Chefens lår

Här går vi från klarhet till klarhet. Viola har fått eget Spotify. Åke försöker få göra spellistor hos henne, hon tittar oförstående eftersom hon fattat en liten detalj han inte gjort. Han kommer aldrig att kunna lyssna på sina listor eftersom hon alltid har S på. Jag sitter lugnt och väntar tills han kommer till mig :)

Buster har ringt 112 eftersom han upplevde att ingen vuxen lyssnade på honom. Visserligen får man inte busringa hos gamla tanter - men nämnda tant får inte heller kalla barn för cp-ungar, hota med att bussa hunden på dem och komplettera med en polisanmälan. Han förklarade allt detta för 112-tjejen och tyckte att polisen kunde förhöra tanten eftersom hon tydligen inte kan uppföra sig. Jag blev stolt att han kräver sin rätt redan som 9-åring eftersom det tog mig 50 år att komma fram till samma sak. Åke skrattar så han gråter - en 9-åring som busringt som sin värsta försyndelse, det är tydligen inget i jämförelse vad barnafadern gjort i den åldern. Så vi firar med glass och Noblesse i kväll.

Bikramyoga tar på krafterna. 90 minuter yoga i 40 graders värme - och jag längtar hela tiden tillbaka. Har kört nästan varje dag och fått lite bättre koll på kroppen. Men det är så låångt kvar tills jag kan sitta på en häl, med det andra benet uppvikt till ljumsken och händerna i böneställning. Jag gillar det stränga som omöjliggör att ta för sig på andras bekostnad. 10 minuter innan passet startar stänger dörrarna, inga väskor i rummet, inget prat - man får inte ens lämna rummet innan passet är slut om man är vid liv. Så det är bara att koncentrera sig på att kämpa.

Jag har skickat mitt första uppdrag på tryck, en affisch och 500 små foldrar. Uppdragsgivaren Jenny är personal shopper och gör även garderobsrensningar, jag hoppas kunna ta betalt in natura. Inga problem att shoppa - men att rensa är ju en total mardröm. Det finns en del som inte passar längre, Åke påstår att jag har likadana lår som hans chef (man knappt 60 år och inbiten cyklist). Åke verkar inte ha upptäckt att min rumpa drabbats av jordens dragningskraft, den har liksom sjunkit ner. En gång läste jag att just detta händer och att det handlar om 20 centimeter. Då skrattade jag rått. "Skrattar bäst som skrattar sist" var det va?

Men min sypuff blev underbar! I morgon ska vi på årets studentfirande, det är alltid så mycket glädje att se någon som på väg ut i vuxenlivet, men utan förpliktelser.