Sun Lama av Camilla Ceasar

Hoppa ut - inte en chans att ni kan hålla tyst i 45 minuter! sa Åke finkänsligt. Så barnen och jag drog på regnpaltorna och stövlade ut i Åhus. Efter att ha köpt gigantiska kulor av den berömda glassen skulle vi fördriva tiden.

Och där hängde Sun Lama. Jag såg genast hans plats i vårt vardagsrum. Så för fjärde gången i livet köpte jag "riktig" konst - och Åke som trodde att han var upptagen på semestern fick vänta medan barnen och jag åkte runt med konstnären och laman för att hitta en bankomat. Sedan hade min fina lama en egen säng resten av resan. Vad hade du gjort om vi inte haft husbil? frågade Åke. Helt ointressant fråga - vi hade ju Solveig med oss.

Igår var Buster helt förtvivlad på morgonen att hans stukning inte kändes bättre. Vi kan väl åka till doktorn, snälla mamma? bad han. Herregud, jag vågade inte säga nej. Så vi var på Astrid Lindgrens närakut i exakt fyra timmar, han blev röntgad och man hittade inget (såklart). Men det var ändå en fantastisk upplevelse - så gulliga barnvänliga människor och vacker miljö! Och i morse visade Buster hur all smärta försvunnit - han kunde rusa i trapporna och klampa som vanligt, snacka om duktiga läkare.

Sommaren 2012 kom Kvinten

Sommaren var inte kort! Den var ett oändligt pärlband av bra dagar - där det bara regnade liksom på kul. Vi körde Solveig genom en gigantisk pöl - nästan en sjö - när vi lämnade Stockholm, och vaknade på Växjö camping i ösregn. Men just den dagen skulle vi ju ändå bara dunka genom Småland och de där djupa skogarna är lika fina i regn. Just när vi gled in i Simrishamn kom solen, och på campingens "huvudgata" fanns alla dessa människor som är - ja bara roliga att titta på och prata med. Jag vill genast flytta till Simrishamn... Just när vi lämnade campingen kom nästa ösregn. Och då satt en äldre herre i sin cab, alltså, han måste haft vatten upp till sätet. Det är svårt att se cabcool ut då, det såg jag.

Sedan var vi fyra dagar i Malmö - jag måste nog flytta dit. Är det 16 grader i Öresund kan man morgonbada näck. Förutom att ha ett nytt kök hade våra fantastiska vänner Leif och Lisbeth fortfarande väldigt fina fönster - och väl hemma såg vi att det händer något på 43 år. Så nu sitter det en prima snygg skylt "Vi byter till Mockfjärds" på lyktstolpen här utanför. Den charmige säljaren charmade hela familjen - men Åke och jag hävdar bestämt att detta beslut är taget på strikt ekonomiska grunder. Byt alla fönster och vårda investeringen huset. Att det dessutom blir tystare - mer lättputsat - svårare att bryta sig in - ja man tackar!

Vi var två dagar på Skara sommarland - all in med boende på campingen. Det var så härligt att jag knappt vill tänka på det, längtan blir för svår. Vi hade det finaste vädret, man kunde lika gärna stå i kö som att bada och då är det varmt. Viola och jag kommunicerade med tecken och miner för att kommentera alla tatueringar, killen med 10 cm höga bokstäver över hela skulderpartiet med texten LARSSON vann tävlingen "jag vill fråga varför men vågar inte". Det kan finnas någon mer familj där ingen är gaddad - men vi var i alla fall helt ensamma på sommarlandet.

Ibland tror jag att det var bra att få sparken. När det hände något som aldrig kunde hända, så blev det lätt att göra saker jag aldrig skulle göra. Så jag köpte en båt alldeles på egen hand i somras. Åke ville ha ratt så det har Kvinten, och badstege och självläns, och precis lagom mycket plats att sitta på. Ja ja, vår första tur borde filmats och lagts ut på You tube, men det var ändå en personlig seger för mig att mötas av en båt nere vid bryggan varje morgon.

Nu är vi hemma igen. Barnen har börjat skolan, Åke jobbar och jag träffar en affärscoach som skulle få spader om han visste att Glennon ab redan har tryckt upp visitkort.

Hubba bubba-tvätt för hjärtat

Så här lycklig blir man av att sitta på en rauk. Då det var jag som absolut insisterade att jag icke skulle lämna Gotland utan att se äkta raukar pustade jag ut - barnens bud var ett vattenland och bara ordet rauk låter väl kanske inte så lockande. Sedan klättrade de som tokiga.

