Ljust och fräscht

Just hemma från Ljust och fräscht  på Cirkus - jätteroligt! Hur många gapflabb som helst när förklaringen till inredningshysterin visade sig vara att vi inte är nöjda. Jag kände mig inte speciellt träffad eftersom vi inte har några vita väggar här hemma - och minimalistiskt - knappast!

Veckan som gick är veckan som försvann ur till mitt liv! 0650 åker vi hemifrån, Åke släpper mig i Råcksta och sedan läser jag inte böcker utan lyssnar på musik tills jag ploppar upp på Gärdet. Alla på Länsförsäkringar är så trevliga och snälla, så det har alltid varit en bra dag när jag 8 timmar senare ploppar ner i underjorden igen. Har skaffat mig en skön vana att ploppa upp på Karlaplan och köpa en latte att mysa med på hemvägen. Har satt in pengar på mitt kort på Espresso house - så det känns gratis att bara hämta ut. Skönt att vara inkonsekvent och känslostyrd, snacka om magkänsla.

Igår var jag hemma hos Sara och planerade kalas, blev otroligt inspirerad och lärde mig skillnaden på ut- resp ingående moms när jag surfade efter bokföringsprogram. På kvällen kollade Åke och jag på ännu ett avsnitt av Bron - kanonserie!

Nu har vi kört lchf i 7 veckor! Jag har lärt mig baka lchf-limpor, köper majonäs i jätteförpackningar på Martin Olsson och det otroligaste av allt - Åke har inte druckit öl på hela tiden! En spännande diet eftersom Åke går ner medan jag står blickstilla - det verkar vara sant att man hamnar på sin bästa vikt och inte går ner när man redan väger lagom. Buster och Viola äter som vanligt, men chipsen som fanns till ölen har ju blivit färre även för dem.

I onsdags började jag klä sypuffen i det fina tyget - den kommer att bli fantastisk! När jag lånade Busters padda och googlade kom hans senaste sökningar upp. Alltså - bajs, jultomten är faktiskt död och bilder på kakmonstret. När ska man börja undra?

Offentligt eller ofantligt

Bad hair day? Ta cykeln! Här ska Buster och jag ut på en liten kvällscykeltur, vi har en runda som slutar i en enda lång nedförsbacke.

Lousie har nu varit nästan en månad i LA och igår köpte Micke och hon en bil. I morgon börjar hon skolan.

Jag har suttit halva eftermiddagen och lagt ut annonser på Tradera, hur jag än håller på och säljer så flyter det upp nya saker ur gömmorna och just nu är det barnböckerna som går iväg i praktiska paket. Jag har även börjat gå i genom garderoben, men det svårt att plåta kläder så att det syns hur toppsnygga de är. Alla pengar går in på det berömda resekontot, den pedagogiska idén att barnen ska lära sig att man kommer så långt som den ihopsparade reskassan tillåter - jag kräks nästan när jag ser det i skrift - så äckligt präktigt! Det får uppvägas av våra icke ordningsamma mattider.

Viola undrar om det heter offentlig eller ofantlig. Jag kan inte sluta hitta på knäppa meningar "det här är inte ofantligt, vi kan inte publicera" eller "följ ofantlighetsprincipen" eller "jag känner mig offentligt glad". Annars har Buster och jag snöat in X-factor.

Arbetslinjen och tonårskärlek

Räkmackan är aktiverad. Internet funkar som smort och Glennon kommunikation AB har ett alldeles eget organisationsnummer. Och sitt andra uppdrag. Sedan i måndags jobbar jag heltid på Länsförsäkringars inhouse och - ja trivs. Av alla härliga människor som finns i världen verkar ett kluster ha samlats på lf, och det finns till och med en dotter till en av mammas goda vänner hemma i Ludvika. "Ja men, dä ä ju duuu" utropade vi båda två*. Efter en vecka vet jag betydligt mer om naturkatastrofscenarier ur ett försäkringsperspektiv - vad som helst kan bli intressant när man letar efter stavfel och särskrivningar!

