En glad driver

Så här såg min trevliga driver ut när vi for på premiärtur i fredags eftermiddag! Jag kände mig lite lättad då det är jag som riktigt tjatat att vi skulle fara iväg hur proppat det än är på jobbet. Ibland måste man bara vägra vänta på rätt tillfälle eller tid över - för det händer ju aldrig. När vi kör sitter barnen och spelar spel, nintento eller surfar. Ja, snart sagt vad som helst utom att titta ut genom fönstret. Det verkar vara min uppgift att med jämna mellanrum vråla titta nu ungar, det är så vackert! De stönar - och rättar till hörlurarna.

Första natten sov vi på Härjarö camping. Lyxmiddag (= vi lagade inte själva utan  åt på restaurangen eftersom vi kom rätt sent) och premiärsovning. Alla däckade genast!

Efter frukost for vi vidare. Då hade jag pratat med en ryss som var på mcsemester med sin tjej, och fått höra hur de kört och att de var på väg till Norge. Kände i hela kroppen att detta är camping - nya människor och lite allmänt snack om ditt och datt. Rätt så kommer det ett riktigt guldkorn. På väg mot Waxholm och en natt där var vi överens - inte sista gången vi var på Härjarö!

Waxholms C är bara säsongsöppet, och jag en teori om städstandarden i de allmänna utrymmena när det är skolungdomar som har ansvaret. Jag menar - hur mycket städade jag i den åldern? Jag rullade in mig i två filtar, satte mig i en solstol, läste en bok och glodde. Hundar - vagnar - husbilar - människor - stilar - ett eldorado! Viola och jag lyckade genera tre herrar eftersom de inte kunde kliva ur duschen när vi var inne och borstade tänderna. Tre snubbar i samma dusch, på damernas - hmmm. Efter en god middag la Viola och jag oss uppe i alkoven och läste. Grabbarna kollade fotbollen. Genetiskt?

I morse vräkte det ner när vi vaknade! Superskönt att ligga och lyssna, och efter frukost för vi hemåt. Otroligt att bara starta bilden och sticka iväg! Här var det sol, och nu har jag städat Solveig, fixat i trädgården och babblat i telefon. Helgen har varit jättelång, alla är nöjda - speciellt eftersom det är tredagarsvecka som väntar! Viola har kommit överens med Sippas matte att hon ska få rasta den lilla knubbisen ibland, premiär för detta förtroendeuppdrag imorgon. Jag har uppmanat Viola att vara kreativ runt sin hundlängtan, någon slags kompromiss mellan 0 och 100 % hund och detta är hennes lösning.