- Och högt, sa Viola

Åh, vad vi har det toppen! Att bo hemma hos pappa påminner mig om tågluffartider och att dela hotellrum med alla möjliga typer för att komma ner i kostnad - man håller reda på sin egen lilla plätt och bara struntar i hur stökigt de andra har det. Väldigt avslappnande - och rena rama kbt-terapin för en människa med lätt städdille! I fredags kom vi upp i kvällningen, Åke vände bara bilen mot Stockholm, medan Viola och Buster inledde en lång diskussion om vem som skulle ligga närmast mig i dubbelsängen. Jag ligger alltså som en smält ostskiva mellan två varma brödbitar dessa tre nätter. Men vad gör det - vi sover som klubbade efter all skidåkning!

I fredags fixade jag två ärenden på 15 minuter - möjligt i Ludvika. Först in på Life och köpte ett värmande omslag till min onda armbåge. Detta ska vara helt oslagbart, i samma material som i hästtäcken när pållarna har problem. Och då det hjälper hästar (som inte kan drabbas av placebo-effekt) så slog jag till. Jag tror att det hjälper faktiskt, plus att havrekexen hemma hos M smakade toppen, haha! Sedan fixade jag nya microfleeceställ till ungarna och var tillbaka hos pappa innan de märkt att jag försvunnit.

Igår åkte vi skidor på Ljungåsen. Från att förra året ha tvingat Buster över myren, med avslutningen att han skrek så det hördes över hela bygden att "så här behandlar man inte barn" - var vi nu ett år senare att under av harmoni med två sjungande barn i täten som ramlade och skrattade sig fram.

Som belöning fick de lördagsgodis utan att behöva ta av sina månadspengar, innan vi åkte upp till M för att överlämna 50-årspresenten och titta på Melodifestivalen. Den sög verkligen igår men kvällen var toppen! Båda tjejerna hemma, + A och jag bara toknjöt av att sitta i soffan efter maten och kritisera alla på TV. Buster gillade Linda B, det måste varit stövlarna... Och M gillade den fina väskan, det var viktigare!

Idag har vi åkt längd i Säfsen - helt enkelt toppen. Efter lunch tog barnen en slalomlektion och är nu heltända på det. Jaja, jag ska hyra stuga nästa sportlov så att de får åka mer. Säfsen passar jättebra, det fanns flera knapp- och ankarliftar som tant Anna kan åka i  också. När vi kom hem kröp vi direkt i pyjamasarna efter duschen, och har nu skrattat åt Solsidan, fast på helt olika ställen. Pappa bojkottar den, han "tål inte" Alex fru vilket var otippat för mig, jag hade sagt att Mickan var allra minst hans typ. När barnen vägrade lyfta sig ur TV-soffan och jag tänkte diska hade pappa tagit fram det lilla bordspianot - nu var det dags för stämsång. Självklart!

- Hörde ni att vi sjöng? Visst var det fint? sa jag till Viola sedan.

- Och högt, svarade hon

En gåtfull vänskap

OK, barnen är nytvättade, alla naglar klippta, sportgrejerna (skidor och bad) ligger i en egen väska och vi är beredda att spendera tre härliga dagar hos morfar i Ludvika. Jag har gjort ett fint 50-års paket till M och ser nu fram emot att klockan ska bli ungefär 14 i morgon.
Hade tur - Buster gick hem till kompis N så jag kunde tokstäda i 1 1/2 timme när jag kom hem. Det kan låta lite gammeldags, men jag tycker det känns roligare att Åke kan njuta av en egen helg i ett rent och prydligt hem, än att han ska kasa omkring i dammtussar och småröra. Han skulle ju aldrig säga till mig att jag ska fylla på vad det nu är man fyller på när jag ska ta bilen på långtur - jag startar alltid en ren bil, full av soppa och det där andra. Jag behöver bara ta med egna skivor, moderna grejer, inte hans gamla dunk.

