Glad glad glad - så känner jag mig efter att ha haft Emelie, Louise och Micke hemma igår kväll! Det är fantastiskt kul att sitta och babbla runt matbordet, och alla var så snälla mot min lasagne. Att bjuda Micke på mat är ren lycka, karln äter och tar om - det är någon slags djurisk tillfredställelse att se folk äta det man lagat! Att han dessutom väntar till alla har tagit mat glädjer mig, mammas käpphästar sitter i, man vill inte vara i B-laget (riktigt vad det är lyckades jag aldrig utröna). Bokade in de stora barnen på Åkes födelsedag, ska fråga Lousie om hon kan tänka sig att laga maten tillsammans med mig, den kvinnan verkar ha 3214 tips om mat som jag måste lära mig!
Själv åt jag bara vitlkålssallad och drack en god kopp kaffe - jag låg i städgroparna! Kalla det töntigt, men jag vägrar stå där framför Fs engelska inredningsarkitekt och hoppas att hon drabbas av tillfälligt blindhet när hon kliver över tröskeln till mitt hem! Vid pass 23.30 var jag nöjd, och eftersom Åke satt och pysslade med sin nya telefon blev det en mysig stund vid köksbordet, helt utan TV för en gångs skull.
Viola och Buster hade slagit in lite saker de inte ville ha kvar eftersom de oroade sig över morfar som annars inte skulle få något paket. Omtänksamt! Jag har äntligen kommit på vad han ska få - "Hårkontroll" från hälsokost som även är bra för naglarna (Lousie tips, funkar för mig). Köper idag = present = OK att köpa.
Sedan ska jag hämta mina terminalglasögon (vilket otrevligt ord, terminal betyder väl sista, slutliga, hm). Kan det räknas som present eller blir det helfestligt nu på jobbet?
Inte töntigt att vilja ha ett "perfekt" hem när en engelsk inredningsarkitekt kommer på besök :o)
SvaraRaderaTerminalglasögon räknas till nödvändigt ont... därav är det helt ok att öppna plånboken!!
Kram