Det mest förbjudna

Det här är vad jag såg för mitt inre öga igår när jag cyklade hem. Strand, semester, ljumma vindar... Men något var fel, det syntes tydligt när jag granskade min vinterbleka kropp i spegeln senare på kvällen. Sagt och gjort - idag har jag solat solarium. Totalt förbjudet! Fruktansvärt oupplyst när allt fler dör av hudcancer. Men att hoppa i sommarkläderna och redan ha bruna ben - jag kan inte stå emot.

På jobbet skrattar vi just nu åt en, givetvis anonym, kollega som inte klarar att vi öppnar våra matlådor med maten vi värmt borta vid microvågsugnarna i andra änden av huset. Matoset som slinker iväg i kontorslandskapet gör att skyddsombudet måste gripa in. Herregud. Kan inte befria mg från misstanken att det är våra hejdlösa gapflabb under luncherna som stör. Jag tillhör rätt gäng, det som skrattar!

Viola kunde inte äta skollunchen idag - hon beskrev den som "kräkliknande". Fast gud vad jag skrattade när hon sa att det hette mammakassa - hon menade moussaka.

Ett alldeles för långt inlägg

Ja, så här såg väl inte kaffekopprna ut i vårt handbollscafé - men pengarna rasade in till lagkassan i alla fall! Jag tar det från början, det har varit några hårda dagar sedan sist!
I fredags var vi kontinentala och samlades 13 vuxna och 15 kids på Riddersvik för att äta och umgås. Jag var så uppeldad över detta ovanliga sätt att fira fredag (läs, att inte sjunka ner i soffan familjevis) att jag städade kylskåpet innan vi gick. Och det var underbart att bara sitta och kackla medan barnen skötte sig själva. Buster utbringade en skål "för denna härliga händelse". Ingen bloggork när vi kom hem.

Lördagmorgon bjöd på glad strålande sol! In med allt i bilen och iväg till Smedshagshallen och cafét. Oj vad vi sålde på lördagen! Jag kom hem vid 20-tiden och dog i soffan till Oceans. Vi är överrens om att den är riktigt bra - trots att alla somnade.

Upp söndagmorgon - men nu var det trögt med försäljningen. Jag var astrött efter att ha "ställt fram grillen", men bet ihop fram till 18.30 då vi stängde butiken. Räknade pengarna och kände mig nöjd, och pratade Madeira med M på kvällen - det är bara två veckor kvar nu. Igår kväll skulle jag redovisa cafépengarna och funderade stilla hur jag överhuvudtaget lyckades bli civilekonom. Jag är inte helt säker på vad som ingår i just bruttoförsäljningen.

Idag var jag hos Viola i skolan hela förmiddagen. Musik, matte och SO. Alltså, de hittar information på internet, det är ju nytt, men själva inlärningssituationen känns nästan läskigt bekant - 40 år senare. Lärarna ser genuint intresserade ut under varje redovisning om landskap - har de en vindling i hjärnan som jag saknar - jag beundrar dem allihop! Lite konstigt att det var färre än 10 föräldrar där tycker jag! Var lite småsur på Åke att han inte planerat in att besöka skolan, men kände mig off när jag satt och väntade på bussen efteråt - det är tydligen han som är mer i takt med tiden. Jag tänker på hur ma & pa alltid kom travande på varenda föräldradag, skämmiga men engagerade. Dags för mig att sluta härma dem i mitt föräldraskap?

Nu skriver jag det så är det gjort - husbilen jag blivit så kär i såldes för att vi inte kunde bestämma oss. Asch då, ett välfärdsproblem men snopet för mig som redan flyttat in. Nu ska jag cykla hem för första gången på 6 veckor - det ska bli underbart!

Pappor är bäst att ha i alla fall

Ja ibland får en bra dag ett kanonslut! Pratade precis med pappa och läkarens omdöme om hans cellförändringar var riktigt positiva! Vilket fantastiskt besked - det här har legat över mig som ett stort konstigt svart frågetecken, vi är ju liksom inte alls i slutet av något utan mer som i mitten.
Var i stan idag - kom upp ur tunnelbanan vid Kungsträdgården och såg fullt av människor som envetet flanerade. Trots att det blåste småspik och jag saknade mina kamelhårsmamelucker gjorde jag precis likadant och tittade i alla skyltfönster som var fulla med färg för första gången på ett halvår. Bars fram av ett par kängor med klack - något helt magiskt efter hela vintern i foträta dito med bästa greppet.

Lyssande på nye vdn också. Han sa en massa bra saker om jämlikhet och mångfald, men eftersom det inte hänt mycket på den fronten i samhället de senaste 30 åren har jag blivit rätt krass. Snacka går ju - men snacka så det går - det går inte. Men karln måste få en chans - såklart.
Här bredvid syns nya frukostfrallor - inte alls speciellt nyttiga eftersom det är vanlig pizzadeg, men det är den sort vi kunnat enas om och bonusen är den goda doften i huset.

Skrämd, men inte av Furioso

Duns. Skrik. Någon som klampar ner för trappan. Mer behövs ju inte för att jag ska dra hela ramsan, ta tag i ungen och rusa mot köket. Då skrattar han - det var en skämtgrej han fått av tvillingarna. Jag måste ha sett rädd ut, för den gode Buster frågade 20 gånger om det varit OK. Så nu har vi bestämt att försöka skrämma tuffe Åke så snart som möjligt, gärna redan på torsdag när han kommit hem.

