är faktiskt död och bilder på kakmonstret. När ska man börja undra?

Offentligt eller ofantligt

Bad hair day? Ta cykeln! Här ska Buster och jag ut på en liten kvällscykeltur, vi har en runda som slutar i en enda lång nedförsbacke.

Lousie har nu varit nästan en månad i LA och igår köpte Micke och hon en bil. I morgon börjar hon skolan.

Jag har suttit halva eftermiddagen och lagt ut annonser på Tradera, hur jag än håller på och säljer så flyter det upp nya saker ur gömmorna och just nu är det barnböckerna som går iväg i praktiska paket. Jag har även börjat gå i genom garderoben, men det svårt att plåta kläder så att det syns hur toppsnygga de är. Alla pengar går in på det berömda resekontot, den pedagogiska idén att barnen ska lära sig att man kommer så långt som den ihopsparade reskassan tillåter - jag kräks nästan när jag ser det i skrift - så äckligt präktigt! Det får uppvägas av våra icke ordningsamma mattider.

Viola undrar om det heter offentlig eller ofantlig. Jag kan inte sluta hitta på knäppa meningar "det här är inte ofantligt, vi kan inte publicera" eller "följ ofantlighetsprincipen" eller "jag känner mig offentligt glad". Annars har Buster och jag snöat in X-factor.

Hubba bubba-tvätt för hjärtat

Så här lycklig blir man av att sitta på en rauk. Då det var jag som absolut insisterade att jag icke skulle lämna Gotland utan att se äkta raukar pustade jag ut - barnens bud var ett vattenland och bara ordet rauk låter väl kanske inte så lockande. Sedan klättrade de som tokiga.

Vi kom hem igår kväll, jag var lite segerrusig efter att ha klarat ett gäng nya saker: packa bilen, köra på och av båt (två gånger dessutom), köra efter gps, höja cykelsadel - och sova gott med barn fem nätter i 80 cm bred säng. Bara ett barn, men ändå.

Gotland var underbart! Som tur är saknar Åkes syster körkort, så jag fick köra på de där härliga vägarna med kurvor och gräs precis bredvid vägbanan. Vi hade tur med allt utom kötiden på Max, men tydligen var de där lyxshakesarna fantastiska. Camilla fick dricka vin för att lugna ner sig.

Buster charmade spådamen Monique i Visby, så han går numera omkring helt övertygad om att han är smartare och snabbare än alla nu levande människor. En annan överraskning var drejningens lockelse. Vi fick åka till Etelhem två dagar i rad för att barnen skulle snurra lerklumpar, och nu vill de ha en egen drejskiva. Va? Ska jag göra som mamma och följa barnen till kursen Vi formar i lera?

Eftersom allt skulle bli rent var det ett sabla tvättande igår. Jag slängde även i en förpackning Hubba bubba. Det var inte bra - två tröjor och en tvättpåse fattigare ska jag bli duktigare på att tömma fickor. Dunkandet när jag kollade Violas stora fårskinn efter tuggummirester var säkert stärkande för hjärtat, som tur var hade det klarat sig.

Nu börjar fotbollsfinalen, Viola och jag ska roa oss med hunkmemory.

Tillåten drog efter midsommar

Det florerar hela tiden uppmaningar att strunta i städningen och bara njuta av allt annat livet har att erbjuda. Men tänk på oss som nästan gillar att städa - och njuter av att det är fint i skåpen! När jag stuvat undan alla köksreliker efter farmor, städat ur skåpen och ställt in det nya jag köpt - då njöt jag. På natten gick jag in och tände lampan i köket tre gånger - och varje gång stod allt på plats och bara väntade på att skapa fyra vackra frukostbrickor. Ja, ölen var ju borta. Familjen var midsommarsnäll och låtsades bry sig - det uppskattade jag verkligen!
Så nu står landet och väntar på oss igen, vi brände ner med Solveig i onsdags, körde fyrhjuling, konstaterade att pappa rivit det näst sista skjulet (bra jobbat morfar) och solade i det nya solhörnet som är en del av grusresultatet.
Midsommarafton var det full fräs mot Karlskoga och firande med familjen Liljeqvist. Igen, efter 10 års uppehåll. Fantastiskt att träffa alla, spela fotbollsgolf i tre timmar, kasta stövel och inte kunna en enda nationalsång i quizzen. Allt var som det skulle alltså.
På vägen hem på midsommardagen blev vi stående i en trafikolyckskö, jag var så tacksam att det inte var vi längst fram och försökte förklara för barnen hur tacksam man faktiskt ska vara för - allt. Kanske plockar de fram mitt malande någon gång.

