Køpenhamn med kroppen, hemma i huvudet

I morse førstod jag vem som ær værldens mest optimistiske person! Det ær R på jobbet, som tror att man kan kapa 15 minuter på morgonen - det motsvarar ju ungefær ett kvartal før mig. Så avresan blev lite stressig, och det ær min enda invændning mot flyg - man stressar till flyget och sedan måste man vænta på flygplatsen. Men vi kom hit, och åt en konstig buffé som var en blandning mellan julbord och bara bord - och har suttit hela eftermiddagen och blivit bættre och ætit middag och sedan blivit bættre och nu ær det mat igen. Jag tar en øl før att sedan dra mig tillbaka i den jættelika dubbelsængen, eller den kænns iallafall enorm eftersom jag ska sova sjælv i den. Nær var jag på hotell utan Åke senast, jag minns inte!

Men kursen ær lite kul, det ær lyxigt att få sitta och tænka på sig sjælv en hel dag och om jag fattat rætt ska vi tænka på vår interaktion med andra i morgon. Har pratat med barnen och Buster sa det jag tænkte - vi har aldrig varit ifrån varandar så hær længe. Jag længtar hem! Detta blev ett lite deprimerande inlægg, men det vore ju værre om jag kænde tvært om.

Kortet ær från i somras nær vi var i Malmø och hælsade på L och L och badade i sundet.