Detox och choklad-äpple-muffins

Värma ett hus i 43 år - det är respekt. Därför får vår gamla panna finplatsen i bloggen idag. Även om jag inte vet var hon är numera - killarna som monterade in ett nytt värmesystem, luft/vatten, tog med sig henne när de for igår kväll. Även oljetanken är tömd, itusågad och utburen. Där blir det dressingroom - även om det låter lite Simon & Simon.

Annars är det detox som gäller. Leverrensning genom att starta varje dag med 1 pressad apelsin, 1 pressad citron och 1 msk olivolja. Lunchen är hemmakokt soppa och middag med grönsaker, proteinkälla och rostade mandlar som snacks. Förstör jag allt med en öl? frågar Åke. Eftersom han inte vet att han dricker utrensande ponchate till frukost får ölen slinka i genom.

Idag kom första numret av Svenska Dagbladet. Jag hittade inte Kulturdelen. Ett noll till DN.  

Bullar är värdelöst att baka - varenda människa (utom min barn) verkar ha en bullmamma som gör världens godaste. Så när Åke skulle ha med sig fika till ett möte grep hans hemmafru chansen att göra muffins med egen fyllning.

Blanda 7 dl vetemjöl - 1,8 dl socker - 1,5 msk bakpulver - 1 tsk salt - 1,5 tsk vaniljsocker.
Blanda 2 lätt uppvispade stora ägg - 3,5 dl crème fraiche - 0,5 dl smält avsvalnat smör.
Gör en grop i det torra och blanda ner det blöta.
Blanda ner 1,5 dl finhackat äpple och 1,5 dl finhackad choklad. Fördela i 12 muffinsformar och grädda i ca 20 minuter.


Åke: När du är ledig maj kanske du vill göra något speciellt?
Jag tänkte: Va - har han läst mina tankar att gå en kurs i rawfood-matlaginng?
Åke: Om du slipar bastulavarna 2 timmar om dagen i en vecka få vi en ny bastu!
Jag gapskrattade - kunde inte säga åt vad. Klart att jag ska slipa bastulavar.

MOOD Stockholm

Ordningen är återställd - Åke är hemma. Californien i all ära, men vad är det mot familjeliv i H-by?! Jag är så tacksam att han vill komma hem och inte ens försvinner ut på golfbanan utan stannar hemma och tittar på film.
Buster fick wrestlinggubbar och Viola och jag ett gäng fantastiskt coola t-shirtar och hoodtröjor från Abercrombie and Fitch att dela på (va - vi har samma storlek, när hände detta). Jag har bäst garderobsordning så allt ska ligga hos mig. Smart.

Och något har hänt i Stockholms shoppingvärld. Plötsligt kan lantisar som jag få bästa behandlingen i tjusiga butiker. Igår gick Maria och jag ett hårdare träningspass på jakt efter en fin klänning att gifta sig i, och efter tips gick vi till den nya gallerian MOOD Stockholm. Där spolar toaletterna sig själva och alla som jobbar är så trevliga att jag kan gå ut utan att köpa något och ändå känna mig omtyckt. NK kändes plötsligt bara kallt och snobbigt. Jag var förvånad att flickorna bakom bageridisken där kunde hålla balansen, så låååångsamt rörde de sig.

Operation Smile

Det blev väldigt stressigt nu när Åke kommer hem två dagar innan plan! Även om vi varit ihop i 20 år så har jag tydligen ett tvångsmässigt behov av att vara duktig och visa att jag klarar skivan - alltså har jag tokstädat och tvättat alla lakan. Barnen har nyklippta naglar och jag har köpt fantastiska pelargoner som pryder hemmet. Lite handlar det om att Maria kommer också - jag vill att det ska vara perfekt stämning nu när vi ska ut och titta på brudklänning. Vad nu perfekt stämning har med städning att göra, vi ska ju inte ens vara hemma.

Operation Smile däremot är viktigt. Buster tömde sin plånbok, 37 kr, och Viola dängde upp 50 bagare för att barn med läpp- eller gomspalt ska få chans till operation och ett bättre liv. Jag minns när sköterskan sa ingen gomspalt när hon undersökte den nyfödda Viola - och även min galna tanke det är klart att hon är perfekt. Lite ödmjuk blir man ju mer åren. Tur.

Hon köpte för 150 kronor! Vrålet ekade längs hela gatan igår kväll när den förste majblomme-försäljaren var här. Vår ytterdörr måste vara rätt tunn, för vi hörde hans glädjetjut tydligt och klart. I morse såg jag att årets insamling går till att hjälpa barn som behöver brillor. Och jag vet hur det känns att se - ja ingen rad hos farbror optikern, så jag ska handla av nästa unge också. Nu ska vi se till att klistra upp blommorna i bilen innan Åke kommer hem, jag känner att klistermärken i bilen inte är helt OK.

När farbror optikern frågade Maria vad som stod på den nedersta raden svarade hon Almkvists tryckeri. Denna kvinna borde hitta en brudklänning.

