Sol, fest och oroliga föräldrar

Det finns en signifikant fördel med kvällarna när Åke är borta - jag kan kolla någon av de ytterst märkliga tv-såporna. Eftersom han skäms och mår dåligt när folk beter sig som idioter finns det ju i princip inga såpor han kan titta på. Jaha, den otroliga Sol, fest och oroliga föräldrar är - ja det försöker jag just nu räkna ut.

Ofta har jag en helt annan uppfattning än ungdomarna på jobbet när vi läser relationsfrågespalter tillsammans, så jag har övergått till att bara samla information och se när jag får användning för den. Igår sa en av mina fikakompisar att vi skulle kunna prata en del om piercingar. "Skulle vi?" sa jag andlöst. Sänder en tanke till mamma som aldrig frågade något när jag var ute och levde loppan, utan bara fanns till hands hemma. Jag skulle vilja fråga henne vad hon tänkte.

Igår var jag för första gången i Hökarängen - gamla Hökis - som man tydligen kan säga. Kompisen jag hälsade på har gått i förtidspension och går sällan ut innan kl 12. "Ingen racerfart precis" sa hon och gapflabbade. Låter skitskönt i mina öron.

Niceville

Ja här sitter jag och är tacksam. För en massa saker, men mest akut just för nu att jag inte föddes svart i Mississippi på 1960-talet! Viola, kompis J och jag har just sett den underbara Niceville. Om jag igår hade svårt att förklara vad diskriminering är, så fattar tjejerna det helt och fullt nu. Vi lämnade salongen som tre rödgråtna individer, helt slut. Vi gapskrattade några gånger också, men det var när den elaka hade motgångar.

Tjejerna föreslog själva att det här är en film de borde se i skolan, eftersom de fått order att ta med filmer som ger något.

Jag kan se om den av många skäl, t ex för att hinna njuta fullt ut av kläder, inredning, frisyrer, bilar. 5 dalahästar!

Bilden visar det trettioåriga rödbetsvinet som vi fick när Castenmalms var här. Mums!

Kvällskurs

Ja, Sverige har skrivit under barnkonventionen. Nej, jag oroar mig inte för att jag bryter mot den. Nej, jag kan inte räkna upp alla punkter (det är 54 stycken). Ja, läs dem gärna en gång till.

Idag har jag börjat fila på Vuxenkonventionen, känner att vi vuxna i den här familjen gör en hel del som inte riktigt uppskattas efter förtjänst.

Efter en tokstressig dag på jobbet = priset för att vara borta två dagar förra veckan kom jag hem, lagade mat och tog, med hjälp av en espresso, fram barnens vinterkläder. Jajamänsan, Viola hade vuxit ur allt utom tre mössor. Buster kunde ha allt och var så sjukt nöjd att det snart ska bli vinter.

Vad sa isbjörnen när den kom till öknen?
- Herregud vad det måste varit halt, som de sandat. 

Bok- och bibliotek med frisyr

Högen kan tyckas liten - men tidningar och böcker väger. När jag gled (stapplade) in på Göteborgs C efter två dagar på Bok- och Bibliotek hade jag armar som skulle imponerat  på en orangutang.

Alltså, alla var där. Det var så mycket kändisar att det stod någon i varje hörn, och jag lyssnade på ett gäng. Naturligtvis var de där för att prata om sina böcker - som de vill sälja - men jag vill ju att folk ska läsa mina postmeddelanden, så what the f... Spaning: låt sur när du framför ditt budskap och det låter bara gnälligt (drabbade äldre man) men låt lite glatt ironisk så skrattar alla (Fredrik Lindström).

Men de mest imponerande är ju inte coola författare som alla vill träffa, utan de som står i oglammiga montrar och brinner för, tja vad ska jag ta som exempel? Riksbankens jubileumsfond? A och jag som stod i Tidningstorgets monter turade om att ta rundor, jag vandrade tills fötterna värkte.

Den lille rosa elefanten är ingen bok. Men plötsligt stod IM (individuell människohjälp) där och hade ett sortiment som hjälpte någon annan. Jag köpte mig absolution för alla tidningar med glammigt innehåll som jag redan släpade på. Turligt nog känner vi en liten Elsa som kan ta elefanten, påsarna bredvid tidningshögen är torkad mango packad av bönder i Guatemala (till A på jobbet) och sedan har jag fyra lappar i plånboken som bevis på att det ska byggas toaletter i Indien.

Sova på hotell är härligt! Jag satte klockan tidigt för att få ligga i sängen och titta på TV, frukosten tog en evighet att äta sig igenom och jag hade vääääärldens tur. Visste inte att det var 20% på allt i Nordstan innan klockan 10, kom efter detta magiska klockslag = slapp komma hem med ett par boots jag inte behövde. Det syns dock en skymt på bilden av fyra bhar. Tydligen var det tomt i bh-lådan.