Jag tycker ofta det är svårt att riktigt tycka om böcker från andra kulturer än den västerländska. Inte för att jag ser ner på eller föraktar, absolut inte, men jag är väl helt enkelt otränad. Men den här - jag var såld från att jag såg den. Storleken, 11x15 cm, en riktig liten goding! En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är fantastisk! Och historien - den får mig att tänka på människor jag känner som brinner för olika saker. Professorn i boken brinner för matematik, men hans dedikation och känsla kan översättas till annat som ger människor en riktning i livet. Väldigt bra, 5 dalahästar. Nu ska pappa få låna den, men snart är den ledig - han kommer att sträckläsa.

Vi får väl se hur det blir med bloggandet fram till måndag, om jag kan hålla mig/om det blir av. Ludvika, here we come!

Virkade asseccoarer

Sitta på händerna funkade inte. Allt rasade när jag hittade fyra fina värdecheckar på kylskåpet till Akademibokhandeln. Man ska ju handla på riktiga bokhandlar! Eller inte faktiskt. Jag hittade väldigt lite barnböcker på Ak.bokh, men ett bättre utbud på Åhléns. Något måste man ju göra i väntan på bussen i Vällingby. För Violas del handlade allt om kärlek, på ett inte så skämtsamt sätt, så det blev ett gäng Bert och Sune, klassikern Skattkammarön, Ture Sventon och Tusen gånger starkare som handlar om en tjej som inte finner sig i klassens (killiga) maktstruktur. Och Virkade asseccoarer till mig - lite märkligt då jag aldrig kunnat virka. Men bilderna var så fina.

Dagen var annars bra. Jag mådde bra, vi fixade till akutjobben på ett bra sätt, det svinkalla vädret förgylldes av en sol och nu är det bara bra saker kvar. Läsa med barnen och sedan softa framför Borgen på 1an. Om någon vill tokskratta är det bara att kolla svt play - Ingen bor i skogen. De är absolut inte kloka!

Kalla mig luggen

Idag kröp jag till korset och avbokade Ss övernattning. Jag som aldrig är sjuk gav efter för en lätt med tydlig kulenhet. "Det går fler tåg" sa S, snäll som hon är! Nu - en stor kopp buljong spetsad med vitlök senare är jag riktigt i tagen igen - men det beror nog mer på min nya frisyr. Tänk att det kan vara så kul att se någon annan i spegeln. TACK favoritfrissan E! Den hårda beskärningen av bilderna är Ipodens fel - bilderna i den ger mig en  hakspets värdig Pomperipossa, nästan fulare än mina grå hårstrån. Eller rynkiga hals för den delen, haha!

Tavlorna jag kämpade med gjorde succé, fick en kram av den gulliga C, det är viktigare än vad L himself tycker. I bastun slogs Viola och jag om Expressen. Jag vill läsa nöjessidorna - hon enbart artiklar som "22-åring mördad i city". Hon vill garanterat sova i min säng i natt - mysigt när Åke är borta!

I morgon börjar bokrean, då gäller det att sitta på händerna och inte hinna in på bokhandeln. Detta har dock aldrig funkat något annat år, jag läste en gång att om man ser sig som "en läsande människa" läser man hellre på mjölkförpackningen till frukost än sitter utan lektyr. Tokfransen Khadaffi är på TV, jag hoppar i säng genast och räknar med att vara frisk när jag vaknar!

Förlovad tretton år - va?

Idag har Åke och jag varit förlovade i 13 (tretton) år! Tittar jag tillbaka fattar jag överhuvudtaget inte vad som hänt, men jag minns tydligt hur otroligt intresserad jag var av den här killen som hade jättefula kläder och bara åt hamburgare. En oslipad diamant tänkte jag.

Tyvärr är jag torsk idag igen i fråga om övertid, men de fyra tavlorna jag gjort till Ls avtackning är så fina att jag velat ha dem själv! Skulle kanske blivit vd ändå? Synd att jag inte får se hur otroligt glad han kommer att bli när han ser dem, men å andra slipper jag ju snittarna, haha!

