Missförståndens dag

Se här Busters första alster från syslöjden. En kudde för mycket små personer, den mäter 4x4 cm. Och han kroknade på sista kanten. Nu syr de en påse. Han vägrar att sy på sina initialer.

Mitt favoritprogram på tv är faktiskt söndagsmorgon på 4an! Perfekt att äta frukost och läsa tidningen till. Idag berättade jag för Viola att Kristin Caspersen (programledare för dagen) är Lill-Babs dotter. Det utbröt en vild diskussion om hur gammal Lill-Babs egentligen är. 120 år eller sa Viola så där överlägset som retar mig till vansinne. Till slut fattade vi att hon tittat på tvn precis när de visade Gudrun Sjödén.

Sedan frågade Buster vad en faktura är. Eftersom han redan fått ett totalt psykbryt över sin långa läxa som visade sig vara något han missat i skolan (hur nu det gått till) ville jag var psykologisk och ge en bra förklaring. Ja eller hur - till slut krävde han att få åka till Toys R Us och handla mot faktura. I boken stod det faktaruta.

I fredags hade vi en supertrevlig kväll med familjen Castenmalm! Barnen åt tacos, satt som ett litet gäng runt sitt eget bord och fnissade. De hade lätt kunnat använda köksbordet eftersom våra potatisar var klara vid pass 21.30. Jag ville ha en snabblösning i micron men se det godkände inte herrn i huset. Å andra sidan fick vi ha trevligt längre...

I lördags joggade jag med en lätt men identifierbar blykeps. Jag trodde benen skulle ramla av och att jag skulle trilla omkull eftersom det gick så långsamt. But I f-ing did it. Sprang idag igen, för att kolla vilken återvinninsgcentral som inte var proppfull - mål som mål.

För övrigt har jag lussanerat Violas och ska ta mig själv i morgon eftersom tanken på löss gör att det kliar. Var kommer de ifrån? På det glada 60-talet hade vi inga löss, Eija Jansson hade svinkoppar och det pratade hela klassen om, annars inga konstiga sjukdomar förutom någon fotvårta. Kanske sover jag i Busters säng i natt, där ovanför sitter en mycket smickrande affisch på Jack Sparrow. För att inte nämna Arnold.

Lår ur led

Här är jag - i något program som Viola lajjar med. Jag tycker inte att det är speciellt likt. Förutom att jag är glad och har brunt hår.

Igår var jag hos homeopaten Mona som kompis E tipsat mig om. Ärligt talat - den där konventionella läkarundersökning för 50-åringar var ju helt värdelös, jag tänker absolut bestrida när Previa fakturerar den.

Mona kom fram till att jag är helt avstängd i något flöde som börjar i hjärnan. Detta är inte bra - kanske en förklaring till att jag har konstiga förslag när vi löser korsord på jobbet. Nej, det där flödet ska vi (Mona och jag) få fart på, jag ska dit om en månad igen. Efter behandlingen var jag så skönt sömnig att hela familjen reagerade, jag bara gled omkring.

Viola ska läsa 10 minuter per dag för mig, så idag passade Buster och jag på att stretcha medan vi hörde om Sabrina tonårshäxan. Vi höll på tills Busters lår gick ur led.

Pappa dök upp, på väg till körsång i Irland (eller heter det på Irland, det är ju ändå en ö). Han är så provocerande pigg att han borde hamna i någon läkartidning under rubriken "Äldre herre får prostatacancer, ändrar matvanor och sprudlar". Nu måste jag babbla med honom.

Tiominutersrace

Äntligen lite bloggtid, närmare bestämt 10 minuter. Åke påstår - eller liksom påskiner - att jag lägger barnen för sent. Tydligen är detta mitt ansvar. Istället för att haka upp mig på denna märkliga logik håller jag med om att Buster är rätt mosig på morgnarna. Nu har han 10 minuter att slappa på - kvar efter fotbollsträning, mat, läxa och dusch.
Här bredvid syns en konstig tyghandske som legat i vårt tv-rum i tre år. Jag har hela tiden trott att det var Åkes. Något kliniskt för projektorn. Han har trott att jag städade (!) med den.