Så nu är 22 veckors slappande till ända. Alla mina tankar om värdet att vara hemma mer med barnen finns kvar, och det svider att fara iväg vid 7 och komma hem vid 18 om allt flutit bra. Samtidigt handlar det nu om att bygga upp Glennon och visst - jag njuter för fulla muggar av att träffa nya människor och kolla vad de har för humor. Åke gav mig rådet att "skippa ytterligheterna", så jag flabbar inte så det hörs mellan våningarna och har inte ens erkänt att jag är veggis. Men jag undrar - hjälper det i långa loppet? Vi får se.

I onsdags åkte jag direkt till en ny termin med möbeltapetsering, har hittat den roligaste sypuffen - igen. Ett smart upplägg: min goda vän Susan går också och nu är vi garanterade att träffas tre timmar i veckan. Ibland undrar jag om den smartaste affärsidéen av alla vore att köpa ett stort hus, anställa några goda sjuksyrror för att hålla oss friska och sedan köra äldreboende. Erbjuda alla kompisar plats - så att man äntligen skulle hinna umgås.

Världens viktigaste bok kan även vara världens finaste bok. Massor med lockande bilder, och det är rätt kul att läsa om sex och samlevnad ur ett tonårsperspektiv. Mycket att lära sig (!) - jag hade ingen aning om att även tjejer går i genom målbrottet! Typiskt Ordfront att ge ut en sådan pärla. Kostar bara 115 pistoler på Bokus.

Viola är för övrigt lite matt. Jag förstår ingenting, det var hon som öppnade ett konto till mig på Instagram - och nu är hon förvånad att jag lägger ut bilder.

* (Maria: det är Kristina Dybeck jag skriver om)

Vägen till framtiden?

Helt klart - jag behöver tröst! Tröst för att nätet inte funkar hemma och att den förbannade e-legitimationen jäckar mig även på andra datorer (som jag fått höra var OK att använda).

I torsdags fick jag i alla fall svar på vad som är världens sjunde underverk: att jag  blev civilekonom. Efter en hel  dags seminarium om starta eget var det bokföringen som kändes mest skrämmande - vikten av den förmedlades av en kvinna som uppenbarligen älskade inte bara skatter utan korrekta skatter - uträknade av duktiga egna företagare. Allt toppades av damen från försäkringskassan som hotade med 0 kr i sjukersättning. Jag förstår att detta är nödvändigt, men det känns verkligen som det största hindret! 

Min nya garderob syns här, med Tomtemor Exklusiv längst ut till höger. Och detta är enbart klänningar, alla kjolar, blusar, tröjor, shorts och byxor är någon annanstans, liksom skärp, underkläder, strumpor och annat. Jag ägnade halva dagen igår åt detta - och hade tänkt att en fungerande e-leg skulle bli dagens belöning. Men det är nog i stället sommarvärmen ute, nu lämnar jag TRR!

Små nyheter förutom Amnesty

Vissa saker förändras inte - dags för inslagning av skolböcker. Igen. Eftersom Buster glömmer sina varje dag fick Violas lite extra kärlek i form av olika vaxduksomslag.
Annars har dagen förflutit av sig själv, djupt begravd i en bok om att starta eget. Alltså - jag tror jag har hittat en nisch: att skriva om otroligt omständliga böcker, så minskar tryckkostnaderna samtidigt som läsvärdet ökar. Enormt. På kul har jag lagt ett avsnitt i datorn och ska se vad jag kan göra med 19 sidor, första överhalningen resulterade i 12 sidor kvar. Hela boken är på 375 (!) sidor - risk att jag är pensionär innan jag tagit mig i genom allt.



Igår monterade Åke upp hyllan Borgsjö. Med två extra hyllor rymmer den i princip alla mina skor. Det är svårt att känna något riktigt habegär när jag tittar på detta. När jag sedan flyttat in i de tre extra garderober jag fått nu när Åke flyttat allt sitt ner i träningsrummet så kan jag luta mig tillbaka och planera varje dags utstyrsel - mycket nödvändigt i mitt liv som hemmafru, haha!

Annars strular nätet konstant, vi sätter vårt hopp till Telias optiska fiber som ska dyka upp och förvandla de där sega minuterna som kan användas till en utdragen thai chi-övningar till surf med raketfart.

Jag har blivit medlem i Amnesty igen. De har en smart debiteringsstil, man får betala hur mycket man vill per månad, målet ärbart det ska vara många medlemmar.

