Lee van Cliff

Endast mamma är vaken. På 60-talet betydde det att lilla mor var uppe hela natten innan julafton och stökade. Och antagligen var sjukt trött och bara längtade efter grogg och djupsömn när tomten äntligen gjorde entré.

Här på Flötviksvägen på 2000-talet inträffar detta när Åke haft en särskilt tuff vecka på jobbet och barnen med mild med bestämd övertalning tvingats inse att mamma absolut inte har något behov av sällskap.

Så alla sover utom jag. Efter de nya rönen att kaffe skyddar mot den aggressiva formen av bröstcancer tar jag lugnt en kopp sent på eftermiddagen en lördag - och blir jättepigg vid 18.00.

Idag har vi:
1. ätit en lugn frukost i sällskap av TV4s morgonprogram. Underbart!
2. varit i Vällingby och köpt nya badgrejer till båda barnen + skor och sommarkläder till Lee van.
(Jag har order om att kalla Buster Lee van eller Mr Cliff i tre månader).
3. suttit på altanen och slöat/läst veckotidningar/solat. Vissa bildbevis finns.
4. planterat en ros jag fick i lördags - den är underbar, jag ska skärpa mig som f-n för att bli lite mer Ulriksdals trädgårdar och hålla den vid liv.
5. märkt kläder (nu har alla andra somnat).
6. arrangerat om blommorna från i lördags så att de som fortfarande har en framtid står tillsammans.
7. sist men inte minst - hindrat reproduktionen av en hel hink maskrosor!

Nu ska jag fixa lite lördagsmys och titta på De ofrivilliga, en typisk mammafilm här på F-vägen.