Vi kom hem igår kväll, jag var lite segerrusig efter att ha klarat ett gäng nya saker: packa bilen, köra på och av båt (två gånger dessutom), köra efter gps, höja cykelsadel - och sova gott med barn fem nätter i 80 cm bred säng. Bara ett barn, men ändå.

Gotland var underbart! Som tur är saknar Åkes syster körkort, så jag fick köra på de där härliga vägarna med kurvor och gräs precis bredvid vägbanan. Vi hade tur med allt utom kötiden på Max, men tydligen var de där lyxshakesarna fantastiska. Camilla fick dricka vin för att lugna ner sig.

Buster charmade spådamen Monique i Visby, så han går numera omkring helt övertygad om att han är smartare och snabbare än alla nu levande människor. En annan överraskning var drejningens lockelse. Vi fick åka till Etelhem två dagar i rad för att barnen skulle snurra lerklumpar, och nu vill de ha en egen drejskiva. Va? Ska jag göra som mamma och följa barnen till kursen Vi formar i lera?

Eftersom allt skulle bli rent var det ett sabla tvättande igår. Jag slängde även i en förpackning Hubba bubba. Det var inte bra - två tröjor och en tvättpåse fattigare ska jag bli duktigare på att tömma fickor. Dunkandet när jag kollade Violas stora fårskinn efter tuggummirester var säkert stärkande för hjärtat, som tur var hade det klarat sig.

Nu börjar fotbollsfinalen, Viola och jag ska roa oss med hunkmemory.

Tillåten drog efter midsommar

Det florerar hela tiden uppmaningar att strunta i städningen och bara njuta av allt annat livet har att erbjuda. Men tänk på oss som nästan gillar att städa - och njuter av att det är fint i skåpen! När jag stuvat undan alla köksreliker efter farmor, städat ur skåpen och ställt in det nya jag köpt - då njöt jag. På natten gick jag in och tände lampan i köket tre gånger - och varje gång stod allt på plats och bara väntade på att skapa fyra vackra frukostbrickor. Ja, ölen var ju borta. Familjen var midsommarsnäll och låtsades bry sig - det uppskattade jag verkligen!
Så nu står landet och väntar på oss igen, vi brände ner med Solveig i onsdags, körde fyrhjuling, konstaterade att pappa rivit det näst sista skjulet (bra jobbat morfar) och solade i det nya solhörnet som är en del av grusresultatet.
Midsommarafton var det full fräs mot Karlskoga och firande med familjen Liljeqvist. Igen, efter 10 års uppehåll. Fantastiskt att träffa alla, spela fotbollsgolf i tre timmar, kasta stövel och inte kunna en enda nationalsång i quizzen. Allt var som det skulle alltså.
På vägen hem på midsommardagen blev vi stående i en trafikolyckskö, jag var så tacksam att det inte var vi längst fram och försökte förklara för barnen hur tacksam man faktiskt ska vara för - allt. Kanske plockar de fram mitt malande någon gång.

Idag har jag spenderat 6 timmar på photobox.se. Fotoböcker innehåller någon drog som gör det svårt att sluta, nu är det i alla fall en midsommarbok på väg och jag har laddat kamerabatterier inför Gotland.

Fötter i vägen

You know what I think about feet! säger en av hårdingarna i Sopranos. Jag håller med honom, fötter äldre än 5 år är läbbiga. Därför visar jag bara min nya sommarskor, eftersom de är inköpta av en enda anledning - jag får inte på mig några andra. En tjej på yogan sa att det var karma. När jag stönat dessa förbannade persienner (negativ tanke) och rusat in i Busters rum för att dra upp - på vägen ut kör jag lilltån rätt i hans stora fåtölj. Nu är det ingen lilltå längre, och halva foten är blå.

Igår var vi på namngivning av lilla Ella Aquelina och det var väldigt fint! Roligare och mer avslappnat än i kyrkan. Viola och Buster är otroligt stolta faddrar. Jag var glad som en speleman eftersom det var heltäckningsmattor där vi var och det inte verkade lika konstigt att jag gick omkring barfota då. Fick rådet att visa tån för en kille som jobbar som ambulansman, men jag sansade mig. Hur många islagna tår ser ambulansmän? Jag var ju inte precis på väg att ringa 112.

I fredags kväll var allt plötsligt som det ska. Jag var ute med mina postkompisar Anna, Göran och Hansi. Vissa kombinationer av människor stämmer bara, och även om jag inte saknar själva jobbet eller min chef, så saknar jag att skratta så tårarna rinner vid varje lunch! Jag spelade biljard ungefär lika bra som landslaget spelade fotboll, men det var en härlig kväll ändå.