SY-festival, ostbröd och en fin fågel

I fredags åkte jag till Älvsjö och SY-festivalen. Mitt på blanka dagen. Där var jag den enda utan hemstickad tröja eller händer som handarbetat så mycket att de förvandlats till något mellan virknålar och automatiska måttband. Fantastiskt, när min puls gått ner på normalläge pillade jag på 1 miljon knappar, band, mönster, tyger, ullknippen, färgade kaninskinn... Gav  mig själv exakt 3 timmar, och raglade sedan ut med en jättekasse proppfull av allt mellan skinninfettning och set för torrtovning. Avslutade hela äventyret med att åka tvärbanan, satt där och bara log.

Som grädde på moset var vi bortbjudna på middag till Busters kompis B med familj och det var så trevligt och gott att vi släpade oss hem efter midnatt och i alla fall jag kände en lätt men fullt identifierbar huvudvärk när Buster skulle iväg på handbollsturnering lördagmorgon.

Den lille Buster gjorde 4 mål, det är lustigt att jag kan bli så stolt utan att ha bidragit med annat än tjat om att man måste gå på träningen. På vägen hem berättade Ks mamma att hon fixat en speciell matvåg till K. Man lägger maten på vågens tallrik, och sedan säger en röst till om man äter för snabbt - eller långsamt för den delen. Vilken supermanick, den ska hjälpa hjärnan att hitta ett hälsosamt mönster runt mättnadskänsla och matintag.

Åke jobbade hela dagen, så vi bara softade på kvällen. Busters kompis B sov över och de små filmnördarna nobbade Melodifestivalen. Så Viola och jag fick myskväll själva, vi ringde jättemånga gånger och röstade på Sara Varga, det är OK tycker jag så länge man ringer dyra numret. Jag har dåligt minne, när jag påstod att vi bara röstar på finalen fick jag "du-minns-ju-inget-blicken" från Viola. Gav mig.

Idag var Åke och jag ute två timmar i solen. Vi gick över till Lambarö, jag har aldrig varit där trots att vi bott i Hässelby i 16 år så det var otroligt kul! Hittade några människor som bodde där och kunde fråga lite smått och gott. Hur som helst, nu när de ska få kommunalt vatten hoppas jag att just de där skaffar tvättmaskin - de stank verkligen!

På eftermiddagen när Buster dragit till kompis B, Åke till kompis Media Markt och Viola fördjupat sig i senaste avsnittet av valfri amerikansk skitserie för tjejer så bakade jag ostbröd, Busters nya insnöning. Har kommit på att lägga en skiva parmesan även under bullen så att över- och underdelarna blir lika goda. Till höger syns den fina smyckefågeln jag köpte till Viola i Lund. Nu måste jag rusa upp för att hinna se Sverige runt. Viola kallar det antagligen ett skitprogram för vuxna, men där har hon fel - det är hur intressant som helst.

Och allt är förvridet

En lite spännande rubrik på ett blogginlägg, hoppas att ingen känner sig lurad när det bara är titeln på min senast lästa bok! Krypande otäck där man inte vet hur galet det ska sluta - för att till slut bli förvånad... Perfekt som tunnelbane- eller strandläsning, nog spännande att längta till, men inte så där att man måste ligga vaken hela natten - för att ångra sig bittert nästa morgon. 3½ dalahästar.

Vi var en man kort på jobbet och det är alltid lite skräckartat innan man inser att vi kommer att överleva. Jag har övat mig på att lyssna klart idag och inte avbryta. Det har gått så där. Sedan fick jag Viola på tråden och henne kan man inte öva på eftersom hon har förmågan att prata på både in- och utandning = helt oslagbar.  Tjurrusning till Bollywooden (helt klart värd varje stressad inandning) där vi som vanligt hade jättekul. Åke försöker få Viola att titta på Tomb Raider, Buster ställer upp helt frivilligt. Tuff dag, men bra!

