Hermans första lastbil

OK, jag ska inte skriva en massa om min släkt - men detta är farbror Hermans första lastbil, inköpt för pengar karln sparat ihop i Amerika under andra världskriget. B66, står det på regskylten, och fordonet blev starten för en rätt framgångsrik åkerirörelse. Är lite pågasad inför kortet, har äntligen kopplat in scannern på min jobbdator, i stället för att alltid be G eller P, lite bevekande så där. Som om de egentligen kan säga nej, men det är väl kvinnligt att inte på ett naturligt sätt kunna be/säga till om saker. Två av 100 kort scannade jag in idag, blev yr bara av tanken på hur glad min kusin kommer att bli - han som gjort jättejobbet att samla ihop allt släktmaterial.

Cyklade hem på ömsom barmark ömsom isvallar, när jag blir pensionär ska jag ha ett jätteförråd med mat inför vintern, fattar inte hur de klarar sig när marken utanför porten förvandlats till en dödsfälla. Eller kanske något av barnen tycker att jag varit nog engagerad för att de 20 år senare ska veckohandla. Buster kläckte idén att få dippa grönsaker när vi kom hem. Totalchock när jag sa ja - dip är ju Åkes avdelning. Men i grönsakskriget är alla medel tillåtna.

Viola pratade som en kvarn om skolmatsalen och matmobbningen där. Ja jag kan inte kalla det något annat. Fast Violas historier börjar ofta med "Du får lova att inte ringa till fröken"- det är tydligen ännu skämmigare än att äta en smörgås som inte klassens boss godkänner. No-prov för Viola i morgon, vi har gnuggat om protoner, elektroner, neutroner, grundämnen, atomer. Nu var det mest jag som blev gnuggad, det är ju värsta chansen att bättre på allmänbildningen.

Nu ska jag upp i köket och göra en riktigt smaskig guacamole, som komplement till ett par bitar tonfiskpizza som Åke hittade i frysen. Jag - en frysproppare.