Veckolöfte = sortera alla pensionspapper...

Veckolöfte. OK, jag ska börja sortera ut bland böckerna. Det mesta blir aldrig läst igen. Inte av mig i alla fall.

fredag 27 januari 2012

Dansk humor

Ibland är det tufft.  För mig som tycker om människor - och vill bli omtyckt tillbaks - är det en utmaning att känna av antipati. En person jag är beroende av på jobbet verkar inte gilla mig, och jag har det tufft att hantera situationen. Nåväl, det är lite spännande att man vid 50 är långt ifrån klar med upplevelserna.

Så i onsdags var det skönt att åka med Lisa till Köpenhamn! Över dagen, men Kastrup är så stort att vi hade kunnat vara var som helst. Vi hann inte shoppa, det var sååå skönt att sitta på ett ställe med mest öl/vin och babbla. Vi fick springa till gaten - och jag kände livet spritta till. De danska kollegorna var olika - allt från glada och positiva till rent ilskna. Hur man nu orkar bli arg på en ny inköpsprocess. Och som de pratade, jag har faktiskt svårt att fatta när de skämtar - och det känns skitskumt att gapskratta på fel ställe! Ett riktigt flatskratt går liksom inte att ta tillbaka. Ojdå, jag hostade visst, eller hur man nu skulle försöka göra.

Hämtade det nya överkastet jag beställt från Ellos barnavdelning. Titta så fint!

Helgen som gick spenderade jag i Smedhagshallen på handbollskaféet. En härlig summa till lagkassan, och jag lyckades efter lite svett och hysteriska utrop få ihop redovisningen. Dagens besök på skolans mellanstadium handlade enbart om att smöra för de fröknar jag (Viola) tycker om. Jag vill att Buster ska få en fröken som är snäll och glad!

Maria har varit i Thailand en vecka - jag tänker på henne varje dag!



1 kommentar:

  1. Anna, man tror ju enfaldigt att man ska vara förskonad av det du bivit bemött av på jobbet. Men det sker ju tyvärr både här och där, då och då, privat och på jobb. Även om det är sällan så händer det. Men vem har det största problemet egentligen-vi vet svaret.

    Jag ler när jag läser vad du skriver om danska kollegor. Har hur många ggr som helst suttit omgärdad av danska kollegor som i grupp bara snackar snabbare och i mun på varandra om något ämne som eldat upp dem. Och där sitter man ensam och försöker hänga med åtminstone med ansiktsuttryck för att visa att jag hänger med, det är svårt ibland.
    Eftersom jag inte har något pokerface stannar någon upp och säger...Du fattar ingenting, va? Hahaha....ointelligent det är vad man känner sig.

    Kram och njut av resten av helgen, själv ska jag på 50 årsfest.

    SvaraRadera