Dagen har annars varit toppen! Var det Nobelpris till den som hittade på penicillinet eller? Borde ha varit i alla fall. På eftermiddagen var jag med på byrån för en gångs skull, och det är alltid kul och inspirerande att höra hur andra tänker inom ens eget område! Känner mig rätt gammal förstås, kan inte låta bli att undra om jag valde fel bana som läste ekonomi, men utan det hade jag inte träffat Åke - och missat de där asroliga åren som säljare.

Äntligen, en recension på Furioso av Carin Bartosch Edström.  Jag hade väldigt höga förhoppningar - men när det tar halva boken innan det efterlängtade mordet blir av så är väntan lång. Jag ska inte kommentera upplösningen, men jag är glad att jag läste boken och är glad att ha den läst. 2,5 dalahästar.

Dagens sista utmaning är att få Viola i säng, dvs att överge Huset fullt av hundar.  Ett riktigt mysigt program - och de tog chihuahuan.



 

Världens härligaste Dalarna och Kåvepenin

När H sa att "detta var härligaste skidturen han gjort i sitt liv" så svällde mitt hjärta som om det var min personliga förtjänst att Tällberg var strålande sol, -3 grader och perfekta skidspår. Vi har alltså firat Bs 80-års dag på Gyllene Hornet - och haft tur med allt. Barnen, C och jag har badat som tokiga, så jag får skylla mig själv att jag nu är nyförkyld och har satans ont i öronen.

10 timmar senare
Ja just det, Kåvepenin får man äta om man badar utan att vara riktigt frisk. Nu har Viola och jag varsin ask att knapra i oss den närmaste veckan, jag måste säga att vårdcentralen i Åkermyntan var en hit! Vi fick tid direkt, och det är ju skönt att kunna promenera hem från doktorn. Eftersom jag "aldrig" är sjuk vill jag helst sätta mig och lipa efter mamma, men då kommer Viola att titta så där överseende.

Vi har laddat kylen med ProViva Shots, bilden har superdålig kvalitet, men jag vill minnas Violas förnumstiga lapp eftersom hon tappade en och den gick sönder - alltså är den först att käka upp.

Veckan som kommer lovar gott. Åke har det tuffast som måste ut och fara men för familjen på totalen har vi en del att se fram emot. I kväll kommer matkassarna från Matstället igen. Läste en massa skit om dem på nätet, men för mig är det definitivt värt 85 bagare att slippa släpa.

Det bästa med att vara sjuk

en enda fördelen med att vara sjuk - glädjen att bli frisk. Denna veckas löfte gick helt åt skogen eftersom jag blev tokförkyld med en kran som rann, hals som sved och feber som fick mig att sova i flanellpyjamas. Kom även på vad jag hann som hemmamamma jämfört med nu: att klippa små fina mjuka näsdukar av utnötta pyjamaser så att inte näsan blev så utsliten vid snuva.

Förutom mig var det två glada hemma igår - Viola och Buster. De är ju vana vid att jag är i full gas, så när jag la mig kl 20 på kvällarna och inte "orkade" steka pannkakor fick Buster mardrömmar. Om en ganska beskedlig sak visserligen - han skulle aldrig mer få krama mamma.

Viola kastade sig över mig med sin SO-läxa, en fördjupning om Dalarna. När jag berättade att det inte funnis någon rondell i Ludvika när jag växte upp (intervjufrågan "vad har förändrats sedan du var liten") trodde hon knappt sina öron och skrattade sedan rakt ut. - Men jag vet att du längtar hem fortfarande, sa hon sedan inkännande. Hon skrattade även rått åt att Åke ville spela in Melodifestivalen på lördag, och det gjorde jag också tills jag kom ihåg att vi vuxna ska hålla ihop utåt och började ursäkta honom med att han har haft otroligt mycket på jobbet.

Nu väntar en härlig tågresa helt ensam upp till Tällberg. Dt vara bara jag som inte fick plats i bilen, och det känns helt toppen. När vi passerat Arlanda och alla resenärer med jättestora väskor hoppat av glider jag ner i ett säte (ja, jag är för snål för att köpa platsbiljett) och läser.

Mataffären.se

Japps, ibland håller man kameran upp och ner, och den lille Macmannen står på sig om att vägra rotera, men jag måste ändå illustrera min härliga erfarenhet med Mataffären.se! Struten med choklad är en liten ny-kund-present som vi redan ätit upp. Viola och jag för att vi var så otroligt nöjda med att packa upp två fina kassar med veckans mat som vi handlade igår medan vi tittade på morgontv - Buster och Åke för att de helt enkelt gick förbi i köket.

Allt var med, allt var toppfräscht! Sedan behövde jag inte en plastpåse runt mitt enda päron, men det har väl produktionstekniska skäl.

Alltså, det kostar 85 kr att få det hemkört, men detta är en prima affär för familjen! Ingen soppa, inga två dvd-filmer för 99 kr, vilket blir 30 kr i ren vinst. Plus - vi spenderar inte en dryg timme med att handla. Jag ser redan fram emot att komma hem nästa söndag, maila min matlista och kvittera grejerna måndag kväll!

Nu ska jag ta nässköljen och sedan krypa ner under värmefilten, kommer att somna direkt av att läsa Furioso. Räknar med att vara frisk från den lilla förkylningen i morgon bitti.