Barn och jordgubbar hör liksom ihop

Den här bilden förtjänar att få vara lite stor! Vi tittar på årets första jordgubbar. Visserligen belgiska, men världen lär ju vara så liten numera och ungarnas glädje väger mer än mina gamla käpphästar av typen "man ska bara äta svenska jordgubbar". Och jag blev glad när torgmannen hälsade med ett stort leende trots att vi inte träffats på 6 månader. Skumt att jag kan handla på ICA i 12 år utan att bli igenkänd, medan grönsaksmannen i Hässelby gård har koll efter en säsong...

Hur som helst, ungarna plus kompis B suckade lyckligt och lämnade ytterst få gubs till Åke och mig - toppen!

Viola äter penicillin för öroninflammation - för andra gången på 6 veckor. Och hon som inte haft öronproblem i hela sitt liv, det är ju konstigt! När hon fortfarande hade värsta värken i morse ringde jag sjukvårdsupplysningen och frågade om Alvedon gick att kombinera med den andra medicinen. Fantastiskt, lite telefonkö och sedan kommer en människa som vet en massa saker jag behöver hjälp med. Det måste kallas service.

Har förberett mig mentalt för deklarationen - genom att rensa telefonboken och återigen läsa igenom dokumenten om LUF-upphandlingen jag måste vara med i på jobbet. Det gäller att inte ha något annat att göra (läs skylla på) när det är dags.