Idag har jag spenderat 6 timmar på photobox.se. Fotoböcker innehåller någon drog som gör det svårt att sluta, nu är det i alla fall en midsommarbok på väg och jag har laddat kamerabatterier inför Gotland.

Fötter i vägen

You know what I think about feet! säger en av hårdingarna i Sopranos. Jag håller med honom, fötter äldre än 5 år är läbbiga. Därför visar jag bara min nya sommarskor, eftersom de är inköpta av en enda anledning - jag får inte på mig några andra. En tjej på yogan sa att det var karma. När jag stönat dessa förbannade persienner (negativ tanke) och rusat in i Busters rum för att dra upp - på vägen ut kör jag lilltån rätt i hans stora fåtölj. Nu är det ingen lilltå längre, och halva foten är blå.

Igår var vi på namngivning av lilla Ella Aquelina och det var väldigt fint! Roligare och mer avslappnat än i kyrkan. Viola och Buster är otroligt stolta faddrar. Jag var glad som en speleman eftersom det var heltäckningsmattor där vi var och det inte verkade lika konstigt att jag gick omkring barfota då. Fick rådet att visa tån för en kille som jobbar som ambulansman, men jag sansade mig. Hur många islagna tår ser ambulansmän? Jag var ju inte precis på väg att ringa 112.

I fredags kväll var allt plötsligt som det ska. Jag var ute med mina postkompisar Anna, Göran och Hansi. Vissa kombinationer av människor stämmer bara, och även om jag inte saknar själva jobbet eller min chef, så saknar jag att skratta så tårarna rinner vid varje lunch! Jag spelade biljard ungefär lika bra som landslaget spelade fotboll, men det var en härlig kväll ändå.

Idag var hela västerort och några till på IKEA, även Viola och jag. Inspirerad av Sara ska jag också uppdatera i köket, så nu finns riktiga porslinstallrikar att äta på här hemma. Plus lite andra kökssaker som råkade vara rosa eller gröna.

Studenter är väldigt fina

Känslan av förväntan är oslagbar, och jag pratar inte om julafton utan om sommarlovet. Kvällen innan skolavslutningen måste ju vara årets bästa! Barnen fick vara uppe hur länge de ville, jag bara la allt tjat om läggdags på hyllan - för 10 veckor framåt. Igår sprang jag mellan avslutningar på låg- och mellanstadiet, lite sorgligt men va faan - detta är ju toppen! Alla fröknarnas presenter (jag ordnar dem för att mamma på 70-talet ordnade till mina fröknar) verkade funka och Buster tog hellre hem fem kompisar än gick på bio med mig. Viola gick på bio och jag ägnade resten av dagen åt att steka pannkakor, städa och göra pizza. På kvällskvisten var jag rätt nöjd att ha bara två barn kvar, hur fixar storfamiljerna orken?

Så nu är det yoga kl 0700 på morgnarna, då hinner jag hem ungefär tills det är dags att ringa kompisar. I morse var jag förundrad hur många som är ute och åker 0530. Jag tog en lur efter den sena frukosten - och upptäckte då att Frank hypnotiserat mig. För tre veckor sedan fick han inte ens gå in i vårt sovrum - nu låg han vackert ihoprullad på överkastet när jag vaknade - och jag tog det som en komplimang.

