Igår kväll ringde M och berättade att hennes mamma fått somna in. Det hade gått fort från det att mamma bestämde sig, och den tanken är ju en tröst - att vi faktiskt kan bestämma när det är dags att gå vidare! Men - mammor ska finnas för evigt. Den där scenen i Sopranos när Tonys mamma gnäller om att hon inte betyder något för Tony längre och Carmela tittat på henne och utbrister "You're his mother - your bigger than life" är så sann. Jag minns att mamma pratade med mormor långt efter att mormor var borta, speciellt när hon var ledsen. Antagligen kände hon som jag kan göra nu - och som M kommer att känna i 1000 år "det
här måste jag berätta för
mamma".
Fint sagt, Anna. Och tankvärt. Du saknar din mamma och jag saknar min pappa. Han fick inte ens bli gammal och inte fick vi allt sagt till varandra. Det är sorgligt. Fortfarande och säkert for ever.
SvaraRaderaJa, det var fint och tänkvärt skrivet.
SvaraRaderaIdag har birk varit med mig till jobbet Och imorgon ska han äntligen få gå till skolan och träffa kompisar igen. Jag tror han har lite abstinens nu :o)
Kram
Jadu, Anna, mammor (och pappor med) ska finnas för evigt och saknaden gör så fruktansvärt ont.
SvaraRaderaMin mamma bestämde också själv när det var dags att gå vidare. Men hon frågade mig först om hon fick dö. Vad svarar man på sånt? En del av mig ville såklart behålla henne för evigt, samtidigt som jag inte stod ut med att se hennes smärta. Så jag svarade henne att jag älskade henne, att jag och barnen hade det bra och klarade oss fint och att hon själv måste få bestämma när det var dags. Den man älskar släpper man fri. Men det gör ändå så himla ont att släppa taget! Och samtidigt känns det trösterikt att veta att den man älskar inte lider mer.
Trots att det nu är snart två år sen mamma dog, så kan jag fortfarande komma på mig ibland med att tänka: "Det här måste jag berätta för mamma!", precis som du också skriver. Men det är väl så att vi alltid bär med oss en del av vår mamma (och pappa) inom oss, vi är en del av dom. Tycker den här dikten säger det så fint:
"Någonstans inom oss
är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss
kan vår kärlek aldrig fly"
Varm kram
/Ulla