I söndags gick den hädan, då Åke städade hela dagen. I just tv-rummet. Alla sladdar, tavelramar, väggarna, bakom soffan. Jag har sådan träningsvärk i låren just nu att jag dunsar ner när jag sätter mig - allt för att jag klättrade hela dagen i köket och städade allt. När man kör med en gammal tandborste runt spisknapparna (ja, vi har en gammal spis) behövs det musik. Pallade inte med allt om 11 september, jag är tydligen inte en människa stor nog att ta till mig en hel dags krisrapportering.

Livet  har annars gjort en riktig tjurrusning sedan i fredags. Lördag rundade jag joggningen med en rask promenad, men jag hade i alla fall joggingskor på mig. Alla (handbollsföräldrar) vill inte jogga så jag har lagt mitt springande i händerna på ödet - när alla vill så hakar jag på. På eftermiddagen solade jag på altanen och pratade två timmar i telefon med kompis = lyckad eftermiddag!

Måndag var det föräldramöte i Busters klass. Jag har utvecklats - behöver inte tycka till i alla frågor. Kan tänka på mat när mamma X med sin missnöjda klagande röst mal om vad skolan borde göra. Hon klagar på både in- och utandning. En gång skrev hennes man ett oförskämt mail till mig - så jag har dömt hela familjen som asocial. Idag har jag uppdaterat min älskade klasslista och skickat ut till alla. Säg klasslista till mig på hemmet och jag kommer att skaka till och börja minnas.

Min nye chef lät mig läsa hela verksamhetsplanen högt. Han måste sett något som ingen annan fattat - jag har svårt att hålla mig vaken under de där övningarna. Inte så jag tycker det är oviktigt - bara alldeles alldeles långsamt.  Nu har det gått 30 minuter - ska kolla om Buster sover.

Stulen bloggtid

Så här såg barnlantisarna ut när de nyklippta åt en näringsriktig middag igår kväll på Sankt Eriksplans korvmoje. Det var ljummet ute och jättemycket folk i rörelse, så mysigt att jag blev lite gendobel och köpte dem varsin glass också. Sedan tuffade vi t-banan hem, Viola skrattade nästan ihjäl sig när jag råkade peta mig i ögat med en urdrucken plastflaska och vi blev självklart helt uttittade. Ingen annan på tåget hade någonsin klantat sig, det såg jag.

Idag smygbloggar jag. Viola har övernattningsparty för fyra tjejer och just nu sitter de i köket och äter tacos. Vad annars? Inte så konstigt att jag inte hade övernattningskalas när jag var 11 år - det fanns ju inga tacos. Ludvika hade faktiskt knappt fått sin första pizzeria.

Imorgon planerar jag att ta steget in i detta århundrade och skaffa Spotify. Först på min första spellista ska jag ha Move lika jagger med Maroon 5 - bästa låten just nu!  Vid 21-draget kommer Åke hem med indisk mat. Han är smart nog att fatta att jag toknjuter av att inte behöva laga mat en gång till. Indiskt är oslagbart om man vill äta sig riktigt proppmätt. Det ska jag göra för att sedan somna i soffan. Det gäller att spara på stegen eftersom jag lovat (hur tänkte jag) att jogga med A när grabbarna tränar handboll.

Annars är jag tacksam i största allmänhet. Kompis M har tagit de första proverna idag för att starta sin cancerbehandling. Jag köpte henne en riktigt fin skinnväska, ville göra ett statement. Att det är värt att satsa på framtiden även om man inte vet hur lång den är. Hon kanske sliter ut den där väskan när allt kommer omkring.

