Människans bästa vän

Skjut mig alla hundägare, men nog kommer cykeln högt upp på listan? Igår lastade jag min stora fina Skeppshult helt proppad, av bl a 5 liter olivolja på pakethållaren, och susade hem från Martin O. Det är något härligt med stora förpackningar mat.
Här bredvid syns den fina lilla fågel jag hittade i fredags när jag strosade. Det har inte hänt på 100 år att jag varit i stan utan uppdrag. Men det är skönt, att gå runt utan köptvång.

Solrosgroddarna här bredvid tror antagligen att de ska få växa till gigantiska solrosor, men om ca 1 vecka ligger de i maten. Det är så här enkelt:
1. lägg vinterns överblivna solrosfrön i blöt över natten.
2. plantera dem jättetätt (titta på min odling) i vanlig jord.
3. Vänta ca en vecka och vattna med måtta - strax dyker de första små bladen upp. Vattna efter väder - efter ca två veckor kan man skörda. Klipp av de du ska käka, och låt resten stå kvar och hålla sig fräscha.

När jag kom hem var det kris - Viola och kompis E var i akut behov av gardiner i kojan. Så jag sydde två stycken av ett gammalt kuddtyg, och spikade upp. De kan rulla gardinerna och knyta band för att hålla uppe, och nu är kojan högkvarter för en klubb med okänd inriktning. Sedan satte jag mig på altanen och solade, medan jag lyssnade på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Tyckte den var astråkig att läsa, men som ljudbok är den suverän, jag skrattar rätt ut! 5 dalahästar.