Resten av dagen ägnade jag åt att sy klart lapptäcket som ska bli lördagens doppresent. Som tur var kom Sarah hit så att jag fick visa henne, resten av familjen är inte så intresserad. Jag ser redan fram emot hur glada föräldrarna kommer att bli, som att njuta av resan i förväg ungefär.

Och förra veckan njöt jag i Ludvika! Det var inte bara turen med Maria i sportbilen utan hela arrangemanget - att åka tåg upp, sova hos pappa och hinna umgås med honom, laga mat en hel dag med Maria och familj och sedan få en studentdag med underbart väder och ett lyckat kalas efteråt! Det är något speciellt med studenter med hela livet framför sig! Tjejerna är så tjusiga, jag är tveksam till om vi var det. När det gäller Glennon verkar det svåraste vara att fixa en e-legitimation. Efter 40 minuter (de var hela tiden otroligt tacksamma att jag väntade) i Nordeas telefonkö kom jag till Ola, som kunde meddela att mitt kort var för gammalt. Han erbjöd sig att skicka ett nytt - världens snällaste kille.

Garderobsrensning

Fredagens student var så fin. Tänk vad känslan att gått i mål kan få en människa att lysa - det var underbart att se! Pappa Roland hade klätt in hela altanen i plast, så vi hade riktigt varmt och blev kvar länge såklart. Buster och jag tittade på Let's dance på söndagen i stället, och tyckte det var spännande trots att vi visste vem som skulle vinna. Det måste ju vara bra TV!

Och min garderobsrensning har jag skjutit upp. Det visade sig att Viola ville ha precis allt jag skulle plocka ut - och jag ska bespara alla bilden av hur hennes garderob ser ut. Snälle gode Jesus giv mig styrka, jag måste ha semester innan vi avslutar detta. Trots att jag inte ens jobbar. Under tiden har hon valt en klänning till skolavslutningen som hon alltid sneglat avundsjukt på och köpt skor som hon övningsgår i. Jag bistår med tre goda råd - räta på ryggen - ta inte så förbannat stora steg och ploga inte.

Idag kom mina första refex. Jag ska sköta mitt referensbibliotek som en baby. Och jag har registrerat en domän - glennon.se. När jag väl lyckats fixa (den förbannade) e-legitimationen ska jag skicka ansökan till Bolagsverket om Glennon Kommunikation AB. Maila mig på anna@glennon.se!

På bikram kan jag numera göra en hyfsad kobra, medan det skriker i armar och rygg. Jag har börjat prata med några tjejer som också är där ofta. Ska man återställa kroppen är det allra bästa att dricka cocosjuice, tänk vad jag lär mig. Och till sist ett tips - tvätta ansiktet med Mandelolja. Tar bort smink och återfettar huden. Dessutom kostar en flaska som räcker ett halvår 69 pistoler på apoteket.

Buster har eviga frågor - dagens var om pungen kommer att växa i samma relation som resten av kroppen. Jag hoppas verkligen det, annars kommer han att se väldigt märklig ut om 10 år.

Chefens lår

Här går vi från klarhet till klarhet. Viola har fått eget Spotify. Åke försöker få göra spellistor hos henne, hon tittar oförstående eftersom hon fattat en liten detalj han inte gjort. Han kommer aldrig att kunna lyssna på sina listor eftersom hon alltid har S på. Jag sitter lugnt och väntar tills han kommer till mig :)

Buster har ringt 112 eftersom han upplevde att ingen vuxen lyssnade på honom. Visserligen får man inte busringa hos gamla tanter - men nämnda tant får inte heller kalla barn för cp-ungar, hota med att bussa hunden på dem och komplettera med en polisanmälan. Han förklarade allt detta för 112-tjejen och tyckte att polisen kunde förhöra tanten eftersom hon tydligen inte kan uppföra sig. Jag blev stolt att han kräver sin rätt redan som 9-åring eftersom det tog mig 50 år att komma fram till samma sak. Åke skrattar så han gråter - en 9-åring som busringt som sin värsta försyndelse, det är tydligen inget i jämförelse vad barnafadern gjort i den åldern. Så vi firar med glass och Noblesse i kväll.