Sun Lama av Camilla Ceasar

Hoppa ut - inte en chans att ni kan hålla tyst i 45 minuter! sa Åke finkänsligt. Så barnen och jag drog på regnpaltorna och stövlade ut i Åhus. Efter att ha köpt gigantiska kulor av den berömda glassen skulle vi fördriva tiden.

Och där hängde Sun Lama. Jag såg genast hans plats i vårt vardagsrum. Så för fjärde gången i livet köpte jag "riktig" konst - och Åke som trodde att han var upptagen på semestern fick vänta medan barnen och jag åkte runt med konstnären och laman för att hitta en bankomat. Sedan hade min fina lama en egen säng resten av resan. Vad hade du gjort om vi inte haft husbil? frågade Åke. Helt ointressant fråga - vi hade ju Solveig med oss.

Igår var Buster helt förtvivlad på morgonen att hans stukning inte kändes bättre. Vi kan väl åka till doktorn, snälla mamma? bad han. Herregud, jag vågade inte säga nej. Så vi var på Astrid Lindgrens närakut i exakt fyra timmar, han blev röntgad och man hittade inget (såklart). Men det var ändå en fantastisk upplevelse - så gulliga barnvänliga människor och vacker miljö! Och i morse visade Buster hur all smärta försvunnit - han kunde rusa i trapporna och klampa som vanligt, snacka om duktiga läkare.

Sommaren 2012 kom Kvinten

Sommaren var inte kort! Den var ett oändligt pärlband av bra dagar - där det bara regnade liksom på kul. Vi körde Solveig genom en gigantisk pöl - nästan en sjö - när vi lämnade Stockholm, och vaknade på Växjö camping i ösregn. Men just den dagen skulle vi ju ändå bara dunka genom Småland och de där djupa skogarna är lika fina i regn. Just när vi gled in i Simrishamn kom solen, och på campingens "huvudgata" fanns alla dessa människor som är - ja bara roliga att titta på och prata med. Jag vill genast flytta till Simrishamn... Just när vi lämnade campingen kom nästa ösregn. Och då satt en äldre herre i sin cab, alltså, han måste haft vatten upp till sätet. Det är svårt att se cabcool ut då, det såg jag.

Sedan var vi fyra dagar i Malmö - jag måste nog flytta dit. Är det 16 grader i Öresund kan man morgonbada näck. Förutom att ha ett nytt kök hade våra fantastiska vänner Leif och Lisbeth fortfarande väldigt fina fönster - och väl hemma såg vi att det händer något på 43 år. Så nu sitter det en prima snygg skylt "Vi byter till Mockfjärds" på lyktstolpen här utanför. Den charmige säljaren charmade hela familjen - men Åke och jag hävdar bestämt att detta beslut är taget på strikt ekonomiska grunder. Byt alla fönster och vårda investeringen huset. Att det dessutom blir tystare - mer lättputsat - svårare att bryta sig in - ja man tackar!

Vi var två dagar på Skara sommarland - all in med boende på campingen. Det var så härligt att jag knappt vill tänka på det, längtan blir för svår. Vi hade det finaste vädret, man kunde lika gärna stå i kö som att bada och då är det varmt. Viola och jag kommunicerade med tecken och miner för att kommentera alla tatueringar, killen med 10 cm höga bokstäver över hela skulderpartiet med texten LARSSON vann tävlingen "jag vill fråga varför men vågar inte". Det kan finnas någon mer familj där ingen är gaddad - men vi var i alla fall helt ensamma på sommarlandet.

Ibland tror jag att det var bra att få sparken. När det hände något som aldrig kunde hända, så blev det lätt att göra saker jag aldrig skulle göra. Så jag köpte en båt alldeles på egen hand i somras. Åke ville ha ratt så det har Kvinten, och badstege och självläns, och precis lagom mycket plats att sitta på. Ja ja, vår första tur borde filmats och lagts ut på You tube, men det var ändå en personlig seger för mig att mötas av en båt nere vid bryggan varje morgon.

Nu är vi hemma igen. Barnen har börjat skolan, Åke jobbar och jag träffar en affärscoach som skulle få spader om han visste att Glennon ab redan har tryckt upp visitkort.