Deklarationsdags - inte för mig längre

Det fanns en tid när jag absolut skulle vänta på de svenska gubbarna - nu hittar jag anledningar precis överallt att frångå ett strängt beteende. Så de fantastiska spanjorerna kom hem tack vare att Viola har ont i halsen och inte vill äta något annat än kall frukt. Hon detoxar sig själv.

Deklarationen har jag fixat. Igår. Detta är unikt - flera veckor i förväg. Och jag ringde inte pappa, och han behövde inte vråla "är du civilekonom?" vilket har varit lite stötande eftersom jag inte läste en enda kurs i den heliga konsten att deklarera. Men jag är listig - den personliga bankmannen fick titta på underlaget och säga OK.

Och Åke kommer hem två dagar tidigare än planerat. Underbart - familjer ska vara tillsammans - men jag förstår också att vi verkligen kompletterar varandra. Att jag åker hem tidigare från LA - that will never fuckin' happen. Jag hoppas att Buster kommer ihåg att ge honom en snabb kram innan alla wrestlinggubbarna ska fram, Viola och jag har lite bättre koll på det socialt passande...

Lunch på jobbet idag, vår lilla klubb har en överenskommelse om en lunch/veckan som där vi ska skratta ikapp. Och idag sa jag upp Busters fritidsplats. Det är en milstolpe. Och jag såg en intervju med min idol Linda Skugge. Hon säger att det bara är att skriva. Jag ska skärpa mig, bara bortse från det löjliga "jag har inte tid".