Bikramyoga tar på krafterna. 90 minuter yoga i 40 graders värme - och jag längtar hela tiden tillbaka. Har kört nästan varje dag och fått lite bättre koll på kroppen. Men det är så låångt kvar tills jag kan sitta på en häl, med det andra benet uppvikt till ljumsken och händerna i böneställning. Jag gillar det stränga som omöjliggör att ta för sig på andras bekostnad. 10 minuter innan passet startar stänger dörrarna, inga väskor i rummet, inget prat - man får inte ens lämna rummet innan passet är slut om man är vid liv. Så det är bara att koncentrera sig på att kämpa.

Jag har skickat mitt första uppdrag på tryck, en affisch och 500 små foldrar. Uppdragsgivaren Jenny är personal shopper och gör även garderobsrensningar, jag hoppas kunna ta betalt in natura. Inga problem att shoppa - men att rensa är ju en total mardröm. Det finns en del som inte passar längre, Åke påstår att jag har likadana lår som hans chef (man knappt 60 år och inbiten cyklist). Åke verkar inte ha upptäckt att min rumpa drabbats av jordens dragningskraft, den har liksom sjunkit ner. En gång läste jag att just detta händer och att det handlar om 20 centimeter. Då skrattade jag rått. "Skrattar bäst som skrattar sist" var det va?

Men min sypuff blev underbar! I morgon ska vi på årets studentfirande, det är alltid så mycket glädje att se någon som på väg ut i vuxenlivet, men utan förpliktelser.

Nöjd kund hos tre

All cred till tre, som ordnar kurser för nya iPhoneanvändare! Jag var den enda under 70 - och fick stundtals känna mig som ett geni. Just det, jag hade redan använt både kameran och kalendern! Men jag fick en massa hjälp (allt verkar ligga under inställningar) av en tjej på mellan 19 och 21 som kunde allt. Dessutom var hon så söt och trevlig trots två piercingar i ansiktet och sådana där stora ringar som tänjer ut örsnibbarna att jag uppgraderat även min inställning till dessa otäcka saker. Inte så att jag gillar det - men jag får heller inte panik och tror att barnen aldrig får ett jobb om de tokar till det med dylika dekorationer.

Eftersom vädret var fantastiskt cyklade jag överallt idag, och det var en härlig stämning i stan med prinsessdop och allt. Det firar vi med jordgubbar, visserligen från Belgien men var inte någon av gudföräldrarna därifrån?

Grus och Bikramyoga

Så här såg jag ut när vi la ut 12 ton grus på landet, grävde upp den asgamla syrenen som skapat en massa jobb utan att ens vara fin och sedan plattade till den gamla buggliga platån ovanför bodarna. Granngrabben Johan 16 år är precis gjord att hantera maskiner, det var han som grävde med 3,5-tonnaren vi hyrt. Han skalade av gräsmattan närmast runt huset lika lätt som jag tar smör ur bregottbyttan. Och fint väder var det, jag körde tantvarning och solade i bh en stund på altanen. Förbjudet!

På kvällarna satt Åke i soffan och stönade. Fyrhjulingen, Oliver, var underbar att köra, han körde fast i skogen och fick använda vinschen. Men det är tungt för en kontorsjocke att grovarbeta i 3 dygn. Jag är ändå värst - har ett stort skavsår efter jordfräsen.

Viola och Ella premiärbadade lördagkväll, självklart kl 22. Jag satt i bryggsoffan och halvsov. På nätterna sov jag mellan dem, de var mörkrädda. Det behövdes tydligen bara en stor kropp i närheten, jag somnade först och vaknade sist. När vi startade hemresan säger Ella När ska vi äta? efter exakt 5 sekunder. Efter 5 minuter toppade hon med Är vi framme snart? Det går inte att ta hennes frågor på allvar. Svarar jag att det är fyra mil kvar så säger hon Hur långt är det?


