Tillåten drog efter midsommar

Det florerar hela tiden uppmaningar att strunta i städningen och bara njuta av allt annat livet har att erbjuda. Men tänk på oss som nästan gillar att städa - och njuter av att det är fint i skåpen! När jag stuvat undan alla köksreliker efter farmor, städat ur skåpen och ställt in det nya jag köpt - då njöt jag. På natten gick jag in och tände lampan i köket tre gånger - och varje gång stod allt på plats och bara väntade på att skapa fyra vackra frukostbrickor. Ja, ölen var ju borta. Familjen var midsommarsnäll och låtsades bry sig - det uppskattade jag verkligen!
Så nu står landet och väntar på oss igen, vi brände ner med Solveig i onsdags, körde fyrhjuling, konstaterade att pappa rivit det näst sista skjulet (bra jobbat morfar) och solade i det nya solhörnet som är en del av grusresultatet.
Midsommarafton var det full fräs mot Karlskoga och firande med familjen Liljeqvist. Igen, efter 10 års uppehåll. Fantastiskt att träffa alla, spela fotbollsgolf i tre timmar, kasta stövel och inte kunna en enda nationalsång i quizzen. Allt var som det skulle alltså.
På vägen hem på midsommardagen blev vi stående i en trafikolyckskö, jag var så tacksam att det inte var vi längst fram och försökte förklara för barnen hur tacksam man faktiskt ska vara för - allt. Kanske plockar de fram mitt malande någon gång.

Idag har jag spenderat 6 timmar på photobox.se. Fotoböcker innehåller någon drog som gör det svårt att sluta, nu är det i alla fall en midsommarbok på väg och jag har laddat kamerabatterier inför Gotland.

Fötter i vägen

You know what I think about feet! säger en av hårdingarna i Sopranos. Jag håller med honom, fötter äldre än 5 år är läbbiga. Därför visar jag bara min nya sommarskor, eftersom de är inköpta av en enda anledning - jag får inte på mig några andra. En tjej på yogan sa att det var karma. När jag stönat dessa förbannade persienner (negativ tanke) och rusat in i Busters rum för att dra upp - på vägen ut kör jag lilltån rätt i hans stora fåtölj. Nu är det ingen lilltå längre, och halva foten är blå.

Igår var vi på namngivning av lilla Ella Aquelina och det var väldigt fint! Roligare och mer avslappnat än i kyrkan. Viola och Buster är otroligt stolta faddrar. Jag var glad som en speleman eftersom det var heltäckningsmattor där vi var och det inte verkade lika konstigt att jag gick omkring barfota då. Fick rådet att visa tån för en kille som jobbar som ambulansman, men jag sansade mig. Hur många islagna tår ser ambulansmän? Jag var ju inte precis på väg att ringa 112.

I fredags kväll var allt plötsligt som det ska. Jag var ute med mina postkompisar Anna, Göran och Hansi. Vissa kombinationer av människor stämmer bara, och även om jag inte saknar själva jobbet eller min chef, så saknar jag att skratta så tårarna rinner vid varje lunch! Jag spelade biljard ungefär lika bra som landslaget spelade fotboll, men det var en härlig kväll ändå.

Idag var hela västerort och några till på IKEA, även Viola och jag. Inspirerad av Sara ska jag också uppdatera i köket, så nu finns riktiga porslinstallrikar att äta på här hemma. Plus lite andra kökssaker som råkade vara rosa eller gröna.

Studenter är väldigt fina

Känslan av förväntan är oslagbar, och jag pratar inte om julafton utan om sommarlovet. Kvällen innan skolavslutningen måste ju vara årets bästa! Barnen fick vara uppe hur länge de ville, jag bara la allt tjat om läggdags på hyllan - för 10 veckor framåt. Igår sprang jag mellan avslutningar på låg- och mellanstadiet, lite sorgligt men va faan - detta är ju toppen! Alla fröknarnas presenter (jag ordnar dem för att mamma på 70-talet ordnade till mina fröknar) verkade funka och Buster tog hellre hem fem kompisar än gick på bio med mig. Viola gick på bio och jag ägnade resten av dagen åt att steka pannkakor, städa och göra pizza. På kvällskvisten var jag rätt nöjd att ha bara två barn kvar, hur fixar storfamiljerna orken?

