Anna snarkar inte

Hemma, hemma, hemma - jag försöker komma ikapp med rutinerna och är jätteglad att det strax är fem nya lediga dagar! Och Madeira var - alldeles alldeles underbart! Att få vara en hel vecka med en kompis är guld, det är ju tjugo år sedan M och jag hade så här mycket tid ihop.

Vi är som ett väl inarbetat par. När klockan ringde gick jag upp och tog ut det stenhårda smöret för matsäcksmackorna, satte på vatten och hällde upp vitaminer och var sin mugg ljummet vatten till oss. Maria började i badrummet medan jag bredde mina smörgåsar. Sedan bytte vi plats, och prick klockan 06.30 stod vi i en mörk hotellreception för att starta färden mot någon buss som tog oss upp i bergen.

Och bilden visar en alldeles verklig utsikt från en levada (vattenförsörjningsväg). Vi gick olika levador och/eller bergsstigar varje dag, till slut var vi nästan mätta på utsikter. Ibland var det väldigt brant och spännande, att titta 300 meter ner mot skummnade vatten och ha några decimeter att stå på gör att det killar i magen. Ja, inte på pappa då, han berättade om sina kompisar på 80 kalla som gått samma levade utan att blinka - så det är klart att M och jag strävade på. Oj, ibland svettades jag i porer jag inte vsste fanns, men njöt sedan av känslan I fucking did it! Så här försiktig var jag aldrig innan barnen - det känns som om jag har mer att leva för sedan de kom. Som mest var vi uppe på 1856 m - och där tog solen alldeles speciellt bra. Massor av olika nationaliteter trampar som nästan går att känna igen på skorna, vissa är väldigt effektivt utrustade om man så säger.

Två gånger satt vi på vår gigantiska altan och solade sent på eftermiddagen med varsin öl och en bok vi inte hann läsa. På kvällarna var det restaurangbesök, jag gillar tonfik på burk bättre än färsk inser jag efter att ha tuggat väldigt hårt på tonfiskkotlett. Men ölen slår allt!

Vips hade veckan gått. Vi shoppade faktiskt helt själva en sen eftermiddag då jag var oerhört beslutsmässig. Hittade två fina jeansgrejer till Viola skönt nog. Buster var glad över Tom & Jerry-servis i äkta melamin, en stor påse taxfree-choklad och pengar. 

Även hemresan gick som smort, med trevligt sällskap är det helt OK att strosa runt på en flygplats i 3 timmar - vi vände på varenda grej i varenda butik i Lissabon. Tycker allt utom spriten var rätt dyrt - ska man släpa grejer vill man känna att det är ett klipp. 

Här hemma hade det blivit vår på riktigt, jag har gått barbent hela veckan och bestämt mig att strumporna  inte kommer på förrän september. Nu är det ledigt igen, vilket betyder svårt att blogga. Men jag har en glad nyhet - i alla fall för mig själv. Icke att jag snarkar, enligt M sover jag tyst som en mus. Alla andra rykten är familjens illasinnade snack!