Frank, apelsinlampan och juridiken

Vackre Frank! Han är Louise och Mickes katt. Familjejuristen var också vacker - och kunnig så långt jag kunde fatta. Vi fick äntligen utrett vad vi bör ha tagit ställning till om en av oss dör så där snöpligt tidigt. Jag gillar inte ordet "särkullbarn", det finns inga positiva ord med sär- i svenskan. Särskola, särskild, särpräglad, särling... Men målet med att skriva testamente är ju att barnen i lugn och ro ska fortsätta gilla varandra. Trots att de till blodet inte är helsyskon. Jag började plötsligt fundera över vem som ska ha mina smycken, man vet verkligen inte var tankarna far iväg när man ska tänka på döden. Hur som helst, vi ska försöka förenkla för ungarna - inte styra dem från andra sidan.

Apelsinlampan är den jag köpte i Lund - den hänger som en glädjespridare uppe i Violas rum och nu är vi inne på runda saker. Väl hemma fick jag lite städfnatt, det var rätt skönt efter att ha degat på t-banan dag efter dag nu när alla cykelbanor är dödsfällor. Viola var snäll och önskade sig hemgjorda hamburgare, tänk att det betyder så mycket att få beröm för sin mat.
Nu ska vi låtsas att det är alla hjärtans dag och knäcka en skumpa. Jag sabbade ju den kvällen helt med att jobba och efter att ha pratat om framtiden i form av döden under eftermiddagen känns det skönt att känna lite skumpawiff, haha!

En lyckad väska

Den första väskan "vi" sydde blev ju inte alls bra. Viola var snäll och klagade inte, men jag retade mig på den fula lilla tygklumpen som hängde i hallen. Så i lördags när vi var och grävde på loppis köpte jag en tygväska med rätt form - sprättade sönder och fick ett mönster. Denna fina väskan blev resultatet! Jag kunde ta till vara handtagen och innerfickan med dragkedja och sydde foder av en blommig gammal stuvbit. Vet inte vem som är nöjdast, Viola eller jag. Nu kan jag leta efter gamla väskor när Åke går i genom högarna med frottéhanddukar för att hitta de där tjocka 70-talarna med rätt knyck i mönstret, haha!

Idag har jag annars fixat ögonbrynen, Buster är den ende som ser någon skillnad. Avtackning på jobbet av en tjej som inte kunde tänka sig att jobba mer än 10 år på Posten. Ha - det är en baggis, jag har ju jobbat 20 år och 9 dagar idag. Visst kan jag fundera på att byta jobb ibland, men det går alltid över eftersom jag verkligen gillar Posten och vad vi gör. Och det finns ett gäng kollegor som jag ser fram emot att träffa varje dag. Inte fy skam när jag jämför med vad andra berättar om söndagsångest och jag vet inte allt. Men att jobba över är nästan det värsta jag vet! Efter att ha kommit hem vid 22 igår kväll ska jag nu äta och sedan ta en tidig kväll! I morgon ska jag äntligen ta tag i det där med familjejuridiken, ska träffa en jurist och reda ut hela el skito med testamenten, särkullbarn och annat jag inte vet att jag inte vet.

Glad alla hjärtans dag!

I detta fantastiska väder blir det alla hjärtans dag! Klart att man är happy! Att det sedan är svinkallt kan vara bra - då känns min nya knallrosa jacka helt nödvändig... Igår kände jag att en dag till i svart jacka var arton för många - och hade toktur på Stadium dit Åke kört mig. Ska man ha en bil i familjen måste någon vara väldigt snäll... 

Innan dess hade Viola och jag gjort Cubus. Grundligt. Varför skyltar de med de gräsliga 80-talsfärgerna och gömmer hela regnbågen en trappa upp? Men så säger kanske bara vi som var där, på det smaklösa 80-talet? Hur som helst fanns det jättefina byxor till Viola, och eftersom vi inte kunde enas om färgerna (jag: rosa + blå, hon: vita + bruna) blev det fyra par. Till det facila priset av 149:- paret så jag slog till. Viola som sett Lyxfällan fick panik när hon hörde summan - löpte vi risk att behöva flytta? Kanske kan det märkliga programmet som exponerar människor gör någon nytta.