Idag har jag varit på Bikramyoga för första gången. Man gör ett antal positioner under 1,5 h - i 40 gradig värme. Svett. Jag växlade mellan att må ganska bra till överväldigande illamående, men det tyckte instruktören var bra. Illamående = utrensning. Efteråt satt jag i omklädningsrummet och undrade hur jag skulle orka cykla hem. Jag är fortfarande helt färdig. Nu är det samma kur 9 gånger på 10 dagar. Men icke i morgon - då är det ju iPhonekurs hos 3 för oss nya användare. Viola tycker att det är det löjligaste hon någonsin hört. Skönt för henne att hon slipper gå med utan får sitta i skolan och ha lektioner.

Wroooom på Arctic Cat

What's with you and those moving vehicles? är en replik jag gillar ur Bondfilmerna. I fredags morse satt Åke och jag i bilen kl 03.30 för att hämta hans fyrhjuling. Vi åt hotellfrukost i Mellerud, handlade det viktigaste och kom till Glennon i tid. Ja, han heter Glennon, killen som är en perfekt kombination av skön lantis och supersäljare. Runt Glennons ställe cirklar det ett gäng sköna ATV-fantaster. Åke, stockholmaren som köper årets första Arctic Cat i nya modellen lyckas naturligtvis bli inbjuden till deras klubbkörning. Jaja, det går an att kliva omkring lite bredbent och snacka motor - vad de inte vet är att han har 12 ton grus att flytta på landet så det finns icke tid att fjanta runt på vägarna på någon nöjeskörning.

Viola har koll på Polismuseet. De var där med klassen och hon kom hem med lite sköna uppfattningar om poliser. De är extremt intresserade av kläder (grundat på att det var 470 000 gamla uniformer som barnen förväntades titta på). De tror att folk är lättlurade (guiden demonstrerade en pistol som Viola genast identifierade som en från Buster Toys R Us-samling). De har ingen humor och orealistiska förväntningar (guiden sa åt Violas gäng att skratta tystare när de käkade).

Pappa var lite negativ när jag berättade om fyrhjulingsplanerna. Hans straff var att vi dök upp på landet helt oannonserat - med fyrhjuling. Men jag måste beundra honom - han vände raskt till att se möjligheterna, och vips satt han och provkörde. 80-åring på en ATV. Sedan försökte han vara kvar en natt extra och umgås, men den gubben gick inte eftersom jag ville ha Åke för mig själv för en gångs skull. Det är faktiskt inte varje kväll man kan sitta i soffan,  titta på hockey, käka pop corn och somna innan matchen är slut. Skitskönt att inte bli störd i ett sådant guldläge.

Fördel hockey-VM

Nature will find a way säger forskaren i Jurassic Park. Det är tydligen vad som nästan hände på vår baksida, plattorna var typ uppätna. Nu är alla framskurna, och löjligt nog tog det ungefär 63 minuter. Nu återstår att braka loss med högtrycksmaskinen för att få dem nya som från 1969. Men naturen bestämmer fortfarande - jag måste vänta tills fågelmamman som byggt bo i enarna runt altanen fått sina ungar flygfärdiga. Den kvinnan måste vara i chock - plötsligt är det en annan mamma som far runt här på dagtid.

Åke har alltid något uppdrag till mig, han verkar på allvar tro att jag behöver en chef. Idag har jag rensat löv under balkongen och ringt två viktiga samtal. Jag gör alltid de där grejerna bums efter frukost, för att sedan kunna skicka ett sms och bekräfta.

Valborg var så bra! Åke hade bespetsat sig på att se en film i lugn och ro - kvällen slutade med att han körde bilspel med Felix 14 år som Viola tagit hit. En kille som är värd att platta håret för måste man kolla in - jag var trevlig med snacks och cola medan Åke satte på film och bilspel. Jag tyckte Felix var lockande väluppfostrad och Åke gillade att killen körde bra. Buster med polare for runt vid elden precis som vanligt och gubben som sålde godis till alla ungar var skitsur, precis som vanligt.

