Niceville

Ja här sitter jag och är tacksam. För en massa saker, men mest akut just för nu att jag inte föddes svart i Mississippi på 1960-talet! Viola, kompis J och jag har just sett den underbara Niceville. Om jag igår hade svårt att förklara vad diskriminering är, så fattar tjejerna det helt och fullt nu. Vi lämnade salongen som tre rödgråtna individer, helt slut. Vi gapskrattade några gånger också, men det var när den elaka hade motgångar.

Tjejerna föreslog själva att det här är en film de borde se i skolan, eftersom de fått order att ta med filmer som ger något.

Jag kan se om den av många skäl, t ex för att hinna njuta fullt ut av kläder, inredning, frisyrer, bilar. 5 dalahästar!

Bilden visar det trettioåriga rödbetsvinet som vi fick när Castenmalms var här. Mums!