Chefens lår

Här går vi från klarhet till klarhet. Viola har fått eget Spotify. Åke försöker få göra spellistor hos henne, hon tittar oförstående eftersom hon fattat en liten detalj han inte gjort. Han kommer aldrig att kunna lyssna på sina listor eftersom hon alltid har S på. Jag sitter lugnt och väntar tills han kommer till mig :)

Buster har ringt 112 eftersom han upplevde att ingen vuxen lyssnade på honom. Visserligen får man inte busringa hos gamla tanter - men nämnda tant får inte heller kalla barn för cp-ungar, hota med att bussa hunden på dem och komplettera med en polisanmälan. Han förklarade allt detta för 112-tjejen och tyckte att polisen kunde förhöra tanten eftersom hon tydligen inte kan uppföra sig. Jag blev stolt att han kräver sin rätt redan som 9-åring eftersom det tog mig 50 år att komma fram till samma sak. Åke skrattar så han gråter - en 9-åring som busringt som sin värsta försyndelse, det är tydligen inget i jämförelse vad barnafadern gjort i den åldern. Så vi firar med glass och Noblesse i kväll.

Bikramyoga tar på krafterna. 90 minuter yoga i 40 graders värme - och jag längtar hela tiden tillbaka. Har kört nästan varje dag och fått lite bättre koll på kroppen. Men det är så låångt kvar tills jag kan sitta på en häl, med det andra benet uppvikt till ljumsken och händerna i böneställning. Jag gillar det stränga som omöjliggör att ta för sig på andras bekostnad. 10 minuter innan passet startar stänger dörrarna, inga väskor i rummet, inget prat - man får inte ens lämna rummet innan passet är slut om man är vid liv. Så det är bara att koncentrera sig på att kämpa.

Jag har skickat mitt första uppdrag på tryck, en affisch och 500 små foldrar. Uppdragsgivaren Jenny är personal shopper och gör även garderobsrensningar, jag hoppas kunna ta betalt in natura. Inga problem att shoppa - men att rensa är ju en total mardröm. Det finns en del som inte passar längre, Åke påstår att jag har likadana lår som hans chef (man knappt 60 år och inbiten cyklist). Åke verkar inte ha upptäckt att min rumpa drabbats av jordens dragningskraft, den har liksom sjunkit ner. En gång läste jag att just detta händer och att det handlar om 20 centimeter. Då skrattade jag rått. "Skrattar bäst som skrattar sist" var det va?

Men min sypuff blev underbar! I morgon ska vi på årets studentfirande, det är alltid så mycket glädje att se någon som på väg ut i vuxenlivet, men utan förpliktelser.

Nöjd kund hos tre

All cred till tre, som ordnar kurser för nya iPhoneanvändare! Jag var den enda under 70 - och fick stundtals känna mig som ett geni. Just det, jag hade redan använt både kameran och kalendern! Men jag fick en massa hjälp (allt verkar ligga under inställningar) av en tjej på mellan 19 och 21 som kunde allt. Dessutom var hon så söt och trevlig trots två piercingar i ansiktet och sådana där stora ringar som tänjer ut örsnibbarna att jag uppgraderat även min inställning till dessa otäcka saker. Inte så att jag gillar det - men jag får heller inte panik och tror att barnen aldrig får ett jobb om de tokar till det med dylika dekorationer.

Eftersom vädret var fantastiskt cyklade jag överallt idag, och det var en härlig stämning i stan med prinsessdop och allt. Det firar vi med jordgubbar, visserligen från Belgien men var inte någon av gudföräldrarna därifrån?

Grus och Bikramyoga

Så här såg jag ut när vi la ut 12 ton grus på landet, grävde upp den asgamla syrenen som skapat en massa jobb utan att ens vara fin och sedan plattade till den gamla buggliga platån ovanför bodarna. Granngrabben Johan 16 år är precis gjord att hantera maskiner, det var han som grävde med 3,5-tonnaren vi hyrt. Han skalade av gräsmattan närmast runt huset lika lätt som jag tar smör ur bregottbyttan. Och fint väder var det, jag körde tantvarning och solade i bh en stund på altanen. Förbjudet!

På kvällarna satt Åke i soffan och stönade. Fyrhjulingen, Oliver, var underbar att köra, han körde fast i skogen och fick använda vinschen. Men det är tungt för en kontorsjocke att grovarbeta i 3 dygn. Jag är ändå värst - har ett stort skavsår efter jordfräsen.

Viola och Ella premiärbadade lördagkväll, självklart kl 22. Jag satt i bryggsoffan och halvsov. På nätterna sov jag mellan dem, de var mörkrädda. Det behövdes tydligen bara en stor kropp i närheten, jag somnade först och vaknade sist. När vi startade hemresan säger Ella När ska vi äta? efter exakt 5 sekunder. Efter 5 minuter toppade hon med Är vi framme snart? Det går inte att ta hennes frågor på allvar. Svarar jag att det är fyra mil kvar så säger hon Hur långt är det?