Deklarationsdags - inte för mig längre

Det fanns en tid när jag absolut skulle vänta på de svenska gubbarna - nu hittar jag anledningar precis överallt att frångå ett strängt beteende. Så de fantastiska spanjorerna kom hem tack vare att Viola har ont i halsen och inte vill äta något annat än kall frukt. Hon detoxar sig själv.

Deklarationen har jag fixat. Igår. Detta är unikt - flera veckor i förväg. Och jag ringde inte pappa, och han behövde inte vråla "är du civilekonom?" vilket har varit lite stötande eftersom jag inte läste en enda kurs i den heliga konsten att deklarera. Men jag är listig - den personliga bankmannen fick titta på underlaget och säga OK.

Och Åke kommer hem två dagar tidigare än planerat. Underbart - familjer ska vara tillsammans - men jag förstår också att vi verkligen kompletterar varandra. Att jag åker hem tidigare från LA - that will never fuckin' happen. Jag hoppas att Buster kommer ihåg att ge honom en snabb kram innan alla wrestlinggubbarna ska fram, Viola och jag har lite bättre koll på det socialt passande...

Lunch på jobbet idag, vår lilla klubb har en överenskommelse om en lunch/veckan som där vi ska skratta ikapp. Och idag sa jag upp Busters fritidsplats. Det är en milstolpe. Och jag såg en intervju med min idol Linda Skugge. Hon säger att det bara är att skriva. Jag ska skärpa mig, bara bortse från det löjliga "jag har inte tid".

Kundrelationer á la 2012

När jag fick DNs årsfaktura på 2000 kr kändes det som om jag precis ville skjuta upp den utgiften. Så jag sa upp tidningen, med motiveringen att vi är borta så mycket på sommaren och bla bla bla. Jaha, genast fick jag ett erbjudande om en prenumeration med reducerat pris - med start i höst. Är inte det surt?  Om jag bara betalat och varit en trogen kund hade jag inte fått något extra. Nu har jag en månads gratis SvD, uppsnappat av en gullig tjej på Hötorget.  Och skönt att göra en hårt arbetande ungdom glad, hon var stelfrusen och hade väl antagligen inte 47 sköna anställningar att välja bland.

Vem kategoriserar böcker? Jag har läst ut trilogin Hungerspelen - Fatta eld - Revolt och varit helt absorberad. Typ "skönt att vakna mitt i natten, nu kan jag läsa några kapitel". Den står bland ungdomsböckerna. Har bestämt mig att börja läsa mer sifi, alla deckare gör mig yr i huvudet och inte kan jag minnas något efteråt heller, förutom ett lätt illamående av de otroliga djup av mänsklig tragik som öppnat sig. När försvann det gamla hederliga giftmordet?

Kl 03.30 i morse skjutsade jag Åke till terminal 5. När han försvann in i svängdörrarna med sin väska fick jag panik - det är inte alls bra att dela på familjen så här. Ska han vara 10 dagar på andra sidan jordklotet och barnen och jag hemma - det är helt galet! Nu känns det bättre. Han har landat i Los Angeles och har kanske redan träffat Emelie (som fick fick 99+2 av 100+4 möjliga på senaste provet!). Buster har redan hunnit bygga en gigantisk koja tillsammans med tvillingarna och konstaterat att det är en fördel att utnyttja (Åke avskyr kojor medan jag tycker det är kreativt) medan pappa är borta.

Möbeltapetseringskursen har börjat igen. Jag ska göra en superromanantisk sypuff (titta på tyget) och fröken Sara skrattar som en katt spinner. Svårt att slita sig som vanligt, tre timmar försvinner i total koncentration.

Jag funderar på att starta eget. Om det blir så ska mina kunder vara mina drottningar och kungar.

Mallorca i Mellerud

Jesus Christ var FANTASTISK! Egentligen avskyr jag versaler - men känslan efter musikalen kommer jag att bära med mig länge. Toppen om man kan storyn och musiken, men det hade funkat ändå. Ola Salo var en toppenJesus, och alla andra karaktärer underbara.

Resfeber existerar. Och de som säger sig inte ha någon - äh jag vet inte om man kan ha en resa runt halva klotet framför sig och inte vara lite nervis. Åke är på väg till LA och har plötsligt feber. Är inte det skumt?

Vi påskade i Dalsland. När vi rullade in på fredag eftermiddag och med måttlig entusiasm konstaterade att snögloppet följt oss hela vägen hemifrån tänkte jag "tre dagar - inte en chans". Men påskaftons morgon vaknade vi till klarblå himmel. Om man satt bakom rätt husknut kunde man sola, efter en strategiskt placerad eftermiddag var jag ljust brun och Åke tomatröd. Han sa surt att "du kan ju lika gärna åka till Mellerud som till Mallorca". Men jag förtjänar en lätt bränna eftersom jag inte är på väg till Los Angelos!

Idag har jag varit på Apoteket och köpt alvedon, strepsils, skavsårsplåster och två olika solskydd. Åke är inte alls tacksam eftersom jag även försökte tvinga på honom ett par stödstrumpor. Där var det stopp, kanske beroende på att Apotanten tittade värderande på honom och frågade "har du problem med åderbrock?". Det är väl ordet - åderbrock. Jaja, karln kan ju sitta på möten 8 h/dag och utan att få blodfyllda fötter så jag la ner. Köpte två pocket (Steve Jobs och Fattiga riddare och stora svenskar) så nu har jag gjort vad jag kan för resan.