Tribut till VÅREN

Idag kom våren! Tro nu inte att detta märks på snömängden - det är ljuset det handlar om. Den dagen jag tittar på mig själv och ser att det behövs en ny frisyr, tittar in i garderoben och är trött på allt, tar ut vinterjackan och nästan kräks - då är det vår! Underbart! 

Gårdagens handlande med Viola gick i stöpet eftersom alla bussar stod stilla. Jag var på ett strålande humör ändå  eftersom F ringt från London och det är härligt att höra rösten på sin fantastiske gudson.

Åke övertygade Viola om att kinamat är det bästa på födelsedagen, så Åkermyntans värdshus lagade maten och jag hann med en snabb avrivning här hemma innan Let's dance. Alla somnade innan resultatet, så det såg vi i morse (inte Åke alltså, han bäddade och donade med tvätten). Rätt par ut - alla jublade. Åke och jag på solig promenad och sedan var det svisch iväg till Louise och Micke för att fira Viola igen. Där lämnade vi Buster, sedan dito med Viola hos familjen S och sedan - ett halvt dygn för oss själva.

Det är hemskt utan barn - och så skönt när man vet att de har det bra. Buster orkade knappt säga hej då, och Viola sover ju hos familjen S var och varannan helg ändå. Nu har vi suttit i bastun och fantiserat om att köpa husbil. Åke vill slippa husvagnspysslet (som jag märkte väldigt lite av eftersom barnen och jag alltid fick gå och bada) och jag vill ha det där camparlivet - det måste vara tattarblodet i mig. Nya vyer, enkelt liv,  många roliga människor att titta på/prata med. Och det bästa - man är alltid tillsammans. Jag blir som vanligt eld och lågor, medan Åke nu metodiskt kommer att hämta information om olika husbilar. A match made in heaven, haha!

För den som har Amelia - titta på montagen där de visar att de gamla hunkarna är på väg ut! Jag skrattade så jag grät är Tom Cruise med ljusbruna gabardinbyxor och bälte över magen!

Viola fyller ELVA och jag har varit förbannad

Min fina flicka fyller elva! Hon låg och spelade nintendo under täcket ½-timme innan vi kom och sjöng i morse, men ingen i världshistorien har väl sovit annat än räv vid morgongratulaioner? Alla presenter gick in, och Buster sa helt ärligt att "det är ju mamma som köpt min present".

Igår blev det inget inlägg - jag var så förbannad att det kändes trist att skriva. Och jag bör väl inte få sparken om jag säger att det finns en chef som jag inte har jättehöga tankar om (obs - det gäller inte min närmaste, ingen skugga över henne).
I boken "Radhusdisco" jag läser stod helt passande ett indiskt visdomsord
"för varje minut du är arg minskar minuterna då du varit glad".
Jag ger upp - lika bra att bli glad igen, haha!

På eftermiddagen ska jag shoppa med Viola och kompis - fortsättning följer...

Barn som världsmedborgare

Engelska skolan - jag har ställt Viola i kö. Mest för att vi ska få gå på workshop och bilda oss en uppfattning tillsammans. De tre som skötte presentationen igår brann för barns utbildning och uppfostran (pepprad med respekt) på ett sätt som var nästan skrattretande. Men de kan ju det där med att stå på scen och showa, de där amerikanerna. Självklart kommer den här skolan också att tampas med problem, men kanske inte att eleverna sitter med huvudbonad på lektionerna. Nu ska jag gräva upp mer info, men det var några omedelbara fördelar:

1. lokalerna ska renoveras - barn ska också ha en fin miljö.

2. maten ska lagas på plats - ingen ljummen transporterad smet.

3. en mentor hör av sig hem var 14 dag - för bra för att vara sant?

