Tisdag - mitt i kortveckan

Igår satt Åke på träningscykeln när jag kom hem! Nice! Eftersom jag oroar mig för att vi om 15 år ska vara en stycke smal stel pinne och en stycke rund mjuk boll. Sedan vet jag ju att tjat är dj-ligt trist! Jag tycker bara att han ska prioritera sig själv mer - fast det är skönt att ha en karl som inte skjuter upp att laga punkteringar i två säsonger, eller försvinner ut på golfbanan kl 05.58 på lördag morgon. Så jag ansträngde mig att anlägga en lagom nöjd min när jag kom in i träningsrummet, ungefär som om jag var lite glad - men att det lika gärna kunde vara för något helt annat.

Drottningsoffret var såklart så spännande, trots att jag läst boken. Fast först grät jag lite till "Året med kungafamiljen", till bröllopet alltså. Victoria hade naturligtvis ett välartat svar på frågan vad de hoppades på 2011 - tänk om hon bara klämt till med något av typ "Ja, jag ska försöka bli på tjocken helt enkelt".

Viola utmanade sig själv på en klättervägg i Sumpan. Först ringde hon fyra gånger med alla möjliga problem (slem i halsen, nästan kvävningsrisk var ett) och nu har hon naturligtvis klarat 16 meter upp i luften. Nöjd, nöjdare, nöjdast...

Komsi komsi pannkaksameten!