Jag kom hem lördag morgon klockan 2. Drinkarna glömde jag helt, men på tåget hem satt jag skönt tillbakalutad, drack starköl och åt chips. Lustigt nog var jag den enda som läste en bok, alla andra nätade.

Idag har jag baxat hemmet upp på veckobanan. Om någon vill se Niceville ska Viola och jag gå på tisdag i Vällingby kl 17.30.

PS. Det finns en biblotikariefrisyr. Lite kort i nacken men längd ner till hakan på framsidan.

Snygg handstil = Cava

När jag flyttade till Stockholm för att jobba på PKbanken (tidigt 80-tal) sa pappa  - Erkänn aldrig att du kan skriva maskin! Vad han borde sagt är - Visa aldrig att du har en fin handstil. Detta tänkte jag trött när jag fick förfrågan att skriva en vers på detta Postogram - till ett brudpar. Så jag skrev. Såklart.

Och idag skämdes jag över min negativa inställning - jag får en flaska Cava för besväret! Valde det istället för en tidningsprenumeration. Såklart.

Igår kom pappa förbi igen. Egentligen skulle jag nu veta precis allt om Irland, men jag fick för mig att bara tänka på mig själv och malde på om barnen, jobbet och diverse rätt ointressanta tankar. Eftersom pappa är världens snällaste lyssnade han utan att klaga. Idag har han klippt vår häck och tom åkt iväg med klippet till tippen. Han har ett tecken på om Åke har mycket att göra: rörig meckarbänk = mycket att göra = pappa hjälper till lite extra. Världens snällaste.

I morgon far jag till Göteborg och bok- och biblioteksmässan. Det ska bli underbart att bara kolla en massa fina böcker och tidningar, titta på folk, åka tåg, läsa, dricka drinkar (vi får väl se om just det där med drinkarna) och sova på hotell. Som tur är har jag min gamla Dramaten att packa i, hoppas släpa hem enorma mängder läs- och tittbart. När jag kommer hem 23.55 på fredag kväll är jag full av inspiration. Ska även jobba i montern för Tidningstorget, en win-win-situation för Posten/mig.

Idag var vi på Jakobsbergsbadet, Viola, kompis, kompis mamma och jag. Det var faktiskt första gången jag var på badet utan att passa barn och istället kunde koncentrera mig på att försöka simma om en gubbe som verkligen kämpade emot. Jag vann till slut, han gav upp precis innan jag kroknade. Många måste ha slarvat med apelsinerna i bastun, nu är det förbjudet att äta där. Nu ska jag kolla ett nytt avsnitt av Blue Bloods - jag är omkär i Tom Sellek.

Missförståndens dag

Se här Busters första alster från syslöjden. En kudde för mycket små personer, den mäter 4x4 cm. Och han kroknade på sista kanten. Nu syr de en påse. Han vägrar att sy på sina initialer.

Mitt favoritprogram på tv är faktiskt söndagsmorgon på 4an! Perfekt att äta frukost och läsa tidningen till. Idag berättade jag för Viola att Kristin Caspersen (programledare för dagen) är Lill-Babs dotter. Det utbröt en vild diskussion om hur gammal Lill-Babs egentligen är. 120 år eller sa Viola så där överlägset som retar mig till vansinne. Till slut fattade vi att hon tittat på tvn precis när de visade Gudrun Sjödén.

Sedan frågade Buster vad en faktura är. Eftersom han redan fått ett totalt psykbryt över sin långa läxa som visade sig vara något han missat i skolan (hur nu det gått till) ville jag var psykologisk och ge en bra förklaring. Ja eller hur - till slut krävde han att få åka till Toys R Us och handla mot faktura. I boken stod det faktaruta.

I fredags hade vi en supertrevlig kväll med familjen Castenmalm! Barnen åt tacos, satt som ett litet gäng runt sitt eget bord och fnissade. De hade lätt kunnat använda köksbordet eftersom våra potatisar var klara vid pass 21.30. Jag ville ha en snabblösning i micron men se det godkände inte herrn i huset. Å andra sidan fick vi ha trevligt längre...

I lördags joggade jag med en lätt men identifierbar blykeps. Jag trodde benen skulle ramla av och att jag skulle trilla omkull eftersom det gick så långsamt. But I f-ing did it. Sprang idag igen, för att kolla vilken återvinninsgcentral som inte var proppfull - mål som mål.

För övrigt har jag lussanerat Violas och ska ta mig själv i morgon eftersom tanken på löss gör att det kliar. Var kommer de ifrån? På det glada 60-talet hade vi inga löss, Eija Jansson hade svinkoppar och det pratade hela klassen om, annars inga konstiga sjukdomar förutom någon fotvårta. Kanske sover jag i Busters säng i natt, där ovanför sitter en mycket smickrande affisch på Jack Sparrow. För att inte nämna Arnold.

