Jag gillar fortfarande pruttkuddar

Igår tackade vi av en kollega som arbetat 54 (femtiofyra) år på Posten. I morse var jag avundsjuk på alla pensionärer. Men det lättade när C kommit, vår extrahjälp som ska stanna fram till december om allt fungerar. Nix, jag kommer aldrig att tycka att det var rätt att E fick sluta, men eftersom det inte är något jag kan påverka så har jag lagt det utanför min påverkanscirkel (konsultspråk som jag lärde mig på kursen i Köpenhamn). Man ska inte lägga energi på det man inte kan påverka och det låter ju inte lätt - men vettigt.

Buster kommer att vara borta i tre dygn! Han har åkt med kompis A till landet och jag är i chock - var är min lille gosigos. Visserligen skulle han mörda mig om han läste detta smeknamn på nätet, men han är ändå liten i mina ögon. Han har lovat att prata med mig varje dag. Om jag ringer, annars kan det kvitta. Men innerst inne är jag såklart glad - att han har kompisar och vågar dra iväg!

På bilden syns den fina kruka jag fick av A i måndags. Detta är fördelen med att ha samma smak i 50 år, alla vet vad som passar in! Bredvid står fyra deckare av Laura Trenter, en författare som förpassat Viola till den bokslukarålder jag minns att M och jag var i. När vi gick på biblioteket och lånade böcker, låg skafötters och läste och sedan bytte med varandra. Vi provade även en pruttkudde inne på bibblans toalett. Jag provade, M stod utanför och "lyssnade om det hördes". Det gjorde det - ingen tvekan om vem som var den smartaste av oss!

Har sammanställt insamlingarna till fröknar och fritidspersonal, det räcker till Magasinogram till alla + blomma till de fem som är närmast klasserna. N får den fina muggen med världens bästa fröken-texten.