Tillåten drog efter midsommar

Det florerar hela tiden uppmaningar att strunta i städningen och bara njuta av allt annat livet har att erbjuda. Men tänk på oss som nästan gillar att städa - och njuter av att det är fint i skåpen! När jag stuvat undan alla köksreliker efter farmor, städat ur skåpen och ställt in det nya jag köpt - då njöt jag. På natten gick jag in och tände lampan i köket tre gånger - och varje gång stod allt på plats och bara väntade på att skapa fyra vackra frukostbrickor. Ja, ölen var ju borta. Familjen var midsommarsnäll och låtsades bry sig - det uppskattade jag verkligen!
Så nu står landet och väntar på oss igen, vi brände ner med Solveig i onsdags, körde fyrhjuling, konstaterade att pappa rivit det näst sista skjulet (bra jobbat morfar) och solade i det nya solhörnet som är en del av grusresultatet.
Midsommarafton var det full fräs mot Karlskoga och firande med familjen Liljeqvist. Igen, efter 10 års uppehåll. Fantastiskt att träffa alla, spela fotbollsgolf i tre timmar, kasta stövel och inte kunna en enda nationalsång i quizzen. Allt var som det skulle alltså.
På vägen hem på midsommardagen blev vi stående i en trafikolyckskö, jag var så tacksam att det inte var vi längst fram och försökte förklara för barnen hur tacksam man faktiskt ska vara för - allt. Kanske plockar de fram mitt malande någon gång.

Idag har jag spenderat 6 timmar på photobox.se. Fotoböcker innehåller någon drog som gör det svårt att sluta, nu är det i alla fall en midsommarbok på väg och jag har laddat kamerabatterier inför Gotland.

Fötter i vägen

You know what I think about feet! säger en av hårdingarna i Sopranos. Jag håller med honom, fötter äldre än 5 år är läbbiga. Därför visar jag bara min nya sommarskor, eftersom de är inköpta av en enda anledning - jag får inte på mig några andra. En tjej på yogan sa att det var karma. När jag stönat dessa förbannade persienner (negativ tanke) och rusat in i Busters rum för att dra upp - på vägen ut kör jag lilltån rätt i hans stora fåtölj. Nu är det ingen lilltå längre, och halva foten är blå.

Igår var vi på namngivning av lilla Ella Aquelina och det var väldigt fint! Roligare och mer avslappnat än i kyrkan. Viola och Buster är otroligt stolta faddrar. Jag var glad som en speleman eftersom det var heltäckningsmattor där vi var och det inte verkade lika konstigt att jag gick omkring barfota då. Fick rådet att visa tån för en kille som jobbar som ambulansman, men jag sansade mig. Hur många islagna tår ser ambulansmän? Jag var ju inte precis på väg att ringa 112.

I fredags kväll var allt plötsligt som det ska. Jag var ute med mina postkompisar Anna, Göran och Hansi. Vissa kombinationer av människor stämmer bara, och även om jag inte saknar själva jobbet eller min chef, så saknar jag att skratta så tårarna rinner vid varje lunch! Jag spelade biljard ungefär lika bra som landslaget spelade fotboll, men det var en härlig kväll ändå.

Idag var hela västerort och några till på IKEA, även Viola och jag. Inspirerad av Sara ska jag också uppdatera i köket, så nu finns riktiga porslinstallrikar att äta på här hemma. Plus lite andra kökssaker som råkade vara rosa eller gröna.

Studenter är väldigt fina

Känslan av förväntan är oslagbar, och jag pratar inte om julafton utan om sommarlovet. Kvällen innan skolavslutningen måste ju vara årets bästa! Barnen fick vara uppe hur länge de ville, jag bara la allt tjat om läggdags på hyllan - för 10 veckor framåt. Igår sprang jag mellan avslutningar på låg- och mellanstadiet, lite sorgligt men va faan - detta är ju toppen! Alla fröknarnas presenter (jag ordnar dem för att mamma på 70-talet ordnade till mina fröknar) verkade funka och Buster tog hellre hem fem kompisar än gick på bio med mig. Viola gick på bio och jag ägnade resten av dagen åt att steka pannkakor, städa och göra pizza. På kvällskvisten var jag rätt nöjd att ha bara två barn kvar, hur fixar storfamiljerna orken?

