Tips för ett enklare liv

Vår va? Fåglarna skrek som dårar när jag cyklade hem, och svetten rann i mina tjocka vinterbyxor. Och igår fick jag tre komplimanger av okända - det är bara våren som får den vanlige tunnelbanesvensken att bli glad över lila strumpbyxor.

Annars har jag äntligen ett riktigt bra tips - geluscious strumpor. Eller geléstrumpor som jag säger. Fick dessa av Louise i julklapp, och efter en veckas användning är mina i vanliga fall hälar torra så de dödar nylonstrumpor mjuka. Det räcker med 10 minuter varje kväll när man ändå läser en bok i hopp om att inte somna efter två sidor. Finns på enklareliv.se och även i turkos om  det finns någon man med torra hälar.

Den fina grisen har flyttat hem till oss. Han har stått ohälsosamt instängd hemma hos Åkes gudmor, men nu när hon är i himlen har Nasse fönsterplats i vårt kök.

Puffa, baka, lyssna, sälja

Så här ser den ut nu - min strippade sypuff. Ett riktigt hemmabygge i plywood, men på väg att få en vacker röd sits (den översta delen). Tre timmar kan inte försvinna fortare än vad de gör på torsdag kvällar, jag har redan anmält mig till nästa kurs som börjar i mars. Trots att fröken säger - och detta är en direkt citat Gör om och gör rätt! Har du problem med det kan du gå in på toaletten och grina! Alltså, jag har inte varit i närheten att gråta ännu, men visst f-n spänner jag tyget riktigt noga för att inte få skäll. Men det är skönt att slippa bestämma själv, hon bara kniper med sina starka fingrar och bedömer på en sekund om det duger.


Men jag har lärt mig fler saker: i handbollscaféer säljer man toast.

Kanon, tillsammans med kaffe har toast den bästa avansen. Halva söndagen stod jag i Spångahallen och vrålade toast! två toast! eller vegetarisk toast! till Sara som stod inne i köket och gräddade för glatta livet. Grabbarna spelade match. Jag störde mig på föräldrar som 1. frågade om vi tog kort (hallå!) och 2. ville pruta på våra snorlåga priser. Herregud!

Med hushållsassistenten kom det en instruktions-dvd. Väldigt praktiskt. Skrattade så jag grät åt att mannen var med i köket för att göra en sak: plugga i stickkontakten i väggen. Såja gumman, nu kan du börja baka... Jag lyckades helt ensam med detta konststycke, och kunde ta med en limpa till Sara dit jag bjudit in Buster och mig för att nörda till Mello i trevligt sällskap. Magnus rensade parabolen i snöstormen (Andreas Jonsson borde skriva en lovelåt om detta fina beteende) - och sedan kunde vi kasta oss in i kommentarer. Och nej, vi vet inte vilka som röstade på Björn R - det var inte vi i alla fall.

En bortskämd 50-åring

Nu är priserna utdelade i årets Inhousetävling - igår var det gala. Vinnarglädjen verkade stå i direkt proportion till vinnarens ålder*, det var spännande att observera. Från utsiktpunkten precis nedanför scenen såg jag att skokrämsbranchen inte kan gå bra - inga välputsade skor så långt scenen nådde! Märkligt, i ett skrå som arbetar extremt mycket med detaljer. På tunnelbanan hem hade jag väldigt trevligt med en man som satt med samma påse i knät som jag - vi kom alltså från samma gala och hade mängder att prata om. Nu pratade vi ju inte ett smack om galan, så hur det skulle bli om alla tunnelbaneåkare fick en påse att bonda via. Kanske fler roliga samtal. På hemvägen körde busschaffissen fel - förklaringen "jag trodde att jag körde nattbussen" var rörande. Dock verkade han nyvaken när vi fick honom att baxa runt bussen i nästa korsning. Jobba till 75 va? Jag dunkade huvudet i kudden vid pass 01.00.

Buster fick sin framtand fixad hos tandläkaren, och såg som enda rimliga belöning för sitt lugna uppträdande en liten skål godis. Jag gick med på det, mest för att få sitta och sy om en tröja i lugn och ro. Då hade vi precis kommit hem från badet, där Viola och Ella fick så bråttom upp att de i princip svedde kakelplattorna på vägen genom duschen. Målet var pommes som de hann beställa snabbare än en gris blinkar.

I söndags bakade jag med hjälp av Karin ett bröd så gott att det försvann på två dygn. Medan jag som bäst klagade över att en Electrolux hushållsassistent (väcker sköna minnen av mamma, Kitchen Aid har inte en känslomässig chans) kostar 5290 kr kläcker pappa ur sig att han betalar hälften. Vill man käka fågel får man skjuta när den flyger förbi - jag köpte en Pearl Pink måndag eftermiddag. När jag kom hem med lådan och påstod att det låg en assistent i den sa Buster klentorget En människa - i lådan?


* Ju yngre vinnare ju gladare. Jag tror att alla i salen ville studera på Vindels Folkhögskola och bli medlem i Unionen så smittsam var glädjen av dessa unga begåvningar.

Två kalas på samma dag

Gå på kurs! Det används ju fortfarande som tips till singlar. Här kommer ett mer specificerat; träffa möbelnördar på kurs i möbeltapetsering. Men sköna nördar, kvinnor mellan 25 och 60, fast beslutna att strippa sin möbel och sedan klä på den igen enligt en gudomlig plan. Tre timmar stod jag dubbelvikt över min lilla sypuff, när fröken Viveka harklade sig och sa att vi skulle packa ihop gick jag - fortfarande dubbelvikt - bort med min lilla utrustningskorg. Du vet att du kan höja ditt bord va? sa Siv. Alltså, jag förstår att hon inte sagt något förut - hon var ju hypnotiserad av sin fåtölj. I fredags frossade jag i möbeltyger, nu ska puffen bli orange-gul-röd. Och med bollfrans längst ner. Självklart, äntligen bollfrans.

