Be Happy - Love Lego

Inte ens halva väggen med lösviktslego...

Idag hade jag helst bara velat sitta och pyssla med alla fina bilder - och minnen - från helgen. Men av detta blev det givetvis intet. Två dagar borta från jobbet = mailstorm, men jag klagar inte. Men hur står de som inte trivs på jobbet ut?

Gårdagens Solsida var väl inte helt lättsmält för individer som inte kombinerat sex med ljud. Viola och Buster fattade ingenting när det dunkade i väggen. Ibland pratar de som om de fattat allt, och så öppnar sig en avgrund av noll koll. Senare försökte Åke och jag titta på nyversionen av Sherlock Holmes, men det var för jobbigt, så där hysterisk ska han inte vara. Dessutom ser ju karln jättekonstig ut, och på skådisar kan väl utseendet få spela roll?

Nej, nu fick jag hemlängtan - jag lättar!

Vänner = inspiration!

Igår kväll möttes jag av ett tyst hus så när som på tre olika snarknivåer. Åke snarkade, medan barnen snusar. Skönt att komma hem även om fredag-lördag med J och familj var underbara.

Torsdagkväll blev kul såklart, och min fundering om jag skulle kunna somna var urfånig, jag tuppade av  innan huvudet landade på kudden. Upp tidigt fredag morgon, mötte G i foajén medan det fortfarande var mörkt och vi gav oss ut på plåtartur. Storstäder har en speciell stämning tidigt på morgonen, fridfullt trots att man vet att det kryllar av människor i alla hus.  Och danskarna kan cykla, Jesus, jag är glad att jag överlevde som de svischar fram! Utan hjälmar och allt. Köpenhamn = blodad tand, jag ska lägga ut bilden från Legobutiken, bara den får mig att längta tillbaka. Och ja, kursen var bra, jag har fattat varför det är viktigt med emotionell lyssning. När det gäller maten satsar jag helst på  rågbröd och öl, det är oslagbart, medan resten smakar nada. De äter gräddtårta till lunch.

Men det bästa var att att hoppa av pendeltåget (jag hade inte fattat att det var sådan trafik över sundet) i Lund - möta J och plötsligt vara tillbaka på den roliga Lunda-tiden! Vi pratade som kvarnar, var ute med hundarna, lagade mat (ja J alltså, jag bara hängde och babblade). Igår strosade vi i Lund, var i Js favoritantikbutik (vilket ord) och lyfte på varenda pryl. Jag köpte en fantastisk lampa till Violas rum, den ser ut som en stor apelsin och hade hängt jättelänge i taket där på Clemens antik - det är fördelen med att ha en egen inredningsstil. På kvällen hoppade jag på X2000 hem, åkte 1a klass för första gången i mitt liv och det var verkligen lyxigt - de som åker där är ju tysta som möss och man får gratis kvällstidningar för att läsa om vem som åkt ur Let's dance (Anders Bagge). Jag satt mest och fantiserade på allt jag ska sy - den vanliga reaktionen på att träffa J, blir alltid så inspirerad.

Idag var jag inne i stan och träffade pappa och B. Tänkte strosa lite efteråt, men åkte hem för att veckohandla. Låter trist, men jag gillar det där vardagslivet - och att ha mycket mat hemma. Åke har satt upp Violas lampa och den är så fin.

Veckolöftet med barnens bosparande resulterade i en hos HSB, en hos SBC Bospar. Stolt, även om jag inte vet förrän om 15 år om det var bra beslut. Ikväll är det Solsidan med barnen, få se vad Buster sällskapsskrattar åt idag, haha!