Så nu är det yoga kl 0700 på morgnarna, då hinner jag hem ungefär tills det är dags att ringa kompisar. I morse var jag förundrad hur många som är ute och åker 0530. Jag tog en lur efter den sena frukosten - och upptäckte då att Frank hypnotiserat mig. För tre veckor sedan fick han inte ens gå in i vårt sovrum - nu låg han vackert ihoprullad på överkastet när jag vaknade - och jag tog det som en komplimang.

Resten av dagen ägnade jag åt att sy klart lapptäcket som ska bli lördagens doppresent. Som tur var kom Sarah hit så att jag fick visa henne, resten av familjen är inte så intresserad. Jag ser redan fram emot hur glada föräldrarna kommer att bli, som att njuta av resan i förväg ungefär.

Och förra veckan njöt jag i Ludvika! Det var inte bara turen med Maria i sportbilen utan hela arrangemanget - att åka tåg upp, sova hos pappa och hinna umgås med honom, laga mat en hel dag med Maria och familj och sedan få en studentdag med underbart väder och ett lyckat kalas efteråt! Det är något speciellt med studenter med hela livet framför sig! Tjejerna är så tjusiga, jag är tveksam till om vi var det. När det gäller Glennon verkar det svåraste vara att fixa en e-legitimation. Efter 40 minuter (de var hela tiden otroligt tacksamma att jag väntade) i Nordeas telefonkö kom jag till Ola, som kunde meddela att mitt kort var för gammalt. Han erbjöd sig att skicka ett nytt - världens snällaste kille.

Garderobsrensning

Fredagens student var så fin. Tänk vad känslan att gått i mål kan få en människa att lysa - det var underbart att se! Pappa Roland hade klätt in hela altanen i plast, så vi hade riktigt varmt och blev kvar länge såklart. Buster och jag tittade på Let's dance på söndagen i stället, och tyckte det var spännande trots att vi visste vem som skulle vinna. Det måste ju vara bra TV!

Och min garderobsrensning har jag skjutit upp. Det visade sig att Viola ville ha precis allt jag skulle plocka ut - och jag ska bespara alla bilden av hur hennes garderob ser ut. Snälle gode Jesus giv mig styrka, jag måste ha semester innan vi avslutar detta. Trots att jag inte ens jobbar. Under tiden har hon valt en klänning till skolavslutningen som hon alltid sneglat avundsjukt på och köpt skor som hon övningsgår i. Jag bistår med tre goda råd - räta på ryggen - ta inte så förbannat stora steg och ploga inte.

Idag kom mina första refex. Jag ska sköta mitt referensbibliotek som en baby. Och jag har registrerat en domän - glennon.se. När jag väl lyckats fixa (den förbannade) e-legitimationen ska jag skicka ansökan till Bolagsverket om Glennon Kommunikation AB. Maila mig på anna@glennon.se!

På bikram kan jag numera göra en hyfsad kobra, medan det skriker i armar och rygg. Jag har börjat prata med några tjejer som också är där ofta. Ska man återställa kroppen är det allra bästa att dricka cocosjuice, tänk vad jag lär mig. Och till sist ett tips - tvätta ansiktet med Mandelolja. Tar bort smink och återfettar huden. Dessutom kostar en flaska som räcker ett halvår 69 pistoler på apoteket.

Buster har eviga frågor - dagens var om pungen kommer att växa i samma relation som resten av kroppen. Jag hoppas verkligen det, annars kommer han att se väldigt märklig ut om 10 år.