I lördags var jag en sådärmamma. Tackade ja till ett 50-årsparty trots att Viola fyllde 12. Och hade sjukt kul där tills musiken slutade och vi blev utkörda. Min bordsherre beskrevs som "han står i dörröppningen, han har flinten hitåt". Ojdå, tänkte jag. Men så är det med 50-årskalas, det finns alla grader av huvudtäckning. Men det var fantastiskt att träffa Karl W, som såg ut exakt som pappa Karl W gjorde på 70-talet - och dessutom hade en son som heter Karl W. Johan A hade den goda smaken att utbrista när han kom upp redan som talare nummer två Åh vad bra, jag kan ju bli så full. Alla vi som var med då visste precis vad han menade och skrek av skratt.

I lördags lurade vi Viola - inte ofta det går numera. Den fina tårtan hade vi smugglat ner i källaren och hon trodde faktiskt att det skulle bli en nyttig fruktsallad som enda fika på hennes kalas. Med mungiporna i knähöjd tände hon ljusen och hjälpte till att duka. När Åke sedan kom upp med tårtan - vilken lycka. Sedan visade det sig att hon verkligen trodde på det där med fruktsalladterrorn och jag hittat på det. Va?! Hur tänkte hon?

Slippa jobba till 75

Sista gången jag visar denna lilla wannabe - wanna be beautiful alltså. Torsdag = möbeltapetseringskurs, och i morgon far sypallen till jobbet för att jag ska slippa släpa den på t-banan på torsdag. Jag vet att jag ska få lära känna puffen - det är jätteviktigt enligt läraren. Alltså har jag skjutit upp tygköpet tills vi känner varandra bättre.

Idag var det omgång två i inhousejuryn. Jag hade läst på, strukit under och plitat prydliga argument. En annan deltagare sade sig minnas allt från sin första genomläsning - men någon skillnad ska det väl ändå vara på mig och en professor.  Det roligaste som hände var när en av deltagarna kom med en hel väska full av varuprover. Och inte vad som helst utan godis. Trots att alla runt bordet kan dra upp plånkan och köpa hur mycket godis de vill blev det lite galet happy - gratis godis - kan det bli bättre?

Viola fixade sin egen matsäck till skolutflykten igår. jag gick hemifrån i tron att det skulle bli pastasallad. Men nänä, hon fyllde en hel termos med potatiskroketter som hon skakade fram allt eftersom. En banan som topping. Å andra sidan sa Görans son att han gillade sina egenhändiga fixade pannkakor - förutom att det var lite mycket skal. Buster tror att Gustav Vasa var en skidåkare, så han kommer också att klara sig fint i livet. Jag vill inte jobba till 75 - det känns skönt att nästa generation verkar ha skärpa nog att ta över när det är dags - vid pass 60 för mig om det går enligt plan.

Surdeg och drömmen en assistent

Så här såg det ut i lördagsmorse på köksbordet. Var kommer alla grejer ifrån? Det mesta är mitt, på väg till sitt rätta ställe. Men helgen hade börjar bra - jag kunde fyra på-spåret-frågor.

Lördag var surdegsdag! Annika, Anneli och jag gick i bakskola hos Karin. Inte så betungande eftersom det var fria aktiviteter när degen jäste och vi då bara promenerade i det strålande vädret, fikade och babblade. När vi gick hem 6 timmar senare hade vi var sin stor bit surdegsbröd och en egen burk surdeg med oss.

På kvällen tittade vi på Mello ihop, och alla fastnade för olika saker. Barnen för  Sean Banan och jag för guldfodralet som fröken Serneholt bar. Om rätt låtar gick vidare? Ja, det kändes lite som what ever tycker jag.

Idag har vi städat hela dagen. Åke och jag alltså. Alla gamla kort från den gamla tantsläktingen är sorterade, Violas affischer på plats, alla sladdar i sladdförvararen och en del annonser publicerade på Tradera.

Vår surdeg är döpt till Karin, och idag bakade jag två limpor bara för nöjet att få mata henne. Nu letar jag efter en riktig assistent, det är lite rysligt med priset om jag ska förverkliga drömmen om en Electrolux.

Råa gälar

Massagediplom. Energin från att lärt mig något nytt sitter fortfarande i.  Jag såg en reklamfilm för att bli begravningsentreprenör och tyckte det lät jätteintressant.

Den där juryn jag var på i tisdags morse... Det satt en massa duktiga människor där. Jag kände mig ganska duktig, men också ganska osäker. Väldigt spännande att höra hur totalt olika vi uppfattar reklam och det var faktiskt en skiljelinje mellan kvinnor och män. Det karlarna tyckte var seriöst och stringent uppfattade vi kvinnor som pretto och tråkigt. Nu ska vi ses nästa tisdag och jag ska vara riktigt väl förberedd.

Igår badade vi äntligen igen. Samma sköna mönster varje gång. Jag vrålar Det här har jag sett fram emot hela dan när vi ses och sedan fastnar Anna och jag i duschen, bastun och vattenrutchkanan/bassängen. På slutet pratar vi enbart om mat. Flickorna sköter sig själva.

Råa gälar är jättegott, sa Kristian hjälpsamt när Viola kom tillbaka in i klassrummet där de andra dissekerat fisk. Då började hon gråta igen. Det var något med hur inälvorna föll ut, jag slutade lyssna där.