Køpenhamn med kroppen, hemma i huvudet

I morse førstod jag vem som ær værldens mest optimistiske person! Det ær R på jobbet, som tror att man kan kapa 15 minuter på morgonen - det motsvarar ju ungefær ett kvartal før mig. Så avresan blev lite stressig, och det ær min enda invændning mot flyg - man stressar till flyget och sedan måste man vænta på flygplatsen. Men vi kom hit, och åt en konstig buffé som var en blandning mellan julbord och bara bord - och har suttit hela eftermiddagen och blivit bættre och ætit middag och sedan blivit bættre och nu ær det mat igen. Jag tar en øl før att sedan dra mig tillbaka i den jættelika dubbelsængen, eller den kænns iallafall enorm eftersom jag ska sova sjælv i den. Nær var jag på hotell utan Åke senast, jag minns inte!

Men kursen ær lite kul, det ær lyxigt att få sitta och tænka på sig sjælv en hel dag och om jag fattat rætt ska vi tænka på vår interaktion med andra i morgon. Har pratat med barnen och Buster sa det jag tænkte - vi har aldrig varit ifrån varandar så hær længe. Jag længtar hem! Detta blev ett lite deprimerande inlægg, men det vore ju værre om jag kænde tvært om.

Kortet ær från i somras nær vi var i Malmø och hælsade på L och L och badade i sundet.

Ska man ta med mössa?

Idag har det varit fullt skubb! Jag gjorde ett seriöst försök att arbeta tre dagar på en, eftersom vi ska till Köpenhamn på konferens torsdag-fredag. Men det flöt bra, jag kände mig inspirerad av min lilla to do-lista och korrekturläste till och med ett par ppt-presentationer. Kanske inte den stunden i livet när jag sätter det största avtrycket förstås - den kom givetvis när jag kompletterade ett avtal. Men man ska inte skoja om avtal, i alla fall inte med A som arbetar med dem hela dagarna. När jag försöker skämta verkar han bara tro att jag är dum i huvudet. Det måste jag  komma ihåg.

I morse fick jag för mig att jag skulle hoppa över kaffet - kl 14 kröp jag till korset. Då hade alla hört om min enorma trötthet - som akut sömnsjuka - och malande huvudvärk. När kaffe latten rann ner i magen så kände jag hur livsandarna vaknade och allt blev ljust och glatt igen. Raskt rappade jag fram den stora jobbkameran och beslöt att agera fotograf i Köpenhamn. Som ett vakenhetspiller - läser man agendan ser det ut som om vi ska sitta hela dagen. Nej, jag överdriver, det finns 15 minuters transporttid mellan arbetspass och middag.

Nu ska jag packa. 36 timmar borta men ändå en utmaning. Jag vill vara snygg men bekväm, lagom varm men inte kokt, inte sticka ut men heller inte tråka ihjäl mig själv. Buster hade en rolig mössa i somras - en glassmössa.

Det ljusnar + ett boksurftips

av gräsbokstäver! Och när det är nästan ljust klockan 16! Ja, jag blev så glad att jag köpte fem nya böcker på adlibris.com, det är coolt att kunna provläsa en hel del där.

Dagen har varit en bra tisdag, men jag fick en chock när jag lästa om terrordådet på Moskvas flygplats nu på eftermiddagen, har verkligen varit bortkopplad från nyheterna det senaste dygnet! En baksida med att titta på dvd-serier på kvällarna. Eller en framsida kanske.

Efter jobbet försökte jag locka Viola att möta mig i Hässelby för lite shoppingmys. Inget märkvärdigt, men jag älskar att strosa runt med henne och öppna varenda plåtburk på Lagerhaus. Jag fick nobben, en ny kompis var intressantare. Vilket är bra och normalt. Men det tar tid att vänja sig när man varit favoriten.

Nu ska jag fortsätta den gröna linjen och göra ärtsoppa, sådan där som man kör med mixerstaven i. Åke hade en sak att säga om stuvade ärtor, som jag föreslog "Gör du det - då spyr jag". Haha, han fick det att låta som om själva tillagningen skulle räcka för att göra honom sjuk.