Idag fick jag nästan lust att arbeta. Lunchade med Pia, mitt stora fynd från mammagruppen, och hon var så engagerad i sitt jobb att jag blev lite sugen. Samtidigt var det rätt härligt att hoppa upp på cykeln när hon gick in på kontoret. Jag tog vägen förbi Läkarmissionen, med samma sortiment från Åhlens men lite annorlunda organiserat. Visst hade de en symaskin, en Pfaff för 450 kr. Perfekt att ställa på landet!

Jag har stora förväntningar på hockey-VM. Det brukar betyda väldigt mycket fritid för mig.

Detox och choklad-äpple-muffins

Värma ett hus i 43 år - det är respekt. Därför får vår gamla panna finplatsen i bloggen idag. Även om jag inte vet var hon är numera - killarna som monterade in ett nytt värmesystem, luft/vatten, tog med sig henne när de for igår kväll. Även oljetanken är tömd, itusågad och utburen. Där blir det dressingroom - även om det låter lite Simon & Simon.

Annars är det detox som gäller. Leverrensning genom att starta varje dag med 1 pressad apelsin, 1 pressad citron och 1 msk olivolja. Lunchen är hemmakokt soppa och middag med grönsaker, proteinkälla och rostade mandlar som snacks. Förstör jag allt med en öl? frågar Åke. Eftersom han inte vet att han dricker utrensande ponchate till frukost får ölen slinka i genom.

Idag kom första numret av Svenska Dagbladet. Jag hittade inte Kulturdelen. Ett noll till DN.  

Bullar är värdelöst att baka - varenda människa (utom min barn) verkar ha en bullmamma som gör världens godaste. Så när Åke skulle ha med sig fika till ett möte grep hans hemmafru chansen att göra muffins med egen fyllning.

Blanda 7 dl vetemjöl - 1,8 dl socker - 1,5 msk bakpulver - 1 tsk salt - 1,5 tsk vaniljsocker.
Blanda 2 lätt uppvispade stora ägg - 3,5 dl crème fraiche - 0,5 dl smält avsvalnat smör.
Gör en grop i det torra och blanda ner det blöta.
Blanda ner 1,5 dl finhackat äpple och 1,5 dl finhackad choklad. Fördela i 12 muffinsformar och grädda i ca 20 minuter.


Åke: När du är ledig maj kanske du vill göra något speciellt?
Jag tänkte: Va - har han läst mina tankar att gå en kurs i rawfood-matlaginng?
Åke: Om du slipar bastulavarna 2 timmar om dagen i en vecka få vi en ny bastu!
Jag gapskrattade - kunde inte säga åt vad. Klart att jag ska slipa bastulavar.

Operation Smile

Det blev väldigt stressigt nu när Åke kommer hem två dagar innan plan! Även om vi varit ihop i 20 år så har jag tydligen ett tvångsmässigt behov av att vara duktig och visa att jag klarar skivan - alltså har jag tokstädat och tvättat alla lakan. Barnen har nyklippta naglar och jag har köpt fantastiska pelargoner som pryder hemmet. Lite handlar det om att Maria kommer också - jag vill att det ska vara perfekt stämning nu när vi ska ut och titta på brudklänning. Vad nu perfekt stämning har med städning att göra, vi ska ju inte ens vara hemma.

Operation Smile däremot är viktigt. Buster tömde sin plånbok, 37 kr, och Viola dängde upp 50 bagare för att barn med läpp- eller gomspalt ska få chans till operation och ett bättre liv. Jag minns när sköterskan sa ingen gomspalt när hon undersökte den nyfödda Viola - och även min galna tanke det är klart att hon är perfekt. Lite ödmjuk blir man ju mer åren. Tur.

Hon köpte för 150 kronor! Vrålet ekade längs hela gatan igår kväll när den förste majblomme-försäljaren var här. Vår ytterdörr måste vara rätt tunn, för vi hörde hans glädjetjut tydligt och klart. I morse såg jag att årets insamling går till att hjälpa barn som behöver brillor. Och jag vet hur det känns att se - ja ingen rad hos farbror optikern, så jag ska handla av nästa unge också. Nu ska vi se till att klistra upp blommorna i bilen innan Åke kommer hem, jag känner att klistermärken i bilen inte är helt OK.