Idag var hela västerort och några till på IKEA, även Viola och jag. Inspirerad av Sara ska jag också uppdatera i köket, så nu finns riktiga porslinstallrikar att äta på här hemma. Plus lite andra kökssaker som råkade vara rosa eller gröna.

Studenter är väldigt fina

Känslan av förväntan är oslagbar, och jag pratar inte om julafton utan om sommarlovet. Kvällen innan skolavslutningen måste ju vara årets bästa! Barnen fick vara uppe hur länge de ville, jag bara la allt tjat om läggdags på hyllan - för 10 veckor framåt. Igår sprang jag mellan avslutningar på låg- och mellanstadiet, lite sorgligt men va faan - detta är ju toppen! Alla fröknarnas presenter (jag ordnar dem för att mamma på 70-talet ordnade till mina fröknar) verkade funka och Buster tog hellre hem fem kompisar än gick på bio med mig. Viola gick på bio och jag ägnade resten av dagen åt att steka pannkakor, städa och göra pizza. På kvällskvisten var jag rätt nöjd att ha bara två barn kvar, hur fixar storfamiljerna orken?

Så nu är det yoga kl 0700 på morgnarna, då hinner jag hem ungefär tills det är dags att ringa kompisar. I morse var jag förundrad hur många som är ute och åker 0530. Jag tog en lur efter den sena frukosten - och upptäckte då att Frank hypnotiserat mig. För tre veckor sedan fick han inte ens gå in i vårt sovrum - nu låg han vackert ihoprullad på överkastet när jag vaknade - och jag tog det som en komplimang.

Resten av dagen ägnade jag åt att sy klart lapptäcket som ska bli lördagens doppresent. Som tur var kom Sarah hit så att jag fick visa henne, resten av familjen är inte så intresserad. Jag ser redan fram emot hur glada föräldrarna kommer att bli, som att njuta av resan i förväg ungefär.

Och förra veckan njöt jag i Ludvika! Det var inte bara turen med Maria i sportbilen utan hela arrangemanget - att åka tåg upp, sova hos pappa och hinna umgås med honom, laga mat en hel dag med Maria och familj och sedan få en studentdag med underbart väder och ett lyckat kalas efteråt! Det är något speciellt med studenter med hela livet framför sig! Tjejerna är så tjusiga, jag är tveksam till om vi var det. När det gäller Glennon verkar det svåraste vara att fixa en e-legitimation. Efter 40 minuter (de var hela tiden otroligt tacksamma att jag väntade) i Nordeas telefonkö kom jag till Ola, som kunde meddela att mitt kort var för gammalt. Han erbjöd sig att skicka ett nytt - världens snällaste kille.

Garderobsrensning

Fredagens student var så fin. Tänk vad känslan att gått i mål kan få en människa att lysa - det var underbart att se! Pappa Roland hade klätt in hela altanen i plast, så vi hade riktigt varmt och blev kvar länge såklart. Buster och jag tittade på Let's dance på söndagen i stället, och tyckte det var spännande trots att vi visste vem som skulle vinna. Det måste ju vara bra TV!

Och min garderobsrensning har jag skjutit upp. Det visade sig att Viola ville ha precis allt jag skulle plocka ut - och jag ska bespara alla bilden av hur hennes garderob ser ut. Snälle gode Jesus giv mig styrka, jag måste ha semester innan vi avslutar detta. Trots att jag inte ens jobbar. Under tiden har hon valt en klänning till skolavslutningen som hon alltid sneglat avundsjukt på och köpt skor som hon övningsgår i. Jag bistår med tre goda råd - räta på ryggen - ta inte så förbannat stora steg och ploga inte.

Idag kom mina första refex. Jag ska sköta mitt referensbibliotek som en baby. Och jag har registrerat en domän - glennon.se. När jag väl lyckats fixa (den förbannade) e-legitimationen ska jag skicka ansökan till Bolagsverket om Glennon Kommunikation AB. Maila mig på anna@glennon.se!

På bikram kan jag numera göra en hyfsad kobra, medan det skriker i armar och rygg. Jag har börjat prata med några tjejer som också är där ofta. Ska man återställa kroppen är det allra bästa att dricka cocosjuice, tänk vad jag lär mig. Och till sist ett tips - tvätta ansiktet med Mandelolja. Tar bort smink och återfettar huden. Dessutom kostar en flaska som räcker ett halvår 69 pistoler på apoteket.

Buster har eviga frågor - dagens var om pungen kommer att växa i samma relation som resten av kroppen. Jag hoppas verkligen det, annars kommer han att se väldigt märklig ut om 10 år.