Husbilar på hjärnan i slutet av svartvintern

Händelserna i Svartvintern av Marianne Cedervall utspelar sig i en liten by i Norrland, men det kunde ju lika gärna vara här i Stockholm - denna vintern åtminstone. Sätter inga djupare spår men ändå lite småputtrigt mysig. Stor fördel med den totala avsaknaden av moderna deckares äckelfaktor. 3 dalahästar.

Helgen har annars präglats av husbilssnack! Vi har varit inne i 50 stycken, jag blir yr av alla planlösningar och priser, säljare med olika säljbegåvning och fram för allt känslan att det är svårt att riktigt bestämma sig för storlek och tjusighet. Det är mycket att hålla utkik efter, ett kylskåp jag öppnade luktade garanterat ända till Paris, så äckligt! Resten av bilen var fräsch. Och sedan är det lite läskigt att köpa saker för flera 100 tusen. Men jag vill så gärna campa, en av bilarna hade jag köpt direkt, Åke har en lite annan beslutprocess om man så säger.

Har vi gjort något annat? Let's dance, Andra chansen (Buster toksågade Love Generation, påstod att de har silikon i tuttarna, okänd infokälla), och promenerat med C och faktiskt lagat alla överdragsbyxor och röjt ur bland omaka vantar och gamla jackor. Det är konstigt, Emelies allra finaste jacka som hon var så söt i ser nu bara omodern ut. Det är svårt med garderober, de är så gömsliga. Kollade på Bröllopsfotografen medan jag sydde, köpte den tokbilligt, den blev som ny efter tvätt med diskmedel, varmvatten och en noggrann torkning.

Sedan chockade vi Wii-spelet förstås. För att få tillgång till alla yogarörelser fick jag ta över Violas gubbe och vi vägde om henne till min vikt. Den lilla gubben därinne frågade flera gånger om hon verkligen gått upp 29,7 kilo och konstaterade sedan att hon inte nått sina hälsomål. Det är rätt kul att yoga med Wii, instruktören berömmer och påpekar fel samtidigt, en skicklig ledare. Och så vältränad.