Lår ur led

Här är jag - i något program som Viola lajjar med. Jag tycker inte att det är speciellt likt. Förutom att jag är glad och har brunt hår.

Igår var jag hos homeopaten Mona som kompis E tipsat mig om. Ärligt talat - den där konventionella läkarundersökning för 50-åringar var ju helt värdelös, jag tänker absolut bestrida när Previa fakturerar den.

Mona kom fram till att jag är helt avstängd i något flöde som börjar i hjärnan. Detta är inte bra - kanske en förklaring till att jag har konstiga förslag när vi löser korsord på jobbet. Nej, det där flödet ska vi (Mona och jag) få fart på, jag ska dit om en månad igen. Efter behandlingen var jag så skönt sömnig att hela familjen reagerade, jag bara gled omkring.

Viola ska läsa 10 minuter per dag för mig, så idag passade Buster och jag på att stretcha medan vi hörde om Sabrina tonårshäxan. Vi höll på tills Busters lår gick ur led.

Pappa dök upp, på väg till körsång i Irland (eller heter det på Irland, det är ju ändå en ö). Han är så provocerande pigg att han borde hamna i någon läkartidning under rubriken "Äldre herre får prostatacancer, ändrar matvanor och sprudlar". Nu måste jag babbla med honom.

Tiominutersrace

Äntligen lite bloggtid, närmare bestämt 10 minuter. Åke påstår - eller liksom påskiner - att jag lägger barnen för sent. Tydligen är detta mitt ansvar. Istället för att haka upp mig på denna märkliga logik håller jag med om att Buster är rätt mosig på morgnarna. Nu har han 10 minuter att slappa på - kvar efter fotbollsträning, mat, läxa och dusch.
Här bredvid syns en konstig tyghandske som legat i vårt tv-rum i tre år. Jag har hela tiden trott att det var Åkes. Något kliniskt för projektorn. Han har trott att jag städade (!) med den.

I söndags gick den hädan, då Åke städade hela dagen. I just tv-rummet. Alla sladdar, tavelramar, väggarna, bakom soffan. Jag har sådan träningsvärk i låren just nu att jag dunsar ner när jag sätter mig - allt för att jag klättrade hela dagen i köket och städade allt. När man kör med en gammal tandborste runt spisknapparna (ja, vi har en gammal spis) behövs det musik. Pallade inte med allt om 11 september, jag är tydligen inte en människa stor nog att ta till mig en hel dags krisrapportering.

Livet  har annars gjort en riktig tjurrusning sedan i fredags. Lördag rundade jag joggningen med en rask promenad, men jag hade i alla fall joggingskor på mig. Alla (handbollsföräldrar) vill inte jogga så jag har lagt mitt springande i händerna på ödet - när alla vill så hakar jag på. På eftermiddagen solade jag på altanen och pratade två timmar i telefon med kompis = lyckad eftermiddag!

Måndag var det föräldramöte i Busters klass. Jag har utvecklats - behöver inte tycka till i alla frågor. Kan tänka på mat när mamma X med sin missnöjda klagande röst mal om vad skolan borde göra. Hon klagar på både in- och utandning. En gång skrev hennes man ett oförskämt mail till mig - så jag har dömt hela familjen som asocial. Idag har jag uppdaterat min älskade klasslista och skickat ut till alla. Säg klasslista till mig på hemmet och jag kommer att skaka till och börja minnas.

Min nye chef lät mig läsa hela verksamhetsplanen högt. Han måste sett något som ingen annan fattat - jag har svårt att hålla mig vaken under de där övningarna. Inte så jag tycker det är oviktigt - bara alldeles alldeles långsamt.  Nu har det gått 30 minuter - ska kolla om Buster sover.

Stulen bloggtid

Så här såg barnlantisarna ut när de nyklippta åt en näringsriktig middag igår kväll på Sankt Eriksplans korvmoje. Det var ljummet ute och jättemycket folk i rörelse, så mysigt att jag blev lite gendobel och köpte dem varsin glass också. Sedan tuffade vi t-banan hem, Viola skrattade nästan ihjäl sig när jag råkade peta mig i ögat med en urdrucken plastflaska och vi blev självklart helt uttittade. Ingen annan på tåget hade någonsin klantat sig, det såg jag.

Idag smygbloggar jag. Viola har övernattningsparty för fyra tjejer och just nu sitter de i köket och äter tacos. Vad annars? Inte så konstigt att jag inte hade övernattningskalas när jag var 11 år - det fanns ju inga tacos. Ludvika hade faktiskt knappt fått sin första pizzeria.