Idag har jag varit på Bikramyoga för första gången. Man gör ett antal positioner under 1,5 h - i 40 gradig värme. Svett. Jag växlade mellan att må ganska bra till överväldigande illamående, men det tyckte instruktören var bra. Illamående = utrensning. Efteråt satt jag i omklädningsrummet och undrade hur jag skulle orka cykla hem. Jag är fortfarande helt färdig. Nu är det samma kur 9 gånger på 10 dagar. Men icke i morgon - då är det ju iPhonekurs hos 3 för oss nya användare. Viola tycker att det är det löjligaste hon någonsin hört. Skönt för henne att hon slipper gå med utan får sitta i skolan och ha lektioner.

Wroooom på Arctic Cat

What's with you and those moving vehicles? är en replik jag gillar ur Bondfilmerna. I fredags morse satt Åke och jag i bilen kl 03.30 för att hämta hans fyrhjuling. Vi åt hotellfrukost i Mellerud, handlade det viktigaste och kom till Glennon i tid. Ja, han heter Glennon, killen som är en perfekt kombination av skön lantis och supersäljare. Runt Glennons ställe cirklar det ett gäng sköna ATV-fantaster. Åke, stockholmaren som köper årets första Arctic Cat i nya modellen lyckas naturligtvis bli inbjuden till deras klubbkörning. Jaja, det går an att kliva omkring lite bredbent och snacka motor - vad de inte vet är att han har 12 ton grus att flytta på landet så det finns icke tid att fjanta runt på vägarna på någon nöjeskörning.

Viola har koll på Polismuseet. De var där med klassen och hon kom hem med lite sköna uppfattningar om poliser. De är extremt intresserade av kläder (grundat på att det var 470 000 gamla uniformer som barnen förväntades titta på). De tror att folk är lättlurade (guiden demonstrerade en pistol som Viola genast identifierade som en från Buster Toys R Us-samling). De har ingen humor och orealistiska förväntningar (guiden sa åt Violas gäng att skratta tystare när de käkade).

Pappa var lite negativ när jag berättade om fyrhjulingsplanerna. Hans straff var att vi dök upp på landet helt oannonserat - med fyrhjuling. Men jag måste beundra honom - han vände raskt till att se möjligheterna, och vips satt han och provkörde. 80-åring på en ATV. Sedan försökte han vara kvar en natt extra och umgås, men den gubben gick inte eftersom jag ville ha Åke för mig själv för en gångs skull. Det är faktiskt inte varje kväll man kan sitta i soffan,  titta på hockey, käka pop corn och somna innan matchen är slut. Skitskönt att inte bli störd i ett sådant guldläge.

Fördel hockey-VM

Nature will find a way säger forskaren i Jurassic Park. Det är tydligen vad som nästan hände på vår baksida, plattorna var typ uppätna. Nu är alla framskurna, och löjligt nog tog det ungefär 63 minuter. Nu återstår att braka loss med högtrycksmaskinen för att få dem nya som från 1969. Men naturen bestämmer fortfarande - jag måste vänta tills fågelmamman som byggt bo i enarna runt altanen fått sina ungar flygfärdiga. Den kvinnan måste vara i chock - plötsligt är det en annan mamma som far runt här på dagtid.

Åke har alltid något uppdrag till mig, han verkar på allvar tro att jag behöver en chef. Idag har jag rensat löv under balkongen och ringt två viktiga samtal. Jag gör alltid de där grejerna bums efter frukost, för att sedan kunna skicka ett sms och bekräfta.

Valborg var så bra! Åke hade bespetsat sig på att se en film i lugn och ro - kvällen slutade med att han körde bilspel med Felix 14 år som Viola tagit hit. En kille som är värd att platta håret för måste man kolla in - jag var trevlig med snacks och cola medan Åke satte på film och bilspel. Jag tyckte Felix var lockande väluppfostrad och Åke gillade att killen körde bra. Buster med polare for runt vid elden precis som vanligt och gubben som sålde godis till alla ungar var skitsur, precis som vanligt.

Idag fick jag nästan lust att arbeta. Lunchade med Pia, mitt stora fynd från mammagruppen, och hon var så engagerad i sitt jobb att jag blev lite sugen. Samtidigt var det rätt härligt att hoppa upp på cykeln när hon gick in på kontoret. Jag tog vägen förbi Läkarmissionen, med samma sortiment från Åhlens men lite annorlunda organiserat. Visst hade de en symaskin, en Pfaff för 450 kr. Perfekt att ställa på landet!

Jag har stora förväntningar på hockey-VM. Det brukar betyda väldigt mycket fritid för mig.