Nästan en Juholt

Naturligtvis vann jag inget på den där Trisslotten - och jag skäms så här efteråt att jag ville ha ännu mer efter en riktig turdag!  Mycket vill ha mer, som Juholt.
Helgen är slut - och det känns faktiskt inte speciellt plötsligt. Idag jobbade jag, men det var nästan ok eftersom Viola var med. Att vara ensam på ett stort kontor - det känns som om livet pågår där utanför medan jag kämpar med fiffiga formuleringar om Skicka lätt. Tur att jag gillar det Posten gör.  Viola gjorde läxor, det är helt otroligt hur samvetsgrann den ungen är, hon har inte fått det från varken Åke eller mig - två små läxsmitare. Men det är väl så det är - barnen är som föräldrarna, fast bättre på allt.

I fredags var Viola och jag på Svensson Svensson - varning varning. Den är inte speciellt rolig ens om man vill skratta. Trots att vi båda älskar Suzanne Reuter. 1 dalahäst. Eftersom jag druckit för mycket kaffe och var tvungen att hitta på något efteråt gick vi på jakt efter ny vinterjacka till Viola. Smack, en vit Didriksson som hon är så fin i. Jag funderar faktiskt på att ge henne ansvaret för barnbidraget.

Ett sätt att göra helgen lång är att storhandla - det är skönt efteråt, men herregud vilket släpande! Jag höll på i tre timmar, sov middag i 30 minuter för att orka stuva undan i 1 timme till. Måste jag stödköpa under den kommande veckan ser jag det som ett personligt misslyckande! Nu bågnar huset av olivolja, pasta, nötter och mandlar, ost, tomatpasta och apelsiner. Med mera.

Det är som jag misstänkt länge - Åke och jag är bättre ihop än var och en för sig. Skulle jag någonsin köpa en sladd för 700 bagare? Nix pix. Men jag njuter av kanonljudet som den där lilla sladden gör. Och jag är rätt säker på att Åke glädjer sig åt den fina äppellampan jag köpt till Busters rum. För 700 pix. Den syns längst upp till höger - och är underbar tänd. Vem vill inte ha ett gigantiskt grönt äpple som nattlampa?