Bokmalen

Vilken dag. Först var jag tvungen att arbeta, efter att ha gått upp vilket var en bragd i sig. Sedan tyckte barnen att det var bra med middag och läxläsning (nja, där skarvar jag, just den aktiviteten lobbade jag för). Sedan plockade jag undan lite allmänt eftersom någon lägger all möjlig skit på köksbordet - matbordet är redan överfullt av Busters högar med Pokemonkort som han nu sorterat i två veckor. Sedan kom Åke hem och tyckte att middag skulle sitta fint. Hoppas att han gillar stuvad mangold, jag ville vara lite wild and crazy.

Jag vänder mig inåt, men någon själslig djupdykning är det inte eftersom jag tänker på mina tre böcker på g.
1. Jag gillar inte min hals handlar om en kvinna som tycker att hennes hals avslöjar hennes ålder (whats new, men den är mysig).
2. Levande i Dallas är nr två i True blood-serien, inga övriga kommentarer behövs och slutligen
3. Grottbjörnens folk. Jag kan inte låta bli att läsa om neanderböckerna, men avsnitten om deras gränslösa ört- och rotsamlande skummar jag.

Smicker går hem

Dessa svampar är beviset på vilka som kommer att överleva ett atomkrig - svampar och kackerlackor. Titta på dem, stora stenhårda individer som växer medan jag vänder ryggen till. Men Åke var den store hjälten i helgen, han gjorde det som aldrig står i villaannonserna. Tvättade ur soptunnan, som luktat oroväckande illa efter sommaren - hade någon dött i den?

Viola och jag gick på bio. Jag saknar dig handlar om ett tvillingpar där den ena dör i en trafikolycka. Vi laddade med 1 dm pappersnäsdukar och gjorde slut på allihop. Efteråt såg vi ganska mosiga ut och hukade oss ut. Detta låter helt hopplöst men filmen får 4 dalahästar, det är ju också skönt att gråta på bio!

I lördags var det för övrigt totalt fiasko för mitt hembakta bröd. Vi sålde 1 (en!) påse. Det känns skönt att ha bidragit till klasskassan med 20 riksdaler. Men inte deppa - jag har bara kommit lite väl långt i sockerjakten, får acceptera att folk vill ha kladdkakor och äppelkakor med mandelmassa. Min tid kommer - om 40 år.

Med mitt tilltufsade köksförtroende var det skönt att vi var bortbjudna lördagkväll och hade hur trevligt som helst hemma hos familjen K. Åke jobbar med pappa K, och det är härligt när det klickar även personligt! Så mycket tid som man spenderar på jobbet menar jag. Jag hade varit inne på Babyland och köpt en fin present till baby K. Jösses, vilken sakexplosion det varit sedan Viola och Buster var Babylandsgamla! Nej, jag dömer ingen - är bara glad att jag slapp utsättas för dessa matchade impulser. Tänk att gå in för att köpa strumpor och komma ut med en hel garderob, inklusive en liten poncho som ingen normal unge vill ha krängd över huvudet.

Dagens cykeltur gick förbi torget och torggubben var otroligt trevlig när han sa att jag såg ut som 25! Jag vet att det bara var för att jag skulle köpa två palsternackor för 15 kr. Jag köpte fyra.

Duktyngder

Vissa saker är för fina att användas till det de är tänkta för. Det gällde de tjusiga duktyngder jag fick i 50-årspresent. Och nu har jag hittat ett användningsområde - jag har hängt två av dem på en klänning jag köpte på Myrorna förra veckan. Viola bara smällde av, jag tycker det blev fräsigt. Fräsigt - ett ord vi använde på 70-talet - är tydligen modernt igen, jag hittade det på Kissies blogg (ja vi läste den på jobbet, som en liten social utflykt när vi hade totalt oflyt med inspirationen. Den var helt hopplös, jag kände mig inte som målgruppen). 

Det verkar ha hänt något bra i Gamla Stan. En gubbe som slog sitt barn blev arresterad, vittnen ringde polisen som knallade in på restaurangen där gubben satt och tog honom. Härligt - hoppas han säger förlåt, menar det, och bättrar sig!