Puffa, baka, lyssna, sälja

Så här ser den ut nu - min strippade sypuff. Ett riktigt hemmabygge i plywood, men på väg att få en vacker röd sits (den översta delen). Tre timmar kan inte försvinna fortare än vad de gör på torsdag kvällar, jag har redan anmält mig till nästa kurs som börjar i mars. Trots att fröken säger - och detta är en direkt citat Gör om och gör rätt! Har du problem med det kan du gå in på toaletten och grina! Alltså, jag har inte varit i närheten att gråta ännu, men visst f-n spänner jag tyget riktigt noga för att inte få skäll. Men det är skönt att slippa bestämma själv, hon bara kniper med sina starka fingrar och bedömer på en sekund om det duger.


Men jag har lärt mig fler saker: i handbollscaféer säljer man toast.

Kanon, tillsammans med kaffe har toast den bästa avansen. Halva söndagen stod jag i Spångahallen och vrålade toast! två toast! eller vegetarisk toast! till Sara som stod inne i köket och gräddade för glatta livet. Grabbarna spelade match. Jag störde mig på föräldrar som 1. frågade om vi tog kort (hallå!) och 2. ville pruta på våra snorlåga priser. Herregud!

Med hushållsassistenten kom det en instruktions-dvd. Väldigt praktiskt. Skrattade så jag grät åt att mannen var med i köket för att göra en sak: plugga i stickkontakten i väggen. Såja gumman, nu kan du börja baka... Jag lyckades helt ensam med detta konststycke, och kunde ta med en limpa till Sara dit jag bjudit in Buster och mig för att nörda till Mello i trevligt sällskap. Magnus rensade parabolen i snöstormen (Andreas Jonsson borde skriva en lovelåt om detta fina beteende) - och sedan kunde vi kasta oss in i kommentarer. Och nej, vi vet inte vilka som röstade på Björn R - det var inte vi i alla fall.