Veckolöfte = sortera alla pensionspapper...

Veckolöfte. OK, jag ska börja sortera ut bland böckerna. Det mesta blir aldrig läst igen. Inte av mig i alla fall.

lördag 22 september 2012

Arbetslinjen och tonårskärlek

Räkmackan är aktiverad. Internet funkar som smort och Glennon kommunikation AB har ett alldeles eget organisationsnummer. Och sitt andra uppdrag. Sedan i måndags jobbar jag heltid på Länsförsäkringars inhouse och - ja trivs. Av alla härliga människor som finns i världen verkar ett kluster ha samlats på lf, och det finns till och med en dotter till en av mammas goda vänner hemma i Ludvika. "Ja men, dä ä ju duuu" utropade vi båda två*. Efter en vecka vet jag betydligt mer om naturkatastrofscenarier ur ett försäkringsperspektiv - vad som helst kan bli intressant när man letar efter stavfel och särskrivningar!

Så nu är 22 veckors slappande till ända. Alla mina tankar om värdet att vara hemma mer med barnen finns kvar, och det svider att fara iväg vid 7 och komma hem vid 18 om allt flutit bra. Samtidigt handlar det nu om att bygga upp Glennon och visst - jag njuter för fulla muggar av att träffa nya människor och kolla vad de har för humor. Åke gav mig rådet att "skippa ytterligheterna", så jag flabbar inte så det hörs mellan våningarna och har inte ens erkänt att jag är veggis. Men jag undrar - hjälper det i långa loppet? Vi får se.

I onsdags åkte jag direkt till en ny termin med möbeltapetsering, har hittat den roligaste sypuffen - igen. Ett smart upplägg: min goda vän Susan går också och nu är vi garanterade att träffas tre timmar i veckan. Ibland undrar jag om den smartaste affärsidéen av alla vore att köpa ett stort hus, anställa några goda sjuksyrror för att hålla oss friska och sedan köra äldreboende. Erbjuda alla kompisar plats - så att man äntligen skulle hinna umgås.

Världens viktigaste bok kan även vara världens finaste bok. Massor med lockande bilder, och det är rätt kul att läsa om sex och samlevnad ur ett tonårsperspektiv. Mycket att lära sig (!) - jag hade ingen aning om att även tjejer går i genom målbrottet! Typiskt Ordfront att ge ut en sådan pärla. Kostar bara 115 pistoler på Bokus.

Viola är för övrigt lite matt. Jag förstår ingenting, det var hon som öppnade ett konto till mig på Instagram - och nu är hon förvånad att jag lägger ut bilder.

* (Maria: det är Kristina Dybeck jag skriver om)

1 kommentar:

  1. Nä Anna nu måste jag ta av sockiplasten och sätta ner foten!

    Min kollega M sa till mig "du har så härligt skratt E" å jag svarade henne att "Det var min chef Anna som lärde mig skratta"
    Så skärp dig!

    å när min kollega L sa "E kan du korta ner mitt mail, du är så bra på att få fram vad jag menar" så svarade jag henne "Det va min chef Anna som lärde mig det"

    lycka till med allt!

    SvaraRadera