4. det finns en fungerande websida där man kan följa barnets skoldag - detta är något jag verkligen saknar idag och kanske allt mer när Viola inte vill anförtro sig åt mig längre.

Föräldrarna som lyssnade var betydligt mer olika än i Villastadsskolan. Bra, Viola och Buster ska ju leva i det där mångkulturella samhället som jag inte lyckas visa dem särskilt mycket av. Blir de sedan riktigt bekväma med engelska är det ett litet steg till att bli om inte världsmedborgare så i alla fall svenskar som inte är så inskränkta. Grundaren av skolan tycker att engelska är "världens språk" vilket jag ställer mig lite frågande till - det finns väl ett gäng som har andra hemspråk, typ kinesiska eller spanska? Men varje språk man lär sig gör ju startsträckan för nästa kortare.

Oj, det var f-n vad den här dagen bara försvann. Pappas test av de föränderliga prostatacellerna igår visade att det inte är något galopperande fel - tack snälle gode gud för det. Jag tog en mental skumpa när vi pratat klart! Nu måste jag kasta mig hem för att inte missa kvällsstunden med familjen.

Turdag och grönsakssoppa

Vilken dag - jag har firat med en latte då lite smått och gott har gått min väg. Vaknade på ett strålande humör, inget ovanligt i och för sig, men nu var jag glad efter att ha haft min goda vän S hemma igår kväll.
Dagens långa förmiddagsmöte blev inställt = gratis arbetstid. Sedan tog en planerad uppläxning av en beställare 1 sekund (han läxade upp sig själv) istället för ½-timme. Sedan ringde Åke och berättade att det är snorhalt ute - jag tar t-banan i stället för att dynga i backen som i fredags. Nu har Viola precis ringt om födelsedagspresent - bara att erkänna - jag har svårt att hitta på saker hon behöver. Men nya jeans låter bra, efter åratal med hemsydda fleecebyxor är det dags för något coolare.

Denna soppa är god, enkel, snabb och billig.
Smält en klick smör. Pressa i 1 rejäl vitlöksklyfta. Slanta 4 morötter och 1 purjolök. Fräs och låt sedan koka mjukt i så mycket vatten att det precis täcker. Tina en stor hög broccolibuketter.

Lägg i broccolin och låt allt bli varmt. Häll på matlagningsgrädde till lagom konsistens, salta och peppra som du vill ha det. Hetta upp ordentligt och servera med smörgås och goda pålägg.
Den här portionen räckte till middag för S och mig (vi var jättehungriga) och en mattermos med lunch till Åke.

Nu ska jag kvista iväg till infoträff på Engelska skolan som ska öppna i Hässelby. Viola vägrar följa med eftersom "hon ändå inte ska byta skola". Men alltid får man veta något, jag känner mig intresserad av språkkurser och det bör de ju veta en del om.

Nu är det städat - på ett ställe

Här är beviset på att det har sorterats tyger! Känner mig otroligt nöjd, även om jag redan upptäckt ett överskåp till som är fullt... Men det får bli ett annat veckolöfte, verkade mest vara fleecetyger och det är jag sååå trött på.

Igår var det ett otroligt gångande mellan handbollsträning, bakning och allehanda små fixanden - Violas lilla väska blev väl så där, jag får höra när hon använt den en dag. Vi var som vanligt tre som tittade på Solsidan, och nu skrattade vi till stor del åt samma saker. Men vi har olika favoriter, Buster är tokförtjust i Fredde, han verkar inte fatta att den kaxige mannen är helt i händerna på sin fru, vilket Viola och jag tycker är helkul!

Melodifestivalen på tre apparater...

... två sovande "tittare" och en vaken. Viola sover hos E, jag är vaken och herrarna sover i varsin soffa. Skönt, att ha huset helt för mig själv. Efter att ha stängt av två tv-apparater och satt in ett rågbröd i ugnen - sent, men det var två jäsomgångar suck. Enligt en dansk kollega är lergrytan hemligheten med gott rågbröd så 70-talsgrytan är avdammad.

