Igår tog det 2 timmar att "cykla" hem. Alltså, jag gick halva vägen och släpade cykeln - började nästan gråta när ingen av barn + kompisar var imponerade utan bara tjoade om hur hungriga de var! Och precis på slutet när jag började tycka som mest synd om mig själv möter jag brevbäraren som kämpade med sin astunga cykel - jag hoppas verkligen att han fick sova ut i morse! Jag var tvungen att genast sova 45 minuter i loveseaten innan jag blev människa igen.
OBH-Nordica må förenkla livet för somliga (deras värmefilt är super) men med knivslipen lyckades jag förvandla min flotta Tupperwaresax till en rund grisrygg. Nu har den kommit tillbaka från Slipkliniken AB som jag hittade på nätet. 50 ynka bagare för en supervass sax, jag bara skickade/fick tillbaka i en vadderad påse.
Igår kväll var det Band of Brothers. Just stridsscenerna har jag svårt att hänga med på, om det beror på mitt obefintliga lokalsinne eller frånvaron av vapenkunskap låter jag vara osagt, men det är så spännande/gripande/imponerande att jag sitter på helspänn nästan hela tiden. Hur man sedan "orkar" kriga med all logistik som krävs, det fattar jag inte heller, jag passar bättre att helt enkelt prata ihjäl folk.
Bredvid mig ligger ipoden Åke köpte i USA och som jag inte fattat vitsen med förrän nu. Jag tittar ju på min lilla bloggkamera för tusan!
M ringde, hennes mamma är jättedålig och verkar ha bestämt sig för att sluta. Detta är naturligt och ofattbart på samma gång - snart är det ju vi som är äldsta kvinnorna, en rätt märklig känsla. Mamma vet bäst-tankar är ju mer krävande när det gäller en själv. Jag är jätteglad att hon ringde och berättade, ensam är stark tror jag inte ett smack på.
Tack för tipset om knivslip. Vi har också en OBH-slip, men jag är inte jättelikas av den.
SvaraRaderaKram