När farbror optikern frågade Maria vad som stod på den nedersta raden svarade hon Almkvists tryckeri. Denna kvinna borde hitta en brudklänning.

Deklarationsdags - inte för mig längre

Det fanns en tid när jag absolut skulle vänta på de svenska gubbarna - nu hittar jag anledningar precis överallt att frångå ett strängt beteende. Så de fantastiska spanjorerna kom hem tack vare att Viola har ont i halsen och inte vill äta något annat än kall frukt. Hon detoxar sig själv.

Deklarationen har jag fixat. Igår. Detta är unikt - flera veckor i förväg. Och jag ringde inte pappa, och han behövde inte vråla "är du civilekonom?" vilket har varit lite stötande eftersom jag inte läste en enda kurs i den heliga konsten att deklarera. Men jag är listig - den personliga bankmannen fick titta på underlaget och säga OK.

Och Åke kommer hem två dagar tidigare än planerat. Underbart - familjer ska vara tillsammans - men jag förstår också att vi verkligen kompletterar varandra. Att jag åker hem tidigare från LA - that will never fuckin' happen. Jag hoppas att Buster kommer ihåg att ge honom en snabb kram innan alla wrestlinggubbarna ska fram, Viola och jag har lite bättre koll på det socialt passande...

Lunch på jobbet idag, vår lilla klubb har en överenskommelse om en lunch/veckan som där vi ska skratta ikapp. Och idag sa jag upp Busters fritidsplats. Det är en milstolpe. Och jag såg en intervju med min idol Linda Skugge. Hon säger att det bara är att skriva. Jag ska skärpa mig, bara bortse från det löjliga "jag har inte tid".

Kundrelationer á la 2012

När jag fick DNs årsfaktura på 2000 kr kändes det som om jag precis ville skjuta upp den utgiften. Så jag sa upp tidningen, med motiveringen att vi är borta så mycket på sommaren och bla bla bla. Jaha, genast fick jag ett erbjudande om en prenumeration med reducerat pris - med start i höst. Är inte det surt?  Om jag bara betalat och varit en trogen kund hade jag inte fått något extra. Nu har jag en månads gratis SvD, uppsnappat av en gullig tjej på Hötorget.  Och skönt att göra en hårt arbetande ungdom glad, hon var stelfrusen och hade väl antagligen inte 47 sköna anställningar att välja bland.

Vem kategoriserar böcker? Jag har läst ut trilogin Hungerspelen - Fatta eld - Revolt och varit helt absorberad. Typ "skönt att vakna mitt i natten, nu kan jag läsa några kapitel". Den står bland ungdomsböckerna. Har bestämt mig att börja läsa mer sifi, alla deckare gör mig yr i huvudet och inte kan jag minnas något efteråt heller, förutom ett lätt illamående av de otroliga djup av mänsklig tragik som öppnat sig. När försvann det gamla hederliga giftmordet?

Kl 03.30 i morse skjutsade jag Åke till terminal 5. När han försvann in i svängdörrarna med sin väska fick jag panik - det är inte alls bra att dela på familjen så här. Ska han vara 10 dagar på andra sidan jordklotet och barnen och jag hemma - det är helt galet! Nu känns det bättre. Han har landat i Los Angeles och har kanske redan träffat Emelie (som fick fick 99+2 av 100+4 möjliga på senaste provet!). Buster har redan hunnit bygga en gigantisk koja tillsammans med tvillingarna och konstaterat att det är en fördel att utnyttja (Åke avskyr kojor medan jag tycker det är kreativt) medan pappa är borta.

Möbeltapetseringskursen har börjat igen. Jag ska göra en superromanantisk sypuff (titta på tyget) och fröken Sara skrattar som en katt spinner. Svårt att slita sig som vanligt, tre timmar försvinner i total koncentration.

Jag funderar på att starta eget. Om det blir så ska mina kunder vara mina drottningar och kungar.