Så nu är det yoga kl 0700 på morgnarna, då hinner jag hem ungefär tills det är dags att ringa kompisar. I morse var jag förundrad hur många som är ute och åker 0530. Jag tog en lur efter den sena frukosten - och upptäckte då att Frank hypnotiserat mig. För tre veckor sedan fick han inte ens gå in i vårt sovrum - nu låg han vackert ihoprullad på överkastet när jag vaknade - och jag tog det som en komplimang.

Resten av dagen ägnade jag åt att sy klart lapptäcket som ska bli lördagens doppresent. Som tur var kom Sarah hit så att jag fick visa henne, resten av familjen är inte så intresserad. Jag ser redan fram emot hur glada föräldrarna kommer att bli, som att njuta av resan i förväg ungefär.

Och förra veckan njöt jag i Ludvika! Det var inte bara turen med Maria i sportbilen utan hela arrangemanget - att åka tåg upp, sova hos pappa och hinna umgås med honom, laga mat en hel dag med Maria och familj och sedan få en studentdag med underbart väder och ett lyckat kalas efteråt! Det är något speciellt med studenter med hela livet framför sig! Tjejerna är så tjusiga, jag är tveksam till om vi var det. När det gäller Glennon verkar det svåraste vara att fixa en e-legitimation. Efter 40 minuter (de var hela tiden otroligt tacksamma att jag väntade) i Nordeas telefonkö kom jag till Ola, som kunde meddela att mitt kort var för gammalt. Han erbjöd sig att skicka ett nytt - världens snällaste kille.

Garderobsrensning

Fredagens student var så fin. Tänk vad känslan att gått i mål kan få en människa att lysa - det var underbart att se! Pappa Roland hade klätt in hela altanen i plast, så vi hade riktigt varmt och blev kvar länge såklart. Buster och jag tittade på Let's dance på söndagen i stället, och tyckte det var spännande trots att vi visste vem som skulle vinna. Det måste ju vara bra TV!

Och min garderobsrensning har jag skjutit upp. Det visade sig att Viola ville ha precis allt jag skulle plocka ut - och jag ska bespara alla bilden av hur hennes garderob ser ut. Snälle gode Jesus giv mig styrka, jag måste ha semester innan vi avslutar detta. Trots att jag inte ens jobbar. Under tiden har hon valt en klänning till skolavslutningen som hon alltid sneglat avundsjukt på och köpt skor som hon övningsgår i. Jag bistår med tre goda råd - räta på ryggen - ta inte så förbannat stora steg och ploga inte.

Idag kom mina första refex. Jag ska sköta mitt referensbibliotek som en baby. Och jag har registrerat en domän - glennon.se. När jag väl lyckats fixa (den förbannade) e-legitimationen ska jag skicka ansökan till Bolagsverket om Glennon Kommunikation AB. Maila mig på anna@glennon.se!

På bikram kan jag numera göra en hyfsad kobra, medan det skriker i armar och rygg. Jag har börjat prata med några tjejer som också är där ofta. Ska man återställa kroppen är det allra bästa att dricka cocosjuice, tänk vad jag lär mig. Och till sist ett tips - tvätta ansiktet med Mandelolja. Tar bort smink och återfettar huden. Dessutom kostar en flaska som räcker ett halvår 69 pistoler på apoteket.

Buster har eviga frågor - dagens var om pungen kommer att växa i samma relation som resten av kroppen. Jag hoppas verkligen det, annars kommer han att se väldigt märklig ut om 10 år.

Chefens lår

Här går vi från klarhet till klarhet. Viola har fått eget Spotify. Åke försöker få göra spellistor hos henne, hon tittar oförstående eftersom hon fattat en liten detalj han inte gjort. Han kommer aldrig att kunna lyssna på sina listor eftersom hon alltid har S på. Jag sitter lugnt och väntar tills han kommer till mig :)

Buster har ringt 112 eftersom han upplevde att ingen vuxen lyssnade på honom. Visserligen får man inte busringa hos gamla tanter - men nämnda tant får inte heller kalla barn för cp-ungar, hota med att bussa hunden på dem och komplettera med en polisanmälan. Han förklarade allt detta för 112-tjejen och tyckte att polisen kunde förhöra tanten eftersom hon tydligen inte kan uppföra sig. Jag blev stolt att han kräver sin rätt redan som 9-åring eftersom det tog mig 50 år att komma fram till samma sak. Åke skrattar så han gråter - en 9-åring som busringt som sin värsta försyndelse, det är tydligen inget i jämförelse vad barnafadern gjort i den åldern. Så vi firar med glass och Noblesse i kväll.