Imorgon planerar jag att ta steget in i detta århundrade och skaffa Spotify. Först på min första spellista ska jag ha Move lika jagger med Maroon 5 - bästa låten just nu!  Vid 21-draget kommer Åke hem med indisk mat. Han är smart nog att fatta att jag toknjuter av att inte behöva laga mat en gång till. Indiskt är oslagbart om man vill äta sig riktigt proppmätt. Det ska jag göra för att sedan somna i soffan. Det gäller att spara på stegen eftersom jag lovat (hur tänkte jag) att jogga med A när grabbarna tränar handboll.

Annars är jag tacksam i största allmänhet. Kompis M har tagit de första proverna idag för att starta sin cancerbehandling. Jag köpte henne en riktigt fin skinnväska, ville göra ett statement. Att det är värt att satsa på framtiden även om man inte vet hur lång den är. Hon kanske sliter ut den där väskan när allt kommer omkring.

Bokmalen

Vilken dag. Först var jag tvungen att arbeta, efter att ha gått upp vilket var en bragd i sig. Sedan tyckte barnen att det var bra med middag och läxläsning (nja, där skarvar jag, just den aktiviteten lobbade jag för). Sedan plockade jag undan lite allmänt eftersom någon lägger all möjlig skit på köksbordet - matbordet är redan överfullt av Busters högar med Pokemonkort som han nu sorterat i två veckor. Sedan kom Åke hem och tyckte att middag skulle sitta fint. Hoppas att han gillar stuvad mangold, jag ville vara lite wild and crazy.

Jag vänder mig inåt, men någon själslig djupdykning är det inte eftersom jag tänker på mina tre böcker på g.
1. Jag gillar inte min hals handlar om en kvinna som tycker att hennes hals avslöjar hennes ålder (whats new, men den är mysig).
2. Levande i Dallas är nr två i True blood-serien, inga övriga kommentarer behövs och slutligen
3. Grottbjörnens folk. Jag kan inte låta bli att läsa om neanderböckerna, men avsnitten om deras gränslösa ört- och rotsamlande skummar jag.

Smicker går hem

Dessa svampar är beviset på vilka som kommer att överleva ett atomkrig - svampar och kackerlackor. Titta på dem, stora stenhårda individer som växer medan jag vänder ryggen till. Men Åke var den store hjälten i helgen, han gjorde det som aldrig står i villaannonserna. Tvättade ur soptunnan, som luktat oroväckande illa efter sommaren - hade någon dött i den?

Viola och jag gick på bio. Jag saknar dig handlar om ett tvillingpar där den ena dör i en trafikolycka. Vi laddade med 1 dm pappersnäsdukar och gjorde slut på allihop. Efteråt såg vi ganska mosiga ut och hukade oss ut. Detta låter helt hopplöst men filmen får 4 dalahästar, det är ju också skönt att gråta på bio!

I lördags var det för övrigt totalt fiasko för mitt hembakta bröd. Vi sålde 1 (en!) påse. Det känns skönt att ha bidragit till klasskassan med 20 riksdaler. Men inte deppa - jag har bara kommit lite väl långt i sockerjakten, får acceptera att folk vill ha kladdkakor och äppelkakor med mandelmassa. Min tid kommer - om 40 år.

Med mitt tilltufsade köksförtroende var det skönt att vi var bortbjudna lördagkväll och hade hur trevligt som helst hemma hos familjen K. Åke jobbar med pappa K, och det är härligt när det klickar även personligt! Så mycket tid som man spenderar på jobbet menar jag. Jag hade varit inne på Babyland och köpt en fin present till baby K. Jösses, vilken sakexplosion det varit sedan Viola och Buster var Babylandsgamla! Nej, jag dömer ingen - är bara glad att jag slapp utsättas för dessa matchade impulser. Tänk att gå in för att köpa strumpor och komma ut med en hel garderob, inklusive en liten poncho som ingen normal unge vill ha krängd över huvudet.

Dagens cykeltur gick förbi torget och torggubben var otroligt trevlig när han sa att jag såg ut som 25! Jag vet att det bara var för att jag skulle köpa två palsternackor för 15 kr. Jag köpte fyra.

Duktyngder

Vissa saker är för fina att användas till det de är tänkta för. Det gällde de tjusiga duktyngder jag fick i 50-årspresent. Och nu har jag hittat ett användningsområde - jag har hängt två av dem på en klänning jag köpte på Myrorna förra veckan. Viola bara smällde av, jag tycker det blev fräsigt. Fräsigt - ett ord vi använde på 70-talet - är tydligen modernt igen, jag hittade det på Kissies blogg (ja vi läste den på jobbet, som en liten social utflykt när vi hade totalt oflyt med inspirationen. Den var helt hopplös, jag kände mig inte som målgruppen). 

Det verkar ha hänt något bra i Gamla Stan. En gubbe som slog sitt barn blev arresterad, vittnen ringde polisen som knallade in på restaurangen där gubben satt och tog honom. Härligt - hoppas han säger förlåt, menar det, och bättrar sig!