Mallorca i Mellerud

Jesus Christ var FANTASTISK! Egentligen avskyr jag versaler - men känslan efter musikalen kommer jag att bära med mig länge. Toppen om man kan storyn och musiken, men det hade funkat ändå. Ola Salo var en toppenJesus, och alla andra karaktärer underbara.

Resfeber existerar. Och de som säger sig inte ha någon - äh jag vet inte om man kan ha en resa runt halva klotet framför sig och inte vara lite nervis. Åke är på väg till LA och har plötsligt feber. Är inte det skumt?

Vi påskade i Dalsland. När vi rullade in på fredag eftermiddag och med måttlig entusiasm konstaterade att snögloppet följt oss hela vägen hemifrån tänkte jag "tre dagar - inte en chans". Men påskaftons morgon vaknade vi till klarblå himmel. Om man satt bakom rätt husknut kunde man sola, efter en strategiskt placerad eftermiddag var jag ljust brun och Åke tomatröd. Han sa surt att "du kan ju lika gärna åka till Mellerud som till Mallorca". Men jag förtjänar en lätt bränna eftersom jag inte är på väg till Los Angelos!

Idag har jag varit på Apoteket och köpt alvedon, strepsils, skavsårsplåster och två olika solskydd. Åke är inte alls tacksam eftersom jag även försökte tvinga på honom ett par stödstrumpor. Där var det stopp, kanske beroende på att Apotanten tittade värderande på honom och frågade "har du problem med åderbrock?". Det är väl ordet - åderbrock. Jaja, karln kan ju sitta på möten 8 h/dag och utan att få blodfyllda fötter så jag la ner. Köpte två pocket (Steve Jobs och Fattiga riddare och stora svenskar) så nu har jag gjort vad jag kan för resan.

Buster har löst de 11 nätterna utan pappa. Eftersom det är en natt över när Viola och han delat lika på att sova hos mig så kommer han att sova hos en kompis en natt. Gentil kille. Ovan syns annars hans wrestlingmatta, byggd av husets alla kuddar. Pingu är lika överlevnadsskicklig som en kackerlacka. Och kvinnan på ICA som löste in våra Trisslotter till 8 nya vill glömma oss. "Vinner  ni på de här kan mamma sluta jobba" sa hon vänligt. "Min mamma har inget jobb" sa Buster iskallt.

En varm påskgris

Minigris någon? Fråga i så fall Viola, hon håller på att läsa in sig på denna nya husdjursdröm. Åke påpekar att det bara finns plats för ett svin i familjen - han flyttar om han får konkurrens. Viola skrattar inte.

Igår levde jag upp till min nya mammamedmyckettid-roll och följde med när Viola fick sin första spruta mot lhcancer. Lärde mig något nytt - man kan vara riktigt spruträdd. Jag har alltid avfärdat det som fjant, bara att skärpa sig. Men nu - en liten tjej grät så tårarna sprutade och var helt svettig vid tanken på pyttesticket. Jag fick rycka in och andas.

På eftermiddagen var jag på banken. Det är konstigt att gilla sin personlige bankman - men få rysningar av alla som representerar honom i media! När jag fått gnyla lite om osympatiska bankdirektörer kom vi fram till varför jag har en gigantisk kvarskatt och till och med det kändas fattbart och OK. Skicklig kille!

Herr energiexpert had just lämnat huset. Han kunde rabbla ett ton energiexpertord, lite om kompressorer bland annat. Av vilket  jag fattade noll, men nu går oljeeran mot sitt slut, det verkar oundvikligt. När oljetanken försvinner öppnar sig möjligheter att flytta garderoberna närmare själva tvätteriet. Så allt slutar med att jag får köpa gymkort, så många kcal som jag bränner på att springa i trapporna med tvätt.

På trappan står krukor med påskblommor, varje äkta villägares attribut. Jag är på väg in till stan och en extraföreställning av Jesus Christ Superstar. Den tjocka trilogin om Hungerspelen följer med så tunnelbaneresan kan få bli hur lång som helst - böckerna är såååå bra