Veckolöfte = sortera alla pensionspapper...

Veckolöfte. OK, jag ska börja sortera ut bland böckerna. Det mesta blir aldrig läst igen. Inte av mig i alla fall.

söndag 12 juni 2011

Duktig flicka

Vilken tjurrusning av tiden! I torsdags åt jag en inspirerande frukost med kompis D, utomhus med varsin supergod latte och surdegsmacka (eftersom det är helt omöjligt att baka uppskattar jag det desto mer när någon annan lyckats). Jag njöt av att sitta med kompis istället för att slita i skor på en populär utförsäljning! Som jag åkte till sedan, cyklade genom stan genom ölångorna från studentflaken, lovar att man kunde lukta sig till dem på flera hundra meters håll. Köpte inga skor, sparar pengarna till något i Norrland.

Torsdagkväll cyklade jag genom stan, över Tranebergsbron, vid 23-tiden. Kom från det hysteriska larmet på Hamngatan till en allt tystare omgivning och en knäpptyst grön förort. Förorten är ju ett trist ord - men ett jäkligt skönt ställe! Men dagen var inte slut - jag fixade alla fröken- och fritidspresenter innan jag ändå inte kunde somna - sista natten innan sommarlovet är speciell!

Fredag - skolavslutning - jag misstänker att de försökte ta livet av alla föräldrar utom de som hade barn i skolkören. Det är ju rent omänskligt att lyssna på tio sånger av ungar som inte är ens egna! S, A och N hade varit smarta och parkerat sig långt ifrån så jag trängde mig genast ner där och babblade. Viola älskade sig själv i de fina högklackade skorna - hoppas att hon behåller den känslan livet ut! Åke - som varit på avslutningar sedan 1994 - såg självdöd ut när vi åkte till jobbet, det finns väl en gräns för hur många tal man kan höra från en rektor.

"Torkväder" utropade alltid mamma när solen sken. Detta förföljer mig som en barndomsskada, jag gick upp redan kl 6 lördagsmorgon och började tvätta gardiner, kuddöverdrag, mattor - ja allt det där som man inte riktigt vet när det blöttes ner senast. Det var ju så fint väder! Buster och jag storstädade hans rum (efter det sedvanlig grälet där ingen av oss beter sig särskilt moget men som vi måste genomlida innan vi kommer igång). Men resultatet var underbart, vi dammsög tom lådorna som visade sig innehålla dödligt mycket damm.

Viola åkte ut med M på båttur, Buster var hos V och G, Åke var på jobbet sedan länge och jag bara fnattade på med mina nyttigheter.  Och idag söndag har jag fortsatt gno. Ett köksbord som knappt syntes är blankt som en spegel, det finns nybakat bröd, nedre frysen är tömd, bla bla bla - jag känner mig som världens tristaste person som har världens renaste hem. Nu ska jag ta ett glas vin och promenera runt i huset, fixa lite sen middag och sedan sova den första av fem nätter som är kvar innan vi checkar in i Solveig. Där finns det inget att städa, jag har en jättehög med tidningar som bara väntar, och även om jag vet att man ska leva Carpe diem njuter jag som faaan av att tänka framåt.

1 kommentar:

  1. Ja man kunde riktigt se hur lycklig Viola var över sina snygga skor när hon kom gåendes över skolgården. Härligt!!

    Instämmer med att det var märkligt att bara lyssna på en kör. Varför kunde inte alla barnen trängas ihop där uppe på backen/berget??

    Kram

    SvaraRadera