Bikramyoga tar på krafterna. 90 minuter yoga i 40 graders värme - och jag längtar hela tiden tillbaka. Har kört nästan varje dag och fått lite bättre koll på kroppen. Men det är så låångt kvar tills jag kan sitta på en häl, med det andra benet uppvikt till ljumsken och händerna i böneställning. Jag gillar det stränga som omöjliggör att ta för sig på andras bekostnad. 10 minuter innan passet startar stänger dörrarna, inga väskor i rummet, inget prat - man får inte ens lämna rummet innan passet är slut om man är vid liv. Så det är bara att koncentrera sig på att kämpa.

Jag har skickat mitt första uppdrag på tryck, en affisch och 500 små foldrar. Uppdragsgivaren Jenny är personal shopper och gör även garderobsrensningar, jag hoppas kunna ta betalt in natura. Inga problem att shoppa - men att rensa är ju en total mardröm. Det finns en del som inte passar längre, Åke påstår att jag har likadana lår som hans chef (man knappt 60 år och inbiten cyklist). Åke verkar inte ha upptäckt att min rumpa drabbats av jordens dragningskraft, den har liksom sjunkit ner. En gång läste jag att just detta händer och att det handlar om 20 centimeter. Då skrattade jag rått. "Skrattar bäst som skrattar sist" var det va?

Men min sypuff blev underbar! I morgon ska vi på årets studentfirande, det är alltid så mycket glädje att se någon som på väg ut i vuxenlivet, men utan förpliktelser.

Nöjd kund hos tre

All cred till tre, som ordnar kurser för nya iPhoneanvändare! Jag var den enda under 70 - och fick stundtals känna mig som ett geni. Just det, jag hade redan använt både kameran och kalendern! Men jag fick en massa hjälp (allt verkar ligga under inställningar) av en tjej på mellan 19 och 21 som kunde allt. Dessutom var hon så söt och trevlig trots två piercingar i ansiktet och sådana där stora ringar som tänjer ut örsnibbarna att jag uppgraderat även min inställning till dessa otäcka saker. Inte så att jag gillar det - men jag får heller inte panik och tror att barnen aldrig får ett jobb om de tokar till det med dylika dekorationer.

Eftersom vädret var fantastiskt cyklade jag överallt idag, och det var en härlig stämning i stan med prinsessdop och allt. Det firar vi med jordgubbar, visserligen från Belgien men var inte någon av gudföräldrarna därifrån?

Grus och Bikramyoga

Så här såg jag ut när vi la ut 12 ton grus på landet, grävde upp den asgamla syrenen som skapat en massa jobb utan att ens vara fin och sedan plattade till den gamla buggliga platån ovanför bodarna. Granngrabben Johan 16 år är precis gjord att hantera maskiner, det var han som grävde med 3,5-tonnaren vi hyrt. Han skalade av gräsmattan närmast runt huset lika lätt som jag tar smör ur bregottbyttan. Och fint väder var det, jag körde tantvarning och solade i bh en stund på altanen. Förbjudet!

På kvällarna satt Åke i soffan och stönade. Fyrhjulingen, Oliver, var underbar att köra, han körde fast i skogen och fick använda vinschen. Men det är tungt för en kontorsjocke att grovarbeta i 3 dygn. Jag är ändå värst - har ett stort skavsår efter jordfräsen.

Viola och Ella premiärbadade lördagkväll, självklart kl 22. Jag satt i bryggsoffan och halvsov. På nätterna sov jag mellan dem, de var mörkrädda. Det behövdes tydligen bara en stor kropp i närheten, jag somnade först och vaknade sist. När vi startade hemresan säger Ella När ska vi äta? efter exakt 5 sekunder. Efter 5 minuter toppade hon med Är vi framme snart? Det går inte att ta hennes frågor på allvar. Svarar jag att det är fyra mil kvar så säger hon Hur långt är det?


Idag har jag varit på Bikramyoga för första gången. Man gör ett antal positioner under 1,5 h - i 40 gradig värme. Svett. Jag växlade mellan att må ganska bra till överväldigande illamående, men det tyckte instruktören var bra. Illamående = utrensning. Efteråt satt jag i omklädningsrummet och undrade hur jag skulle orka cykla hem. Jag är fortfarande helt färdig. Nu är det samma kur 9 gånger på 10 dagar. Men icke i morgon - då är det ju iPhonekurs hos 3 för oss nya användare. Viola tycker att det är det löjligaste hon någonsin hört. Skönt för henne att hon slipper gå med utan får sitta i skolan och ha lektioner.