Men jag har lärt mig fler saker: i handbollscaféer säljer man toast.
Kanon, tillsammans med kaffe har toast den bästa avansen. Halva söndagen stod jag i Spångahallen och vrålade toast! två toast! eller vegetarisk toast! till Sara som stod inne i köket och gräddade för glatta livet. Grabbarna spelade match. Jag störde mig på föräldrar som 1. frågade om vi tog kort (hallå!) och 2. ville pruta på våra snorlåga priser. Herregud!
Med hushållsassistenten kom det en instruktions-dvd. Väldigt praktiskt. Skrattade så jag grät åt att mannen var med i köket för att göra en sak: plugga i stickkontakten i väggen. Såja gumman, nu kan du börja baka... Jag lyckades helt ensam med detta konststycke, och kunde ta med en limpa till Sara dit jag bjudit in Buster och mig för att nörda till Mello i trevligt sällskap. Magnus rensade parabolen i snöstormen (Andreas Jonsson borde skriva en lovelåt om detta fina beteende) - och sedan kunde vi kasta oss in i kommentarer. Och nej, vi vet inte vilka som röstade på Björn R - det var inte vi i alla fall.
Du är sååå duktig som står och härjar i kaffet och säljer. Förstår att du störde dig på föräldrar som ska PRUTA (?) och vilja betala med kort!!!
SvaraRaderaTack för limpan - den var UNDERBART god att rosta på morgonen!!!
Har fortfarande inte kommit över chocken vad gäller Ranelid!!!
Kram kram
*S* det var roligt att de hade med mannen som såg till att det blev ström till den stackars kvinnan, undrar hur det hade gått annars?
SvaraRaderaOch jag hittade knoppen till min bakmaskin, på helt fel ställe i en låda. Och jag kan ju inte skylla nån annan, så det är väl jag som fick ett hjärnsläpp och la den fel.