Buster har löst de 11 nätterna utan pappa. Eftersom det är en natt över när Viola och han delat lika på att sova hos mig så kommer han att sova hos en kompis en natt. Gentil kille. Ovan syns annars hans wrestlingmatta, byggd av husets alla kuddar. Pingu är lika överlevnadsskicklig som en kackerlacka. Och kvinnan på ICA som löste in våra Trisslotter till 8 nya vill glömma oss. "Vinner  ni på de här kan mamma sluta jobba" sa hon vänligt. "Min mamma har inget jobb" sa Buster iskallt.

En varm påskgris

Minigris någon? Fråga i så fall Viola, hon håller på att läsa in sig på denna nya husdjursdröm. Åke påpekar att det bara finns plats för ett svin i familjen - han flyttar om han får konkurrens. Viola skrattar inte.

Igår levde jag upp till min nya mammamedmyckettid-roll och följde med när Viola fick sin första spruta mot lhcancer. Lärde mig något nytt - man kan vara riktigt spruträdd. Jag har alltid avfärdat det som fjant, bara att skärpa sig. Men nu - en liten tjej grät så tårarna sprutade och var helt svettig vid tanken på pyttesticket. Jag fick rycka in och andas.

På eftermiddagen var jag på banken. Det är konstigt att gilla sin personlige bankman - men få rysningar av alla som representerar honom i media! När jag fått gnyla lite om osympatiska bankdirektörer kom vi fram till varför jag har en gigantisk kvarskatt och till och med det kändas fattbart och OK. Skicklig kille!

Herr energiexpert had just lämnat huset. Han kunde rabbla ett ton energiexpertord, lite om kompressorer bland annat. Av vilket  jag fattade noll, men nu går oljeeran mot sitt slut, det verkar oundvikligt. När oljetanken försvinner öppnar sig möjligheter att flytta garderoberna närmare själva tvätteriet. Så allt slutar med att jag får köpa gymkort, så många kcal som jag bränner på att springa i trapporna med tvätt.

På trappan står krukor med påskblommor, varje äkta villägares attribut. Jag är på väg in till stan och en extraföreställning av Jesus Christ Superstar. Den tjocka trilogin om Hungerspelen följer med så tunnelbaneresan kan få bli hur lång som helst - böckerna är såååå bra

I egen regi

Har jag arbetet de senaste 21 åren i en skoaffär? Postlådan som jag tillskansat mig är dock full med papper - ett bevis på min idoga yrkesutövning inom kommunikation. Så jag slutade i fredags. Det var grand finale med skumpa och snittar, massor av härliga människor och inte ett öga torrt. De tre senaste veckorna har lärt mig hur jag inte ska bete mig om jag - gud förbjude - någonsin måste säga upp folk. Jag ska använda ISILIP-metoden. Inte sura, inte ljuga, inte prata om mig själv.
I fredags natt när jag kom hem låg min nya telefon och väntade, en alldeles egen telefon! Det slutliga beviset på att jag ska stå på egna ben. Nåja, jag valde iPhone för att kunna få hjälp av Viola, och det är löjligt att jag blir stolt när hon godkänner min coola bakgrund.

I lördags panikstädade jag hela dagen. Jag fick totalt spel vid tanken på att alla skulle gå till sina viktiga uppgifter måndag morgon och jag skulle sitta i ett dammigt hem. Med uppgiften att lösa ett enda problem - dammet. Så i morse tjatade jag mig till att få följa Buster till skolan (Viola bara stönade vid tanken). När jag kom hem skrev jag en lista över alla viktiga saker jag måste lösa under dagen - och mellan 12 och 13 sov jag middag framför varmluftselementet. Bara för att jag fick spader av att äta lunch ensam, det tog 15 minuter i stället för 45. Inte ett gapflabb i sikte, inga skrattårar som sabbade hela makeupen. Jag var faktiskt inte ens målad.

Den stora fördelen kom kl 14. Buster dök upp och vi kröp ner i soffan med te och fyra avsnitt av Solsidan. När hade jag tid med det senast? Sedan gick han med till affären, det tog evigheter eftersom varje lyktstolpe var stolpen i ett fotbollsmål och jag fick höra en rätt krånglig beskrivning av ett mål direkt ur Busters dataliknande hjärna. Han ska ha fyra barn, men först bo med Birk. I sin godhet ska de låta Sara och mig sy gardiner och annat, medan grabbarna dricker öl på puben. Sedan blir det barn, mamman till alla barnen ska vara snäll, rolig och frisk. Jag konstaterade lite syrligt att pappor också gärna kan ha samma egenskaper.

En sak till: Åke har fått en hemmafru, visst. Men han har kvar sina huvudsakliga arbetsuppgifter i hemmat. Bädda alla sängar varje morgon och fixa tvätten.