En stackars konsult ringde mig idag och berättade att hon intervjuat Åke och jag kontrade genast med att lite korkat andlöst säga "Åh, visst är han underbar?". Stackars människa, hon blev helt tyst. Sedan skickade jag en bild som hon behövde.

Den glömda trädgården, Pepparkakshuset och ett handbollscafé

Den glömda trädgården av Kate Morton lästa jag om i en av de otaliga tidningar jag tydligen mår bra av att prenumerera på. Den skulle vara toppen - och det är den. Om man har tålamod, och är fullt nöjd med att handlingen kryper fram som en snigel. Alltså - inget var riktigt dåligt, men inte heller så bra att värdefull lästid ska gå till spillo för att få veta hur det nu var med den där trädgården. Nix pix, 2 dalahästar - låna den av mig den som vill läsa!

Välj istället Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen. Den är den första i hennes Hammarbyserie, och här läggs grunden för hjälten och hans poliskollegor. Jag gillar verkligen en hel del av dem som jobbar på att lösa de läskiga brotten, och intrigen visar att allt inte är som man tror - en kittlande tanke. 4 dalahästar!

Nu på kvällen har jag precis kommit hem från ett möte om caféet i Smedhagshallen - tack vare att jag ska jobba med klubbens café under våren. Det är ju lustigt att sportengagemang ser likadant ut nu, som när mamma och pappa satsade ett oändligt antal timmar på Ludvika sim- och segelsällskap på 70-talet. Och inte var jag det minsta tacksam - precis som Buster kommer att titta oförstående på mig när jag vill ha beröm efter 20 timmar i fiket helgen vecka 12. Jag tror faktiskt att jag tycker det är kul - att detta inte är något jag gör bara för att jag vill vara en bra förälder i mina egna och andras ögon.

Dagen har annars varit toppen! Tyvärr frös en efterlängtad kompislunch inne, men då har jag ju den kvar + att jag hann diska av en del på jobbet. Har läst lite om bosparande, det är lätt att bli deprimerad inför utsikterna att barnen någonsin ska få ett eget boende. Å andra sidan, det fanns inte ett råtthål när jag kom till Stockholm och här sitter jag nu i min tjusiga villa, haha! Förutom de gulnade trapporna då, men det verkar vara ett problem jag delar med att gäng andra - lustigt nog är alla kvinnor.

Band of Brothers - here I come.

Men nu är jag trött

"Skärp, städa er!" sa jag inte, men det tog ju bara 1 timme att få ordning på något som retat mig i flera år.

Dagen började bra med ett fantastiskt väder och en promenad med C på isen. Massor av folk ute, så det kändes tryggt, och snön var så vit att livsandarna vaknade. Det är det bästa med Busters handboll - man kommer iväg på söndagfm! Ja, förutom att det bra för honom alltså.

C hade som vanligt en massa intressanta tankar vi kunde vrida och vända på, förhoppningsvis kan vi göra en garderobsrensning hemma hos henne nästa helg och få chans att babbla mer. På eftermiddagen var jag tvungen att titta mer på "in Treatment", så jag rostade 1 kg mandlar till. Det tar ungefär tre avsnitt att skålla och ploppa ur. Sedan blev det riktigt roligt eftersom jag provade den nya orangea dammsugaren och det är en speciell känsla när det rasslar i dammsugarröret. Ser hur jag rasselstorstädar på landet.

Buster hade T och B här i eftermiddags och de for som flugor runt och jagade varandra med de där gevären - sedan blir det tyst som i graven och då har de bara kastat sig framför Star wars och mumsar glatt i sig varsin frukttallrik. Gulliga, gulliga grabbar!

Både Viola och Buster vill titta på Solsidan, jag kan inte hitta kanonargumenten att säga nej till honom även om han verkligen inte fattar nyanserna och väl inte kan få ut så mycket av det? Jag fattar å andra sidan inte särskilt mycket av det han tittar på, han kanske är smartare än jag.