Alla tyger ligger på dubbelsängen - Viola höll med om att det var en del att välja väsktyg från. I morgon ska vi sy. En lätt match, jämfört med att hitta bildmappen på datorn. Hur f-n nu den kan slinka undan? Tur att S, min mac-kompis, kommer på måndag.

Och rätt låtar gick till final tycker jag. Danny kan dansa och Swingfly har alltid en bra beat. Dagen har annars flutit i ett skönt tempo, med ett långt telefonsamtal med pappa på fm, plockplockplock, lite vinbabbel med S och N och ytte pytte städning.

Skam den som ger sig - bilderna ligger på ett hopplöst ställe där man inte ser dem annat än som nummer. Men - det här kuvertet blev jag glad av - är man Världsförälder på Unicef kommer kuvert med glada nyheter. Inte som om alla barn i världen har blivit hjälpta, men något barn har fått det bättre och det är skönt att läsa. 

Sluta skylla på barnen!

Oj, låg batterinivå på den trådlösa musen - nu är jag i händerna på tekniken! Jag skriver - Åke fixar tekniken, det är så vi har delat upp det. Och han vill inte ladda mus nu på fredagkväll. Plötsligt finns det massor att säga, men jag nöjer mig med
1. ett erkännande: det är jag som vill se Let's dance, barnen sover redan och jag sitter och tittar, vill ha varenda klänning och rösta på alla som ser glada ut (alltså alla utom BR).

2. titta på den fina väskan, det är Js vän A som började sy väskor. Jag fick den av J förra helgen och Viola är som en detektor "mamma har något nytt, det vill jag använda. Och eftersom hon är så stolt över mig kan hon bara neka mig saker av rent guld". Nu är detta Violas nya skolväska. Vi ska börja sy, precis lagom till mitt veckolöfte att gå igenom alla tyger som jag köpt på känsla och med ett habegär efter fina mönster.

3. man kan muta barn! Om Buster somnade innan 20.30 skulle han få 20 spänn. Bara att öppna plonkan, han sov som en sten 20.29.

PS. Klänningarna, tänk att gå med fjäderkjol på Åkermyntan - nej det får man inte göra. Haha!

Jag har slarvat - och känner mig varnad

Det är verkligen något speciellt med torsdagar - alla är på lite bättre humör än t ex måndag - med siktet inställt på helgen, som dessutom är helt oförbrukad. Och jag vet att jag kände samma sak även på den tiden jag jobbade helger ibland.

Idag kämpade jag hårt med kreativiteten och kollen. Har för första gången på länge fått ett uppdrag att bli riktigt dåligt, jag har slarvat och inte varit riktigt påloggad - en nyttig men trist erfarenhet den där skämmiga känslan att krypa till korset och erkänna. Säga jag och inte vi när det ska förklaras. Så nu får andra beställare ett bättre jobb från mig.

Sedan var det bollywoodträning där jag missat två gånger i rad. Hmm, de där höftrullningarna gick väl inte så bra och det var mycket armar tyckte jag nog, haha! Mycket skratt.

På vägen dit slängde A nästan huvudet ut genom fönstret när vi for  förbi en skugga som stod på trottoaren. "Va, såg du en gammal kille eller?" sa jag och det var precis vad som hänt. Det skrattade vi hejdlöst åt - att man kan vara hur klar som helst med gamla partners, men nyfiken på dem är man för evigt.

På bilden syns den nya flotta lampan i vardagsrummet. Den liksom skimrar och plockar upp ljus från andra ställen, och vi snackar äkta plast! Kollade den nya danska serien Borgen igår på svt play - i sängen - skitskönt! - och den var riktigt bra. Intriger och ett litet dödsfall redan i första avsnittet. Måste följas.

Hermans första lastbil

OK, jag ska inte skriva en massa om min släkt - men detta är farbror Hermans första lastbil, inköpt för pengar karln sparat ihop i Amerika under andra världskriget. B66, står det på regskylten, och fordonet blev starten för en rätt framgångsrik åkerirörelse. Är lite pågasad inför kortet, har äntligen kopplat in scannern på min jobbdator, i stället för att alltid be G eller P, lite bevekande så där. Som om de egentligen kan säga nej, men det är väl kvinnligt att inte på ett naturligt sätt kunna be/säga till om saker. Två av 100 kort scannade jag in idag, blev yr bara av tanken på hur glad min kusin kommer att bli - han som gjort jättejobbet att samla ihop allt släktmaterial.

Cyklade hem på ömsom barmark ömsom isvallar, när jag blir pensionär ska jag ha ett jätteförråd med mat inför vintern, fattar inte hur de klarar sig när marken utanför porten förvandlats till en dödsfälla. Eller kanske något av barnen tycker att jag varit nog engagerad för att de 20 år senare ska veckohandla. Buster kläckte idén att få dippa grönsaker när vi kom hem. Totalchock när jag sa ja - dip är ju Åkes avdelning. Men i grönsakskriget är alla medel tillåtna.

Viola pratade som en kvarn om skolmatsalen och matmobbningen där. Ja jag kan inte kalla det något annat. Fast Violas historier börjar ofta med "Du får lova att inte ringa till fröken"- det är tydligen ännu skämmigare än att äta en smörgås som inte klassens boss godkänner. No-prov för Viola i morgon, vi har gnuggat om protoner, elektroner, neutroner, grundämnen, atomer. Nu var det mest jag som blev gnuggad, det är ju värsta chansen att bättre på allmänbildningen.

Nu ska jag upp i köket och göra en riktigt smaskig guacamole, som komplement till ett par bitar tonfiskpizza som Åke hittade i frysen. Jag - en frysproppare.

Läggdags till liten glasgran

Hur gammal är man när man vill gå och lägga sig? Min första tanke i morse var "den som låg ändå" och Buster har precis krupit i säng under skarpa protester och diverse finter som att flytta lego - inte leka, flytta! Han har även lyckats lida sig igenom att göra läxan, så arg att han lyckades klämma fram en tår till slut.
Jag hjälper gärna till, idag handlade det om horoskop och det var svårt att hålla sig för skratt när han läste och skrev av att "Skytten ska vara försiktig med investeringar i värdepapper, att vinstmöjligheterna på spel är nästan obefintliga - och att han ska vara sparsam". Det sista är enkelt, han brände februaris månadspeng - den 30 januari. Lego Ninjago.

Idag peppade mig själv på väg till jobbet med mantrat "prioritera, prioritera, prioritera". Åke var snäll och skjutsade mig in till stan efter lunch och mötet om Bästa omslag. Sedan satte jag mig på tunnelbanan, ville hem till barnen. Jag såg en tjej som satt och läste i lagboken, den var full av små klisterlappar - hon fick mig att slumra till.

Barnen och jag läxade, jag tog enkla poäng genom att steka pannkakor (listigt eftersom jag ändå ska tvätta håret i morgon), vi bakade limpor som ser normala ut, plockade undan, jag fick själv städa badrum och toor (fin pluralform) och slängde oss sedan under värmefilten till filmen om Kenny Starfighter. Fullt med bra skådisar och riktiga flatskratt.

Heja Åke! som tränat regelbundet i flera veckor, jag måste hitta på någon peppande belöning. Ladda ner böcker på Ipaden kanske - då slipper han ju min avskydda sänglampa när han ska somna. Win win som de sa på kursen i Köpenhamn.

Har idag köpt tre buntar tulpaner av gubben på jobbet. Jag vill gärna stötta honom istället för Coop, och följer hans tips. Lägg tulpanerna i kylskåpet, och plocka fram dem till helgen, det funkar.

Och hur gammal är man när man köper en liten glasgran i en antikaffär? Titta så fin den är! Kostade 100 riksdaler, jag har redan tittat på den 100 gånger, tänk så billiga tittar det blir över tid. Detta spenderartips har jag lärt mig av min kompis J.